Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack så mycket. Jag har läst din story (spenderade en stor del av gårdagen med att läsa olika trådar här). En sak jag tog med mig (från just din tråd) och som bidrog till att skriva mitt inlägg var en igenkänning i att det kanske inte är möjligt att lära sig dricka måttligt efter att ha passerat en viss gräns. För jag har haft nyktra perioder i livet då jag inte druckit någonting. Närapå ett år eller så när jag var i tjugoårsåldern. Även kortare perioder vid senare tillfällen. Men det har alltid varit ett sluttande plan. Jag sätter upp regler för mig själv, dricker några gånger, det kanske funkar okej. Förr eller senare tummar jag alltid på någon regel ("drick aldrig själv", "drick aldrig mer än x antal glas" osv. och, ja, på den vägen har det varit.

@Pellerin Välkommen hit! En vit månad är toppen. Tre vita månader eller ett halvår nykter är ännu bättre. Då märker du verkligen skillnaden. Då märker du verkligen hur mycket bättre du mår helt utan alkohol i ditt liv. Själv har jag varit nykter i 31 månader på tisdag, tjoho!

Kram 🐘

@Allegra Visst är det häftigt!? När de arga, vassa kanterna liksom slipas ner litegrann. När man undviker konflikter för att inte göra saker värre. När man blir mer tolerant mot typ alla, även den ilskna grannen eller ungarna som skriker utanför sovrumsfönstret (till en viss gräns). När man hushållar med sin energi och använder den i huvudsak till trevliga saker. Riktigt nice är det 😎

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det gick ”lätt” för mig att sluta dricka också. För att jag hade bestämt mig. Verkligen bestämt mig. Och jag fokuserade på allt positivt som nykterheten medförde. Det är du också duktig på!

Jag håller med @Torn. Efter hur du har beskrivit ditt drickande historiskt så är du absolut en person som har problem med alkoholen. En problemdrickare. Enligt min erfarenhet. Och du ska vara tacksam och glad över att det har gått ”lätt” att sluta. Tacksam och stolt - du gör ett svinbra jobb!

Nästa gång går det kanske inte lika lätt att sluta dricka, det är lite som att leka rysk roulette.

Kram 🐘

@Berra Beklagar sorgen ❤️ Jag fick se min pappa när han var död. Jag körde 30 mil i snöstorm för att få se honom tillfixad och fin i en kista (?) Det var så tydligt att han inte fanns kvar, att kroppen bara är ett skal. Han hade finaste tröjan på sig, han var rakad och kammad, hans min var lugn och nöjd. Hans händer låg knäppta över hans mage. Hans platta mage. En vecka tidigare kom han in med gigantisk mage, fylld med flera liter vätska eftersom hans lever la av. Det var jobbigt att se honom, men ändå fint på något sätt.

Jag har två barn, den yngsta är handikappad. Den äldsta har alltid fått stå tillbaka, även om vi föräldrar har ansträngt oss för att så inte ska ske. Det är fan inte lätt alltså. Både dina föräldrar och din bror gjorde nog så gott de kunde efter sin förmåga ❤️ Och du också! Man kan inte göra gjort ogjort, och man kan inte gör ogjort gjort. Allt blir som det blir. Alla gör så gott man kan.

Kram 🐘

@BrytaMinaCykler Välkommen hit! Här är vi ett gäng med väldigt mycket samlad erfarenhet av just nykterhet. Själv nådde jag nog aldrig botten riktigt, jag backade snarare från ravinens kant. Men min pappa dog av sin alkoholism så jag förstod hur det skulle sluta om jag inte satte stopp.

På tisdag har jag varit nykter i 31 månader. (Om jag räknat rätt 🤔). Om du klickar på mitt namn så hittar du mina två trådar. Den första skildrar tiden 0-6 mån som nykter, den andra från mån 7 och framåt. Jag hänger numer inne under ”Det vidare livet”.

Att sluta dricka är nummer 1. Sen måste man ta itu med nummer 2, 3, 4, 5 osv. Alla anledningar till att man har druckit. Alkoholen är bara ett symtom, det är orsakerna man måste gå till botten med. För att förbli nykter och/eller inte börja missbruka något annat.

