Senaste kommentarerna i forumet

God morgon kära Konstnären! Tänker att du verkar så stabil igen nu när jag läser igenom dina senaste inlägg. Värmen och alla semesterfirare har väl gjort sitt för oss argbiggor! Skrattade igenkännande över din beskrivning av turister. Illaluktande, toffelskvalpande och med alkoandedräkt. Håller med till 100%! :-)

Slogs av en annan sak du skrev. Rutiner. Jag är och har alltid varit en rutinmänniska. Extrem organisatorisk ordning och fasta rutiner. Men så blir det ju aldrig under semestern. Särskilt inte i förenlighet med en flytt till nytt hus o ny stad. Det är ju absolut en bidragande orsak till min oro och rastlöshet! Finner ingen ro! Börjar jobba den 11.8, så lite jobbångest är det nog också. Hmm... Finns alltså nog något positivt med att börja jobba. Ordning o rutin.

Hoppas du får en fin dag! Kram

Ryser... Slås också av att medberoende är lika duktiga som missbrukaren att lura sig själva... Håller med Victoria att sorgen har förra aspekter. Man kan ju sörja att det blev som det blev. I vart fall - tungt...

När jag läser det du skriver slår det mig att sorgen har mer än en sida. Det är mycket man kan sörja mer än bara själva saknaden efter människan som går bort. Sorgen över det som inte blev, sorgen över olösta konflikter, de gemensamma och de man har med sig själv, sorgen över det osagda och sorgen över förspillda människoliv. Sorgen över sig själv och valen/icke-valen man gjort. Mycket kommer upp till ytan då någon som delat ens liv dör, oavsett om relationen varit destruktiv och till och med våldsam. Kanske är detta svårt att uttrycka eller ens definiera om man själv dessutom är inne i ett missbruk, som jag uppfattar att din väninna är (?) och hennes reaktion blir otydlig för omgivningen. Detta är min tanke om det du beskriver.

Hej på dig, här i din nya tråd!
Det måste vara jobbigt att inte kunna sova. Jag har alltid haft ett stort sömnbehov, behövt sova ganska många timmar/natt om jag jämfört med andra. Men kvaliteten på sömnen var ju kass då jag drack, inte bara dagen efter utan faktiskt för det mesta. Svårt att somna in och stänga av svarta tankar, oroliga drömmar och vaknade av svettningar. Var oftast helt slut då jag vaknade på morgonen fast jag gått till sängs tidigt. Fick liksom aldrig riktigt återhämtning. Vill minnas att det tog en tid in i nykterheten innan jag fick ordning på detta, men faktiskt blev det bättre och bättre. Fortfarande behöver jag sova ca 8-9 tim, men jag somnar lättare, sover hela natten och är utvilad då det är dags att kliva upp.
I alla fall, om du inte kan somna ikväll så kan du ju ta med datorn till sängen och surfa runt här på forumet. Finns massor med läsvärda trådar här, även bland de lite äldre, När jag först hittade hit läste jag så fort jag fick en ledig stund. Då, 2009, var ju inte forumet lika utbrett som det är nu, antalet trådar var betydligt färre och jag läste igenom varendaste en! Från början till slut. Så många livsöden, så mycket igenkänning, förtvivlan men också hopp! Det fanns de som hittat hit i samma usla skick och hopplöshet som jag, och en del av dem hade faktiskt klarat en lång nykter tid genom att ge och få stöd på forumet. Insikter som kommit till under resans gång och hur andra snubblat och rest sig igen gjorde mig hoppfull. Bla känner du kanske redan till Berras tråd, han är ju ännu kvar här och skriver till mångas stora glädje. Tänker även att Dompas tråd skulle ha en hel del att ge dig, men också många, många andra. Så det är mitt tips till sysselsättning istället för att ligga och skruva dig och snegla på klockan för att räkna ut hur lite tid du har kvar att hinna sova på...
Ge det tid, det kan inte bli sämre i alla fall, att vara nykter. Börja där, så kanske du kan hitta verktyg/medicinering för att klara av att leva med ADHDn sen. Alkoholen är större orsak till fler av våra fysiska och psykiska problem än vad vi någonsin vill kännas vid medans vi ännu dricker. Observera att jag inte menar att ADHDn skulle vara ett av dessa, Men mer sömnproblem och sånt.

