Senaste kommentarerna i forumet

Hej Marie,

Läst igenom din tråd och inlägg och det är tydligt att du inte var redo för att bli nykter.
Jag försökte bli nykter för cirka ett år sen.. Eller försökte är väl att överdriva, men jag började skriva i forum som detta och såg massa filmer och dokumentärer om alkoholism, köpte massa böcker om alkisar (kan bland annat rekommendera Benny Haag - Inte mer än fullt tack och Camilla Kuylenstierna - AnsvarsFULL)... Dock så var jag inte mentat redo och jag ursäktade mig hela tiden med att jag "måste ju få njuta lite, alkohol är ett av livets goda", jag menade att jag bara behövde dricka mer "kontrollerat" och inte bli dyngrak titt som tätt.. Jag hade så mycket ursäkter och funderingar och tankar kring det hela och var inte tillräckligt motiverad helt enkelt.
Nu, ett år senare, så har min alkoholism blommat ut 100 procent. Jag smygdricker, ljuger, gömmer alkohol, börjar bli mer och mer trög, mindre energi, deppig, ångest, apatisk.. Jag har sårat alla som jag älskar och jag är tre vänner fattigare idag (mina tre bästa vänner stod inte ut med mig längre). Jag har nått absolut rock bottom.. Jag har aldrig varit mer motiverad. Instinktivt så vet jag att jag klarar detta den här gången! INGET ska få mig att börja dricka igen. Alkohol är ett gift och har nästan förstört hela mitt liv.
Jag hoppas att du kommer att finna motivation till att bli nykter och att du slipper få ditt wake up call lika sent som mig. För min del så kom mitt wake up call när det nästan var för sent..

Lycka till!

Kram AA

Jag är nykter sen november bara och kämpar ännu med att försöka förlåta mig själv som alkoholen ställt till med. Hade också hemska kramper, skakningar och sjukt orolig över de kroppsliga besvären vid abstinensen. Du kan alltid ringa Sjukvårdsupplysningen och berätta om dina symtom och höra vad dom tycker! Dom känner direkt igen om det skulle vara läge med avgiftningshjälp. Sköt om dig och din kropp!

som fri går mot sitt slut.
I vanliga fall så hade jag snart suttit med ett glas vin och en cigg. Om jag lyckas att inte dricka varje dag så är det efer 2-3 dagar som jag sitter där igen och häller i mig.
Jag har haft svårt att inte ta något på veckorna. Söndagar brukar va sista dagen på veckan för att sedan max stå ut tills onsdag för att få dricka igen. Tankarna har kretsat mycket runt att jag inte ska ta något och hur jag fått kämpat för och inte ta något. En kväll kan ha varit en jäkla kamp och te eller kaffe i mängder hjälper inte.
2 kvällar utan vin har varit en jättekamp. Trist att jag inte kunnat lägga den tiden och energin på andra vettigare saker.
Känns lite bedrövande och läsa det jag skrivit om kampen. Nej så här vill jag inte att mitt liv ska vara igen.
Skönt och ha detta forumet och skriva i och läsa det hjälper mycket och får tankarna på annat håll, åt detvrätta hållet.

Välkommen. Du är på helt rätt ställe när du skriver här. AA är också bra. Håll koll på de där skakningarna och Googla på "Delirium Tremens". Om de blir värre och du får hallucinationer så kontakta vården med det samma. Det kan nämligen vara ett direkt farligt tillstånd.

Ångesten, det dåliga samvetet och skuldkänslorna hör tyvärr också till paketet. Det fina är att det värsta brukar släppa rätt fort. Kom ihåg att du nu jobbar på något som är svårt, stort och fint och att du har all rätt att vara stolt över varje nyktert steg du tar. Superbra att din familj och dina vänner vet och stöder. Där ligger du före många av oss andra här.