Kram 🐘

Jag är en snart 40 år gammal egenföretagare som haft en tveksam relation till alkohol i mer än 20 år. 20-årsåldern bestod av festsupande under helger, med återkommande blackouts. Ofta den typ av blackouts som inte innebar att jag däckade, utan fortsatte. I timmar, utan att komma ihåg ett vitten dagen därpå.

Så fortsatte det till emellanåt en bit in på 30-årsåldern. Fast jag hade också börjat komplettera med att dricka mer själv. Flera dagar i sträck, från morgon till kväll. Jag hade helt enkelt ofta öl kvar i kylen efter att ha slocknat kvällen dessförinnan, och frestelsen att häva baksmällans tunga grepp morgonen därpå blev helt enkelt för stor. För mig grundat i självbedrägeri. "Du kan dricka de där tre ölen du har kvar för att få en mjukstart på dagen, sen är det stopp!". När de tre ölen var uppdruckna blev det istället: "Du kan dricka den här dagen också, men imorgon är det stopp". Alltifrån 3-7 dagar senare orkar jag inte mer, och då tar det stopp.

De senaste åren har blackouts till största delen uteblivit, vilket jag är glad för. Men cykliska återkommande perioder av ensamdrickande har återkommit. 3-7 dagar. Från morgon till kväll. Däremellan allt mellan 14 dagar till en månad utan alkohol. Vad driver det drickandet? Iallafall delvis stress kombinerat med en baksmälla som jag inte riktigt orkar genomlida. Följt av samma självbedrägeri som jag beskrev ovan. "Jag kan ta en dag till och dricka, men imorgon jävlar i mig, då är det stopp!". Dagen därpå vaknar jag än en gång med öl i kylen, och det fortsätter i regel några dagar till. Vid dag tre eller fyra är frågan snarast när jag ska orka ta tag i de där tre-fyra dagarna av skit som oundvikligen blir följden av att ha plågat kroppen så. Det kanske blir en dag eller två till innan jag orkar möta det: Dålig sömn, rastlöshet, oförmåga att koncentrera mig, självförakt, ensamhet, att nyktert konfrontera hur mycket pengar jag gjort av med, hur lite vettigt jag fått gjort (inget) och hur dåligt jag ätit.

Viljan till bot och bättring är stark i det läget. Jag lever bra ett tag, äter, tränar, jobbar, träffar människor och så vidare. Sedan har jag gått ut och druckit, det har blivit några glas för mycket, en plågsam baksmälla och en känsla av att nu har jag faktiskt varit duktig ett tag, så jag kan en dag att dricka för mig själv.

Nu sitter jag här, det är min andra nyktra dag (ofta på många sätt den värsta i min erfarenhet av den typ av drickande jag ägnar mig åt) efter ett skov som varade i fem dagar.

Jag gör något nytt i livet genom att skriva här, det är inte det enda nya jag behöver göra - men förhoppningsvis en del i något större. Sluta med de här återkommande perioderna som bara landar i ren skit.

Mvh/BrytaMinaCykler

@If Jag menade inte att du kan kräva av honom att sluta själv. Det jag menar är att det finns en skala på vad man kan förvänta sig av sin partner som man väl får anta har kärlek för en och vill en väl och respektera en och ens vilja, som man kan diskutera kring och det jag menar är att du ska absolut kunna förvänta dig mer av din partners agerande.

Man frågar inte en partner som man vet har ett uttalat mål att inte dricka om man ska köpa hem alkohol till denne om man inte antingen är en idiot, saknar respekt för sin partner eller har alkoholproblem själv. Det finns inte så många andra alternativ.

Skönt att du kan ta lärdom av den här gången och gå vidare. Men jag skulle också pratat med din partner om att sköta sitt drickande snyggare och hålla alkoholen för sig själv. Perioden i början är jobbig och nu kunde du stanna på två, men det är en onödig frestelse.

