Senaste kommentarerna i forumet

Jahapp då var det fredag och man är bjuden på AW. Meddelade att jag inte tänker dyka upp, egentligen inte för att jag är rätt för lockelsen att dricka . Mer för att det känns på riktigt skittråkigt att sitta med och dricka Loranga eller nått. Iofs kunde man väl tagit en alkoholfri öl eller två men DÅ är jag rädd att det glider över till vanlig bärs. Och det vill jag inte. Inte idag. För idag ska jag inte dricka.

@Se klart Tack för ditt inlägg. Det väcker hopp och tacksamhet att forum och dess medlemmar finns här.
Har stigit upp tidigt som vanligt. Sovit gott; Inga uppvaknanden och inga jobbiga drömmar. Druckit kaffe och känner mig idag lite grundglad. Tänkte först att det var en tillfällighet, men är övertygad om att jag kan tacka nykterheten för det. Hjärtat är redan ritat i kalendern. Så jag gör som du; en dag i taget.
Tänker på när jag hämtat mitt lilla barnbarn som fyller tre år i dagarna. Hon brukar få välja vilken väg vi ska gå och gillar att gå uppför backar och kliva upp på stenar. Då brukar hon och jag säga; Ett steg i taget så kommer vi upp!!
Det är gulligt att tänka på för mig.
Jag önskar dig en fin dag och tackar igen för att du vill hjälpa oss som är "Nybörjare".

@aldro Det finns bara en enda sak du behöver förstå: Det ALDRIG för sent. Något jag inte riktigt förstår, skall du försöka sluta med medicin mot ångest också? Gör inte det utan ha rådgjort med den som skrivit ut medicinen i så fall. Även om du känner dig redo att sluta med medicinen kan det faktiskt vara den som gör att du känner dig ok i det avseendet!
Har du ett blandmissbruk? Oavsett kan jag tipsa om att AA, CA och NA finns om du vill ha stöd i din vardag utan någon dömer.

Nu skall jag vara lite elak: Vi missbrukare är världsmästare på att tycka synd om oss själva. Vi ser oss gärna som offer för omständigheter vi inte rår på.
Vi själva, och bara vi själva kan förändra vår sätt att leva. Vi kan behöva hjälp av vården, det här forumet eller en grupp med andra som har samma problem som vi själva har.

Sluta upp med att försöka bryta helt, ta all hjälp du behöver för att göra det! En beroendemottagning kan hjälpa dig.
Du skall inte försöka skapa ett nytt levnadssätt!, du skall göra det! De grupper jag nämnt kan hjälpa dig att förändra ditt liv OM du ger dem chansen!

Though love, men jag vill dig väl.

Onkel F

ps
Starkt med dag 2, du fixar dag tre om du ger dig fan på det. Jag säger inte att det blir lätt, men du kan fixa det.
DS

Sent inlägg på alla möjliga vis. Jag har läst din tråd och jag blir berörd och önskar och hoppas att det ska gå bra, en dag i taget- som är mitt mantra- eller som var mitt mantra iaf det första året. Jag läste något inlägg där du skrev om hur vi/andra på forumet löser eller tolkar inlägg. Och jag vill bara flika in att efter fyra års medverkan här- ibland ofta och med långa inlägg- ibland mer sällan och kort. Så är min erfarenhet att - jag tror jag kan säga alla- läser inlägg här med utgångspunkten ”finns det något jag kan tillföra eller nån rad som kan göra någon liten skillnad för den här personen”
Det kan vara bara ett kort kort eller långt-långt men jag tror att vi intuitivt känner var vi kanske kan göra någon liten skillnad. Många av oss som hängt här flera år försöker välkomna nya, bara för att det ska vara välkomnande att kliva in här.
Forumet är snällt och jag tror inte någon. Föefasar sig eller tycker att andra medlemmar är tröttsamma. Även om vi är olika så har vi en gemensam kamp att klara av och allra jobbigast under det första året. Jag hejar på dig, det kommer att bli både bättre och enklare när det gått ännu lite tid. 😊

fallit dit en del senaste . jul nyår efter nyår. samma symptom , lidande, allt ja beskrivit förr , samma visa. idag har ja bestämt o försöka bryta helt. även medicin mot ångest. jag ska försöka skapa ett nytt levnadssätt och rutin. och anpassa mig till det. jag är dock rädd det är för sent. men känner att ja bestämt mig idag. vi lär väl märka om de är kört eller ej. dag 2 idag dag 3 imorrn.

