Senaste kommentarerna i forumet

Vad innebär det?

/Intresserad på riktigt.

God jakt säger man aldrig! ;-) skitjakt.., men det gick ju bra ändå...
Det blev en fin morgon, såg mycket dovhjort och sköt en gigantisk. Antingen största eller näst största ever för min del. Vägde 134kg levande och horn gissningsvis silver. Huset börjar dock bli smockfullt med horn och min fru som tidigare var den entusiastiska över detta tycker nu det börjar bli osmakligt :-) så det får bli garaget för denna.
Förövrigt en stirrig dag på jobbet och nu själv med ungarna hela kvällen.
Ha det gottis.!

ändå blir det som det blir. Du vet säkert redan vad som sägs: Alkohol är listig, lömsk och stark...

Egentligen har du redan gett dig själv en gåva genom att reflektera kring det och idag börja skriva här.

Men sen är det ju det här med att gå från ord (tanke) till handling. Du kommer behöva plocka fram enorm styrka och envishet för att klara att stå emot i en månad TROR jag.
Blod, svett och tårar.
Klarar du det kommer du fysiskt till slut må så himla BRA, känna hur din kropp ler och njuter över att äntligen slippa jobba med och bort alkoholen.
Psykiskt kommer det med min erfarenhet vara " berg och dalbana".

Kämpa! Det är värt det.

Jag vill bara inte inse att du (och jag) har rätt. Jag VET ju egentligen vad jag borde göra, jag VET ju vad jag skulle må bra av, jag VET ju vad en del av min ångest/depression beror på.

Men ok, jag ger mig själv ett löfte om en månad utan alkohol, som en gåva, det är så jag måste försöka se på det. Som en present och investering i mig själv. Att för en gångs skull sätta mitt behov om välmående först. Inte att göra någon annan glad genom att göra dem sällskap med ett glas i rädsla för att de ska tycka att jag är tråkig och onödig att umgås med om jag bara ska dricka cola. En månad. Sen får jag fatta ett nytt beslut när den månaden är över. Idag kan jag inte lova mig själv mer än så.

/Bläddrar genast i den mentala kalendern för att reka allt som händer inom närstående tid.

Fint skrivet, alkohol är så nedbrytande alltså. Hemskt och samtidigt så vanligt och överallt hela tiden. Tänk så här: jag vill och måste vara rädd om mig.

Det var i alla fall så jag lurade mig själv...
Kram Ebba

Heja Wilja (och Bältdjuret, i fel tråd). Ni klarar det om ni vill.

Kom ihåg den gyllene regeln. Inte vara för hungrig, för törstig eller för trött (för mig gäller också för mätt). Så ät och drick lagom mängder tillräckligt ofta och gå och lägg er i tid. Laga te eller kakao på kvällen (nu när det börjar bli kallt) och ersätt vinet med det. Mitt speciella trick mot sug var att knapra på små bitar av chili, men det passar nog inte alla.

Hej Wilja! Ja det där suget som kommer smygande på eftermiddagen känner vi alla igen. Det som funkade för mig var att jag blev förbannad på den där alkoholdjävulen som tjatade på mig. Jag badhonom fara och flyga, vill inte ha med honom att göra. "Jag har bestämt mig för att inte dricka, så håll käften!"
Gör något. Gå ut och gå. Sätt på musik på högsta volym och dansa dig trött. Vad som helst. Fysisk aktivitet är bra mot rastlösheten. Det går över.
Och självklart ska man inte ha alkohol hemma. Då blir det svårt.
Kämpa på Wilja! Du klarar det.
Styrkekramar

Pröva heller inte tankar som att det blir nog bättre med frun om jag tar ett glas vin igen... Inget kan bli bättre av det!!!!

Upplever samma sak. Allt blir starkare. Lukter, synintryck, känslor, upplevelser - ja, allt. Man är närvarande och upplever allt så mycket starkare. Lite häftigt och samtidigt lite skrämmande. Senaste veckan har jag själv provat ilska i mer eller mindre okontrollerade former. Klart man blir trött av att uppleva så mycket nytt! Det är som att vara på upptäcktsresa! Indiana Jones typ hela tiden mitt i vardagen!

Gillar din akvarieliknelse BTW.

Tråkigt att det vacklar på hemmafronten. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Du håller på och utvecklas och jobbar med att hitta dig själv. Kvar finns en partner som inte riktigt är med på tåget. Det handlar väl till stor del om att hitta nya roller inom förhållandet. Jag saknade min och min mans "gemenskap" som vi hade när vi öppnade en flaska vin, myste i soffan och bara pratade en massa. Jag saknar det fortfarande. Det var som ett stort tomrum mellan oss. Hur ska vi nu umgås?? Men så tänkte jag, måste jag dricka vin för att vara gift med min man...? Nä, verkligen inte. Nu, snart fyra månader senare, så har vi det nog både bättre och sämre. Bättre genom att det handlar om en helt annan närvaro. Nu är vi tillsammans utan dimmridåer. Sämre för att vi är tillsammans utan dimmridåer... En och annan skavank visar sig i det skarpa dagsljuset. Men jag älskar honom och vill jobba på det vi har tillsammans.

