Senaste kommentarerna i forumet

@Jan.3. Tack för svar. Ja, sällan-drickandet låter väldigt energikrävande, jobbigt och riskabelt med återfall. Förstod inte riktigt att det var det sociala i sammanhang som gör att du sällan-dricker dina två enheter. Hoppas du hittar ett sätt så du slipper denna sköld mellan dig och andra så småningom, låter som det är dit du önskar i framtiden.

Sköt om dig och ha det gott!❤️

@cthd Grattis till 82 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Bra att du tog snacket med sambon också. Verkligen fejsade sanningen. Och han har helt rätt - huvudsaken är att du har slutat dricka nu!

Två-tre glas på den middagen gör nog varken till eller från, men var beredd på att suget väcks direkt. Börja inte deala med alkoholdjävulen!

Kram 🐘

@Andrahalvlek 3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Den där känslan/ tanken har jag i stort sett konstant inom mig nuförtiden. 😊

@Majaela @vår2022 @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette

Under en sk. sparsam middag så blir jag inte sugen på fler enheter samma kväll men efter de fåtal gånger jag har tagit något så har tankarna på alkohol ökat flera dagar ända upp till ett par veckor efteråt.
Så sällanlinjen är inget jag rekomenderar till någon.

Men att jag har klarat det hitills beror nog på att jag känner mig så jäkla klar med mitt tidigare leverne och alkoholintag att jag är övertygad ända in i märgen att jag i framtiden aldrig kommer att börja om igen även om det har hänt att jag har tagit mina två enheter i middagsällskap

Längre fram i tiden kommer jag säkert att sluta med min "sparsamma sällan linje" och bli vit på heltid.
Att jag inte har lagt ner helt än beror på min sociala inkompetens som jag skrev om i mitt tidigare inlägg.

Ha det så bra.😊

Styrkekramar till dig @Lavendelblomman Kämpa

82 dagar nu.

I morse tog jag mod till mig och frågade sambon om han insåg hur mycket jag drack tidigare. Han svarade ja.
Men längre fram i diskussionen insåg jag att han inte hade en susning, så jag tog steget ut och berättade sanningen. Han sa 'det viktigaste är ju att du har slutat nu'. Det kändes så skönt att få ut det, nu vet han varför jag måste hålla på mig.

Ser nu hur jag vill ha det efter mina +100 dagar. Jag kommer att dricka på väldigt speciella tillfällen. T ex, vi har en middag inbokad på 2* restaurang med 8 rätters meny med dryck om 3 veckor. Det är förra årets julklapp från mina svärföräldrar. Vi bokade till november, för jag ville få göra mina 100 dagar. Jag vet att jag kommer att dricka några glas vin till maten då det ingår, men sedan vill jag gå tillbaka till min rutin. Jag vill inte dricka i övrigt, det är så skönt att få slippa och må bra istället. Har hittat en mycket god a-fri gin som funkar, så jag kör vidare på det.

Nya jobbet är toppen.

Fin lördag / 🐯

@Jan.3. Intressant, vill du utveckla? Jag tänker att jag kan göra som du i framtiden men jag tror att det hade blivit förmycket fokus på A för min del, jag tror jag hade känt ångest och rädsla under tillfället att det kan bli mer än jag planerar men även om jag då klarar 2 glas tror jag suget på mer och tankarna kring att jag inte ska dricka mer hade tagit över det trevliga runt om. Sedan hade jag nog fått många tankar på nästa tillfälle.

Skulle du vilja dela med dig om hur du känner och tänker när du dricker?

@Jan.3. Jag tänker att om man dricker lite men sällan så kommer man aldrig till steg 3 i Annie Graces recept på att bli och förbli nykter. 3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Jag tror att jag utan problem skulle klara av att dricka 1-2 glas vin varannan månad. Men jag vill inte, eftersom jag numer starkt ifrågasätter alkoholromantiken som vi har översköljts med. Vi har grundlurats att dricka oss sjuka och halvt ruinerade. Jag vill inte längre vara en del av den industrin.

Jag tror att om man så tydligt identifierar sig som en person som inte dricker så är risken väldigt liten att man börjar slira. Plus att det vore väldigt konstigt även för mina nära och kära, så det är en social spärr dessutom.

För mig har det varit viktigt att spika igen bakdörrarna. Det finns inte minsta glipa att ens kika igenom.

Det är bra att du funderar över det. Att du ens tar upp frågan tyder ju på att du inte känner dig jättebekväm med ditt beteende. Tolkar jag dig fel?

Var försiktig bara så att du inte omedvetet börjar deala med dig själv och förskjuta gränserna i fel riktning.

Kram 🐘

Tack för länken @vår2022 ❤️
Läste den och blev så lättad över det som stod om att inte kontrollera, det gjorde jag förr men slutade med det för längesedan då jag bara blev knäpp av det och fick massa ångest.

