Senaste kommentarerna i forumet

Ligger i sängen och läser här. Törs inte somna än för då vaknar jag kl 3 och kan inte somna om. Det var likadant förra gången jag höll uppe med drickandet. Det blev bättre efter en vecka. Efter ett par dagar till åkte jag på en jobbresa och då var det slut på "uppehållet"...
Visst är det vanligt med sömnproblem den första tiden av nykterhet? För mig känns det bättre att somna senare och vakna när kl är 5-6 i alla fall.

Oj vad det pod-avsnittet träffade mig! Det va precis som att jag hade berättat själv... Jag hoppas det går åt samma håll för mig som för Josefin - att ångesten, panikångesten och återkommande depressioner sakta men säkert försvinner när jag nu valt bort alkoholen.

Jag upplever ju också den där känslan, att utelivet ger mig något som jag inte kunnat hitta en substitut för. Alkoholen och utelivet ger mig en känsla av att vara "on top". En känsla av att jag är något bara för en kort stund, att jag kan släppa alla bekymmer och bara köra på. Samtidigt slutar det ju, precis som för Josefin, alltid i kaos. Jag gör saker som jag inte kan stå för, saker som utsatt mig och anda för nära döden och saker som är rent olagliga. Allt för att jag helt enkelt inte får stopp på drickandet när jag väl börjat. Tack för länkarna! Det gav mig mer styrka. KRAM

Och tack för dina peppande ord blues! KRAM

:)

... att även om jobbet är ett och samma så består det av olika komponenter som var och en triggar och utmanar på olika sätt. Vissa grejer utför man med lillfingret och andra får en att svettas. Och så har vi förstås lilla dagsformen att ta hänsyn till också. Stor kram från mig till dig, goa SL!

Nej Lena du är verkligen inte ensam om den oklarhet, även jag tänker mkt kring de.

Innan jul känns allt lite segt tycker jag. Det är som att kroppen vet att den går på sparlåga och att det snart väntar vila. Men innan dess måste saker och ting bli gjorda. Jag har en förbannad ångest i bröstet just nu. Försöker lokalisera var den kommer ifrån och jag tror att det kommer från en känsla av att vara otillräcklig på jobbet. Hur kan ett jobb ena dagen få mig att flyga och vilja skutta upp ur sängen okristligt tidigt och få mig att vilja kräkas av rädsla att misslyckas andra dagen.

Jo, jag har förstått det. Men det hoppas jag växer fram med tiden. Just nu har jag fullt sjå med dag för dag :) Jag har hällt i mig så mycket så att jag egentligen inte är ute efter att dricka "normalt". 1-2 glas för smakens skull kan jag lika gärna vara utan. Har under en tid inte druckit för att det är gott utan bara för berusningen. Jag fick ett jättefint och dyrt vin när jag fyllde år. Det drack jag i ett stort dricksglas som om det vore vatten. Skulle hellre kunna dricka ordentligt typ fyra gånger per år. Men jag fattar ju att det inte funkar heller...

Det här forumet känns i alla fall bra! Kloka människor med samma erfarenheter och man kan vara helt öppen och ärlig!

Bra beslut. Ett gott råd som du bör jobba med mentalt. Att kunna dricka igen normalt.....nja. Se till att få ur kroppen det gift du givit den så kommer du må mycket bättre

Äsch ställ hur många frågor som helst det är bara hälsosamt att ventilera för alla.

Jag märker att det ger mycket också att läsa andras inlägg för det verkar finnas många likheter mellan oss! Bra att läsa gamla inlägg så att jag som nykomling inte ställer samma frågor som redan behandlats 19 gånger i andra trådar :)

...med vad du gör, du verkar vara på rätt väg.

Välkommen Cleaver! Det här forumet har varit ett ovärderligt stöd så läs, skriv och läs det du skrivit. Ibland räcker det att läsa sina gamla inlägg för att inse att svaren ligger närmare än man tror.

Jag har inte tittat in här sen min totala urspårning i helgen. Var tvungen att andas.. och sakta ta mig tillbaka på spåret igen..