Det är kanske lite tidigt för att fatta några avgörande eller omvälvande beslut? Det har inte gått så lång tid än. Men jag förstår hur du känner och menar. Och, det är nog svårt när ens partner fortfarande dricker sig berusad. Jag tål inte min man när han är full. Blir halvt galen på honom och tycker att han är skitjobbig. Men han har ju dragit ner så otroligt mycket också, så jag ska faktiskt inte klaga. Inte alls.

Ge både dig själv, din fru och ert förhållande lite tid. Försök att vara öppen mot henne, prata om det som skaver och bär inte saker inom dig. Där gör de ingen nytta vet du.

Bamsekram till dig

När suget kommer så sätter jag upp en tid som jag ska klara. Det kan handla om tex en kvart eller 20 minuter. Jag ska klara av att inte dricka under den kommande kvarten. En kvart klarar man väl. När kvarten har gått - så gör jag samma sak igen. Och igen. Plötsligt har det kanske gått en timma och suget börjar ge med sig. Det handlar om att aldrig, aldrig låta sig spontandricka. När suget kommer, så är planen att du måste vänta 20 minuter (eller en kvart). Sedan tar du dig en ny funderare. Under den här tiden ser du till att hitta på något, sysselsätta dig.

Det handlar till stor del om att bryta ner "den nyktra evigheten" till hanterbara tidsrymder. En minut, timma, dag i taget. Funkar i vart fall för min del.

Sedan handlar det om att bryta ett mönster, en dålig vana. Gör något HELT annat än vad du brukar. Utsätt dig därför inte (nu i början) för att slentrianmässigt stå där vid diskbänken (eller var du nu är) med ett glas i handen. Ut. Träffa folk. Eller isolerad dig genom en skogsprommenad. Gå och simma. Gå på bio. Gör något - vad f-n som helst för att distrahera dig själv.

Stå på dig den här gången och var stark. Du klarar det Wilja.

Bamsekram

Usch för eftermiddagssuget.

Vet faktiskt inte vad som krävs för att jag ska sluta helt och för gott. Har ju provat och klarar det inte i längden uppenbarligen. Har haft lite olika motivationer men ingen har varit tillräckligt stark för att klå begäret och suget en längre tid. Känns som man slåss mot sig själv i huvudet.
Har inte klarat hålla mig senaste två kvällarna heller. 2 starköl bägge kvällarna och svept av likören på hyllan så fort mannen gått på toaletten. Inga jättemängder men dock varje kväll. Varje jävla kväll. Sitter i bilen hem från jobb och bestämmer mig för att inte dricka men så fort jag tar första steget över tröskeln så är det kört.
Vet inte var jag ska hitta kraft och motivation... Förr kunde jag iallafall hitta motivation även om det var för en kort period. Nu finns inget. Känner mig rätt tom och kraftlös. Hopplös!!

Hej Bältdjuret och Muränan och tack för att ni skrev. Tack Ebba också för dina råd!

Jag känner mig så ledsen och ensam.

Ska se om jag kan få till en dag 1 idag.

Med lite hejarop från er kanske det går.

Ja, det är inte så att jag har vinsug vid den här tiden.

Det kommer senare.

Men jag är redan orolig för det och ledsen över andra saker.

Vi hörs!

Funderar på hur jag klarar av att ta beröm.... och vet inte riktigt, oftast viftar jag nog bort det och springer vidare. Däremot har jag svårt för tacksamhet och glädje. Om jag har bidragit till en bra lösning som någon uppskattar t. ex., då blir det svårt att vara still och ofta bölar jag också.

Det är mycket som vill ut nu och jag säger, skriver, tänker och reagerar liksom MER än jag brukar. Inte ett litet försynt akvarium med några små gulliga sötvattenfiskar i längre som ingen ser, utan ett stort med exotiska fiskar och många konstiga växter och, säkert, en eller annan otäcka fiskar som gömmer sig där någonstans. Det är otroligt skönt, men också ganska läskigt. Och ovant. Jag blir trött, men hittar samtidigt en massa energi ur det. Det stormar i akvariet.

Härligt Calle. Känns som om man börjar känna igen dig igen. God jakt då eller vad man nu säger. :-)

Hej!
Känner verkligen igen mig i din beskrivning. Dricker vin varje kväll, fick nog i fredags och kämpade på tills igår kväll då jag helt plötsligt bara gav efter. Nu tänker jag vända det till något positivt. Dag 1, nu kör vi Wilja!!