Varmt deltagande @Berra, så fint du delar med dig❤️‍🩹 / mt

Tack för din brutala ärlighet, det gjorde ont när jag läste det igår @Torn❤️
@vår2022, tack, jag behövde höra att det kunde gå lätt för någon annan med för jag höll nog på att lura mig själv p.g.a. det verkar vara så svårt för de flesta. Det var lätt för mig att dra slutsatsen att ”då var jag inte beroende”
Min motivation är 100%ig, det finns inget att resonera om med mig själv, det kanske är för att jag är så bestämd som det går så lätt?
När det gått tre månader kommer jag ha ett nått mål men det är två månader kvar dit.
Mycket kvar att fundera kring, är väldigt glad över era svar för jag fick verkligen tänka några varv till, tack❤️

Bra där @If , att du insåg / kände att ölen inte gav dig något. Inte på något sätt ett misslyckande, snarare tvärtom! Ett av alla steg i sökandet efter en ny världsbild (det lät ju väldigt högtravande, men ändå :)

Tror att det är bra att du låter bli att bli arg på frågan om du ville ha vin! Själv har jag lätt att ”jobba upp” ilska och av erfarenhet vet jag att det är en trigger för mig. Släpp det bara, som du beskriver här ovan, det är ditt beslut och ditt svar: ”nej tack!”

September blir en fin månad☀️ kram!

Tack för att du delar med dig.
Jag var ju aktiv alkis när mina föräldrar dog så det blev inte mycket till känsloyttringar vilket jag saknat så många gånger.
Nyligen har bekantas far gått bort och det i en kultur och religion som inte tillåter några känsloyttringar öht. Gråt är så förbjudet. Jag har bra kontakt med ett av barnen och har fått henne att öppna sig och släppa ut vad hon känner och det har hjälpt henne att gå vidare.
Deras begravningsritual är så olik vår men så otroligt respektfull och vacker. Så skulle jag vilja ha det.
Jag är ju äldre än dig,Berra, och jag har börjat pricka av grejer som troligen är sista gången jag gör i detta livet och jag har sagt det förut : Jag är inte rädd för döden utan för resan dit.
Ta hand om dig i känslosvallet nu <3

Nej @TappadIgen jag begär inte att han ska (1) sluta dricka men respektera mitt beslut och inte
(3) erbjuda sig att köpa hem vin.
Blev så provocerad av de där ölen i kylskåpet, kunde inte tänka på något annat så till slut öppnade jag en för att få svar på om den kunde ge mig det jag trodde jag ville ha vilket den inte gjorde, inte heller burk nr 2 som mest fyllde mig med avsmak, vad håller jag på med? Det lockade inte att fortsätta.
Ser inte detta som ett misslyckande, jag tänker fortsätta som planerat.
Hade det däremot varit vin jag hällt upp i glaset hade situationen varit annorlunda. Därför är det totalförbud på inköp av detta. 🏵

Ser bilden @vår2022 , av en ”arg kvinna med dammsugare” 😅 Kan redan konstatera att jag själv har blivit lite mindre arg sedan jag började färdas mot nykterhet, lite mindre irriterad på världen, inklusive dammsugare, man och barn😇

@Berra beklagar sorgen🙏🏼 Vilket fint inlägg, tack. Tänkte på det du berättar om att leva med en bror som är sjuk. Hur det i dag finns större fokus och stöd till syskon. Att man vet att det påverkar dem mycket. 🍀❤️

@Berra Tack för att du ville dela med dig av din upplevelse kring din brors bortgång. Du skriver väldigt vackert och gripande och jag kan se bilder framför mig. Vad fint att du ska ställa fram kaffekoppen på bordet för han var ju trots allt bjuden❤️.

Jag beklagar sorgen🖤. Kram❤️

Klockan är kvar i fem på lördagsmorgonen….

Kan inte sova, kanske mest på grund av att jag somnade i soffan framför teven ikväll.
Har sovit fyra timmar, och efter att ha masat mig till sängen så har jag legat vaken nu i tre timmar.
Försöker finna musik som passar i mina lurar, men slowmusic gör mig uttråkad, och för poppig musik mer vaken, suck.
Alternerar mellan olika lurar som måste laddas då de är trådlösa.

