Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Nu lägger vi allt det här bakom oss och går vidare. Du är förlåten. Och jag och alla andra inblandade också.

Kram 🐘

Vilket fint samtal med sonen ni verkar ha haft. Och jag tror att det är bra för alla att fundera över vanedrickande, oavsett om man idag har problem eller inte. Att jag avstår alkohol gör många gånger att andra dricker mindre. Så samtalet tror jag även bidrar till något positivt angående sonens konsumtion.
Kör vidare nu med vita dagar, VaraFrisk!
Du är mer på gång nu tycker jag. Upp för tröskeln och hoppa ner på andra sidan.

@Varafrisk
Hej! Det mitt inlägg handlar om är hur otroligt lätt det är att man utgår från sina egna referensramar när man läser andras inlägg, att man tolkar det utifrån sina egna känslor och gränser för sin integritet. Att man ibland inte riktigt kan veta syftet avsändaren har, och att man för snabbt gör en egen tolkning och för snabbt reagerar. Mitt inlägg handlar om att det kan bli så fel när man gör det. Jag bad om ursäkt för just det, att jag lade mig något som inte angår mig.

Jag ser att du tolkat detta på ett annat sätt, att du menar att det var ditt inlägg som tog mycket energi ifrån mig. Det är inte ditt inlägg som har tagit energi från mig. Det som tagit energi från mig är att jag själv gjorde ett inlägg med min reaktion till dig och efterspelet som följde efter det. Att jag gick in i något som inte angår mig och att det dessutom fanns tidigare historia som rördes upp, som jag inte hade någon koll på alls som jag råkade peta på. Det är det som blev så himla tråkigt och det utväxlades inlägg er emellan efter det.

Du skriver ”Jag läste i vår2022 tråd om hur mycket energi det hade tagit ifrån henne efter mitt inlägg hos Andra halvlek och att hon tänker att inte skriva direkt på ett inlägg. Jag tänker på ett inlägg som väcker känslor (mina ord). Om jag hade vetat att mitt inlägg skulle väcka så mycket så skulle jag aldrig någonsin skrivit mitt inlägg. Jag ångrar mig djupt! Läste mitt inlägg nu igen och jag tycker att jag är väldigt försiktig. I inlägget uttrycker jag mycket funderingar över mig själv.”

Det är det jag menar, att jag omöjligt kunde veta ditt syfte, att jag inte förstod det riktigt, vad du ville säga och varför. Du reflekterade eller spekulerade (i mina ögon) kring hennes bipolaritet, vilket tidigare skett i andra inlägg som du nämner, och det fick mig att reagera. Det som hände var att det var mina känslor som satte igång för vad jag anser är min gräns för integritet. Det är det jag ber om ursäkt för, att jag gör ett inlägg om min reaktion av det jag läser och låter mina känslor och min tolkning av detta styra. Det är inte mina känslor eller gräns det handlar om och jag ångra att jag lade mig i detta. Efterspelet blev inte bra. Hur det skulle blivit utan min reaktion vet jag inte. Det kan bara ni veta. Det är det jag ångrar och ber om ursäkt för, för att jag blandade mig i och lät mina känslor få tala. Det är därför jag ska tänka till innan jag svarar på ett inlägg som rör upp känslor inom mig själv, så att det inte är mina känslor som svarar på ett inlägg som är adresserat till någon annan. Jag ska hålla mig utanför när sådant sker, inte lägga mig i, för det kan dra åt vilket håll som helst och det tar en massa energi.

Jag kände att jag behövde göra ett inlägg i min tråd där jag förklarade mitt handlande just för att allt detta har tagit så mycket energi från mig. Att jag tar på mig och tar ansvar för min del i detta och ber om ursäkt för det till er. Kanske borde jag skrivit direkt i era trådar men jag valde att göra det i min tråd, så ni kunde läsa det där. Jag gjorde det också för att kunna gå vidare efter att jag bett om ursäkt och tagit på mig ansvaret för min del, och jag hoppas att ursäkten tas emot. Mer än så kan jag inte göra.

Jag hoppas att vi alla kan gå vidare❤️

Hej @Lavendelblomman , tycker inte alls att du svamlar, är också inne på detta med vanor och ovanor.