På 80 timmar rörde jag inte en droppe. Igår kväll drack jag vin och öl utan att jag riktigt vet hur det gick till men jag kämpade inte emot utan lät det bara ske. Som många av er skriver måste man ha en plan för hur man ska avbryta när man håller på att falla, idag ska jag fundera ut min plan, mitt skyddsnät. Nu kör jag igen!!

Jajamen. Tack.
Käns bättre faktiskt!
Orkade inte skriva igår för jag ska iväg och jaga nu innan jobb.
Verkar bli en fin morgon, 14grader redan och klockan är bara 05.00.
Ingen A idag heller. Kraum på er som orkar kommentera min lilla blogg.

Det är kul för jag kan verkligen relatera till din beskrivning av nytt mående för jag upplever det jag också.
Vill att alla ska få känna hur befriande det är.

Stor kram.

Hej Tor! Hej Ebba! Kul att ni tittade in. Läste att du, Tor, lämnar oss nu. Önskar dig stort Lycka till i ditt nya a-fria liv!
Det går bra för mig. Jag mår fint. Jag känner ett lugn, en ÄKTA ro i själen, Ebba :) Mediterar varje dag. Det hjälper mig att varva ner och "samla ihop" mig. Jag njuter verkligen av känslan att det är jag som styr mitt liv nu, inte alkoholen. Jag räknar inte a- fria dagar längre. Jag bara Är. Här och nu.
Ha det bra ! Kram

Kul att "se" dig :)
Hoppas du mår bra?
Kram

Som jag skrev hos mig, något om att det är mottagaren av budet som ansvarar för reaktionen på budskapet i budet. Viktigt för i alla fall mig att ha i åtanke både vad det gäller att faktiskt våga säga hur jag känner/tänker men även för att ställa mig själv frågan: VARFÖR reagerar jag som jag gör?

Jag tycker att du är en sansad tänkare och det är givande att ta del av dina tankar.

/ E

Santorini skrev ett inlägg om måttlighet eller totalnykterhet och eftersom jag är en av dem som nyligen rört i den soppan, så tänkte jag skriva litet mera om hur jag själv tänker (ja jag har också läst Nialis tråd).

En sak är klar. Det finns väldigt många mänskor för vilka totalnykterhet är det enda bra alternativet. Det ser vi exempel på hela tiden och det finns knappast någon som försöker säga något annat. Som jag ser det är det den här gruppen som av bl.a AA kallas för alkoholister. För att vara tydlig kallar jag dem här för a-alkoholister.

Men hur är det med alla dem som har ett problemdrickande eller till och med missbruk men inte (ännu) är a-alkoholister? Helt klart måste det finnas en stor grupp sådana också. I själva verket säger det sig självt att att den här gruppen inte kan vara mycket mindre än a-alkoholisterna, eftersom varje a-alkoholist måste gå genom det här skedet först.

En annan sak är också klar och det är att det är fullt möjligt för många att bryta ett problemdrickande (missbruk) och övergå till måttlighet. Det är bara att se på de horder av unga som t.ex. under studietiden dricker långt över alla varningsgränser, för att sedan normalisera sitt drickande när de får stadigvarande jobb och/eller familj.

Så då bryts frågan ned i två olika huvudpunkter. Hur skall man kunna veta vilkendera gruppen en problemdrickare tillhör och vad är bästa sättet att nå dem som inte är a-alkoholister, men som ändå kanske behöver stöd med att ta kontroll över sitt drickande.

På den första är jag rädd att det ofta inte finns något entydigt svar. Det är alltför många faktorer som spelar in och avgör om en person kan klara av måttlighet eller inte. En del av de faktorerna ligger dessutom i framtiden och är därför omöjliga att förutspå.

På den andra frågan upplever jag att det är rätt entydigt att de som har måttliga och ännu reversibla problem med sitt drickande kunde ha väldig nytta av en aktiv intervention, som inte har totalnykterhet som enda mål. Det här för att totalnykterhet känns som ett för högt pris för den som ännu känner sig bara måttligt obekväm i sitt drickande, men många av de här personerna kunde kanske nås med mjukare metoder.

Hur berör det här mig själv? Jag vet inte. Jag vet inte om jag är a-alkoholist eller inte, men för tillfället har jag lovat mig själv att hålla mig nykter det här året ut. Det löftet tänker jag inte backa ur. Jag, min kropp och min knopp behöver ett tydligt avbrott, det känner jag. Sen får jag se vartåt jag går vidare och vad det leder till. Dagligt drickande är ändå inget som jag någonsin medvetet kommer att gå tillbaka till.

Här finns en rätt välformulerad artikel om samma saker, för den som inte stöter sig mot engelska: http://www.thefix.com/content/moderation-vs-abstinence-its-war?page=all (speciellt gillar jag knorren på slutet ;)

Callevännen, skönt att läsa att du verkar vara på banan igen! Du kommer igen - bara du får lugn och ro och ordning på torpet. Jag är likadan. Skakar det med familjen, så skakar allt! Du kommer igen nu och det kommer gå B R A för dig!

Kram