@Andrahalvlek. Har tillbringat kvällen med att lyssna på Anna Lembke som är psykiatriprofessor med beroende inriktning. Hon ger väldigt bra och handfasta råd hur man kan balansera hjärnan när man slutar med substanser och hjärnan blir deppig. Fysisk ansträngning, inga förströelser, inga belöningar. Tala sanning, gör nytta för andra och ta emot tristess och deppiga känslor (alltså ungefär det jag gör när jag "bötar").
Därför tog jag en längre och raskare promenad med vovven ikväll. Kände faktiskt att lite av modet och dådkraften återvände. Tar däremot ingen kall dusch för då blir jag för pigg för att varva ned inför läggdags.
Tack för ditt stöd och att du försöker hjälpa oss som stapplar sig framåt i nykterheten.

@Stora Loppan Härligt! Lyckokänslor kommer i små doser. Minns första året när jag fick en så otrolig härlig känsla när jag åkte skidor. Har tyckt att jag mest bara stakar och kämpar när jag åker skidor, men den gången riktigt njöt jag. Kände mig så fri. Som nykter njuter jag mer av det lilla i det stora, det behövs inte så mycket och längtar inte efter det stora heller på samma sätt. Lite mer här och nu och uppmärksamma det lilla.

Ja, dopaminet ska komma från livet i sig istället för ifrån alkoholen. Det är fint att kunna känna en gemenskap fast det är i en tråd, man öppnar sig på ett annat sätt. Uppskattar också våra samtal💕

@vår2022 Det hade varit spännande att träffa dig live. Tror vi har mycket gemensamt. Uppskattar samtalet vi har här i tråden!💕

Dag 10: Lite bättre i förkylningen. "Gått" fyra kilometer på skidorna. Skönt! Har haft ett par korta stunder med en lättare känsla i kroppen. Det är som ett fönster på glänt som visar hur man kan må. Har glömt bort hur det känns att ha energi och må bra. Var nästan lite glad en stund. Idag vet jag inte om jag ens skulle vilja dricka vin. Jag tänker att mitt dopamin ska komma från motion, utevistelse, umgänge med barn och barnbarn, god mat, resor och sex. Idag känner jag mig lite hoppfull!

@Polerad Jag visste inte heller riktigt vad som väntade i nykterhetsprocessen, att det skulle kännas på så många plan att rensa ut alkoholen och få balans. Så här i backspegeln ser jag så tydligt hur himla beroende jag var och även att mina tankar då var rätt annorlunda, ofta så blandade med rädsla, ångest och oro.

Jag har också gått hos psykolog flertalet gånger under årens lopp, när jag inte drack så mycket som på senare tid, och fått bra verktyg. Utveckling och självkännedom har hela tiden kommit på vägen under åren, men även alkohol har ingått för att både mildra och förhöja känslor men även förvanska. Jag har tidigare inte förstått alkoholens effekt fullt ut på mig och som sedan ledde till ett beroende. Jag förstod inte att jag inte lyckades använda de verktyg jag fått fullt ut, för alkoholen skapade ofta status quo. Jag orkade inte riktigt genomföra det jag skulle behöva göra för att ta avgörande steg framåt. Fastnade i känslor av ilska, besvikelse, försummelse, skam, svartsjuka mm och hittade inte vägar ut för att hantera dem. Med de effekterna som jag fått av att vara nykter så har jag kunna använda verktygen mer fullt ut samt att jag fyllt på med nya verktyg i självkännedom under nykterhetsprocessen. Det är därför som jag tycker att det är en sådan häftig process, eller flera parallella processer som skett under min nykterhet. Jag har nu på riktigt förstått hur alkohol påverkar min hjärna och min kropp. Jag kan inte hantera alkohol, den bara förgiftar och förstör för mig. Som att vara allergisk mot nötter, men ändå äta dem och riskera livet.