I våras, innan jag fattade att jag måste förändra min relation till alkohol, så kändes det ofta som en tvångstanke att dricka. Som att vanan jag jobbat upp; att dricka på stress, ångest, trötthet etc. blev helt betingad och jag var knappt delaktig i den processen. Gick till krogen efter jobbet som om jag vore radiostyrd.

Intressant studie @vår2022 ! Är helt inställd på att ersätta gamla vanor med nya, det är stort motstånd kan jag säga, men det måste göras!

Kram och godnatt✨

Hej, ni har hittat hit, rad kloka beslut om en längre nykter period. Så himla bra! Ta armkrok och stötta varandra. Läs och skriv mycket här. Kram 🌸

Kära @Varafrisk , är helt opartisk i frågan om inlägget du gjorde, men hoppas verkligen att det kan läggas åt handlingarna snart. Du skrev i all välmening och det landade fel, sånt är livet och du har bett om förlåtelse. Mer kan du inte göra!

Semesterns sista flämtande dagar, ja herregud. Satt med en sak igår, som jag egentligen skulle fixat innan semestern men var för utarbetad för att göra. Eftersom jag varit relativt nykter i sommar gick det ganska lätt att styra upp det hela (det vill säga, jag är klar i knoppen). Hoppas ingen har märkt att jag varit försenad, jag tänker låtsas som ingenting🎶

Fler dagar nykter än berusad är bättre än tvärtom, kämpa på!! Stor kram❤️

@michaelamic

Hej!

Känner igen mig i mycket du skriver. Är också gift med två barn (4 och 1 år), och känner att jag blir en annan människa som vill helt andra saker när jag dricker. Tycker att jag förtjänar att vara ”fri”, precis som du skriver, och att man, barn osv. inte ska få hålla mig tillbaka från att ”ha kul”. Men i nyktert tillstånd älskar jag dem över allt annat, och har ångest över hur mitt drickande påverkar dem negativt, i synnerhet ångest över att dö i förtid och inte finnas där för mina barn. Kan, precis som du, tvivla på min egen kontroll, och oroa mig för att jag skulle kunna vara otrogen eller liknande.
Bråkar också med min man när jag är för full, ofta jag som inleder bråken (känns ibland som att jag provocerar fram dem med vilje) och säger väldigt elaka saker. Har funderat på allvar över mitt drickande sedan i våras, men under sommaren/semestern har det tyvärr nästan blivit värre. Nu känner jag att jag verkligen fått nog. Funderar på om jag ska försöka starta en vit period redan imorgon (man vill ju komma igång, ingen idé att skjuta upp), eller avvakta en vecka till semestern är slut (ska hälsa på vänner på annan ort i helgen, och riskerar att hamna i utmanande situationer där, där det blir svårt att säga nej). Jag vet inte om jag vill sluta helt eller bara försöka dricka måttligt (vet inte heller om jag kan lyckas med sistnämnda), men jag tror på det jag läser om att en vit period på 3 månader ändå är önskvärt som inledning, för att bryta mönster och tankebanor och lite ”nollställa” kroppen. Tänker satsa på detta och hoppas du också hittar mod och styrka att fatta ett liknande beslut. Det hjälper mig att tänka att jag inte fattar ett beslut som mått gälla resten av livet, jag bara ”provar” att leva annorlunda för att se vad det ger. <3

@michaelamic

Hej!

Känner igen mig i mycket du skriver. Är också gift med två barn (4 och 1 år), och känner att jag blir en annan människa som vill helt andra saker när jag dricker. Tycker att jag förtjänar att vara ”fri”, precis som du skriver, och att man, barn osv. inte ska få hålla mig tillbaka från att ”ha kul”. Men i nyktert tillstånd älskar jag dem över allt annat, och har ångest över hur mitt drickande påverkar dem negativt, i synnerhet ångest över att dö i förtid och inte finnas där för mina barn. Kan, precis som du, tvivla på min egen kontroll, och oroa mig för att jag skulle kunna vara otrogen eller liknande.
Bråkar också med min man när jag är för full, ofta jag som inleder bråken (känns ibland som att jag provocerar fram dem med vilje) och säger väldigt elaka saker. Har funderat på allvar över mitt drickande sedan i våras, men under sommaren/semestern har det tyvärr nästan blivit värre. Nu känner jag att jag verkligen fått nog. Funderar på om jag ska försöka starta en vit period redan imorgon (man vill ju komma igång, ingen idé att skjuta upp), eller avvakta en vecka till semestern är slut (ska hälsa på vänner på annan ort i helgen, och riskerar att hamna i utmanande situationer där, där det blir svårt att säga nej). Jag vet inte om jag vill sluta helt eller bara försöka dricka måttligt (vet inte heller om jag kan lyckas med sistnämnda), men jag tror på det jag läser om att en vit period på 3 månader ändå är önskvärt som inledning, för att bryta mönster och tankebanor och lite ”nollställa” kroppen. Tänker satsa på detta och hoppas du också hittar mod och styrka att fatta ett liknande beslut. Det hjälper mig att tänka att jag inte fattar ett beslut som mått gälla resten av livet, jag bara ”provar” att leva annorlunda för att se vad det ger. <3