Känner ingen stress heller över att jag måste sova då det är helg imorgon, f’låt idag…
Många tankar snurrar runt i mitt huvud, kanske mest på grund av att min storebror dog i onsdags endast 67 år gammal i en hjärtinfarkt.
Infarkterna kommer alltid plötsligt och oföranmält, vilket gör händelsen än mer chockartad.
Visserligen är dödsångesten kort för den som dör, men det tar lite mer tid för de anhöriga att vänja sig vid tanken att nu är saker och ting annorlunda.
Förhållandet var lite speciellt till min bror pga av omständigheter jag inte kan gå in på, vi hade inte daglig kontakt och hans humör var under lång tid mer lik min pappa, gammal gringubbe.
Hans handikapp gjorde honom egensinnig och väldig egocentrisk, och dessemellanåt jobbig att umgås med, men älskade honom det gjorde jag, alltid.
Men bortklemandet och att alla skulle tycka synd om honom gjorde honom besvärlig.
Och in andras ögon, varför ställer du inte upp för bror din när han behöver din hjälp?
Jag brukade tänka, vill du hellre göra det istället, varsågod.
Hela min barndom har varit påverkad av att jag fick stå tillbaka för min brors sjukdom.
Bortlämnad hos bekanta och grannar när de skulle besöka sjukhuset och så vidare.

Jo jag kan låta lite bitter, men så var det nog.
Så nu ligger jag här med ångesttankar, varför brydde jag mig inte mer om honom mot slutet.
Jo jag ringde honom kvällen innan han dog och bjöd in honom på kalas, som vi ska ha imorgon, f’låt idag…
Vi brydde inte om oss att ställa in det, vikten av att kunna umgås kanske är ännu mer viktigare nu när den är så nära inpå.

Min svåger ringde mig på jobbet och berättade dödsbudet, jag lämnade allt ringde frugan och frågade om hon skulle med, hon satt i möte och lämnade ett mess ”Kan jag ringa dig senare”.
Brorsan har dött, ska du med till sjukhuset svarade jag lite surt på mess…
Hon tappade allt och mötte upp mig på sjukhuset, vi sökte oss till hjärtintensiven och hann innan syrran, svågern och mamma.
Kände inte först igenom honom, kall, blek och ihopsjunken och en haka som ramlat ner.
När jag såg ärret i huvud efter hjärnoperationen sedan han var tretton år visste jag säkert, det var han.
Har skrivit det tidigare men döden fascinerar mig, lite sådant som man inte pratar om, men som vi alla kommer att möta någon dag samma dag som vi föds, livet slutar med just detta.
Någonstans på livets resa kommer vi att bekanta oss med andras död, och få möta en död kropp.
Jag har hittills mött fyra, och förundras hur snabbt kroppen går ner i en degradation.
Den tappar färg och bli gulaktig, ibland med rigor mortis, likfläckar.
Kroppen blir fuktigt kall och stel, blicken grå och ser rakt igenom en.
Man verkligen känner att själen har lämnat kroppen, den är kall stel och själlös.
Med själen finns värmen och livet, och den har nu i min tro svävat iväg ovanför oss.
Jag frågade mamma, tror du att själen har svävat iväg redan eller finns den kvar i rummet ännu?
Det var då ca två timmar sedan han lämnade in.
Vi kände allvarets stund och visst var vi ledsna, frugan var den enda som grät, vi andra lite mer hårdhudade och höll oss för gråt, sådana är vi formade, praktiska och känslokalla.
Efter en stund skämtade vi om livets allvar, lite granna som vi vet att brorsan skulle ha gillat.
Och vi tystnade snabbt och skämdes lite när läkarna och sjuksystrarna kom in genom dörren, vaddå komma här och lägga sorti på en sådant trevligt samtal som vi hade.
Vi ville ju inte vara arroganta och visst respekterad vi döden, men på vårat vis, på samma sätt som vi alltid har levt, en livsglädje ända in i döden, och strax därefter.
Vi vill minnas brorsan som den spillevink han oftast var, när han var glad och humoristisk.
Nu återstår en massa praktiska saker, kontakter med begravningsbyrån, kyrkan och Skatteverket.
Tur att jag också har en storasyrra som är pensionär och har tiden och lusten att hinna ta mycket.

Jag lade ut dödsbudet på facebook när han hade ett otroligt kontaktnät som jag ville skulle få informationen samtidigt.
Mer än femhundra ”likes” och hundrafemtio kommentarer, så många vänner har jag inte ens om jag så skulle räkna alla sängloppor och myggbett genom livet tillsammans.
Han var en märklig person, men så var han också min bror, och nu gör han mig sömnlös genom natten, många barndomsminnen som dyker upp, ömsom glädje, ömsom ”gråt”.

