Senaste kommentarerna i forumet

... att inte skratta ihjäl dig nu, SL, men i helgen köpte jag ett virkningsset passande för sexåringar och äldre. När man totat ihop allt ska det tydligen ha blivit en mormorsruta. Och jag säger inte alls att jag ska börja, det enda jag säger är att jag införskaffat ett virkningsset i lämplig svårighetsgrad. Om jag nu skulle få för mig att...
;)

Jag är så korkad, jag förstod inte varför det kliade och höll på att bli galen för jag sökte efter en förklaring men fann ingen.
Nu vet jag.

Åh kan du inte skriva ett utlåtande om boken här när du väl läst den. Har själv funderat på att läsa den.

... men fick inga tillfredsställande svar, bara att klåda kan uppstå när man slutar dricka.

Ja, vad har vi gjort med oss själva..? Usch, jag tänker mig min kropp som en strykrädd hund. Käppslagen viner över den stackars, trofasta hunden, den gnäller och gnyr och ändå sviker den inte. När misshandeln är över linkar den fram till sin matte, slickar henne på handen och ... nej, usch, blir alldeles grinfärdig...

Tack!

Ja det går mycket bra. Jag tänker på det ofta, just att det går så bra. Dessvärre beror det på att jag har ett annat missbruk som jag inte skrivit om här. Men jag har en väldigt ohälsosam relation till mat. Den är mycket värre än A och pågått långt längre än jag druckit Jag kommer säkert skriva om det senare men just nu vill jag här fokusera på att bli alkoholfri, vilket inte så problemfritt som jag säkert får det att låta i min tråd. Jag är ju nykläckt och befinner mig i ett rosa nynyktert skimmer.

Nu ska jag läsa din tråd, förhoppningsvis står det att du hade trevligt på festen du skulle till :). Kram

Det blev en fin söndag. Fick äntligen äta frukost på kafét jag flydde från igår. Mötte upp min kompis som var bakis igår. Ångesten hade inte riktigt släppt och hon berättade ytterligare detaljer från fredagskvällens festligheter. Vi skakade hand på att aldrig dricka shots igen. Sen så övertalade jag henne att börja virka. Hahahah så jag drog med henne till ett varuhus där vi köpte garn. Sen satt vi oss på ett ställe med en av Stockholms vackraste utsikter och drack te och jag lärde henne virka. Hon kommer så aldrig bli klar med den halsduken. Men vi fick en fin dag tillsammans.

Sen begav jag mig hem för en eftermiddagslur tills det var dags för middag hos en kompis. Jag hade redan förvarnat om att jag inte ville ha vin. Jag berättade även för henne att jag slutat dricka alkohol om jag jobbar dagen efter. Hon sa att hon tycker att det är starkt att jag berättar det. Jag tänker att ju mer jag berättar om det för människor desto svårare blir det för mig att bryta löftet.

I morgon är det måndag, och hur tråkigt det än är med helg så känns det som att jag kommer vara utvilad efter helgen. Hur ofta var man det tidigare? Hoppas ni andra haft en bra helg. /SL

"Jag drack med stadig hand mitt kaffe och kunde se mina svärföräldrar i ögonen"

Det kliade på mig, kände mig som en pundare i en film. Varför kliar det? Jag rev mig på ryggen i sömnen :(

Fan alltså det är SÅ skönt att vara nykter, vad har vi gjort med oss själva?

Det har slutat klia på kroppen.
Jag abstinenssvettar inte om nätterna.
Sömnen är något bättre.
Stickningarna i mag- och levertrakten har försvunnit.

I dag kunde lilla familjen Nyman hälsa på mina svärföräldrar utan att jag darrade med kaffekoppen. Utan att Lucas behövde dra någon nödlögn om att "Lena är förkyld" eller "Lena var tvungen att jobba" eller "Lena är och hälsar på Lisa". Jag drack med stadig hand mitt kaffe och kunde se mina svärföräldrar i ögonen.