Mitt råd just nu är att om den akuta fasen blir för svår, så tveka inte att ta all hjälp du bara kan få från vården. Att ligga en vecka på avgiftning är ett litet pris att betala för en möjlighet till ett nyktert liv, fast det säkert inte känns så för dig just nu. Fortsätt skriva här, läs andras trådar, fortsätt gå till AA och häll ut all alkohol hemma, om du inte gjort det redan (jo den dyra Cognacen och årgångsvinerna med).

Ditt inlägg träffade mig rätt i magen..
Jag har varit nykter nu i 3 dagar och funderingarna kommer och går om allt möjligt som hänger ihop med mitt alkoholintag under alla år.
Jag har haft en känsla av noll motivation, inget intresse eller nått är direkt kul iallafall de senaste 2 åren. Funderingen har varit på att alkoholen har förändrat mig och mitt allmänna känslotillstånd till det sämre. Har letat orsak länge till varför jag har kännt som jag gjort och det klart att alkoholen påverkar belöningscentrat och att det är eftersatt och slitet efter många år med alkohol.
Har trott på många andra orsaker men förnekat eller helt enkelt inte haft den kopplingen innan att det kan va så. Det kändes väldigt skönt att läsa det du skrivit och jag känner en sor tillförsikt att jag ska kunna må och fungera bättre framemot våren sommaren. Lycka!!!
Tack för ditt aha-inlägg.

föreläser om sockerberoende. Finns en film på nära 1 timme på youtube som heter "bli fri från ditt sockerberoende".
Hon har oxå haft problem med alkoholen och rökte. Har för mig att det pratas om det en bit in i filmen att samma del i hjärnan triggas av belöningen så det kan ju va bra och skippa snuset oxå.
Jag är inne på min tredje dag utan alkohol och har även skippat ciggen för dom 2 i kombination var ren förödelse för mig, den ena drar igång suget efter den andra.
Jag skaffa mig dåliga vanor av dessa i kombination. Du får känna efter hur det känns för dig och om du klarar och bryta 2 stora grejer ihop. Lycka till!

Hej LNA69,

Jag hade ett dagligdrickande, som mycket liknade ditt. Efter tillräckligt många år av det var jag inte lycklig ens då jag drack. Det är, vad jag förstått, en stor del av sjukdomsbilden, att alkoholen överbelastar belöningssystemet så att man inte mera känner sig lycklig i situationer där man normalt skulle göra det.

Den goda nyheten är att det här systemet långt kan reparera sig själv om man är utan alkohol. Den dåliga nyheten är att det behöver mycket tid för att göra det. Efter många års drickande talar vi om betydligt mera än en månad. Jag tror att det var efter ca 3 nyktra månader, som jag skrev här om att jag plötsligt upplevde ett spontant lyckorus. En känsla som jag inte känt på många år före det (varken nykter eller full). Fortfarande (efter drygt 5 månader) känns det ofta knyckigt i belöningssystemet, som om det skulle tända bara på en cylinder.

Med det här försöker jag inte säga att de första nyktra månaderna måste vara illa. Tvärtom, åtminstone för mig har det senaste halvåret varit mitt överlägset bästa på mycket länge. Så mycket har gått mot det bättre. En nykter månad är ett bra mål, men det blir lätt som att klättra uppför ett brant berg, bara för att vända om just före man når skogsbandet och kan börja se utsikten. Så när det målet är nått är det värt att fundera på hur det skulle kännas med några månader till.

Hur mycket stöd får du av maken? Är han beredd på att också hålla en vit månad, eller åtminstone inte dricka hemma? Det är, enligt mig, inte alls för mycket stöd att be om. "Men det är så gott" är ett väldigt svagt argument, då en annan mänskas fysiska och psykiska välmående ligger i andra vågskålen. Vad har du för andra strategier för att stå emot när suget slår till?