Nu blir jag bara orolig ibland, tror nog att känslan kommit upp till ljuset igen pga min nykterhet. Kan tro att alla känslor jag tryckt undan med A innan nu behöver processas nykter och detta var en av dom alla.

Tack @Se klart ❤️
Idag har jag mått mycket bättre, det kan verkligen vara så som du skriver med att jag dövat känslan i så många år som så många andra känslor.
Jag är glad att jag fick uppleva så otroligt många härliga känslor av nykterheten först så inte detta melankoliska och den utsattheten jag känt denna veckan kom i början då kanske jag inte klarat det lika bra?

Nu är jag på en plats i livet där jag ser fram emot mina A-fria drycker precis på samma sätt som jag innan såg fram emot alkoholen. Det är en sann befrielse❣️

Idag har jag haft mer energi än de senaste två veckorna så det har blivit en hel del gjort. Jag är nu helt slut i både kropp och huvud så det blir nog tidigt i säng🥰

Hej @himmelochhelvete
Jag har inga bättre råd att ge än de du redan fått. Men tänker att vi generellt får starkare känslor av att inte döva dem med alkohol (även om man länge lever i en annan villfarelse)
Det betyder att glädje blir starkare, förnöjsamhet, styrkan känns mer. Men känslor av ensamhet, utsatthet och melankoli kan också få utrymme för första gången på många år. Låt dem komma (och gå)- så småningom blir det lite klarare vad de står för, kanske är det alldeles vanliga känslor som är okej att ha vid sin sida.
Att känna sig rädd för att bli övergiven är ju inte en konstig sak- så länge man inte låter känslan styra livet, eller att man agerar starkt utifrån rädslan.
Men i sanning är det en reell rädsla- vi kan bli övergivna. (Vilket inte betyder att jag tror att du skulle BLI det)
Vi kan drabbas av stark rädsla att dö från allt levande. Också en sann känsla- vi kommer att dö. Men troligen har vi många år kvar att leva. Så himla knepigt är känslolivet vissa dagar. Kram.

@Himmelellerhelvette Tack💕 Det låter som en bra plan, att du tänker färdigt först själv😁.

Hittade till slut var jag hittade texten, länkar sidan:
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/svartsjuka

Tror att man kan ställa frågor där till psykologerna. Sedan finns det en app #redigerat#, då kan man chatta med en psykolog för 100 kr/vecka. Tror man får svar på sina frågor 1 gång/dag. Bollade en sak under 2 veckor och tyckte jag fick bra stöd i frågan, det blev inte dyrt heller.

Ha en fin lördag❤️

Jag har själv tackat nej till diverse födelsedagsfester och middagar @Lavendelblomman , för att inte frestas att dricka. Dock ljuger jag och skyller på annat än mina alkoholproblem.. Jaja, det må vara förlåtet…

Ha det så bra du kan 🌹

@Lavendelblomman Åh vad tufft när dottern är sjuk😔När barn är sjuka är det liksom svårt att hålla det utanför sig.
Du jobbar ju på m alkoholen även om det blir ett snedsteg ibland är du ju ofta snabbt upp på banan igen. Jag själv lyckas inte så bra…har inte energin..men alkoholen är ju den största orsaken t att jag inte har energin.

Önskar dig en fin lördag❤️

Tack så mycket @vår2022, du är så klok❣️

Jag behöver inte klara mig själv i vår relation, där delar vi mycket men inte min svartsjuka eftersom den är obefogad och säkert precis som du skrev bottnar i en otrygg och oförutsägbar barndom.

Eftersom jag behöver tänka färdigt själv först precis som när jag tog det med alkoholen med honom så kommer jag tänka ett tag till sedan kommer jag berätta om den texten för honom.
Vet du vad den är tagen från?

Jag har tackat nej till årets julfest med jobbet. Känns skönt att inte frestas av att dricka.

@Majaela Vad du är snäll som frågar. 😍 Jag klarar mig utan alkohol, men kompenserar med choklad. Inte bra att ersätta ett beroende med ett annat, så jag måste bryta det också.
Dottern kommer sannolikt att överleva, men det kommer att kräva månader, kanske år, innan hon blir frisk om hon någonsin blir det.
Ha en fin lördag!

@Jan.3. Vad roligt att du hör av dig😁. Tack för dina intressanta reflektioner. Tror också att det är svårt att bli måttlig när man överskridit gränsen och man programmerat om hjärnan till att skrika efter alkohol, kickar man inte kan uppnå utan alkohol. Inget trumfar detta och ”det lilla aset”😂 har blivit inlärd till att upprepa handlingen om och om igen och belönas, genom att skicka signaler genom sug och tankar om att livet är värdelöst utan alkohol. Genom att genomskåda och fått insikt om detta, har man en möjlighet att täppa till truten på det lilla aset.