... underbart att läsa (även om inkubationstiden blev just två månader). :)

Det låter som att du precis transcenderat en gammal mental "sanning" till en helt ny, med allt vad det innebär.

Vad är det med mej och reslektyr nu? den här gången lyckades jag få med mig en Annika Bengtzon deckare, som börjar med att hennes man blir kidnappad under en arbetsresa. Ja det var lugnande reslektyr... nähä. (jfr mitt första inlägg här)

Men det som verkligen fick mej omtumlad var en nykter insikt, som jag gjorde på planet: Jag har begränsat min egen karriär medvetet (jaja hur medvetet, kan man diskutera), för att jag dricker. Jag har flera gånger tänkt "nej, det där uppdraget kan jag inte ta" eller "nej, den där positionen kan jag inte söka", "för jag dricker så mycket, att jag inte skulle klara av det". Och samma sak har jag gjort också på andra plan, när jag tänker efter. Fruktansvärt att erkänna för mig själv, men samtidigt förlösande och hoppingivande - vilka möjligheter har jag nu, som jag tidigare mentalt stängt för mig själv? Vad skall jag göra för att lära mig gripa dem?

Under förfärligt många år har jag definierat mig själv som beroende och resignerat inför att resten av mitt liv skulle vara ett liv med alkoholberoende. Nu vill jag inte mera vara halv. Jag vill leva resten av mitt liv fullt ut, utan att låta alkoholen begränsa mig och vad jag kan göra. Det känns stort.

(Nu skrattar ni nog och säger "jaha, tog det honom två månader att inse det där" ;)

Allt bra Acke? Ha en fin söndags kväll! Kram

LP (SP menar jag) - läste om din uppväxt och din mor. Det berörde verkligen på djupet och förklarar så mycket av det du har skrivit om. Känsla av att alltid ha gjort något fel, känslan av att vara fel, att aldrig duga, att slå på sig själv osv. Det är säkerligen en av de bidragande faktorerna till att alkohol fått spela stor roll i ditt liv. Det fyllde nog ett tomt hål i bröstet. Men nu klarar du livet ändå. Tack för att du delade detta med oss på forumet.

Min största kram till dig

Det här klarar du Stingo! Du är stark. Så länge man inte ställs inför en prövning och i just den sekunden tänker "men bara ett glas går nog bra", så tror jag att vi växer av varje prövning. Varje avklarat tillfälle ger råg i ryggen och styrka i nykterheten. Hmmm... låter präktigare än vad jag är, men du fattar nog vad jag menar ;-)

Kram till dig Stingo

Det går bra för dig SL. Det gläder mig verkligen och det känns fint att läsa om det i din tråd. Kram från mig

Tack för ditt svar, det värmde att du skrev att jag var välkommen!
Ska fundera på det du skrev. Låter förhoppningsfullt att det är en process, tycker jag.
Vill ju inte att nästa sommar blir som de föregående men det är långt dit och någonstans på vägen så kommer jag tycka att det går så lätt att låta bli att dricka. Bara för att det går så lätt så tror jag att det går bra att börja dricka igen. Sedan har jag totalt tappat motivationen att vara nykter eller hålla nere konsumtionen. Så håller det på år efter år. Varje höst så känner jag att nu får det vara nog. Hoppas så att denna process ska leda till att jag inte börjar dricka i vår igen, utan verkligen orkar satsa på att prova ett helnyktert år. Jag kanske har fel men jag inbillar mig att Moa har haft nytta av att ha haft ett helnyktert år i livet,

Hur det kan bli, alltså. Bara för att mitt nick är LenaNyman nu så blev jag så nyfiken på den äkta "förlagan" att jag beställt "Jag vill ju vara fri: En bok om Lena Nyman".

Jag tycker om när det blir så här. Att få knalla omkring i livets labyrinter, ta höger eller vänster eller gå rakt fram, och upptäcka nya saker.

Den här dagen har bara blivit bättre sedan start.