Lycka till, hur du än gör. 24 timmar eller 1 månad i taget!

ett lycka till värmer gott i jobbet med att bli fri.
Trist att du åkte dit men det är väl en klassiker för alla antingen det är sprit, mat, socker, nikotin osv det där med att man bara ska testa en gång så åker man dit.
Viktigaste insikten är ju att man vet att man måste ha nolltolerans för att inte fastna igen. Då får man jobba utefter den hållpunkten och förhålla sig till det.
Att inte trycka ner en själv för hårt om man gjort ett avsteg är viktigt så att man inte hamnar i en ond spiral och tänker att jag lika gärna kan fortsätta för det går inte vägen ändå.
Nu tar vi ett nytt avstamp och sök hjälp för att komma ur det om man är chanslös själv. Det är svårt att klara detta ensam och man behöver stöttning på olika sätt.

och du tagit upp det med din man. Tror det är bättre om man har någon nära som vet problemet och att man vill göra en förändring.
Mitt 2014 eskaladerade rejält på intag av alkohol och min stora last är rödvin.
Jag försökte i februari och sluta med alkoholen men det gick ej vägen då.
Nu är jag på banan igen med ett nytt föröka och känner mig väldigt besluten att klara det.
Jag funderar starkt på att få hjälp av nån kbt för att få till en förändring och tänker hitta någon efter alla helgdagarna.
Önskar dig all lycka till i ditt beslut att komma ur alkoholberoendet.

Nej, än ska jag inte sluta :) till slutet av januari ska jag fundera en gång till. Tror jag behöver oxå att som många ni andra få prova på att vara nykter på egen hand, utan antabus-hjälp. Men antabusen har hjälpt mig att ta mig upp några snäpp från det absoluta mörkret och hjälpt mig klara några mål som gett mig bättre självkänsla. Bara känslan att kunna säga "jag klarade just det".

Hej.........ge inte upp .
Prova igen även om det är svårt ....men prova igen och ge inte upp !!!!!!!!!
Kram

Tillsammans så ska vi klara oss ur den här sorgliga skiten.. Mic - återfall är vanligare än vad man tror. Huvudsaken är att du är tillbaka här och "skriver av dig". Tove du är ett steg närmare nu än vad du var igår. Varje dag är viktig! Nykterheten är den enda lösningen för alkoholister som oss. Vi måste kämpa!

Jag hatar alkohol!!! Jag var nykter i 9 dagar nu före nyår.. Det är faktiskt den längsta vita perioden jag har haft på 3 år.
Så skulle jag bara smaka på lite rödvin dagen före nyårsafton.
Då var det kört!
Drack utan pause i nästan 4 dygn. Nu ligger jag i soffan och är förtvivlad. Bakfull, hjärtklapping, ångest, klarar inte slappna av, klarar inte äta, ser ut som ett monster och känner mig helt rutten. Sårat min familj, min sambo, mina vänner ... Alla är trötta på mig.
Mina tomma ord! ALla löften.. Smygdrickandet... Gömda flaskor och ölburkar i hela lägenheten...
Jag är chanslös mot Mr Alkohol.. Han klarar att lura mig varenda gång.. Gång på gång på gång.. Men nu, nu måste det få ett slut.

Tack till alla er som är aktiva i dessa forum. Att läsa era trådar hjälper verkligen. Att veta att man inte är ensam i kampen mot den där jävla alkoholen... Alkohol är roten till all ondska och allt hemskt i mitt liv. Jag hoppas att jag klarar det den här gången.

Kram till er alla som kämpar där ute!

tittar in ibland men inte ofta. Om ni inte har personliga kontaktvägar tror jag du kan hitta henne i en AA kvinnogrupp i huvudstaden, dock bara som jag tror.
Lycka till trollnäsa, jag minns dig härifrån och från din blogg. Allt det bästa till dig / mt

Känns det bra?

Jag känner så igen mig i ditt drickande. Exakt samma problematik. Har länge varit orolig för att min "riskkonsumtion" ska övergå i "katastrofkonsumtion". Jag är så trött på att känna att jag inte riktigt har kontroll längre. Det känns mer som att alkoholen kontrollerar mig.

