Senaste kommentarerna i forumet

Tvärtom för mig.
Första dagarna funkar bra, jag känner en viss lättnad även, känner att jag gör någonting bra.
Ångesten och suget kommer efter några dagar. Känns lite så här att livet blir trist, tråkigt, inget händer ingen spänning.
Brist på meningen med livet? Saknar stimulans?

Hur går det Trollmor?

Nere/ångest kommer då och då, normala problem att kännas oövervinnliga. Det är som fobier, höjd, flygrädsla mm. jag tänker logiskt/distraherar och väntar ut ångesten. Låter lätt men någon gång ska skiten ta slut?

Som jag skrev förut, jordnötter jämfört m dom första dygnen.

Ben
När kommer perioder när du är nere? Vad brukar du göra då?

Förlåt, missade e:t

Rosette

14/7 vaknade jag efter fem dygn av rus och bestämde mig för att leva. Mår fortfarande upp och ner men ingenting mot dom första tre dygnen.

Drick mycket som kaffe, ät lite sött. Vätskeersättning är bra liksom B vitamin tabletter. Det kommer ta upp till en vecka innan man känner sig ganska ok. Ät lite fetare mat eftersom alkoholen är fettlöslig. Det viktigaste är att återställa vätskebalansen i kroppen. Ganska hemskt att känna en sådan tilltro till sjukvården att de som jobbar där inte kan hålla tyst.

Jag tror att tyvärr många av oss inte har möjlighet att ta kontakt med sjukvården.
Förklaringen är hur enkel som helst. JOBB och patientjournaler. Jag bor dessutom i en liten stad där alla känner varandra. Vad hjälper det att det finns sekretess om alla vet vem jag är när jag kommer till sjukvården och dessutom arbetar jag med dem på ett eller annat sätt?
Hopplöst.
Man törs inte ens att skriva sin email adress här, i fall att någon skulle se den.

Jag förstår Ben i 100%.

Hur länge har du låtit bli att dricka, Ben?

Det bästa är kanske att ta kontakt med sjukvården. Jag fick själv stesolid mm samt prata med människor. Tyvärr så ligger vi ganska långt efter i behandling av alkoholmissbrukare i Sverige och jag tror många drar sig för att söka sjukvården för att bli klassad som a-lagare. Detta gäller generellt sett. Det är när kroppen bryter ned alkoholen som kroppen tar stryk. Så länge man dricker är det mindre farligt.

Hej Rosett

Mitt problem var/är att jag inte vill komma in i nuvarande rikstäckande patientjournaler då det kan skada mitt jobb. Därav självavgiftning.

Hej!

Jag har kikat lite på det ni skriver om abstinens. Det kan finnas en osäkerhet kring att sluta tvärt på egen hand efter en högre alkoholkonsumtion med risk för att få kraftig eller svår abstinens.

Vårt generella råd när det gäller abstinensbesvär är att kontakta sjukvården, de kan ge rätt typ av hjälp så minskar man risken för svår abstinens och så skyddar man på så vis hjärna och kropp.

Det finns mycket som kan vara svårt i samband med att sluta dricka. För vissa kan medicinering under abstinens hjälpa till och minska i alla fall en typ av svårighet.

Rosette
Alkoholhjälpen

Håll dig sysselsatt, skriv, titta tv Internet. Dessa tre dagar löper av. Första natten är värst.

En härligt målande beskrivning hur det är att vara husägare och samtidigt rusta och fixa själv. Att ha kunskapen och motivationen att göra det, för att sedan ta ett steg tillbaka och betrakta sitt arbete och nöjt konstatera att det blev så himla bra!
Trots att hålfötterna värker och att svetten lackar.
Visst känner man att man lever och mår bra då man svettas floder av ansträngning och kreativitet?
Inte svettas på grund av ångest och bakfylla, den resan är jag också färdig med Berra.
Apropå plattfötter så är det ofta inte värre än att man står stadigare på jorden och ibland har svårt att finna skor breda nog. Inte för att jag har det själv men jag kan en del om fötternas anatomi. Tänk att man för inte länge sedan såg det som ett handikapp och man blev varnad för det, man kunde inte göra lumpen!
Kanske ansågs man dum också?

Såg en repris av Korrespondenterna igår kväll på SVT. Väldigt bra reportage om priset vi betalar för alkoholen och dess framfart.
Från sockerrörs odlingarna i Nicaragua där arbetarna dör i tidig ålder en efter en i njursvikt av någon oförklarlig anledning. Ständig vätskebrist och uttorkning säger amerikanska forskare. Kemiska bekämpningsmedel säger arbetarna och andra organisationer, men ingen lyssnar på de fattiga krakarna. Allt för att göra en av världens bästa rom till priset av vad? Världens bästa rom förresten, vad är den bra på? Varför dricker man rom, mmm vad gott!
Världens snabbaste, bästa fylla kanske. Jag ser inte spritdrycker som något annat än att de ger ett snabbt rus med ångest följande dag.
Tänkte på din vätskebrist, Berra. Drick ordentligt!

