Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat Kruven! Jag är inne på min första vecka som nykter. Behöver se såna här trådar som pepp.

Nu har jag beslutat att 1 februari blir sista antabus dosen. Mycket för att den redan hjälpt mig de första stapplande stegen till nykterhet. Men också för att jag inte vill belasta min kropp med ämnena i antabus som inte är världens bästa direkt. Det känns som en nystart på alla sätt med ljusare tankar än höstens deppigheter. Kanske tar en skön tripp till Miami me killen också snart!

Du klarar det här, Anders 43!

Hej hej.
Nu har det snart gått 9 månader utan alkohol. Som det ser ut just nu så varvas bra dagar med riktiga skitdagar. Dessa dagar är det inte något specifikt sug efter alkohol utan en längtan av att få försvinna bort en stund. Det enda som håller mig borta från alkohol och droger är mitt beslut att inte ta något oavsett hur jag känner eller vad hjärnan säger. Det blir enklast så...

// Kruven

Kanon - svar finnes. :-)

Snart en vecka nykter och vilken underbar känsla att inte vakna bakis en lördag. Njuter!!

är jag :-)

Läser mest, kommenterar inte. Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Dag 27 idag utan alkohol och för första gången igår kväll så infann sig en känsla "jag vill inte dricka" . Annars har dagarna varit lite upp och ner, lekt med tanken om att avbryta, ta ett glas vin. Anledningen att jag hållt mig ifrån har varit att det blir aldrig ett glas vin, vill ha tre, fyra, fem. Jag bestämde mig den 30 december ( efter en stor fylla den 29 ) och tog kontakt med en alkoholterapeut, fick en tid samma dag. Det är det bästa jag gjort. Första veckan höll jag mig nykter för jag ville inte dyka upp på nästa möte och säga att jag inte klarat det. Duktig flicka syndromet.
Känner mig renare på insidan nu.
Förra mötet med alkoholterapeuten handlade mycket om vad händer efter mina 30 vita dagar och vad gör jag då? Vågar jag dricka?
Jag tänker ta ett nytt beslut då.
Skulle vilja fortsätta tänka jag får dricka men jag vill inte. Vet inte hur länge den känslan håller i sig, men den är ny och jag tycker om den.

trollnäsa! Jag läser en annan ton i dina inlägg och den säger mig att nu har du den sanna inre viljan att vända ditt liv. Fick en annan förståelse för vad du kämpar med när jag läste vad din man önskar och drömmer om. Han har också ett stort jobb att göra för att inse vad du går igenom. Allt, allt det bästa till dig! Kram / mt

Dessvärre har hon nog rätt. Det är precis så jag funkar och det är inte bra.

Min mamma var alkoholist. Hon drack för att inte må dåligt. Hon drack för att inte vara blyg. Hon ville inte vara nervös, skämmas bland folk, med alkoholen blev det mycket enklare. Hon kämpade med att sluta dricka de sista åren, men hon lyckades inte. Utan någon hjälp från pappa som också är alkoholist gick det inte. Jag minns att hon stod i min hall i sommras och grät. Hon sa att han inte hjälpte henne. Att det var för svårt.
Hon dog i en soffa i vardagsrummet i den lägenhet som jag och min syster vuxit upp i. Min syster tog med henne till AA, men det var för svårt att prata. Hon satt bara tyst. Hon gick dit två gånger till själv. Sen slutade hon gå.
Alkohol gör dåliga saker med kroppen. Man tappar allt ork, muskler förtvinat och minnet sviker. Det som var min mamma fans inte inne i den kroppen så ofta. Det var 10 år sedan jag kände igen henne.
Jag har gått i genom så många faser under den tiden. Jag har varit arg skrikit elak gråtit och till slut vetat att det skulle sluta med det där samtalet. Då jag försökte ringa dem och någon av dem skulle ha dött. Jag blev inte ens chockad.
Hon har det bättre nu i alla fall. För nu har hon inte ont nu behöver hon inte gråta och nu behöver hon inte skämmas. Det var världens bästa mamma. Varför gjorde hon så med sitt liv och sin kropp. Jag älskar dig mamma jag saknar dig så.