Nu ska maken stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en hel vecka sen barnen var små så det vore ju fantastiskt.
Har berättat om min oro för honom, som för övrigt inte tycker att mitt alkoholbruk är något större problem.

Hur går det för dig?

Tack för svar. :) Jag har länge funderat på att det är jag som gör det till ett problem, inte dem. De kanske tror jag har tråkigt, och att inte göra saker med mig lika ofta. Jag ska görsöja träffa mina vänner och själv bjuda in till aktiviteter där vi inte dricker, tex bio för att umgås på andra sätt. Jag har en vän som är nykter alkolist och jag får mycket stöd av hen. Jag ska också vara riktigt ärlig mot mina vänner om min bakgrund med ångest. Att det inte handlar om "att vara duktig" och inte dricka. Utan att jag mår riktigt dåligt. Är man riktigt bra vänner så kommer inte alkoholen vara orsaken till att vi tappar kontakt. Nu har jag haft en nykter jul och nyår och våren känns ljus. Tack!

Har pimplat på rätt bra under 2014... Fredag och Lördag är standard för mig ca 1 flaska vin, sedan två glas på Söndag. Måndag och Tisdag har jag försökt hålla "vita". Sedan Onsdag, då är det ju lilllördag, två glas vin, sen Torsdag, då är det ju snart Fredag... Osv... Hela året... Semestern ska vi inte prata om...

Julafton, en eller två snapsar för mycket, Nyårsafton, kunde lätt hoppat över de sista två glasen. Aldrig full, men en obehaglig känsla av tappad kontroll.

Nu har jag pratat med maken om att han ska stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en vecka i sträck sen barnen var små. Så en hel månad vore ju fantastiskt. Vi gillar vin båda två, även om maken har mer kontroll på sitt drickande och inte är riktigt lika törstig som jag. Igårkväll blev det lättöl, gott faktiskt. Och skönt att gå och lägga sig nykter en fredagkväll. DET var Lääängesedan!

Jag tar nu 24 timmar i taget även om hela januari är målet. Tre dagar nu...

Jag känner igen känslan av att alkoholen inte ger någonting längre, ingen effekt förrutom den som kommer dagen efter och
den kommer med ränta!! Allan Carr har rätt, vin är inte gott, tror bara det är en "accepterad" orsak för många att dricka!
Kämpa vidare!!

Jag blir bara så glad av att läsa det där.

<3

Igår föll jag för frestelsen o köpte två flaskor vin. För helgen tänkte jag. Det var inte ens gott, o kände mig varken avslappnad eller berusad.
Drack ändå sammanlagt sex glas i två omgångar, men det var en solklar besvikelse i effekt. Lite trött bör jag ändå ha blivit av det men känner bara besvikelse å avsmak, och samtidigt
glädje över att medicinen jag äter funkar. Om det är som jag tror nu, att jag inte kommer vilja dricka alkohol mer så är det ju jättebra.naltrexone heter den
I övrigt har jag lätt huvudvärk o yrsel. Hällde äcklad ut fyra glasen som var kvar av flaska nr 2 imorse.
Eller så har Allan carr rätt, vin är inte ens gott....?

Mitt nyårsfirande blev en härlig middag med efterföljande fest tillsammans med goda vänner. De som ansvarat för maten hade gjort en ambitiös meny och givetvis också lagt krut på tillhörande dryck. Jag hade erbjudit mig att ta med min egen dryck eftersom jag numer är lite krånglig på den fronten. Så i sista sekunden, eftersom jag hade glömt av det totalt, så sprang jag in i en matbutik och roffade åt mig följande nyårsdryck: En flaska Carl Ljung alkoholfri mousserande (rekommenderas ej), två flaskor Herrljunga Cider äpple resp. päron, två halvliters flaskor Svartvinbärs MER (ser ut som rött vin!). Det klarade jag mig fint på. Lite variation i drycken och utan att det skriker alkoholfritt genom att vara vatten eller coca cola.