Nåväl, jag är mitt uppe i min resa, Berra. Jag är på väldigt god väg och upplever en allt stabilare grund att stå på för varje dag som går.
Att vara fri är att vara lycklig.
Jag kämpar vidare sporrad av din betraktelser och kåserier, Berra.
Jag vill inte tillbaka där jag varit. Har liksom gjort den resan färdigt nu.

LillPer

Jag har en känsla att du borde skriva. Måste vara hemskt jobbigt att gå igenom detta själv. Strunta i att sova, skriv. Mycket.

Jenny är med och funderar. Jag vet inte, men jag tror att inställningen gör ganska mycket om det gäller de första 72 timmarna. Jag har en känsla att rädslan och tankar "hur det blir/är" förvärrar tillståndet.

Caj Karlsson "som att sluta med napp"
Finns på spotify.

Sitter ensam i köket och kollar in katten som spanar efter möss i det höga gräset. Allt är lugnt o stilla, bara den svaga brisen som smeker trädens löv. Insekterna som surrar. Köksklockan tickar och allt är rofyllt.

Jag kände som vanligt en olust och enormt låg livskraft strax efter att jag stigit upp på morgonen idag. Det är inget ovanligt att jag under korta stunder, framförallt på morgonen känner en sån meningslöshet över allt. Otroligt låg motivation och en nästan förtvivlad känsla över att inte känna glädje när jag borde.
Efter en ganska kort stund så vänder det och jag har blivit en motiverad, energisk LillPer som inte ser några hinder alls.
Min kamp är jobbig, att pendla mellan ytterligheter och känna ilska och hopplöshet som sedan byts mot det helt motsatta gör mig till en levande person, men troligen ganska jobbig för mina kära runt omkring mig.
Jag är glad och skämtsam, pratar mycket, tänker mycket, social och nyfiken.
Har en längtan som jag inte kan tyda, en längtan jag inte vet efter vad?
Troligen är denna längtan en önskan att kunna slappna av utan att alltid prestera. Bara vara nöjd med allt som det är.

Muränan, precis så som du beskriver det så är den gnagande känslan av att JAG alltid bär skulden, att jag gjort nåt fel.
Jag vill vara snäll mot mig själv och jag försöker just nu.
En skönare känsla har redan börjat sprida sig i min kropp, en känsla av att skita i vad som sker och vad andra tycker eller gör.
Mitt sökande efter lugn i själen kanske bara har börjat?
Alkoholen finns fortsatt med i mina dagliga tankar, men det är inte längre med sorg jag tänker på att jag aldrig mer kan dricka. Tvärtom börjar det bli en glädje och lättnad att inte behöva planera och må skitdåligt av dess verkningar. Jag upplever mig inte sakna den. Jag tror samtidigt att min berg o dalbana haft brantare backar och djupare dalar sedan jag slutat.
Det känns som det någonstans inom mig snart kommer bli lugnare, tryggare.
Redo att möta dagen är jag nu.

Vi hörs, kämpa på alla där ute.
LP

Räkna ner: 72 timmar/tre nätter!!!!!!!

Undrar bara vem som sjunger texten. Den satt
Konstnären

Ja Ben, nätterna är värst! Å jag fixar inte Netflix, alltså sitta/ligga still, koncentrera mig! Skulle vilja ut och gå men måste försöka sova. Duschar å duschar! Känns ju inge bra nu, men jag bara måste! Jag kör ju det här helt själv, ingen i min omgivning vet vad jag går igenom just nu. Så tack för allt stöd å peppning! Jag är rädd för ikväll redan!

Vad glad jag blir tack så mycket det värmer. Det har varit den största resa jag någonsin gjort utan att kunna
fly undan någonting. Har varit stor smärta, stor lycka, känslor som åkt berg och dalbana. Men jag hade ju inget
val efter den smällen. Glömmer aldrig läkarens ord till mig, nu får du faktiskt välja. Min kropp var slut.
Så det är aldrig försent. Sakta, sakta har det gått, först en timme i taget, sedan en dag, bara det var stor seger.
Sedan blev det en vecka osv. Har ingen press på mig har inte lovat någon någonting, men jag har lovat mig själv.
Hade en liten depp nu ett tag då jag försökte försköna alkoholen, som tur var fick inga sådana tankar ta över.
Ha en underbar dag och tack
Konstnären

Hej alla som peppade mig när jag skrev här och alla ni andra:)

