Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag haft ångest i bröstet hela dagen. Det börjar släppa något men det finns fortfarande där. Det var ett tag sedan jag kände ångest eftersom jag började på mina piller innan sommaren. Hur kommer det sig att jag börjat känna igen? Jag är glad att jag känner, jag blir mänsklig inför mig själv.Kanske var det så att jag blev så kränkt tidigare idag att kränkningen slog sig igenom allt psykofarmaka och letade sig in i min själ? Det är bra i så fall. Jag vill må dåligt, bli arg och ledsen om någon gör mig illa. Det är ända sättet för mig att veta när det är dags att försvara mig. Så många gånger jag låtit andra behandla mig illa, utnyttjas och ta mig för given. Det där stela leendet som jag satt på mig när jag egentligen tänkt, nu gick han för långt, jag borde säga till. Men jag vill ju inte förstöra stämningen...

Bra att du sade ifrån! Skulle vara intressant att höra hur han är i mötet med dig nästa gång ni träffas... Om han fattat något eller om han är fast i sin lilla mansgrisroll :)
Och jag virkar gärna! Sitter på ett mönster till en virkad bolero (kort jacka). Tänkta ta tag i det när kylan kommer smygande och kvällarna blir längre. Och så kanske ett par matchande handledsvärmare till!

Tack så mycket för förklaringen.
Jag förstod inte och det beror inte på förklaringen utan på samma del i hjärnan som gör att jag inte kan äta med pinnar.

Kram Ebba

Fint att höra att ni var i stugan! Känns som ytterligare ett steg på det vidare livets väg för dig. Vi får väl helt enkelt acceptera vad vi gjort och gå vidare ;-)
Jag har själv så många platser som jag gillar att vara på som är förknippade med drickat. Skulle jag vilja undvika dessa skulle jag inte kunna göra en sak som jag gillar.
När det kommer till förfluten tid tänkte jag länge att när det är si eller så länge så är det kirrat, klart, fixat.

Idag försöker jag istället tänka att jag är i början av min nykterhet. Även om det är ok, kommer det bli bättre.

Någon av tjejerna skrev här inne att det faktiskt tog flera år innan nykterheten satte sig. Börjar bli vän med den tanken. Då får jag njuta av det som nu är, och helt enkelt vänta på att det blir ännu bättre :-)

Håller vi oss från drickat så får vi ju se hur det blir med det.

Hälsa Gagarin så gott förresten

//PP

... som har orsakat mycket av mina själsliga våndor. Med dig som pappa lärde jag mig att aldrig hävda mig själv, att alltid känna in åt vilket håll underströmmarna gick, att aldrigaldrig visa ilska eller irritation, att finnas osynlig och diffus och outmejslad där i periferin. Hela familjen dansade efter din felstämda pipa och vi var alla rädda för dig. Du var nyckfull och bitter på livet och en mycket rädd liten hare. Shame on you!

Hallo Stingo

Det var inte min tanke att döma ut ett intresse. Jag har själv varit där och har under hela mitt vuxna liv haft ett intresse för främst vin, men även olika sorter av andra drycker - och mat för den delen. Helst i kombination med dryck.Idag finns inget kvar av mina samlingar. Vare sig i baren eller i vinkällaren Det jag syftade på var att för den som har begynnande alkoholproblem ligger det naturligtvis nära till hands att legitimera sig, och gömma sig bakom ett genuint intresse.

Sedan kan jag naturligtvis konstatera att de flesta på den här resan var där - enbart - på grund av alkoholen. Men det är ju ingen hemlighet att det är så. Ett par av oss alkisar ombord hade ännu inte kommit till punkten när man har en önskan att förändra sitt drickande, om man säger så. Talade med ett par som den mesta tiden stod ute och rökte och drack taxfreesuperstarköl. De berättade att ibland åks det tre fyra dygn på raken. Det var SÅÅ fruktansvärt prisvärt. Dom berättade spom om dom verkligen var på en minisemester från vardagens slit. Fast det är klart man måste ju äta något med så lite pengar går det ju åt. Det är ju många av oss som vet att det funkar med en ostskiva om dagen här vi hårdkrökar. Jag frågade om det var nödvändigt att checka ut, och det var det. Då gick man av båten för på mycket vingliga ben ställa sig i kö för att gå på igen.