Något som satt sig hos mig som jag läst är, ångesten är en signal om att mina verktyg inte räcker till för att hantera en given situation. Så när jag känner ångest så är det något som inte stämmer och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. När jag nyfiket undersöker min ångest så kan jag upptäcka vad som skaver och nu som helt nykter kan jag bättre hitta mina verktyg och hantera situationen.

Det fina med detta forum är att vi finns för varandra och stöttar varandra till att skapa ett bättre liv för oss❤️

@Denlillamänniskan Bra att du skriver om det jobbiga. När man sätter ord på det som skaver så kommer det fram mer än man tänkt sig. En och annan aha-upplevelse får man hela tiden. Som nykter är jag mer grundad i mina värderingar, vågar yttra mina åsikter och står på mig. Mot alla. Man blir både mer chill och mer cool som nykter faktiskt. Fortsätt skriv!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det känns skönt att någon skriver tillbaka. Det hjälper mig att tänka efter. Varför blev det såhär?
Innan jag träffade min exman tyckte jag att jag var väldigt okej. En kul och dådkraftig person som såg bra ut, var vältränad och hade fina barn. När jag träffade honom tänkte jag efter en kort tids bekantskap; Fan, hos honom är det ju party jämt!! Men till det yttre såg ju allt bra ut (villa, snygg bil, fint jobb). Fattade nog egentligen att han drack för mycket redan då. Men jag var förälskad och hoppfull och njöt av kvällar med romantik och rosevin. En god öl i bastun (fast jag tänkte att det var då märkligt att man måste dricka öl för att tvätta sig?) Såklart fina grillkvällar med rödvin och sen en lite cognac på det hela. Allt han gjorde skedde med alkohol som sällskap. Och dumma jag var med och ville inte se, fast jag egentligen gjorde det. Tänk dig själv; en härlig löptur som jag tog med honom på och efteråt hade jag förberett med en återhämtningsdryck; Tomatjuice som enligt forskning är bättre än sportdrycker enligt den forskning jag läst. Genast sprang han och hämtade vodka; för det är väl godare med en Bloody Mary? Åren gick. Jag försökte vara den perfekta frun. Jag hade överseende med hans elakheter, jag förlorade mina vänner. När vi var bortbjudna skämde han ut mig i fyllan så jag ville inte åka dit fler gånger på bjudning. För jag skämdes.
När jag tog upp saker han sade eller gjorde, så flinade han oförstående och tyckte att jag var jobbig eller överkänslig. Hade jag druckit, och då amper av alkoholen, inte gav mig så lätt, så hette det att jag förstörde hans hälsa genom nattliga diskussioner (klockan var väl sådär tio-halvelva på kvällen). Jag vill inte gå in på de mer smärtsamma saker han utsatt mig för. Jag insåg att jag for väldigt illa och att vi drack alldeles för mycket. Jag skilde mig, flyttade tillbaka till min lägenhet och försökte plocka ihop bitarna av mig själv och min överkonsumtion av alkohol. Men jag kunde inte släppa honom, för när det var bra, så var det ju bra. Tillslut dumpade han mig. Jag har förbannat mig själv många gånger att jag inte haft vett att ge honom fingret och gå. Inte så kul att vara medberoende och beroende i samma person.
Det är därför jag nu försöker bena ut min situation. Så jag för någon sorts trefronts rehab både mot alkoholen, ensamheten och psykiskt trauma. Det är väldigt svårt. Det geggar gärna ihop sig.
Men jag tror fortfarande att jag någonstans har lite självaktning och sundhet kvar.

@vår2022 Tackar! Jo man får hoppas det ger sig med tiden för nu är jag mest trött. Igår kväll kändes det tydligt att jag brukar ta en fylla efter kvällsjobb, för det sög till ordentligt när jag kom hem. Rörde inget iaf, så det får man vara nöjd med. Och idag ska jag inte dricka. Just idag ska jag inte det.💪

@Denlillamänniskan Så sant. Du bestämmer i ditt liv. Inte alkoholen. Det är först när man har varit nykter en tid som man inser hur mycket tid som gått åt till att planera/göra inköp, dricka, vara bakfull och reda upp allt man ställt till med på fyllan. I början tyckte jag att helgerna var aplånga. Vad skulle jag göra med all denna tid? Jag blev dessutom kvällstrött och morgonpigg. Så jag fick börja odla andra intressen. Snart är det fyra år sedan, och det är verkligen ett helt annat liv. Jag mår tusen gånger bättre ❤️

