Som de flesta av er så har jag oxå ett låångt förflutet med A inblandat i mitt liv, olika mycket under olika perioder. För exakt ett år sedan klarade jag av att hålla upp i 3 veckor, sen smöög det sig på igen. Jag har familj med två barn samt en son sedan tidigare förhållande, nu när jag reflekterat extremt mycket sedan i tisdags då jag bestämde mig till 100% att göra en riktig förändring, så tror jag att A var en stor bov i detta. Vilket jag inte alls såg då.. Jag har druckit nästan varje dag sedan jag var 19 år , är nu 34.... Min nuvarande fru och jag har haft en riktig berg och dalbana sedan vi träffats och nu var det seperation på tal igen.
Vad är då annorlunda denna gången??
Jag har ju varit här så MÅNGA gånger förr..
Jag kan inte direkt sätta fingret på det men det känns liksom i hela kroppen denna gången att det är SISTA chansen att komma ur min avskyvärda kärleksrelation till spriten.
Vi har en årlig sammankomst nu till nästa helg med grabbgänget, jag har redan ringt dom och sagt att jag inte kommer dricka. Till min förvåning är dom faktiskt inte jättestöttande utan reagerar mest med tysthet och förvånan. Men denna gången bryr jag mig inte. JAG SKA inte ha med A att göra längre utan det är min familj som är det viktigaste! I morse berättade jag för min fru att jag har ringt mina kompisar samt att jag registrerat mig här (eller på echange först). Jag började gråta och berättade om hur jag smugit med flaskorna i källaren, ljugit om att jag inte druckit, kört bil några gånger för att "nödhandla" för att inte avslöja mig för henne.
Hon reagerade med att gå bort till mig och ge mig VÄRLDENS kram, (hon kramas nästan aldrig och har varit väldigt ofysisk de senaste åren)
Samtidigt så hämtade hon våra förlovningsringar som jag slängde av i fyllan för ett halvår sedan.
Skulle jag svika henne nu så har jag ju förlorat ALL värdighet.
Jag har bara varit nykter i 3 dygn, men fy f.n vad jag vill detta nu! Vill tacka alla här som skrivit och inspirerat mig något oerhört.
Jag kommer ha detta som en slags trygghet och försöka rapportera löpande hur det går, för jag vet att det är mycket känslor i detta forumet som kan få andra att vakna. Jag var inne här och läste för ca 3 år sedan då jag för första gången började inse att jag hade problem.
Tack för att ni finns!
Ha en fin dag och ta hand om den: // C

Ebba

kan jag nu fortsätta skämtet.

1. Heroin fattar du väl?
2. Nej jag skoja HÅNGEL :)
Tack som fan för att du har bett. Har du det på riktigt? Jag bad på riktigt när jag skrev att jag skulle.

Ebba

jag skämtar så mycket dessa dagar efter att jag har blivit nykter, känns som att Özz Nujen tagit över min kropp. Orkar snart inte mer helt ärligt :(

Callevännen, skönt att läsa att du verkar vara på banan igen! Du kommer igen - bara du får lugn och ro och ordning på torpet. Jag är likadan. Skakar det med familjen, så skakar allt! Du kommer igen nu och det kommer gå B R A för dig!

Kram

Calleqwerty

Jajamen. Tack.
Käns bättre faktiskt!
Orkade inte skriva igår för jag ska iväg och jaga nu innan jobb.
Verkar bli en fin morgon, 14grader redan och klockan är bara 05.00.
Ingen A idag heller. Kraum på er som orkar kommentera min lilla blogg.

Calleqwerty

God jakt säger man aldrig! ;-) skitjakt.., men det gick ju bra ändå...
Det blev en fin morgon, såg mycket dovhjort och sköt en gigantisk. Antingen största eller näst största ever för min del. Vägde 134kg levande och horn gissningsvis silver. Huset börjar dock bli smockfullt med horn och min fru som tidigare var den entusiastiska över detta tycker nu det börjar bli osmakligt :-) så det får bli garaget för denna.
Förövrigt en stirrig dag på jobbet och nu själv med ungarna hela kvällen.
Ha det gottis.!