På frågan om jag ville ha en bira ur kartongen svarade jag helt enkelt som det var: Jag har druckit klart. Varårå? "Jo du förstår att jag har problem med drickat som så många andra, och varken vill eller kan dricka mer".

Svaret på det blev ett: åhjävlar då fattar jag. Sen var det inte mer med det.

Vi kan bara ta våra egna beslut. Jag mina egna, och det slita paret från Eskilstuna sina. Kanske åker dom ett tag till fram och tillbaka? Kanske känner dom att det är nog läge att försöka förändra? Eller kanske blir det till och med likgiltigt att organisera ett "billigt" supande på det sättet, och det blir parkbänken framöver? Jag hoppas naturligtvis för alla att det blir än förändring, vi vet ju att det faktiskt är möjligt. För egen del känner jag mig på inget sätt bättre än paret. Jag vet att vi är så lika inför alkoholen. Det blev så tydligt när jag i vintras besökte mitt första/enda AA möte. Ingen är sämre eller bättre än den andre.
Genom att vi delar våra erfarenheter kan vi vara både positiva/negativa bilder av vad alkoholen gör med oss när vi har tillåtet oss att dricka oss till ett beroende. Om vi gör det med sprit för 1000 kronor flaskan eller med något billigare gör ingen skillnad.

//PP

... druckit innan en fest för att våga "vara mig själv". Jag har alltid haft ett sådant krav på mig själv att vara så trevlig och lättsam och tilltalande och sympatisk och älskvärd som bara möjligt är. När jag då druckit har jag kunnat klämma in mig i den kostymen utan större mankemang. Men sanningen är att jag är en rädd liten hare, jag tycker inte att jag duger, nej, jag är övertygad om att jag inte duger, att jag inte platsar, att jag omöjligt kan höra till. Att känna sig värdelös men låtsas vara på topp; man hör ju själv hur det låter.

Det här är så djupt rotat inombords. Att måsta supa sig till självacceptans inför fester är ju bara ett symptom av många. Det är frustrerande, olyckligt och snärjigt, sorgligt och skitjobbigt att leva så här. I helgen fick jag syn på en person som varit en del i mitt liv fast för länge sedan. Jag tycker om den här personen men innan något annat hänt så kom tanken: "Gå inte fram och hälsa. Du är inte tillräckligt bra." Tanken hann jag aldrig uppfatta, den är så automatisk, men känslan som efterföljer tanken är jag långt bekant med.

Blä.

Allt rinner bara av, fastnar inte. Det händer att jag fyndar en bok som jag tycker verkar intressant bara för att upptäcka att jag redan har den hemma och redan läst den.

Åh, parfymer..! Skitdyra. Och doftar alldeles, alldeles ... underbart! Smart att smäcka upp både parfymer och böcker på en lista så där. Har inte tänkt på det. Bra tips, SL! :)

Fick en liten käftsmäll av min manliga kollega så här på måndagsmorgonen. Vi kommer vanligtvis ganska bra överens så han trodde sig vara lite rolig genom att förolämpa mitt arbete som det absolut sämsta han sett (han var nog inte nöjd med det, och det är jag fine med). Då sa jag till honom att han har ett väldigt otrevligt sätt att förmedla sina åsikter. Då fick han ångest tror jag och började fråga om jag gjort något roligt i helgen. Jag berättade att jag varit på bio, när han skulle låtsas intresserad av vad det var för film så berättade jag att jag såg Turist "Mycket bra film som skildrar rollen som mansgris på ett utmärkt sätt". Han fattade piken.