Kram 🐘

Jag vet att många av er öppet räknar dagar och redogör för "enheter".
Jag har fört statistik över drickandet sedan sista veckan i november.
Så jag vet hur det står till.
Men att räkna nykterheten offentligt är som de dagar jag "bötat".
Jag sätter ett litet hjärta på köksalmanackan för varje nykter dag. Det viktiga är inte fokus på att jag inte dricker den här dagen heller. Det viktiga är innehållet och progressen dag för dag.
Har precis satt dit ett hjärta idag också. Det får räcka så.

@vår2022 Det där med förträngda, förminskade, förstorade eller bortträngda känslor kan jag tydligt relatera till. Det är mycket som bubblar upp till ytan just nu. Jag försöker omfamna mina känslor och förstå vad som faktiskt har bäring på mitt liv, och sortera bort det som inte har betydelse. Problemet är att den processen oundvikligen gör att ångesten knackar på dörren. När jag väl får ordning på mina känslor kan jag förstå om det är något som jag måste bearbeta eller bara kan slänga på livets skräphög.

För många år sedan drabbades jag av en utmattningsdepression och gick till en psykolog under nästan ett års tid. På den tiden drack jag kontrollerat, så alkoholen var av underordnad betydelse. I retroperspektiv undrar jag om jag inte borde tagit upp alkoholen redan då, men till mitt försvar såg jag inte alkoholen som ett problem. Om jag pratat om det då kanske jag inte hade haft de problemen som jag har idag. Det positiva från den resan var att psykologen gav mig en verktygslåda som jag har mycket nytta av än idag, inte minst just nu när jag brottas med känslor som jag inte är van vid att hantera.

Jag var inte beredd på vare sig de fysiologiska eller de mentala effekterna som avvänjningsprocessen skulle föra med sig. När det blåser full storm är det till stor hjälp att prata med er veteraner och läsa i trådarna här på AH. Bara att skriva av sig hjälper. Utan AH hade jag nog redan korkat upp en vinflaska.

Tack för att ni finns här för mig!

@Himmelellerhelvette Ja, du har alldeles rätt! Beroendedjävulen pratar ständigt med mig ständigt och jämt, och jag måste hela tiden påminna mig om att den är en förbannat bra säljare som bara försöker kränga på mig något som jag absolut inte vill ha till en kostnad som jag inte vill betala! För mig är det väldigt viktigt att bryta upp min resa i små steg, att bara sätta upp målet att bli nykter skulle vara helt överväldigande för mig och skulle säkerligen resultera i ett återfall ganska omgående. En månad i taget är min melodi. Naturligtvis har jag i bakhuvudet att jag förmodligen måste bli permanent nykter, men det målet får vänta ett tag till (länge). Att hitta sin egen strategi som passar tror jag kan vara en nyckel för många som försöker att bli nyktra, Idag är det dag 11 och jag känner mig helt ok just nu.

Och allt mörkande och ljugande om alkoholen.
Slutat köpa boxvin. Går till glasåtervinningen och kastar mina tomflaskor för att "göra mig av med bevisen". Förhandlat med mig själv om hur mycket och hur ofta jag får dricka. Och det har oftast gått bra, men all denna planering och ett ständigt bedömande om jag dricker på en "safe" nivå är en plåga.
Har jag druckit för mycket så "bötar" jag med nyktra dagar. Har jag gjort bort mig/ blivit för full så försöker jag bättra mig.
Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte att alkoholen ska vara en så viktig del i mitt liv.
Livet är svårt nog ändå.