... ingen är som du? Klart att ingen är som du! Eller som jag. Eller som Moa. Men vi är nog mer lika varandra än olika, oavsett hur våra respektive liv råkar se ut. Och det vi skriver om här speglar ju bara en liten bråkdel av vilka vi är innerst inne. Själv har jag märkt att det verkar vara många som springer och joggar här på forumet, men det skulle jag aldrig fixa. Till exempel.
:)

/LN

Har läst ditt inlägg i Moas tråd och rekommenderar dig helhjärtat att starta en egen tråd, förslagsvis under "Förändra sitt drickande". Du behöver inte bestämma någonting just nu om vare sig hur länge du ska hålla dig vit eller om det här forumet är något för dig eller ... ja, du förstår. Inga krav alls.

Jag har inte skrivit här så länge men när jag väl började så var det som att någonting började ske uppe i huvudet på mig. Man skriver, någon kanske svarar, man fäster "på papper" sina tankar och funderingar och bara det är till stor hjälp. Det här är en process, en resa, och du behöver inte vänta in första november. Börja gärna tidigare, kanske i dag är en bra dag? :)

Vad du nu väljer att göra så önskar jag dig varmt, varmt välkommen hit.

Kram.

/LenaNyman

Funderar på att ta ett vitt år och såg att du hade gjort det för flera år sedan. Bestämde mig för att sluta dricka helt i slutet av augusti och det gick bra i 3 veckor. Sedan dess har jag druckit 6 gånger på 2 veckor, dvs tokmycket. Jag har massor med andra problem förutom att dricka för ofta så jag känner att jag måste sätta stopp nu. Tänker att det kanske var ett för stort beslut och kanske inte tillräckligt välgrundat att sluta dricka tvärt för resten av livet. Mitt problem är att jag saknar motivation, jag har förlorat så mycket i livet, pga. sjukdom så jag tycker det är en av de få glädjeämnena i livet att få äta lite gott och dricka vin. Började eg. för att det var det enda som fick mig att somna och för att vin gör mig glad. Min sjukdom bli tillfälligt lite bättre av alkohol. Det är eg. sommaren som är min svaga punkt, på vintern brukar jag inte dricka så ofta och förutom några undantag brukar jag inte dricka alls. Jag har nyligen mist en kär vän och känner mig extra ensam, vilket gör att jag känner mig extra utsatt för alkoholens frestelser. Tänker att om jag tar ett vitt år så har jag en gång klarat en nykter sommar och kan jag klara det en gång kan jag klara det igen. Skulle vilja veta om min hälsa kan bli lite bättre av ett vitt år. Känner mig alltid lite piggare på våren och undrar om det är för att jag inte druckit på länge, eller bara ljuset? Eller är det så att jag efter varje sommar tänker att nu får det vara nog och så slutar jag (förutom nyår och nån mer gång). Sedan går det några månader och jag tror inte att det kommer bli lika mycket igen men det blir det. Har läst lite i trådarna här och var och tyvärr finns ju ingen som är som jag. Alla verkar kunna träna, jobba, har vänner, hälsa och så verkar ni må bra efter bara någon vecka. Fundera på att sluta dricka 1 november och starta en egen tråd om att försöka vara vit ett helt år. Så jag hinner förbereda mig och peppa mig själv. Kommer nog inte vilja dricka så mycket fram tills dess men jag har en så jobbig månad framför mig i oktober att jag vill inte bli sur på mig själv om jag inte klarar det. Om jag skulle känna att jag mådde bra av att vara nykter ett helt år och att hälsan på lång sikt blev bättre så tror jag att jag skulle bli motiverad att fortsätta. Eftersom jag inte är som alla andra så känner jag mig mera sårbar för alkohol, det är sårbarheten som bekymrar mig inte hur långt det har gått. Hoppas ni kan stötta mig och kanske hjälpa mig att hitta mer motivation. Kände att jag ville prova att skriva här och se hur jag reagerar på det, om det verkar ge det stöd jag hoppas på. Det som jag tycker verkar vara viktiga punkter i det jag läst i trådarna verkar vara att vilja och att bestämma sig. Är rädd att jag inte vill tillräckligt mycket och inte bestämt mig tillräckligt hårt för att jag ska klara ett helt år. Jag hade ju bestämt mig att sluta helt för alltid trodde jag och så blev det inte så. Kände mig så ensam och ledsen mina 3 vita veckor i aug-sep. Har läst någonstans att det är lätt att trilla dit igen i gamla vanor efter 3 veckor men även efter 6 veckor, kanske var det som hände. Första delmålet nu är en vit nyårsafton, det har jag inte haft sedan jag var liten. Jag ser verkligen inte framåt att vara nykter på nyår för då får jag sitta själv och dricker jag inte så kommer jag bara deppa ner mig och må sämre och då kommer det leda till att jag tappar motivation. Förlåt om jag bara hoppar in här med mitt liv.