Kära Apan,
Du har redan kommit en bit på väg! Den där goda känslan du inte finner just nu finns där inne någonstans inom dig precis som du nämnde.
Jag är säker på det. Ta en liten stund i taget.
När du väl har gjort några timmar på jobbet i morgon känns det bättre.
Sömnen blir inte heller speciellt mycket bättre av alkohol och adhd ihop antar jag?
Det kan räcka med Adhd. Får du 3 timmar så får du. Så är det, inget att göra åt.
Jag hoppas du mår bättre i morgon och jag tror på dig. Du är ju här nu och vi stöttar dig alla här inne!
Kram från
LillPer

Jag är helt enig med dig. Det borde vara en stor befrielse för alla inblandade. Men människor har en tendens att lätt glömma både det ena och det andra. Visst ska man ge alla en andra chans, förvisso inte typer som Breivik och liknande varelser, men de flesta förtjänar en andra chans om de visar bot och bättring. I detta fallet låter det som personen har fått sina chanser och till slut blev det bra med döden som utgång.
Personligen förundras jag alltid då människor förskönar och glömmer hur illa det egentligen var.
I vissa fall bra, i andra fall helt absurt.

Lev väl.
LillPer

sörjer sitt ex som har dött, förmodligen av en överdos. Jag fattar inget. Han har misshandlat henne flera gånger och en gång dömd för kvinnomisshandel. För mig är det en välgärning att han är borta medan hon sörjer ?! Jag vet ju att anhöriga har en stark förmåga att släta över och förminska det den beroende gör och speciellt svårt är det när våld, fysiskt eller psykist, förekommer. Jag har träffat så många i den situationen men har ändå ingen förståelse för den reaktionen. Jag anklagar inte eller ser ner på någon för det men jag klarar inte att ens försöka förstå. Tyvärr.

Medberoendet är starkare än beroendet.

Bekanta har tagit återfall och jag kan se i förtid och försöka varna men det är svårt. I det stadiet är det redan bestämt och öronen hör bara det de vill höra. En har inte lyckats bryta helt utan har blivit lite av en periodare. Den personen kan allt om de 12 stegen och vet precis hur man ska göra och vänder det till sin egen fördel. Alkoholen är listig, falsk och stark. Den dagen jag glömmer det är jag farligt ute.

Ta hand om er där ute !

Ja. Fick klart städningen och klämde i mig två rostade mackor med skagen med en skiva kallrökt lax på. Det satte fint. Iaf nått.
Nu är jag hungrig igen samt att jag måste upp och jobba i morgon vilket jag har sån ångest över nu.

Mest för att jag har svårt med sömnen på grund av adhdn och allt annat skit som snurrar i skallen. Så ska vara glad att jag får 3 timmars sömn.

Tack lillPer för ditt inlägg, det skumma är att det käns nästan jobbigare idag när frun tog vin till maten än under hela resan. Det e en lömsk jävel det där begäret, anledningen till att jag har det just nu är för att jag e skittrött och frun kräver avlastning här hemma efter att jag varit iväg. Jag vet ju att jag blir positivare och har lättare för att tackla detta efter ett par glas vin..
MEN, det kommer i kakan som bagaren sa.
Därför "surar" jag framför TVn framför ett svinbra naturprogram på SVT2 :-)
Det e väl naturligt att vara trött, så varför lura kroppen...

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Sorry Konstnären! Jag trodde jag skrev i CalleQ:s tråd men icke.
Nåväl, jag hoppas du mår fint och att dina rutiner du skrev om funkar. Jag har själv börjat med en del såna rutiner och kan bara säga att jag är ganska lik dig i morgonhumör och
funderingar runt hur vissa människor ser ut och luktar på sommaren.
Det är ju rena freakshowen ibland! Undrar hur man skulle gå klädd på vintern för att få samma effekt?
En tröst är väl att det finns alltid nåt att kolla på, förundras över och le åt.
Foppatofflor finns det nog aldrig läge att bära med högt huvud och säker blick?
Kanske då man hämtar morgontidningen innan solen gått upp?

Sköt om dig och kram från
LillPer

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Jaa du konstnären. Helvetet på jorden är på pricken. Allt eftersom man börjar "komma tillbaka" till verkligheten efter en dryckesperiod slår ångesten vilt från alla håll. Det enda man vill är att försvinna från denna jord, åtminstone få gå in i en lång, lång sömn och vakna upp till något bättre. Jag vet ju efter diger erfarenhet att det tar minst tre dygn för att över huvud taget komma på fötter men har förmågan att förtränga hur helvetiska dessa dygn är. Nu är snart dygn 2 till ända och förhoppningsvis får jag sova ett antal timmar i natt. Det har aldrig någonsin känts viktigare att ta tag i denna helveteskamp än nu. Innerst inne har jag nog aldrig insett att familjen kan försvinna från en dag till en annan. Jag vill inte riskera ett sådant scenario men vågar samtidigt inte ta något för givet. Jag inser att mitt förtroendekonto ligger på skyhögt minus och att det kommer att ta lång, lång tid att börja "betala av" på detta minus.