Ebba

När jag läser om din tillvaro känns den så idyllisk. Härlig fru, barn som är som barn är. Hus, viktigt jobb, massor med vänner, kung på att laga och äta god mat och tillgång till natur där du kan skaffa egen föda, uppleva vacker natur och ägna dig åt ett intresse som det nog också är. Och ändå... förstör A dig till en viss del i perioder och allt sätts på spel. Det är förjävligt. Samma med mig och oss allihop. Så sorgligt.

Ebba

Ja. Det är lättare att se hur andra gör illa sig själva än att se på sig själv så men forumet är verkligen bra om man klarar att hantera det, inte tå åt sig, missuppfatta, tolka fel osv osv. Insikt.

Ebba

Stingo skrev till mig idag att jag har gått igenom mycket. Då tänkte jag "äh det finns de som har det värre". Nåt slags försvarstänk... Han har ju rätt :)

Calleqwerty

Ebba, ett av det finaste inläggen på länge.
M, min och mångas eviga stöttepelare.
Visst är det sjukt, jag har fan på riktigt ALLT man kan önska sig. Jag tror dock att jag har mycket av det för att jag tänker "det kan alltid bli bättre, om jag bara hade det... osv" sen ger jag mig f.n på att få det så som jag vill. När man väl fått det så upplever man ju ett lyckorus som sen går över till en längtan om något annat osv.. Misserabelt absolut.. Min INNERSTA högsta önskan är att prova bo i skogen HELT utanför vårt sjuka samhälle, jag är inte gjord för det! En människa behöver för att leva:
- mat, värme och ev. lite kärlek. Hur jävla mycket ska vi behöva klydda till det för att få detta? Nä vi har blivit som fåglarna i amazonas dvs. Vi har redan allt och har börjat utveckla ett bettende med behov av vackra fjäderdräkter och vacker dans för att imponera på andra och må bra för att kunna fortplanta oss. Tyvärr har jag inte tillräcklig kunskap för att kunna förverkliga min dröm samt en familj som rynkar på näsan åt den. Ska dock tillägga att jag är uppväxt under 3år med mina föräldrar när vi var iprincip självförsörjande, en jävls massa jobb, men det gick. Hursomhelst, jag är inte särskilt rädd för att förlora det jag har därav vågar jag väl satsa hårt OCH dricka A. Dettq har blivit mer uppenbart för mig utan A, har tom kommit överens med min fru att få tillbringa 1år i skogen när ungarna flyttat hemifrån, jag kan ju inte ligga på dödsbädden och fundera på om jag hade klarat det....
Oj.. Detta blev ett långt egocentriskt inlägg som blottade en i mångas ögon knasig önskan. Men jag brinner lixom för det.
Ingen A idag heller även om ett visst sug infann sig i ensamheten.

Calleqwerty

Ps, Silver = en viss uppmängd poängsumma baserad på olika mätpunkter på hornen gångade med vissa konstanter. (samt lite mer faktorer...) 160 poäng =brons
170 = silver 180= guld
Enl. Svenska jägareförbundets sätt att bedömma horn.
Fan vad jag lär dig Ebba ;-).

Stingo

...till mig. När jag var yngre tänkte jag alltid att ett par månader per år som gränsvakt (längs Finska östgränsen) skulle vara perfekt för mig. Då skulle ensamvargen få sitt, så kunde man orka bättre med att vara social resten av året. Blev förstås aldrig något sådant, och nu är jag alldeles för lat och slö.

Grattis med att vara tillbaka på vagnen.

Ebba

Jag blev så intresserad av naturen och jakt tack vare dig, det var befriande att få ta del av en annan tillvaro än min. Ett år i skogen skulle du ju lätt klara om man tänker på att skaffa mat. Vad fint att ni har kommit överens om det :)

Ebba

Svaren på varför du tar till A tänker jag, din själ vill leva på ett annat sätt, ett sätt där ett inre lugn är viktigare än yttre framgång... ?
Kram

Har också haft drömmar om att bo i skogen. När jag var 13 tillbringade jag ungefär 3-4 dagar själv i en stuga i mellersta Sverige. Mitt i urskogen, utan vatten (fanns i brunn) och el. Jag har ett stort behov av att vara ensam, men har insett med åren att jag blir lite konstig (!) om jag träffar folk alltför sällan...