Vill bara säga tack igen och tala om vad mycket det betyder att det finns människor som orkar läsa förvirrade inlägg och komma med fyndiga kloka och skämtsamma svar. Jag mår bättre nu och även om mycket tid går till att säga till mig själv att jag faktiskt försökte allt och vissa saker gjorde han helt oberoende av mig. Även om det är fel att ta skit, alltid.tråkigt bara att jag blivit rädd för män.men jag lever och vet att det finns människor som ni här, och jag har haft det riktigt bra de sista veckorna. Kram alla

..här är lika varmt, och vi fortsätter att banka bräder på huset, fjärde och sista sidan påbörjad.
Som tur är det i skuggsida men det hjälper föga, svetten rinner av mig i floder, har nog druckit fyra liter vatten under dagen och är fortfarande uttorkad.
Satt på muggen och höll på att halka av, en pöl på det svarta klinkersgolvet talade om att eftersvettning är vanligt.
Fick knappt på mig kallingarna som rullade ihop sig som blöt skurtrasa runt mina klibbiga ben.
Har hållit på och slitit i 12 timmar och första strykningen är klar, efter en grillmiddag blev det ett par-tre timmar med båten, lade en ny durk i tryckat som jag oljade i skymningen.
Stinker trallolja över hela gatan, och hoppas på att morgondagens sol ska få den att torka in ordentligt.
Vi packar ihop och smiter iväg från jobb resten av veckan till stugan, några sista dagar med sol och bad, men vem vet när det väl finns utrymme så ger jag mig sjutton på att skitvädret kommer, å andra sidan slapp jag survädret på stegen.
Har så ont i hålfötterna efter att ha stått många timmar på stegen så trädgårdsslangen skulle knappast strypas om jag ställde mig på den nu, och skolsystern i lågstadiet varnade mig att jag skulle bli plattfot, du jag skulle kunna låta ett märklin-tåg åka under dem nu...

Har nu duschat bort all bös i håret och pillat bort färgfläckarna på ben och armar, känner mig fräsch men darrig kroppen.
Det här hade varit ett ypperligt tillfälle att sätta sig ner och tömma ett par burkar bärs, en helt onödig fylla eftersom kroppen är slutkörd.
Är inte sugen på nollbira ens då kroppen skriker efter vatten, och inte en sockerblanding med kolsyra.
Frugan drog i sig ett par glas rö'tjut eftersom vi grillade, men hon har ju inga problem med drickat, hon kan ju hålla sig till ett par glas.
Känner inga vibbar alls, hon frågade om det var okey, och jag frågade varför hon frågade, och hon tänkte nog mest på barnhämtning med bilen.
Jaja, inga problem jag finns ju här och känner inget rättvisebehov, dreck du svarade jag, själv tömmer jag en kolsyrad flaska vatten i ett svep.

Ser att många nya har kommit till forumet, välkomna allihopa, kul med många nya inlägg och synpunkter.
Jag har gjort min resa alla redan, och den pågår fortfarande förvisso, det känns som om jag har sagt allt allaredan.

Försöker bara formulera hur tiden efter en lång nykterhet ter sig, ser allt, känner allt, men låter mig inte manipuleras av alkoholen och dess skönmålning.
Jag vet vad den går för, och det är ingenting för mig, känner en frihet över att inte vara slav under den, den kan inte påverka mig längre.

Att vara nykter, är frihet...för mig.

Berra

Läste på om kemiskt beroende och blev redigt rädd. Läste även om abstinens, kan man få det av två dagars fest? Jag checkar ju av ångest/oro/svett på natten. Darrhänt har jag alltid varit, men nog fan blir det inte bättre då man är bakfull. Usch, fick ångest om att läsa om det här nu, samt att läsa på forumet. Orolig över om jag är alkoholist och beslutet jag måste ta osv.

Var med ett gäng vänner idag, hälften drack alkohol, jag kände inte något sug alls att göra det och hade inga problem att avstå. Några skulle ut ikväll, jag avstod. Samtidigt tycker jag det är tråkigt att jag inte vill gå ut tillsammans med vänner utan att dricka. Jag tycker det är obekvämt och jobbigt nykter.

Mycket tankar i mitt huvud nu alltså. Katastroftankar. Jag har ju en historia av psykisk ohälsa tillofrån, jag tror inte allt grundar sig i alkohol. Eller, jag vet det, ångest hade jag redan innan jag provat alkohol. Men det är väldigt skönt att på det här forumet kunna diskutera just den alkoholrelaterade delen.

Tack igen till alla som läser och tar sig tid att svara. Kram på er och all lycka!

Bråk är aldrig roligt... Blir nog bra ska du se.

Just precis så - en gnagande känsla av att JAG har gjort något fel. Jag borde vara bättre, göra bättre och vara en bättre människa... Måste få in att good enough är mer än tillräckligt väl på alla plan. Vara snäll mot sig själv.

Har ingen lösning. Terapi, lobotomi eller stor sten i huvudet kanske?!