@första steget Varför skriver du i "dåtid"? Oavsett vad som har hänt finns det inget som hindrar dig från att göra vad du kan för att förverkliga drömmen, inget som tvingar dig att ge upp. Att förändra sitt förhållande till alkohol är inget man gör över en natt. Om du skriver och berättar hur det går och hur det känns kommer du att få feedback.
Det enda du inte får göra är att ge upp!

@Utmaning2022 I fredags när vi var på fest drack både maken och jag alkoholfritt och vi var faktiskt ganska många som var nyktra, delvis kanske beroende på att festen var så till att man behövde köra själv, övernatta eller ha någon som skjutsade, men ändå. Om man lyfter blicken brukar det finnas fler som inte dricker men man märker dem inte lika mycket när man dricker själv.

❤

@Smörblomma Tack för inspel och skönt att höra hur andra resonerar! Också köpt alkoholfritt alternativ som jag vill börja med. Kanske håller jag mig till det och får med mig nån mer?! 🙌☀️

@Varafrisk jaha oj haha! Tokigt.

@less12 Nu blev nog svaret i fel tråd men det gör inget för mig😀

Jag var fast besluten, ville så gärna följa min dröm 😔

@Allegra hahaha. Förlåt, känner verkligen igen mig i det med bilen, helt sjukt vilka beslut man tagit som full eller bakis

Funderar på om man kan säga att man kör ett test för att se om man kan gå ner lite och ta bort kcal i dryck och dricka pepsiMAX istället eller något. Folk har inte lika nära till att döma ut en sån sak som andra skäl. Så tragiskt att vi lever i en värld där man ska behöva känna att man behöver eller dessutom avkrävas en ursäkt för att inte dricka i tid och otid. Men tänker att en sån sak kanske kan kännas lättare.

Jag tänkte skumma igenom min tråd men med så många inlägg så orkade jag nog endast en tredjedel men många inlägg från Andra Halvlek, Torn, FinaLisa, Vinäger och Charlie70. Träffade FinaLisa, Charlie70 och Vinäger på träffen i Sthlm 2020 plus några till som tex Adde och Berra. Min man var med. Vi bodde på hotell. Jag hade inte skrivit med ngn före träffen så alla var nya.

När jag läser min tråd så tänker jag men för fan Varafrisk…gå vidare!! Kan faktiskt förstå dem som vart med länge och skriver…att man kan tänka…kommer hon lyckas och när i så fall??? Men jag ska💪🏻Min största rädsla är nog…kommer mina organ, min kropp på sikt klara det??? Fast jag kan inte dricka på den känslan.

Jag läste i vår2022 tråd om hur mycket energi det hade tagit ifrån henne efter mitt inlägg hos Andra halvlek och att hon tänker att inte skriva direkt på ett inlägg. Jag tänker på ett inlägg som väcker känslor (mina ord).

Om jag hade vetat att mitt inlägg skulle väcka så mycket så skulle jag aldrig någonsin skrivit mitt inlägg. Jag ångrar mig djupt! Läste mitt inlägg nu igen och jag tycker att jag är väldigt försiktig. I inlägget uttrycker jag mycket funderingar över mig själv. Och utifrån att Andra halvlek skrev om bipolaritet samt att Sisyfos reflekterade tänkte jag både en, två och tre gånger före jag skrev. Min tanke var mer att berätta om den kvinnan som jag mötte på bipolärskolan och som fått kämpa för att bli rätt diagnosticerad. Jag förstår att jag gick för långt och tänker fortsättningsvis vara väldigt försiktig. Åter igen det var inte min avsikt att begå övertramp i Andra halvleks tråd. Förlåt igen!