Under middagen så serverades det shots mellan rätterna och jag tänkte att nu jävlar kommer den här middagen barka rakt åt helvete, skulle jag orka genomlida ett fylleslag? Men faktum var att gapig och ego som jag är så insåg jag att även i nyktert tillstånd så har jag inga problem med att prata högt, avbryta andra och skratta åt trivialiteter. Jag dansade till och med utan bekymmer och ännu värre, skrålade med i allsång till det som spelades. Jag hade också planerat att jag inte ska gå hem först av alla. Även om jag är först att förespråka att man ska göra som man vill och gå hem om man känner för det så ville jag dels se till att ge hela kvällen en chans och dessutom så ville en del av mig inte ge de andra rätt (att man blir tråkig om man inte dricker). Så jag gick med de sista gästerna (vi var inte så många men ändå!!). På det stora hela hade jag en fantastisk nyårsnatt med fina vänner som jag inte blev irriterad på en enda gång. Jag är dessutom stolt över mig själv som hade i princip så kul som jag tidigare trott enbart kunde uppnås med hjälp av alkohol.

Däremot kände jag mig bakfull dagen efter. Jag hade ingen ångest eller större huvudvärk men jag var så seg och trög i pallet så jag höll mig hemma hela dagen. Funderade lite på det och insåg att jag var i säng vid 04 efter att ha dansat och festat för första gången på evigheter så jag unnade mig en seg dag och anslöt till alla andra på den lokala pizzerian.

Just ja, kom på att jag faktiskt fick i mig alkohol. Jag skulle dricka upp det sista på botten i mitt glas och råkade ta fel. Så helt oförberedd hade jag dessertvin i munnen. Jag rykte på axlarna åt det och konstaterade att det inte var gott och att jag håller mig till mitt medtagna. Så var det med det.

Välkommen hit! :)

Det är lite svårt att säga varför du känner dig tom och nere då jag inte vet någonting om din bakgrund osv men om jag får gissa så lever din första period av hög motivation att ta tag i problemet och nu när motivationen tryter lite så uppstår lite negativa känslor. Tror dock att det är viktigt att inse/förstå att man har bra och dåliga dagar oavsett om man kämpar om nykterhet eller inte. Försök hitta en bra ventil när dessa känslor dyker upp, tex träna, promenader, ringa en vän osv.. Något som passar dig och får dig att släppa på tankarna.

Kämpa på, det ska iaf jag göra! =)

Jag är ny här och försöker lära mig av era erfarenheter. Klarat 14 A-afria dagar, men nu känner jag mig så nere och tom. Varför när det gått så bra sista veckan?

Men jag tror att jag blev ledsen att han kanske inte erbjöd mig hjälp i form av psykolog eller dylikt.? Döma av klockslaget så kan ni säkert gissa tillståndet!
Nu är det dags för ett nytt försök! Det börjar bli påtagligt att mitt äktenskap börjar bli negativt påverkat och även mitt nya jobb. Jag är energilös och jag antar att jag även är lite deprimerad. Alkohol bryter ju lätt ner självkänslan oxå. Jag har läst tillbaka på mina inlägg och känner inte riktigt att det är jag, åtminstone inte någon jag vill vara. Jag känner att jag faktiskt är redo nu! Att jag skulle känna en stolthet i avhållsamhet istället för att känna det som ett straff. Att öppet kanske säga när folk frågar om man är nykterist kontra med -nej alkoholist, just därför.
Jag kommer vara konstant här igen, tack för att ni delar med er.

Idag var dag 6 på behandling och min första redovisning. Tycker det gick bra och vissa saker gick upp för mig även om det kanske inte var revolutionerande. Tycker det var en givande dag idag med lite spännande utmaningar. Är glad att jag kämpar på och tror på det här, det känns bra och jag är glad över de människor jag har fått lära känna litegrann samtidigt.

27 nyktra dagar nu sedan senaste festen, hejja mig! :)

Nu blir det en lugn och skön helg för att ladda till nästa möte på måndag, ha en bra helg alla!

Kram