en bra recension :-))

http://drugnews.nu/2014/09/28/fullt-os-pa-spiknyktra-sober/

Ursäkta om jag missförstod dig. Det här är ett underbart forum, där folk för det mesta gör sitt bästa för att undvika missförstånd. Som jag ser det bygger det hela på klar kommunikation och förtroende. Förtroende tar tid att bygga upp, så det lönar sig att försöka vara så klar i sin kommunikation, som möjligt. Speciellt när man är ny.

Du ställer en viktig fråga om ett tema som t.ex. jag brottas med dagligen. Börja en egen tråd, så tror jag nog att åtminstone jag är intresserad att diskutera med dig. En liten varning bara, jag ser fram emot två väldigt stressiga veckor, så det kan hända att min närvaro på forumet kommer att vara begränsad.

Hej vänner!

Det gör mig glad att det rum jag en gång skapade fortfarande befolkas. Jag slår mig ned i en av de sköna fåtöljerna för att prata med er om medberoende. Rummet doftar behagligt av kaffe. Någons katt stryker förbi mina ben, men ägnar mig på katters vis bara förströdd uppmärksamhet. För er som inte känner mig kan jag berätta att jag är spik nykter sedan snart tre år. Med hjälp av forumet blev jag fri från ett tilltagande riskbruk. Min nykterhet vårdar jag som en klenod. Jag är nykter för att jag vill vara det, inte för att jag måste.

Jag lämnade forumet när jag kände att det var dags att ta ett nytt steg och gradvis gick det upp för mig att jag har ett medberoende-beteende, att de känslor jag försökte döva med vin kanske bottnade i något som gick långt tillbaka, mönster som fortfarande präglar mig. För min del handlar det om en mamma som var psykiskt instabil. Upprymdhet blandades med långa perioder av gråt eller isande, straffande tystnad. Jag har även en äldre syster som alltid betett sig på ett väldigt oförutsägbart sett, ibland varit snäll och öm för att i nästa stund bli elak och slåss. Hennes oförutsägbarhet har eskalerat och jag misstänker att hon lider av en allvarlig psykisk störning.

Jag växte alltså upp med familjemedlemmar som jag av olika skäl inte kunde lita på. Däremot förekom inget alkohol- eller narkotikamissbruk. När det gäller medberoende är det mycket fokus på alkoholism och narkotikamissbruk, så jag har svårt att hitta rätt i exempelvis litteratur om medberoende. Jag känner inte riktigt igen mig och vet inte riktigt hur jag ska göra mig fri. Jag är fortfarande rädd för konflikter, försöker vara till lags, är överdrivet ansvarstagande, " känner av" andras sinnestillstånd. Är det någon av er som har liknande erfarenheter och kan tipsa om hur det går att bli fri från medberoende? Ställ gärna en bok i filosofiska rummets bokhylla.

Kram från Nynykter

Eller? Om jag försöker förstå dig rätt så undrar du vad man gör om man märker att alkoholmissbruket "upphör" men att man bara flyttat beroendet till något annat, till exempel mat.

negativa vibbar på en enkel fråga känns j-igt surt. kan någon som kan och vill svara på vad gör man om en sorts missbruk upphör men blir till med något annat?