Sen gick jag på möte. Och sen blev jag ledsen. Jag kände att det näääästan kom tårar i ögonen. Och vet ni vad, i misären så blir jag glad. Sen jag började med mina antidepp piller så har jag knappt gråtit. Så jag är glad att jag fortfarande har starka känsloyttringar inom mig. Någonstans så är jag också glad att jag numer säger ifrån. Tidigare har jag tagit det mesta för jag har känt mig så värdelös så att det kan väl inte varit annat än rätt. Men nu får det fan vara nog. Han har manliga (och kvinnliga) kollegor på samma position som jag och under mig som han aldrig skulle prata så till, vem fan tror han att han är som tar sig såna friheter? Pucko.

Pinterest har inte slagt så stort i Sverige (ännu säger vissa, jag tvivlar). Det är i alla fall ett socialt nätverk där du har dina egna anslagstavlor som du fäster bilder på som du gillar. Hahahaha ja så simpelt är det. Man är inne på Pinterest och söker på något som man vill bli inspirerad inom och så "pinnar" man dem eller fäster dem på sin anslagstavla så att man kan gå tillbaka och titta på dem senare hahahaha. Det kan vara inom allt och inget, inredning, hårfrisyrer, matinspo, stick- och virkmönster, you name it. En liten verklighetsflykt som allt annat.

Från klarhet till klarhet Stingo! :-) Kram

Hur går det för dig Calle?

Kram

Det går framåt för Gagarin, tillsammans lite trevande men inte skynda på. En månad för honom och det är bra. Måste berätta att vi varit i stugan i två dygn utan A.
Var inte så svårt som jag trott, men har väl inte varit mogen för det. Ilade till lite i köket på fredagkvällen att det varit gott med lite vin, fick ta en snack med mitt inre så det försvann ganska fort. Jobbar du mycket med båten nu innan vintern.
Förvirrad var kanske att ta i, lite vilsen kanske i det nyktra livet, men inte svårare än att klarar det. Snart ett år för dig pelle och mm som jag oxså tänker mycket på.
Ha det gott
Konstnären

Kan bara hålla med att det tar sin tid att vänja sig vid sitt nya nyktra liv. Ibland finns tankarna där, men för det mesta finns dom inte alls. Varit uppe i stugan över helgen och där hände det att tankarna kom på ett glas rött till middagen, och gärna ett till själva matlagningen. Begrundade en stund och kom fram till, du vet vad du har nu, och du vet oxså vad du får.
Konstnären

Ja, jag alltså. Vadå inget sug efter alkoholen i sig... Tänkte nog på att jag aldrig mått fysiskt dåligt i min längtan efter att få dricka a...
Ja, ja, man kan alltid bättra sig...
Hålller på att läsa en bok " Introvert, den tysta revolutionen". Har alltid känt mig så utanför, annorlunda, och socialt obegåvad. Tyvcker det är jobbigt att umgås ngn längre stund med människor som jag inte känner och tystnar totalt i större grupper. Har alltid varit förundad över att folk kan hitta på så mycket att prata om! Nu har det här blivit bättre med åren i och med att jag lärt mig kliva in i olika roller, lärt mig vad som är vedertaget att prata om, ställer alla rätta frågor, tillräckligt personliga utan att vara för närgången.
Stämmer helt in på en introvert personlighet har jag nu förstått, till skillnad mot en extrovert person som strålar, får sin energi från att umgås med andra människor, gärna är mittpunkten på fester.
Nu finns tydligen en skala man kan befinna sig på mellan dessa två personligheter och ett test finns i slutet av boken. Ska bli spännande och se vad testet säger!