Du kanske är en av de ytterst, ytterst få som klarar av ”sparsamma sällan linjen”? Kan de vara för att du har en sådan tydlig insikt om hur det lilla aset jobbar? Att du kan mota Olle i grind, mellan de få gångerna du dricker? Att du kan ta dina två enheter och inte blir sugen på mer mellan gångerna? Eller blir du det, men tycker det är värt att hålla det lilla aset stången men den energin det kräver?

Intressant att skammen kan hålla upp glaset åt dig, de få gånger du dricker i sociala sammanhang, att det är så svårt att komma över den. Och att du ändå inte trillar dit igen. Att det sociala trycket håller oss i ett järngrepp för vad som är normalt och att man inte pallar att gå emot strömmen. Det är ju det som fått oss att överleva som art i evolutionen. Men du verkar ju fixa det, utan att trilla dit. En av de ytterst, ytterst få som klarar av det, du och @Kennie.

Ha det gott och titta gärna in någon gång framöver och berätta hur det går❤️

@Lavendelblomman hur går det för dig och med krisen hemma. Hoppas allt är väl med dig och att du orkar vara stark ! ❤️

@Jan.3. Jag tänker mig också en variant av lite men sällan. Kanske varannan månad och då Max ent till två enheter. Hur fungerar det för dig efter ett ”sällandrickartillfälle” är du mer sugen några dagar efter eller hur har det gått ?
🤗🌸

Tänkte bara skriva något här så inte min
sk.dagbok ,(innan jag ev. raderar den)
blev en sån som bara tystnade och försvann som många andra trådar här inne.

När jag började här efter nyår så var tanken på alkohol konstant närvarande.
Men jag tänkte samtidigt att snart kan jag börja dricka måttligt som "alla" andra,
vad nu måttligt betyder.

Det är väl exakt samma funderingar som alla andra som reggar sig här inne på forumet har.
Men jag, och de flesta här inne, ska nog inte vara i närheten av myndigheternas sk. måttlighetsdrickande med X-antal enheter/dag eller vecka.
Finns kanske några här som kan det, vad vet jag, men hur ofta har de i så fall inte suget och tankarna på nästa gång som de kan dricka alkohol.

Måttligt gäller de som inte har överskridit gränsen än. (tror jag)
Man kan inte gå bakåt i tiden och börja om med måttligt drickande och tro att "det lilla aset" ska lämna en i fred och inte skrika efter mer.

Även fast jag tycker så här så har jag inte själv släppt taget helt.
Jag kör på min " sparsamma sällan linje", senaste gången jag var ute och åt med vänner inkl. 2 enheter var i Augusti.
Så varför släpper jag inte taget helt?

Är det som Torn har skrivit tidigare i nån tråd, att det beror på skammen?
Jaa, det skulle kunna vara en del i det.

Beror det på att jag tycker det är jobbigt med det sociala i vissa sammanhang,
att jag behöver hålla i ett glas vin som en sköld mellan mig och andra när vi är ute och äter.
Jaa, det är det garanterat.

Skulle jag inte ha det så svårt med den saken så skulle jag nog redan ha släppt taget.
Jag har ju märkt att jag klarar av nykterheten och mår bra av den, även när det "lilla aset" ibland poppar upp och vill bli matad.

Så jag fortsätter väl ett tag till på min lilla stig med lite och sällan.

Ha en bra dag.

@vår2022 @Matti77
Det var ett tag sen ni svarade men tack för responsen jag fick.🤗

@Himmelellerhelvette Jag har inga direkta tips på böcker men du kan googla så kanske du hittar något bra. Jag har läst så mycket här och där om psykologi och det har mest varit ”tunga” böcker och kurslitteratur. Jag har läst väldigt mycket men det är svårt att ”terapia” sig själv. Jag har behövt ett bollplank som kan spegla mig och leda mig i mina tankar. Det är så lätt att fastna, bli låst, i återvändsgränd och komma fel i de egna tankarna. Utan psykolog hade jag inte kunnat ta mig ur mina destruktiva tankar.

Om jag minns rätt tyckte du inte det kändes befriande att berätta om ditt alkoholproblem för din man först, men att det sen blev rätt bra samtal om det. Du säger ”Det kändes på ett sätt underbart, han har sätt mig, han har tänkt att han kommer behöva ta snacket med mig men han har sluppit och det är vi båda två oerhört glada för och han tycker att jag gjort det här fantastiskt bra. Han sa inte att han var stolt över mig men jag kände att han var det och tror han sa det mellan raderna”.

