Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Unnat mig en riktigt seg morgon, lyssnat på "Fråga psykologen" på P1 där en kvinna frågade och diskuterade hur mycket ansvar hon skulle ta för sin alkoholiserade pappa. Vilken ynnest att få tjuvlyssna på deras samtal och man verkligen hörde hur hon växte under samtalets gång. Fint.

Nu ska jag bege mig till ett kafé, få i mig en bättre frukost, lyssna på någon ljudbok eller podcast och fortsätta virkningen. 85 åringen i mig jublar!

steglitsan

Det blev en underbar frukost och förmiddag. Jag hade sett fram emot att gå till ett specifikt kafé ganska länge så idag tänkte jag göra slag i saken. Fick mig en mysig promenad och hittade rätt med raska steg gick jag in. Och fix syn på en gammal flirt som jag absolut inte hade lust att tjitt tjatta med denna osminkade morgon. Så jag fick gå till en gammal favorit. Satte mig på uteserveringen vid en trafikerad gata och fortsatte med halsduken. Och just då kände jag mig så tillfreds. Jag fick uppmuntrande blickar från fölk som gick förbi. En tantalanta stannade och undrade vad för fint jag gjorde och att hon gladde sig åt att se att det handarbetas fortfarande.

Under den tiden som jag satt med min kaffe, stora varma hörlurar och min senapsgula halsduk som växte fram så insåg jag att jag där och då var en person som jag helt och hållet kunde stå för. Jag gjorde något som jag tycker är fantastiskt roligt, jag mår bra och är närvarande trots lördag förmiddag. Jag kände en stolthet över mig själv som människa. Så här kanske många har det hela tiden men för mig var det fantastiskt att få uppleva igen. Låter så banalt när jag ser det ner skrivet här i jämförelse med hur starkt det kändes då.

steglitsan

Det blev bio idag i alla fall (kollegorna kan pusta ut på måndag). Jag mötte upp en kompis som tydligen varit ute igår. Hon var så sliten och hade sån ångest. Sms hade skickats och det hade ringts till en kollega. Dessutom blev hon nekad inträde när de skulle vidare. Hon fick en ordentligt kram och så drog jag fram ett par av mina senaste skitfyllor i hopp om att det skulle lugna henne och mildra ångesten, sen så fick vi oss ett litet skratt också. Sen berättade jag att jag slutat dricka på vardagarna just för att jag inte orkar att det påverkar mig så mycket som det gör. Orkade inte gå in på att jag är helt vit just nu.

Såg förresten Turist, kan absolut rekommendera den.

steglitsan

Det blev bio idag i alla fall (kollegorna kan pusta ut på måndag). Jag mötte upp en kompis som tydligen varit ute igår. Hon var så sliten och hade sån ångest. Sms hade skickats och det hade ringts till en kollega. Dessutom blev hon nekad inträde när de skulle vidare. Hon fick en ordentligt kram och så drog jag fram ett par av mina senaste skitfyllor i hopp om att det skulle lugna henne och mildra ångesten, sen så fick vi oss ett litet skratt också. Sen berättade jag att jag slutat dricka på vardagarna just för att jag inte orkar att det påverkar mig så mycket som det gör. Orkade inte gå in på att jag är helt vit just nu.

Såg förresten Turist, kan absolut rekommendera den.

LenaNyman

... som en smyglobbyist för minskat drickande och du gör det så skickligt att ingen fattar att det är det du gör. Men mottagaren förstår budskapet ändå.

Är också lite sugen på den filmen. Ha en fortsatt skön fredag!

LenaNyman

Menar jag ju. Fniss, både nykter och dygnvill, brukar sällan hända.
:)

Ebba

Jag kan inte sova.
Jag vill inte sova heller tror jag?
Så jag har just läst hela din tråd.
Den är fin.
Jag hoppas att DN kommer snart då ska jag läsa Rocky, Rocky är en stor mening med mitt liv just nu.
Så typiskt mig - antingen upptäcker jag något 100 år innan alla andra eller som i fallet med Rocky hundra år senare än alla andra. Justja, det är ju söndag, kanske inte är Rocky i DN på söndagar vi får väl se. Hoppas du sover gott just nu SL.

Kram Ebba

steglitsan

Det blev en fin söndag. Fick äntligen äta frukost på kafét jag flydde från igår. Mötte upp min kompis som var bakis igår. Ångesten hade inte riktigt släppt och hon berättade ytterligare detaljer från fredagskvällens festligheter. Vi skakade hand på att aldrig dricka shots igen. Sen så övertalade jag henne att börja virka. Hahahah så jag drog med henne till ett varuhus där vi köpte garn. Sen satt vi oss på ett ställe med en av Stockholms vackraste utsikter och drack te och jag lärde henne virka. Hon kommer så aldrig bli klar med den halsduken. Men vi fick en fin dag tillsammans.

Sen begav jag mig hem för en eftermiddagslur tills det var dags för middag hos en kompis. Jag hade redan förvarnat om att jag inte ville ha vin. Jag berättade även för henne att jag slutat dricka alkohol om jag jobbar dagen efter. Hon sa att hon tycker att det är starkt att jag berättar det. Jag tänker att ju mer jag berättar om det för människor desto svårare blir det för mig att bryta löftet.

I morgon är det måndag, och hur tråkigt det än är med helg så känns det som att jag kommer vara utvilad efter helgen. Hur ofta var man det tidigare? Hoppas ni andra haft en bra helg. /SL

steglitsan

Tack!