Min fru har fortfarande inte packat sina väskor och detta är jag evinnerligt tacksam för. Jag ska göra vad jag kan göra för att få min katastrofala situation på rätt köl igen. Jag antar att det kommer att bli en tuff resa men inget kan vara sämre än där jag är nu.

Hoppas att det går bra med din man, konstnären och tack för din mycket välbehövliga support. Jag hoppas vi kan följas åt under lång tid framöver. Du känns oerhört stark och det ger mig en stor tröst mitt i allt elände.

Lycka till också du, Fenix som ju också varit med ett tag.
Sköt om er/Tjalle

Det är lugn Muränan. Vi är ju här för goda råd, ärliga svar och uppmuntran. Jag har nu varit utan alkohol i tio dagar och märkte en oerhört positiv effekt igår när jag och frugan var ute och sprang. Kroppen känns redan nu bättre, pulsen lägre och jag kunde hålla ett mycket högre tempo. Jag har ett jobb som innebär en hel del fysisk träning och krav på en god fysik och vi brukar starta veckan med en gemensam löptur på måndagar. Ja, ni kan ju tänka er hur det känts efter att ha supit fre-lö och ibland till och med torsdag. Nu kan jag se fram emot att det går aningen lättare..
Idag har vi fått gäster, ett par som vi känt i säkert 25 år. Som tur är så är dom av typen som man inte behöver förklara sig inför. Det är skönt att det just nu räcker att kämpa mot lusten att dricka " i glada vänners lag ".
Blir alkoholfri öl. Har köpt hem tre olika sorter som jag ska njuta till den grillade maten.

Ungefär som jag då.

Känner mig så splittrad och inget hopp alls.
Jag har förlorat all gnista som säkert finns där inne någonstans och gömmer sig.

Jag hade inget val hela jag kollapsade. Jag valde rätt. Livet.
Härda ut och bara skriv av dig.
Tror på dig
Konstnären

..alla har sovit dåligt inatt i båda stugorna på landet, 8 personer tonåringar och vuxna.
Ute ser trädgården ut som skit, dynor hänger på tork, gräsmattan är full av sopor och t.om vädret är mulet och enormt fuktigt.
Svågerns och svägerskans TV är trasig.

Jo vi var på restaurant igår kväll, och fortsatte parta in på sena natten i paviljongen, men det var inte alkoholens fel, det var vädret!
Ett enormt åskoväder kom inramlandes över oss kl 4 på morgonen alla var vakna i båda husen, det zappade till alldeles intill oss och vi vet inte vart.
Vart tjugonde sekund small det och det fullkomligt öste ner, därav ser gräsmattan ut som skit med löv, barr och små grenar.
Stora pölar och rännilar har skapats på diverse ställen på tomten....

Fyra timmar höll det på och nu sitter vi här allihopa söndermosade med en svart kopp kaffe.
Vad gör vi?, tja det som man brukar göra, städar och plockar upp efter "festen", hänger dynorna på tork och tar hem badlakanen för tvätt,
De blev alldeles solkiga av smutsen som stänkte upp av det häftiga regnet, hoppas på lite sol innan de tas in så de har torkat upp lite annars blir det lätt svarta mögelfläckar på dem.
Ingen trevlig avslutning på tre veckors semester, men så är naturens makter, inte förutsägbara och inte påverkbara.

Är ändå nöjd, vad hann vi inte med på dessa tre veckor, kopplade bort jobbet totalt och det om något måste väl vara ett gott betyg.
Är naturligtvis trött i kroppen av allt fysiskt arbete men hjärnan har fått den ro den så väl behövde, så det blev en bra semester i alla fall.

Har lite hybris nu inför måndagen, men hoppas på att jag kan ta det lugnt och inte gå på maxfart på en gång, det skulle inte vara så bra.

Alkoholen har visat sig från den bästa av sina sidor under semestern, de som har kunnat dricka den har gjort det, de som inte kan har inte heller gjort det.
Det känns naturligt och inte alls orättvist på något sätt, jag har accepterat mitt val, detta är det sätt jag fortsättningsvis kan förhålla mig till alkoholen,
Den finns i min direkta närhet, jag tar i den, häller upp den och serverar men dricker den inte...det sär skillnaden mot förut.
Får ingen ångest eller deppighet av den och håller på så sätt mitt sinne öppet och fritt till andra inputs som gör att jag lever närmare verkligheten.
Jag ser, jag känner...jag finns med hela tiden, behöver inte fly från mitt egna liv...

Tittar ut över min skräpiga trädgård och tänker, jaja, där kan du inte påverka, ditt kontrollbehov har sina begränsningar.
Jag kan kratta och göra fint igen, men det hinner komma fler oväder så här i slutet av sommaren.
Ge upp och resignera, allt har en ände, korven den har två, vänd blickarna inåt och tänk på hur ångesten inte finns.
Det borde vara tillräckligt för att känna dig glad, eller hur?