Det värsta av allt är att jag också dricker för mycket. Jag vill inte dricka alls med det lixom bara blir så.

Jag är också ny här, skrev första gången i måndags, har tagit mig på allvar för ett halv år sedan men att dricka mindre funkade inte för mig.
Hittar massor likheter i din text och några OLIKHETER. KOPIERAR DÄRFÖR OCH ÄNDRAR:

"Började inse för något år sedan att jag faktiskt har ett problem. Har försökt kontrollera mitt drickande men jag lyckas ju inte! Dricker trots att jag bestämt att jag inte ska, dricker EN HEL flaska trots att jag tänkt att det skulle vara skönt med något glas på kvällen. Dricker VIN för smaken men ÖL eller SPRITT för berusning. Det är känslan jag vill åt, ATT DÄMPA ÅNGESTEN, tror jag.

Jag dricker SOCIALT OCH ensam, IBLAND dricker i smyg, köper hem mer än jag behöver för att "ha hemma" men slutar oftast med att det mesta försvinner ändå.

Har två små barn och DRACK framför OFTA tv'n eller DATORN när de sov. DRACK tillräckligt för att känna mig berusad och tillräckligt för att vara trött och sliten nästa dag och då ha sämre tålamod med barnen, är mer lättirriterad osv.

LEVER med min man, men skilsmässan varit på tapeten...

HAR NU BESTÄMT MIG, OCH DET HAR HÅLLIT SÅ PASS LÅNGT SOM DRYGA 2 VECKOR. NU KOMMER TREDJE HELGEN OCH DET KÄNNS BRA.

GE INTE UPP SJÄLV, GE DIG MÖJLIGHET ATT LYCKAS 2015, DU OCH DINA BARN ÄR VÄRDA DET!!!

SARA

Hej Adde, är det du som har mailat mig i början av januari på adressen jag lämnat i min tråd? Jag läser egentligen inte av den längre, men gjorde det av en händelse precis. Så, innan jag svarar där - vill du vara snäll och bekräfta här - om det var du eller inte! Man vet aldrig...!

jag har alltid gillat ditt nick, och vi har varit här ett tag. Utmanar dig i morgon på Wordfeud, kan var ngt ibland för att skingra tankar på alkohol! Om någon form av uggla dyker på som utmanare, så är det jag:-)

tack själv!

Jag är också ny här, läser era berättelser och kommentarer lite varje kväll natt och lär mig en hel del.
Vad härligt Moa att du mår bra, och dina festerfarenheter hjälper mig!
Sara

av Naltrexone, eller Revia som det hette för några år sedan, är att det är ett fantastiskt läkemedel. Jag var lyrisk, kunde dricka en öl och kanske ett glas vin, sedan ville jag inte ha mer. Vilken suverän grej, mitt alkoholproblem var löst tänkte jag. Höll på några veckor, men sedan slutade jag, varför då? Jo, jag fattade att det är ruset jag är ute efter, och det fick jag ju inte. Men dricka socialt kan man verkligen med denna medicin. Prova gärna, kanske kan det hjälpa ngn med sin typ av alkoholproblem.
Med vänlig hälsning, Fenix

VARFÖR AA-STUDIER?

AA, Anonyma Alkoholister, har EN LÖSNING på den dödliga sjukdomen alkoholism. För att överleva sjukdomen och leva lyckliga, glada och fria, måste vi studera och lära oss vad lösningen är och vad vi måste göra för att uppnå den.

"Om du, när du ärligt vill, finner att du inte kan sluta helt eller om du, när du dricker, har liten kontroll över den mängd du konsumerar, är du förmodligen alkoholist. Om så är fallet, lider du kanske av en sjukdom som endast en andlig upplevelse kan övervinna."
("Stora Boken" sidan 70)

"Brist på kraft – det var vårt dilemma. Vi var tvungna att hitta en kraft med vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft som var större än vår egen. Uppenbarligen. Men var och hur skulle vi finna denna kraft?