Jag verkar ha ett glapp i sömnen den här tiden på dygnet, säg inte till Nisse att jag läser på Alkoholhjälpen mitt i natten. Han kan allt om sömnproblem sedan han led av det. Ni lär mig så mycket, jag blir lite sugen på att sticka jag med, jag kan inte för jag hatar att sticka och här kommet nästa grej: Pinterest?
Jag är lika Natacha Kampus på så vis att jag lever på jorden i ett samhälle men vissa saker i samhället går mig totalt förbi, vet inte ens vad Pinterest är. Ska nog kolla upp men det är inte säkert att jag förstår trots att jag kollar upp. Har knappt en mail-adress, brukar fylla i Nisses till viktiga grejer. Tack för allt ni lär mig. Hoppas ni sover gott. Du SL &Lena, konstnären, muris och några till är sannerligen mina kvinnliga förebilder.

<3

..att lägga till handlingarna...
Händelserik?, jotack.
Som de flesta veckorna har varit på sistone, vet inte riktigt om jag hinner med själv i svängarna.
En väldig ruljans och man hinner inte svälja innan nästa tugga matas in...
Reflektion, ja just nu försöker jag smälta in veckan som gick, men jag kommer inte ihåg riktigt vad som ens hände för en vecka sedan, de känns så långt borta.
Ni vet när man skulle vilja hinna med och njuta av tillfället också...

Idag sade jag till frugan, jag går på en "walkabout", en refräng som jag tagit ifrån Crocodile Dundee-filmerna,
Vilket betydde för honom en liten vandring i vidderna på ett halvår...
För mig betyder det att jag tar en liten skogspromenad på ett par timmar, frugan emotsäger det aldrig,
Hon vet att det betyder att jag vill gå ensam en stund och filosofera i skogen bland granris och tallar.
Ömsesidig respekt, hon förlöjligar det aldrig och har förstått att det är viktigt för mig.
Tog med mig en plastpåse i fickan OM jag skulle stöta på en armada av kantareller, men det var stendött på den fronten.
Så gav den något då, självklart...
Solen strålade in mellan träden, uppe i takkronorna rasslade det ordentligt av den hårda vinden, laven låg fuktig i marken och orsakade en och annan vurpa i bergen.
Kände mig fri och var ett med naturen för en liten stund, tittade på myrstackarna och trasslade in mig i spindelnäten som korsspindlarna spänt upp tvärs stigarna.
Fåglarna var tysta och satt i träden och kurade, de tyckte inte om blåsten, en mellanstor hackspett brydde sig inte om lite blåst utan rasslade runt både uppåt och nedåt efter barken i sökandet efter något ätbart, kände mig priviligerad att få uppleva allt detta.
Med påsen lika tom som när jag började lullade jag hemåt till stugan men vid ett mycket bättre humör, tofflorna fulla med barr och och ett och annat lerigt knä efter en halka på berget.
Gick förbi resterna av vårat bål vi alla hade samlats vid dagen innan, det återstod ett par hinkar av svartgrå aska där vi eldat upp minst en kubikmeter av gamla grejor.
En byrå, ett matbord, ett klaffbord, 200 meter spillvirke och tre träd, otroligt att det kan bli så lite kvar av så mycket.
Vi brukar säga att nu har vi nog eldat upp allt bröte, nu blir det nog inget mer att elda upp.
Men en vinter med att samla på sig en massa nya projekt så blir det snart fyllt på brännhögen redan till våren vid stugan.
Tar det aldrig slut, nej troligen inte, det är en tradition vi har sysslat med de senaste 20 åren, en utveckling vi inte rår på.
Väldigt nöjd med de senaste färdigställda arbetena, trots en hektiskt sommar hemmavid så hanns det med en del på landet också.
Det gav mersmak och jag har redan måttat upp de följdprojekten som kom sig av att de förra blev klara.
Kul...ja, jobbigt...ja, men också otroligt stimulerande, från tanke till färdig på några år...
Tidigare "firade" jag alltid att ett projekt blev färdig med att knäppa en massa öl och sitta och begrunda min skapelse,
Det kan jag ju inte göra längre, eller jo det kan jag med nollöl, men "stimulansen" kommer ju aldrig ifrån berusningen längre...
Hemmavid tog matlagningen en evighet, det blev middag vid klockan halvnio på kvällen och just då...saknade jag rödvinsglaset på sidan av spisen.
Inspirationen var noll, men resultatet blev gott i alla fall, det blev ett mätt och utslaget gäng i soffan till söndagsfilmen.