Ja det går mycket bra. Jag tänker på det ofta, just att det går så bra. Dessvärre beror det på att jag har ett annat missbruk som jag inte skrivit om här. Men jag har en väldigt ohälsosam relation till mat. Den är mycket värre än A och pågått långt längre än jag druckit Jag kommer säkert skriva om det senare men just nu vill jag här fokusera på att bli alkoholfri, vilket inte så problemfritt som jag säkert får det att låta i min tråd. Jag är ju nykläckt och befinner mig i ett rosa nynyktert skimmer.

Nu ska jag läsa din tråd, förhoppningsvis står det att du hade trevligt på festen du skulle till :). Kram

LenaNyman

... att inte skratta ihjäl dig nu, SL, men i helgen köpte jag ett virkningsset passande för sexåringar och äldre. När man totat ihop allt ska det tydligen ha blivit en mormorsruta. Och jag säger inte alls att jag ska börja, det enda jag säger är att jag införskaffat ett virkningsset i lämplig svårighetsgrad. Om jag nu skulle få för mig att...
;)

steglitsan

Du kommer ÄSKA det! Först en mormorsruta, innan du vet ordet av så har du gjort baby blankets, halsdukar och små tumvantar till fan och hans moster! <3 Dessutom finns hur mycket tutorials på youtube som helst, och för att inte tala om inspiration på Pinterest.

Men ok, jag ska lugna mig. Du börjar när/om andan faller på:)

/SL-blev overkligt ivrig nu känner jag.

Ebba

Jag verkar ha ett glapp i sömnen den här tiden på dygnet, säg inte till Nisse att jag läser på Alkoholhjälpen mitt i natten. Han kan allt om sömnproblem sedan han led av det. Ni lär mig så mycket, jag blir lite sugen på att sticka jag med, jag kan inte för jag hatar att sticka och här kommet nästa grej: Pinterest?
Jag är lika Natacha Kampus på så vis att jag lever på jorden i ett samhälle men vissa saker i samhället går mig totalt förbi, vet inte ens vad Pinterest är. Ska nog kolla upp men det är inte säkert att jag förstår trots att jag kollar upp. Har knappt en mail-adress, brukar fylla i Nisses till viktiga grejer. Tack för allt ni lär mig. Hoppas ni sover gott. Du SL &Lena, konstnären, muris och några till är sannerligen mina kvinnliga förebilder.

<3

steglitsan

Pinterest har inte slagt så stort i Sverige (ännu säger vissa, jag tvivlar). Det är i alla fall ett socialt nätverk där du har dina egna anslagstavlor som du fäster bilder på som du gillar. Hahahaha ja så simpelt är det. Man är inne på Pinterest och söker på något som man vill bli inspirerad inom och så "pinnar" man dem eller fäster dem på sin anslagstavla så att man kan gå tillbaka och titta på dem senare hahahaha. Det kan vara inom allt och inget, inredning, hårfrisyrer, matinspo, stick- och virkmönster, you name it. En liten verklighetsflykt som allt annat.

steglitsan

Fick en liten käftsmäll av min manliga kollega så här på måndagsmorgonen. Vi kommer vanligtvis ganska bra överens så han trodde sig vara lite rolig genom att förolämpa mitt arbete som det absolut sämsta han sett (han var nog inte nöjd med det, och det är jag fine med). Då sa jag till honom att han har ett väldigt otrevligt sätt att förmedla sina åsikter. Då fick han ångest tror jag och började fråga om jag gjort något roligt i helgen. Jag berättade att jag varit på bio, när han skulle låtsas intresserad av vad det var för film så berättade jag att jag såg Turist "Mycket bra film som skildrar rollen som mansgris på ett utmärkt sätt". Han fattade piken.

Sen gick jag på möte. Och sen blev jag ledsen. Jag kände att det näääästan kom tårar i ögonen. Och vet ni vad, i misären så blir jag glad. Sen jag började med mina antidepp piller så har jag knappt gråtit. Så jag är glad att jag fortfarande har starka känsloyttringar inom mig. Någonstans så är jag också glad att jag numer säger ifrån. Tidigare har jag tagit det mesta för jag har känt mig så värdelös så att det kan väl inte varit annat än rätt. Men nu får det fan vara nog. Han har manliga (och kvinnliga) kollegor på samma position som jag och under mig som han aldrig skulle prata så till, vem fan tror han att han är som tar sig såna friheter? Pucko.

Ebba

Tack så mycket för förklaringen.
Jag förstod inte och det beror inte på förklaringen utan på samma del i hjärnan som gör att jag inte kan äta med pinnar.

Kram Ebba

Moa

Bra att du sade ifrån! Skulle vara intressant att höra hur han är i mötet med dig nästa gång ni träffas... Om han fattat något eller om han är fast i sin lilla mansgrisroll :)
Och jag virkar gärna! Sitter på ett mönster till en virkad bolero (kort jacka). Tänkta ta tag i det när kylan kommer smygande och kvällarna blir längre. Och så kanske ett par matchande handledsvärmare till!

steglitsan

Idag har jag haft ångest i bröstet hela dagen. Det börjar släppa något men det finns fortfarande där. Det var ett tag sedan jag kände ångest eftersom jag började på mina piller innan sommaren. Hur kommer det sig att jag börjat känna igen? Jag är glad att jag känner, jag blir mänsklig inför mig själv.Kanske var det så att jag blev så kränkt tidigare idag att kränkningen slog sig igenom allt psykofarmaka och letade sig in i min själ? Det är bra i så fall. Jag vill må dåligt, bli arg och ledsen om någon gör mig illa. Det är ända sättet för mig att veta när det är dags att försvara mig. Så många gånger jag låtit andra behandla mig illa, utnyttjas och ta mig för given. Det där stela leendet som jag satt på mig när jag egentligen tänkt, nu gick han för långt, jag borde säga till. Men jag vill ju inte förstöra stämningen...