Idag ska jag ställa fram en ensam kopp vi kaffebordet, han var ju trots allt bjuden till kalaset.

Berra

Jag har druckit vin i åratal, minst en flaska om dagen, och på helgerna sannolikt mer. Varit noga med att hinna till systemet för att hinna köpa en box, och därtill någon finare flaska. Det är få dagar jag är utan vin frivilligt. Fick diabetes2 kring jul, medicin och kostomläggning. Läkaren frågade hur stor min alkoholkonsumtion var, och jag ljög och sa 2 kanske 3 flaskor i veckan. Mina levervärden var bra. Ett par månader med medicin (metformin) och fortsatt dagligt drickande då hade värdena gått upp, metformin kan gå på levern, men lika gärna kan det vara vinet. Jag blir sällan full, jag sköter mitt arbete. Däremot är jag plufsig, energilös och blir då piggare, ond cirkel. Nu fick jag dock en ingivelse och bestämde mig för en vit månad. Inne på 5:e dagen. Jämfört med innan är jag piggare, har nog inte fattat vad trött jag var. Jag har svårt att sova dock. Läste några inlägg är att stor konsumtion kan ge abstinens senare, oroar mig då jag ännu inte känner något, jag har liksom bestämt mig, och känner vämjelse för dessa mängder jag petat i mig dagligen. Några erfarenheter från er hur kommande veckor blir eller blev för er?

@Allegra Det är en sådan härlig känsla när man städat, städat och städat. Och plus i kanten när man dessutom beställt köksgrejjer också🤩. Min energi för att städa är helt annan som nykter. Innan åkte dammsugaren i väggen runt hörnen och jag var mest irriterad, arg och gick fram som en ångvält😂. Nu smeker dammsugaren runt hörnen och jag känner mig lugn och gör det i lagom takt, njuter av resultatet och känner mig glad. Jag älskar också att basta och bada efteråt, tyvärr inget jag kan göra här men i stugan norröver eldas bastun på varje dag med efterföljande dopp, så även vintertid och vakdopp. Det kommer att bli skönt att hardcore basta med din kompis😆.

Ha det så gott!💕

Fredag kväll. Idag har jag städat och tvättat och städat och beställt köksgrejer på nätet och städat och städat… 😅 Så lycklig över denna extra energi! Även bokat in bastubad nästa vecka med min kompis, som också kör nyktert i september. Hon är hardcore bastubadare, skönt med någon som drar med min tveksamma kropp till sjön, vet ju egentligen att jag gillar det - efteråt :)

Kram till alla som kämpar✨✨✨

@Himmelellerhelvette Jag vet inte riktigt med vad du menar att du inte verkar som att du blivit beroende, om du menar att du inte verkar vara det för att det gått så lätt för dig att avstå? Det är lite olika hur lätt eller svårt det är att avstå och med abstinens. Jag är helt klart beroende och har druckit för mycket och för ofta många, många år. Det har gått lätt för mig att avstå och för min del handlar det om min otroliga motivation till att sluta. Jag inser att jag inte kan dricka mer även om det gått lätt för mig att sluta. Det finns en risk i att tänka att man inte är beroende och att man därför tror att man kan hantera sitt drickande. Om man som du skriver, druckit för mycket och för ofta i perioder, ca 7 år, tänker jag visar på att det finns ett missbruk som lätt kan övergå till ett beroende förr eller senare. Var glad över att det går så lätt för dig😁💕

Tack 🌹

@Ny dag Tack! 😊
@Andrahalvlek Kul att du börjat lyssna på "Känslofällan" och att du tycker om den. 😊

@Suburra

Den krånglar ibland och man kan behöva ominstallera appen. Jag är ok 🥰

@Himmelellerhelvette Hej! Efter att ha läst din tråd så är du utan tvekan beroende. Rejält också. Var enbart glad för att det går så lätt som det gör. Och eftersom du mår så bra nu, så finns det ju ingen som helst anledning till att börja dricka igen. 😀

Härligt!