Hade önskat att jag kanske väntat lite till...

Så djävla synd att du ramlade igen! Du var ju där och stöttade mig ett dygn tidigare.. vad hände??

Sjukt ledsen för din skull. Trodde nog att du tagit dig igenom den värsta risken för återfall. Men tydligen går det aldrig att vara säker på när alkoholdjävlen tar över..

Jag hoppas och tror hursomhelst att du har kraft att resa dig igen. Så långt som du tagit dig, så vet du att det finns en bättre värld. Bara fortsätt så är du snart tillbaka starkare än någonsin! Jag själv ska försöka följa i dina spår, och hoppas av hela mitt hjärta att vi både ska må bättre i framtiden.

Jag räknar just nu dagar.. som jag hoppas blir till veckor..och när jag kommer så långt som till månader och halvår som du klarat? Då ska jag äntligen vara stolt över mig själv..

Så va stolt över dig själv Lillper!! Du har kämpat otroligt, och jag är övertygad om att du snart mår bra igen!

Kollar du bakåt i spåret så kanske du ser mig snart..för jag tänker haka på dig och denna gången SKA jag inte spåra ur igen!

På med skorna så kör vi så det ryker :)

/Mic

Jag hoppas bli en del av den gemenskap som ni uppenbarligen har här och hjälpa och bli hjälpt...

... ja, det var ju knäckfrågan, som sagt. Tack, alla för era uppmuntrande tillrop. SL, skulle bara älska att få en av dig egenhändigt tillverkad halsduk uppkallad efter mig. Sen när du blivit framgångsrik halsduksdesigner så kommer folk att vända sig om efter dina kreationer och förundrat mumla något om Nyman-looken... :)

Det här blev svårare än väntat. Att gå från den mentala föreställningen att bara man håller sig från alkoholen så blir ens liv rosenskimrande till att inse att nä, så jäkla enkelt får det minsann inte vara - ja, jag såg inte den komma, faktiskt. Men nu är den här och det finns väl vissa saker jag kan lära mig om det. Till exempel att hålla ut med uppehållandet men samtidigt ha ett liv och inte dra på sig martyrminen varje helg, som jag gjort. Att inse att har man problem både med alkohol och utan så ska man nog undvika att dricka över huvud taget. Och att detta är en process. Jag har ju roat mig med att känna mig minutiöst misslyckad sen den förra helgen, men är inte det rätt kontraproduktivt?

Nej, kära vänner, ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra med mig själv just nu. Inte heller kan jag sätta fingret på vad som är fel. Men nykter är jag i alla fall, igen, och sämre utgångspunkt kan man ju ha. Stor kram. Det är värdefullt, trösterikt, att faktiskt veta om att man inte är ensam här i världen, om sina himla ... oklarheter.

Och du, Cleaver, välkommen hit.
:)

/L

Jag har märkt att det finns mycket klokhet och erfarenhet här. Har läst din tråd och ska läsa mer på anhörigsidan. Finns mycket som man som missbrukare inte förstår om hur närstående känner och påverkas!

Tack för att du skriver. Du verkar så klok.

M

Hej LP. Du skrev tidigare att livet inte är en tävling, tänk på de. Tyckte jag var bra sagt! Vi har mycket gemensamt även om vi lever så olika liv. Även jag har haft svårt för att ta egna beslut! Håller med i det du säger, måste ju finnas något annat som kan ge samma lugn som efter ett par glas!! Vi ska finna de. Vi hjälps åt. Styrkekram

Välkommen !
Jag har en tråd på sidan för anhöriga men ska följa dig gärna här.
Här finns det många kloka själar som kan ge dig styrka. Så skriv , läs , fråga......Ta emot hjälpen från de människorna som jag beundrar mycket själv.
Lycka till

Hej Lena och alla andra! Fantastisk tråd! Dramatiskt med skratt och gråt. Intressant och motiverande för en nykomling. Tack alla som skrivit! Har startat en egen tråd. Känns som att man sätter lite press på sig själv om man skriver här. Särskilt för mig som bor ensam och ingen märker om jag smygsuper...