Det är just detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är att göra det möjligt för dig att finna en kraft som är större än din egen och som kan hjälpa dig att lösa dina problem."
("Stora Boken" sidan 71)

"Det finns en princip som är ett hinder för allt vetande, som står emot alla argument, och med absolut säkerhet kan hålla kvar en människa i okunnighet för alltid – och den principen är att förkasta utan att utforska."
("Stora Boken" sidan 426)

Ute o åt med god vän igår. Drack 2 glas rödvin. För att det var gott! Inget mer. Inte sugen på mer, och inget "sug" att dricka mer. Skönt. Var lite nervös hur jag skulle reagera? !

Tack för det du delat med dig! Jag är ny här, nykter i dryga 2 veckor, känner mig stark och bra just nu, håller träningen och försöker inte ersätta A med mat... För ett antal år lyckades jag sluta röka bara för att jag bestämt mig, och det känns lite lika nu som då. Att jag kan klara av det själv. Om än med lite stöd...
Blev därför jätte intresserad av dina erfarenheter med Naltrexone... Vem skrev ut det till dig, jag menar: en vanlig VC läkare eller någon specialist på alkohol missbruk?
Fortsätter du att ta det? Biverkningar nu? Är det sant att det kan göra att man kan "återgå till" eller "få" en mer normal drickande?
Några andra därute som har erfarenhet???

TACK
Sara

Hej! Ny här är jag. Vill börja mitt nya liv utan alkohol! Och hoppas jag kan få råd och stöd här.

Jag vägrade också all form av terapi, till och med så långt att vårt förhållande kraschade och vi levde en höst isär, för drygt 5 år sedan. Faan så dumt av mig. Det kan ibland bli väldigt besvärligt att vara karl, som klarar allt själv (ja, inte är det väl särskilt lätt för er kvinnor, som skall bo med oss heller :). Sedan var vi i terapi en tid, då för fem år sedan och nu igen. Jag är fortfarande inte en stor vän av terapi (kanske jag bara inte ännu stött på den rätta terapeuten), men visst kan det vara nyttigt. I alla fall är det betydligt bättre än en fru, som inte alls talar med en (ja, annat än om vad det skall vara till middag och så...).

Vi skrev förresten vårt kontrakt då vi gifte oss. Vi hör inte till kyrkan så det fick bli en del av vår ceremoni, att läsa upp det för gästerna.

Det blev mest om mig, sorry... Blev bara inspirerad av det du skrev.

Ja du, det är lite same same. Ingen förändring på alkoholfronten. Har äntligen nått den punkten då de flesta av vännerna förutsätter att det är a-fritt som gäller utan kruseduller och fixar alternativ per automatik när det vankas middag.Gällande godiset så är det absolut mer kontrollerat de senaste två veckorna även om jag släppt loss lite på helgen. Något som jag dock är stolt över är att jag flera ggr ätit middag hemma OCH varje dag ätit frukost hemma. Inser att jag sparar pengar genom att inte äta på språng. Dessutom blir det nyttigare. I all hast har jag kapat kaffet och är inne på tredje dagen snusfri. Hahahah ja du hör, som upplagt för en smärre katastrof.

Känner att avståndet till detta forum blir allt större även om jag är inne och läser dagligen. Jag är ganska glad för det eftersom jag känner att jag engagerat mig emotionellt i en del och det är så tråkigt när de försvinner plötsligt, utan att veta hur det är. Inte för att det är någons ansvar att hålla mig (oss) uppdaterade. Det ligger hos mig helt och hållet som inte kan låta bli att engagera mig. Hoppas alla mår bra i alla fall <3

...gå tillbaka och läsa hur det kändes för dem själv med drickandet...