Du säger om svartsjuka ovan ”Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.” Ett sätt kan vara att även prata öppet om detta med honom, som du gjorde med alkoholproblemet. Det blir annars mycket gissningar kring vad han känner och tänker. Tänker också att det tar mycket energi hos dig att fundera och gissa, men även att du känner press på dig att bli stark för att han inte ska tycka du är jobbig. Kanske är det det som är jobbigast, att ni inte pratar öppet med varandra? Båda gissar, men ingen kan veta säkert vad den andra tänker och känner om man inte frågar och berättar för varandra. Jag har själv varit där och så ofta gissat så fel. Jag har utgått från mig själv i allt, men jag kan omöjligt veta vad någon annan tänker och känner om jag inte frågar, jag kan bara gissa.

Du skriver att du alltid klarat dig själv och jag känner igen mig i det. Det finns anledning till det, det oförutsägbara och otrygga man varit med om, som lett till misstänksamhet och jag klarar mig själv. Men det är tufft och svårt att klara allt själv i en relation, det är två personer som ska samspela tillsammans och man påverkar varandra. Att ta hjälp av andra och att hjälpa andra är fint och gör livet lättare att leva. Det ger ökad tillit och samhörighet❤️

@Andrahalvlek @vår2022 Ja jag har nog rätt dålig självkänsla och den texten @vår2022:

”Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.”

Den träffade rätt i hjärtat, som om du kände till min barndom.

Jag behöver ta mig igenom både svartsjukan och den dåliga självkänslan men hur? Jag vet ju vad jag varit med om men orkar inte älta det med psykolog utan vill förstå mig själv genom sån text som du skickade där. Har du boktips eller något? Jag har läst Mia Törnbloms böcker men det kanske fina fler? Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.

När jag drack kunde jag döva dessa känslor men nu kan jag inte det utan dom maler!

Har en trasig relation till både mamma, pappa och syskon, dysfunktionell familj.

Jag har alltid klarat mig själv, aldrig gått till psykolog och orkar verkligen inte leta efter någon bra och har noll pengar att lägga på det heller. Behöver självläka mig genom faktaböcker/filmer och tar gärna tips.

Oj va trasig jag känner mig nu

@Himmelellerhelvette Jag har inte tagit några prover alls sedan jag blev nykter. Jag utgår från hur kroppen känns och om det står bra till så tänker jag att mina organ mår bra. Jag har tillit till att jag mår bra då, skulle jag har ont en längre tid eller dyl då skulle jag kolla upp det. Vad jag menar generellt är att då vi inte tillför kroppen alkohol mer så kan organen reparera och återhämta sig, om de nu blivit påverkade. Det jag läst är att organen i kroppen återhämtar sig efter 3-6 månaders alkoholstopp, de flesta efter kortare tid än så.

Kanske är det din starka oro du beskriver som även skapar oro för detta? Vad gäller din oro för att bli lämnad av din man kan jag känna igen mig. Det är mest min man som jag umgås med och han är min bästa vän. Min oro att bli lämnad var så mycket starkare när jag drack. Jag kunde känna mig hotad och svartsjuk i många situationer. Inbillade mig att han flirtade med andra och jag var misstänksam. För mig handlade det om låg självkänsla och sedan barnsben en oro för att inte duga, räcka till och rädd för att bli lämnad. En otrygghet inom mig själv. Även om min man försäkrade mig om och om igen att han aldrig skulle lämna mig, kunde jag aldrig känna mig säker på att det var sant. Det var en skam att känna svartsjuka och det var inget jag ville medge att jag kände. Sade ha det förnekade jag. Istället sade jag att han betedde sig på ett sätt som gjorde mig svartsjuk (men jag nämnde aldrig det ordet) att jag var besviken på honom och jag anklagade även honom för saker. Många bråk hade roten i detta.

Sedan jag blev nykter har denna oro bleknat rejält och ändrat skepnad. Mycket bottnar i att jag kunnat få tag på mina riktiga äkta känslor som nykter tillsammans med psykolog i terapi. Jobbat mig igenom mina känslor och händelser i min barndom och kunna se vad som påverkat min låga självkänsla. Vad som påverkat mig i mina relationer och som framkallat känslor av att inte duga och rädslan i att bli lämnad. Det har inget med min man att göra egentligen utan det har med mig att göra. Det har varit en oerhörd lättnad och befrielse. Jag har även tagit stöd i min man och pratat ut om detta, om var mina rädslor bottnar. Sagt, satt ord på och erkänt att jag är svartsjuk. Han har förstått mig på ett annat sätt nu och att det handlar om mig. På så sätt har skepnaden i oron ändrats, min självkänsla har blivit högre, oron har lagt sig, plågar och färgar mig inte längre. Svartsjuka är en hemsk plåga.

Detta har jag läst och tagit till mig om svartsjuka:
Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.

Denna text var startskottet till att även jag förstod vad min rädsla och oro handlade om, även min man kunde förstå mig och mitt handlande bättre och varifrån min svartsjuka kom.

Så blev jag stark i mig själv❤️