Helgen känns bra i alla fall, det har blivit så de senaste åren då jag har hållit mig ifrån alkoholen.
Tiden känns mera hel utan luckor i medvetandet, ångestfria och mer ärliga, jag mår som jag förtjänar, dvs bra!
Imorgon en ny vecka med början på en måndag, älskar den inte, men hatar den inte heller, längst tid kvar till nästa helg.
Jag vill att tiden ska rusa i början på veckan så att jag till helgen kan rycka i handbromsen och stanna kvar i det jag trivs bäst med, tiden med familjen och mig själv förståss.

Det tar tid att vänja sig med sitt nyktra jag, men väl värt att vänta på, därför trivs jag med mig själv just nu.

Berra

Ok. Nu blir jag nyfiken. Kommer att leta kolla på Youtube efter Agnes-Cecilia... :)

Vi är alla unika i vår egen situation. Och även om det kan verka som om det går någorlunda lätt att avstå alkohol när du läser en del trådar, är det definitivt inte det. Då skulle nog ingen vara i det här forumet. Jag har det definitvit inte lätt. Inte för att jag har något direkt sug efter alkoholen i sig, men för att jag vill vara glad, slippa depressionerna, och för min del så är det alkoholen som hjälper mig med det. Jag har redan ångrat många gånger om, att jag sagt att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Funderar hela tiden på hur jag ska ta mig ur det löftet, för att i nästa stund förklara för mig själv att jag måste skärpa mig, för jag vet ju mitt eget bästa, att aldrig mer dricka a. Så ja det är en ständig kamp. Men genom att läsa alla trådar här så har jag förtstt att det blir lättare med tiden...
Jag håller med Lena Nyman om att du ska starta en egen tråd här. Jag tror att det kommer att hjälpa dig att få skriva ned dina funderingar, känslor, och kamper och få respons från mig och andra i forumet!
Välkommen hit och låt oss försöka tillsammans i vetskapen att vi inte är ensamma i bår situation!
Kram!

Sedan nyår skriver jag upp alla böcker jag läser. Sen så lägger jag till en mening eller två om vad jag tyckte om den. Har redan underlättat när någon frågat om boktips. Eller för att komma ihåg vad jag tyckte om en viss bok. Har så jäkla dåligt minne annars.

Går även in på NK och testar Byredo-parfymer och skriver upp hur de doftar. De är så hiskeligt dyra att jag gör en noga research innan jag bestämmer mig för om jag ska slå till på en flaska. Idag testade jag Tulipe, den fick omdömet "Fräsch, somrig dock något för söt och liljekonvaljig. Funkar dock på mig som vardagsdoft." Varning för Mink som för några månader sen fick omdömet "Äcklig. Luktade hö efter ett tag".

Och jag säger nattinatti. Sov i frid nu, alla.

:D

... om man kunde gå från klarhet till klarhet genom hela livet, säg? Jag vill inte hasa bakåt mer, få bakhalt. Jag vill vidare, framåt.

Du kommer ÄSKA det! Först en mormorsruta, innan du vet ordet av så har du gjort baby blankets, halsdukar och små tumvantar till fan och hans moster! <3 Dessutom finns hur mycket tutorials på youtube som helst, och för att inte tala om inspiration på Pinterest.

Men ok, jag ska lugna mig. Du börjar när/om andan faller på:)

/SL-blev overkligt ivrig nu känner jag.

I'll give it a go. Bra träning för mig som annars bara säger bra eller dålig om en bok om någon frågar.