Man borde vara tacksam för att man inte mår så dåligt, men saker och ting blir så självklara med tiden...
Ibland måste man backa för att kunna se framåt, kom ihåg min historia, kölvattnet säger ifrån vilket håll jag kom, det stormade där, förut..

Berra

Tack så mycket för ditt stöd.

Får man fråga hur du lyckades?

Kanske bäst att inte sluta så där direkt med snuset. Livet är upp och ner för mig oxså ibland. Det är ju inte på topp varje dag.
Kanske du ska kolla upp magen. Minns i börja eller första månaderna som nykter hade jag ont överallt tyckte jag, tror nog
för min del att det var inbillning. Efter en dålig dag brukar det kännas bättre dagen efter. Innan jag somnar säger jag tyst till
mig själv I MORGON BLIR EN BRA DAG OCH JAG KOMMER ATT MÅ BRA.
Ha det fint
Konstnären

Håll ut nitton timmar är nitton timmar och det är bra. Tänk så en liten stund i taget.
Du kan tänker på dig
Konstnären

Bra gjort av dig. Visst är det skönt att vakna och inte vara bakis.
Heja dig
Konstnären

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. Även jag stoppade i mig minst 2 insomningstabl. men hjärnan gick ju på högvarv.
Vad bra att du pratat med din fru hon har det svårt, för ironiskt har jag upplevt det nu med min man. Nu har han varit vit snart en månad vill inte ta någon
hjälp. Man blir misstänksam och på sin vakt. Vill inte ha något mer medberoende för det är ett helvete att stå ut med.
Du verkar beslutsam nu och det är ju kanonbra. Själv skulle jag inte våga prova en gång till, då blir det en enkel till h-vetet och det är det inte värt.
Tjalle, man kan känna sig tråkig ibland i sällskap för det är ju jag som är konstig som inte dricker inte dom. Jag ger faan i deras åsikter.
En person hade fräckheten att säga till mig, har du inte hållt uppe länge nog. Så är det i samhället.
Du klarar detta Tjalle, klarade jag det så kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben.
Kram och styrka till dig Konstnären

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. V

Tjalle! Det du berättar år väldigt likt hur jag haft det, och jag är så innerligt trött på alkohol. Sådana som du och jag måste nog helt kapitulera och glömma allt vad socialt drickande heter.
Vi hörs,
Fenix

Tack för stöttande ord konstnären. Jag har följt din resa och jag är otroligt imponerad. Vad jag önskar att jag kunde vara där du befinner dig idag. Natten har varit för djävlig som väntat. En insomningstablett tidigt på kvällen, ytterligare en vid midnatt men resterande del av natten mest vaken med ångest och svettningar. Vet ju att du gått igenom något liknande när du "nyktrade till" så du vet säkert hur jag mår nu. Jag hade ett mycket långt samtal med min fru imorse efter frukost och det var jobbigt. Jag som aldrig brukar gråta grät floder och många saker var riktigt tunga att höra. När man går i sitt rus fattar man inte vad den andra parten går igenom. Man både säger och gör väldigt dumma saker som man just då inte tycker är något märkvärdigt.

Jag vet inte vad som kommer ut av det här. Vad jag vet är att jag ska på ett AA-möte imorgonkväll. Eftersom detta är dag 2 är jag fortfarande labil, darrig, orolig i magen, ångestfylld etc och man vill göra allting för att få timmarna att gå. Jag börjar så smått inse hur nära jag är att förlora min familj och om det går så långt vet jag inte om jag klarar mig vidare. Jag har försökt sluta så många gånger förut men vet inte om jag har haft rätt inställning. Antingen har jag gjort ett försök för någon annans skull, eller också har jag bara knutit näven i byxfickan för att visa mig själv och andra att jag visst kan vara nykter om jag vill. Det har inte varit något bra sätt. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja lägga mig totalt platt och fullständigt kapitulera för allt som har med A att göra. Det är möjligt att det gav vissa positiva delar för länge sedan i mitt liv men de senaste 10-15 åren har jag levt på ett gungfly. Jag har utsatt, framför allt min fru, för otaliga pinsamma situationer och egentligen förstår jag inte hur hon orkat. Som nykter är jag nog en ganska OK person som egentligen vill andra väl här i livet. Prestationsmänniska som alltid känner att det jag gör inte räcker till.

Imorgon ska jag gå till mitt AA-möte utan att förbereda mig vad jag ska säga eller hur jag ser ut. Jag ska tala om hur dåligt jag egentligen mår, att jag vill kapitulera villkorslöst och inte klarar det på egen hand. En viktig del kommer också att bli detta forum som jag från och till har följt så länge.
Tack för att ni finns/Tjalle