Tack för alla kommentarer.
Att ni fortsatt orkar läsa är ju en bedrift i sig. När ska han falla nästa gång?
Precis som det är sagt, ett beslut är ett beslut och det håller man fast vid. Tyvärr har jag i hela mitt liv haft väldigt svårt med just beslut. Det gäller stort och smått.
Fast jag har ju varit benhård med mitt beslut att sluta med snuset för 5 år sedan, aldrig fallit tillbaka.

Ja kära Muräna. Jag har fallit två gånger och då utomlands. Ensam, stressad, full av tankar och tvivel. Vill inte resa bort som jag gör och kan inte skylla på något egentligen mer än att jag varit svag och inte på min vakt.
Jag letar nytt jobb och kommer säkerligen hitta något.
Jag lever som i två världar. Det är grymt svårt ibland. Alla dessa omställningar och mentala påfrestningar innan man landat på sin nya plats. Självklart hade detta återfall ALDRIG hänt om min fru eller barn varit i närheten. Självklart? Ja, faktiskt är det så.
Jag har ett stort behov att någon ser mig. Samtidigt så gör min inre stress och osäkerhet att alkoholflykten givetvis till en början känns mycket behaglig. Jag tänkte på det i helgen då jag druckit två glas vin och en öl. Så här borde jag känna mig, alltid. Detta vore ett tillstånd jag kunde stå ut med. Lugn, avslappnad och tillfreds. Det borde väl kunna gå att uppnå utan alkohol?
Meditation givetvis. Får ingen ro att göra det. Desto större anledning att försöka.
Träning givetvis. Blir dock superstressad om jag missar en dag.
Ja, psykolog. Hur ska jag gå vidare här?
Jag är på rätt väg mot nykterheten, det vet jag. Det är bara så svårt att leva med den inre stressen och prestations ångest, kanske jag behöver någon medicin som stabiliserar mig.
Avtrubbar?

Nåväl, ny dag idag och resan fortsätter. Mår bättre idag, men inte bra. Sakta men säkert kommer jag må bra igen.
Sköt om er.
LP

Jag tänker på dig. Samtidigt tror jag på en varaktig förändring, det klarar du!
Själv hade jag ett så hemskt brutalt återfall i helgen. Jag har haft två återfall de senaste 6 månaderna och det är verkligen inte smickrande.
Jag har aldrig förr tappat kontrollen så fort. Minnesluckor, jättefull, höll på att missa mitt flyg, hur kom jag till hotellet?
Så otroligt jobbigt. Så otroligt obehagligt.
Jag har sedan länge gett upp kampen och kan inget annat än att fortsätta min nykterhet även om det känns som att börja om från noll.
På sätt o vis är det ju så men jag har väldigt svårt med stressen runt dessa dagar och att räkna dem. Livet är väl ingen tävling?
Ibland tycks jag tro det, eller väldigt ofta i alla fall.
Sköt om dig Pontus, Vi fortsätter hand i hand, axel mot axel.
Stöd och glädje.
Vi ska klara det till slut ska du se.
LP

Jag är med och driver eChange. Vi ber om telefonnummer för att kunna skicka en extra påminnelse via SMS till de som inte svarar på mail när vi utvärderar efter 3 månader. Det är bara forskargruppen som kan se tel nr och de raderas helt när studien är klar.

/magnus

Någon annan som testat den? Varför vill dom veta tel nr? Ringer dom upp eller?

Jag som annars varit så glad, men blivit så instängd o deprimerad. Fan jag skulle kunna bli något ännu, fast bara vara glad och leva i ro räcker gott och väl. Träningen gick bra ända tills en lång förkylning o jag tappade allt. Man måste vara snabb som fan tillbaka på banan igen annars går de så.

Måste öppna min ryggsäck igen och börja från noll. Vilka saker som funkat och vilka som inte. Att hitta ett sätt att våga hitta mig själv och försöka tycka om mig igen