Tänker att jag skriver i min tråd och hejar på andra. Jag tänker inte sluta skriva på forumet men jag behöver nog återhämta mig lite grann. Min man tycker att forumet tar lite väl mycket tid från mig…eller från oss.

Önskar er alla på forumet en fin kväll och helg🤗 på måndag börjar jobbet igen💪🏻

@Utmaning2022 Jag har också satt en gräns på max 3 enheter per gång och jag försöker verkligen tänka enheter och inte glas. 1 glas vin är ofta mer än 1 enhet som faktiskt bara är 1,2-1,5 dl vin. Sen försöker jag dricka långsamt och med ordentliga mellanrum mellan glasen.

@If Jag tycker det är starkt att du ser att det inte skulle fungera gå på den där festen och därför tackar nej. Du gör kloka val för dig och det kanske innebär att någon annan blir lite ledsen men så blir det ibland.

@Varafrisk & @vår2022 , tack för att ni tar er tid för pepp❤️

Är ”glad” för att jag har ont i magen idag, annars vet man inte var jag hade hamnat..

Jag ryser när jag tänker på hur alkohol har nästlat sig in i varje vrå av ens psyke, sitter där och lockar med en stund av eufori.

Plockar fram minnesbilder av det senaste årets sämsta fyllor, det är ett bra trick, blir ju direkt illamående och förbannad. Tar ut min ilska på att sortera strumpor, var ÄR alla strumpor som saknas - i sanning ett av livets stora mysterier😅

Kram✨

@Allegra Skitdagar är verkligen skit! Du har tidigare berätta att du är mer medveten kring tankar om alkohol nu, precis som du säger att det sämsta du kan göra nu är att gå ut och dricka i affekt. Det är en positiv utveckling och möjlighet till att stoppa ett autopilot beteende, att dricka. Rid ut känslorna nykter, det enda sättet att komma framåt i det. Det är jobbiga känslor att stå ut i, men de reds inte ut om de bedövas med alkohol, de hamnar bara i en outredd hög som växer. Skitdagar kommer och går, det är också okej och det får vara så ibland. Kram❤️

Sjunde dagen. Tänker ännu på bärs. Vad gott det hade varit med en iSkall sådan! 😫

@Onkel F Jag får nog läsa lite mer i vår2022 tråd kring värderad riktning. Jag har boken av Kay Pollack. Min kurator har även tipsat om youtube klipp som jag har sett. Det handlar om det här att man eller jag många gånger förminskar mig och tänker att andra inte ser mina positiva sidor mm...det handlar mycket om tankar som är just bara tankar.
Augusti ska blir bättre så är det!!

@Natalia Tacksamhet, acceptans och glädje är känslor som är verkligen viktiga ingredienser i livet! Har jag offerkoftan på då är det svårt att känna dessa känslor. Därför vill jag jobba på att få bort den där jäkla otympliga offerkoftan!!

@Sisyfos Tack:) Även om jag tidigare har haft svårt att se mig som en tjusig kvinna så tänker jag att alkoholen har sett till att den bilden har förminskats. Så det är väl tid att plocka fram en annan nyans...att vara stolt att kroppen ändå fungerar så bra som den gör trots övervikt och alkoholberoende. Det är ju därför viktigt att ta bättre hand om mig själv!

Jag vet inte hur ni känner men för mig är det alltid så att den där sista veckan innan man ska börja jobba går så rasande fort! Springer iväg! Nu på förmiddagen har vi städat av lite lätt. Jag har tagit hand om mina blommor både ute och inne. Igår kollade jag över växtligheten i mitt växthus måste säga att tomaterna var bättre förra året. Jag tror det delvis beror på det ojämna vädret. Några dagar med värme och sol kring 30 grader för att därefter bli några dagar med mulet och 20 grader. Men så sakteliga kommer det lite tomater inte mycket chili eller paprika.