@Andrahalvlek Tack för uppmuntran
Läste igenom min gamla tråd från 2019. Livet vände tyvärr inte mot det bättre.
Jag har sagt upp kontakten med min mor. Min bästa kompis slutade höra av sig och nu har jag inte sett henne på några år. Min exman ville ta upp en relation igen, men det blev bara dåligt och sedan dumpade han mig och gick vidare med nya kvinnor. Vi har haft fortsatt kontakt då han tar hand om hunden medan jag jobbar, men jag har mått jättedåligt varje gång jag hämtat eller lämnat hunden.
Jag har tappat mitt hopp och självförtroende. Jag har försökt kämpa vidare i livet men inte lyckats. Till slut har jag insett att alkoholen varit en stor anledning till att det gått som det gått. Jag har liksom gradvis sjunkit in i ensamhet och alkoholproblem. Hållit folk ifrån mig. Dragit mig undan och stött bort. Inte velat att någon ser mitt mörker, men ändå längtat efter medkänsla och tröst.
Min stora skräck har alltid varit att hamna där jag är nu. Men nu är jag i mörka hålan.
Jag är iallafall glad för att jag har mina yttre förmågor intakta. Jag har ett fint hem som är välstädat, jag har bra kontakt med mina barn. Jag har ett jobb där jag känner mig uppskattad.
Att skriva här känns tudelat; Jag ställer ut mig själv i ett tittskåp. Vet inte hur du som läser tänker:
-Åh, vad skönt att jag inte har det som hon. (Jag gläder mig att de finns de som lyckats bättre än jag).
- Om hon bara kunde göra som jag säger, så skulle hon inte behöva vältra sig i självömkan. (Ja, varför är jag så barnsligt trotsig och vill gå min egen väg ?)
- Nej, usch!! Kan hon inte bara hålla käften istället för att skriva om sitt elände? (Jo, tanken har faktiskt slagit mig)

@Sluta2024 hur har det gått för dig?

@Stora Loppan Fick lite flashbacks av det du skriver om i min första tråd, att så såg det ut då och många år bakåt. Så mycket som har förändrats till det bättre, som all oro, veta mina behov, låga självkänslan, konflikter, skam, skuld, arbetslöshet och en grundorsak som tog ned mig var beroendet och alkoholen. Jag var vilse i livet. Och upptäckten av all glädje som kom tillbaka som nykter. Känns som ett annat och ett nytt liv idag, ett som jag kan hantera och trivs i. Jag är så tacksam över att vara där jag är idag. Bra att bli påmind ibland, det känns som så länge sedan nu. Det har varit och är en utvecklande och spännande process på många livsområden, när man nyfiket undersöker och vågar möta det. Minns att jag också läste ”gamlingars” trådar och det både inspirerade och motiverade mig. Kunde livet verkligen bli så bra som nykter som de sa? Ja, de hade rätt😁.

Ta en dag i taget, allt är så stort att ta in i början. Processen få ha sin gång och ta sin tid. Inget behöver beslutas nu, det växer fram hur du vill göra. Kanske är det blandat av både förkylning och kemisk obalans som du känner. Det positiva är att det kommer att gå över så småningom. Du jobbar på så bra! Imorgon tvåsiffrigt! Krya på dig och sköt om dig❤️

Ja precis! Jag hoppas jag ger mig själv en spark där bak och tar tag i det. Vill ju lära mig ett normalt drickande och få bort den till vardags! Man blir bra sliten och ser inte så pigg ut heller tyvärr.

Dag 9: Fortfarande förkyld. Så trött och orkeslös. Vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på kemisk obalans i hjärnan. Kanske inte spelar så stor roll. Jag tar det lugnt oavsett. Försöker uppbåda tålamod och ta en dag i taget. Imorgon är jag tvåsiffrig!

@vår2022 Har läst mycket i din första tråd idag. SÅ mycket igenkänning: Dålig självkänsla med rädsla för att "tycka fel", Lära sig att se till sina egna behöv, glädjen i träningen, lågkolhydratkost, oro över ett barn, konflikter som äter en, arbetslösheten och mycket mer. Jag är fortfarande inte redo för ett beslut om total nykterhet, men läser mycket på forumet och tänker att det kanske måste bli så.

@Denlillamänniskan Annie Grace säger bland annat: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Själv är jag mer grundglad, grundnöjd som nykter men kan också bli så sprallig att jag mentalt gör hoppsasteg. Så till den grad att jag ofta tänkt: ” Hmm, har jag fått i mig någon alkohol av misstag?” Det har jag inte.

Som nynykter kände jag mig också låg, och förbannat trött. Märkte en tydlig vändning i måendet efter 2-3 månader. Tålamod. Det är inte vår bästa gren, men allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