Denna veckan har väl inte börjat jättebra utifrån alkoholintaget men det kan ändå bli fler dagar utan alkohol än med.
Även om jag inte blir jättebakis så blir jag iaf trött och gör inte riktigt vad jag vill göra dessutom blir jag besviken på mig själv vilket triggar att dricka. Dagen efter då man inte druckit är ju som en gåva då jag kan både träna och är mer uppåt. Jag ska öva mig på att ta bort jobbiga känslor som tex ensamhetskänsla, ledsenhetskänsla som är endast känslor. Jag får givetvis bli ledsen men mer utifrån verkliga saker. Fick ett mail fr en nära anhörig som berättade om en svår sak. Min anhörig skrev att hen tyckte att det var så orättvist att behöva bli drabbad. Jag kan känna både det ena och andra men är så tacksam över att jag inte har känt den där orättviskänslan när min man drabbades av cancer eller vår ofrivilliga barnlöshet eller att vår dotter fick bipolär sjukdom. Jag skulle kunna varit den som tyckte att det var orättvist men känslan har aldrig infunnit sig vilket jag är väldigt tacksam för. Till sist vill jag bara skriva att jag tänker att mina inlägg kan bli att man tycker sig se ett mönster vilket jag tänker beror på otydlighet från min sida, att jag fegar för att skriva vad jag tror på...hur det är för som oftast så har jag väldigt klart för mig vad det kan vara som ligger och skaver. Iaf....så jobbar jag vidare på att få av offerkoftan!

Kram

Igår var ju min son och min man ute och åkte i min mans barndomstrakter. Vår son följde med in fick en matlåda m hemlagad thaimat plus att jag hade köpt kantareller som jag stekte i smör och vi la på macka. Vi pratade om min sons sambos familj. Föräldrarna är skilda sedan 25 år tillbaka. Bor ca tio mil från oss. Vid Mors dag blev vi mammor hembjudna till vår son på mat givetvis även min man. Igår pratade vi om denna kväll och då fick min man och jag reda på att vi hade verkligen begått ett misstag. Jag drack alkoholfri öl till maten, sonen och mannen drack starköl och min svärdotter alkoholfri cider. Min svärdotter gav en alkoholfri öl till sin mamma. Jag förstod nog att mamman ville ha en starköl. Så både min man och jag sa att NN vill nog också ha en starköl och till sist fick hon en starköl. Vad vi inte visste då är att mamman är kanske inte alkoholberoende men har ändå problem med alkoholen....vet inte på vilken nivå det är. De försökte därför att hon inte skulle dricka alkohol. Jag minns för några år sedan när jag pratade med mamman i telefon (har inte gjort det många gånger) att jag fick en känsla av att hon kanske var påverkad. Hur som helst...så tänker jag...hur tänkte jag?!?!? Jag som är så uppmärksam kring allt som har med alkohol att göra så insisterade jag på att mamman skulle få en starköl! Så urbota dumt! Men som sagt var man lär sig så länge man lever. Det blev i alla fall ett bra samtal med min son om hur mitt beroende ser ut. Jag berättade att jag är inte nykter, berättade om mina 14 dagar då jag var nykter i juli månad. Berättade om vad som triggar, att jag inte kan åka utomlands nu för det finns för mycket som triggar. Sonen sa att om du väljer att dricka är ditt problem men jag vill inte att du ljuger, om du har druckit så säg det men ljug inte. Och tro inte att vi behöver bli alkoholister för att du har problem. Du sneglar på oss om jag dricker öl eller sambon dricker bubbel. Och jag svarade...men jag sneglar väl inte?? Jo, det gör du. Min son sa innan han åkte...nu ser vi inte bakåt utan nu går vi framåt. Det var ett bra samtal. Jag vet dock att han har haft svårt att hantera alkoholen, druckit mycket på krogen men nu när han lever med sin sambo tror jag att det är mer kontrollerat. Sambon dricker inte speciellt mycket eller ofta pga att hon har sin leversjukdom pga sin tarmsjukdom.

Även om jag inte har blivit nykter så märker jag ändå att jag är väldigt uppmärksammad på hur andra dricker (har i och för sig varit det under en lång tid), hur man pratar om alkohol osv. Jag tänker att konsten när man håller på med sitt nykterhetsarbete eller har blivit nykter är att man lever i ett land där alkoholen är en del av kulturen är kanske fel att säga men iaf en del av väldigt många människors liv och de flesta kan förhålla sig till alkoholen.