Ångesten tar mitt liv...

I vanlig ordning läser jag allt det du skriver. Och i vanlig ordning är det jäkligt bra och huvudet på spiken. Även om pensionärerna i detta inlägg istället hade spiken i huvudet...

Blev särskilt berörd av det du skrev om barnen. Det pratas egentligen väldigt lite om barnens upplevelse av alkoholpåverkade vuxna. Tror att väldigt få barn tycker att det är roligt. Själv var jag antingen livrädd eller irriterad över onyktra, och jag kommer från ett måttligt hem. Det är väl självklart otroligt obehagligt för ett barn att se trygghetspunkten i världen förändras. Mamma o pappa ska ju vara status quo, stabila, alltid finnas där. Inte personligetsförändras och glida bort i dimman. Jag ryser och får ont i magen över hur många gånger mina egna barn måste ha märkt att jag druckit...

Tänkte på en annan sak du skrev för några dagar sedan ( som inte är lika tung). Alltså hörni, ge f-n i mitt alkoholfria! Hade gäster som lagom bakis och skakis passade på att dricka upp alla mina na-öl innan de åkte. Det var ju så varmt... Sedan fanns bara folkisar och rosé kvar på kvällen...! Arg!

Tråkigt med gårdagens upptäckt. Hoppas resten av vistelsen blir bra ändå. Ha det bäst!

..här är lika varmt, och vi fortsätter att banka bräder på huset, fjärde och sista sidan påbörjad.
Som tur är det i skuggsida men det hjälper föga, svetten rinner av mig i floder, har nog druckit fyra liter vatten under dagen och är fortfarande uttorkad.
Satt på muggen och höll på att halka av, en pöl på det svarta klinkersgolvet talade om att eftersvettning är vanligt.
Fick knappt på mig kallingarna som rullade ihop sig som blöt skurtrasa runt mina klibbiga ben.
Har hållit på och slitit i 12 timmar och första strykningen är klar, efter en grillmiddag blev det ett par-tre timmar med båten, lade en ny durk i tryckat som jag oljade i skymningen.
Stinker trallolja över hela gatan, och hoppas på att morgondagens sol ska få den att torka in ordentligt.
Vi packar ihop och smiter iväg från jobb resten av veckan till stugan, några sista dagar med sol och bad, men vem vet när det väl finns utrymme så ger jag mig sjutton på att skitvädret kommer, å andra sidan slapp jag survädret på stegen.
Har så ont i hålfötterna efter att ha stått många timmar på stegen så trädgårdsslangen skulle knappast strypas om jag ställde mig på den nu, och skolsystern i lågstadiet varnade mig att jag skulle bli plattfot, du jag skulle kunna låta ett märklin-tåg åka under dem nu...

Har nu duschat bort all bös i håret och pillat bort färgfläckarna på ben och armar, känner mig fräsch men darrig kroppen.
Det här hade varit ett ypperligt tillfälle att sätta sig ner och tömma ett par burkar bärs, en helt onödig fylla eftersom kroppen är slutkörd.
Är inte sugen på nollbira ens då kroppen skriker efter vatten, och inte en sockerblanding med kolsyra.
Frugan drog i sig ett par glas rö'tjut eftersom vi grillade, men hon har ju inga problem med drickat, hon kan ju hålla sig till ett par glas.
Känner inga vibbar alls, hon frågade om det var okey, och jag frågade varför hon frågade, och hon tänkte nog mest på barnhämtning med bilen.
Jaja, inga problem jag finns ju här och känner inget rättvisebehov, dreck du svarade jag, själv tömmer jag en kolsyrad flaska vatten i ett svep.

Ser att många nya har kommit till forumet, välkomna allihopa, kul med många nya inlägg och synpunkter.
Jag har gjort min resa alla redan, och den pågår fortfarande förvisso, det känns som om jag har sagt allt allaredan.

Försöker bara formulera hur tiden efter en lång nykterhet ter sig, ser allt, känner allt, men låter mig inte manipuleras av alkoholen och dess skönmålning.
Jag vet vad den går för, och det är ingenting för mig, känner en frihet över att inte vara slav under den, den kan inte påverka mig längre.

Att vara nykter, är frihet...för mig.

Berra

LillPer

En härligt målande beskrivning hur det är att vara husägare och samtidigt rusta och fixa själv. Att ha kunskapen och motivationen att göra det, för att sedan ta ett steg tillbaka och betrakta sitt arbete och nöjt konstatera att det blev så himla bra!
Trots att hålfötterna värker och att svetten lackar.
Visst känner man att man lever och mår bra då man svettas floder av ansträngning och kreativitet?
Inte svettas på grund av ångest och bakfylla, den resan är jag också färdig med Berra.
Apropå plattfötter så är det ofta inte värre än att man står stadigare på jorden och ibland har svårt att finna skor breda nog. Inte för att jag har det själv men jag kan en del om fötternas anatomi. Tänk att man för inte länge sedan såg det som ett handikapp och man blev varnad för det, man kunde inte göra lumpen!
Kanske ansågs man dum också?

Såg en repris av Korrespondenterna igår kväll på SVT. Väldigt bra reportage om priset vi betalar för alkoholen och dess framfart.
Från sockerrörs odlingarna i Nicaragua där arbetarna dör i tidig ålder en efter en i njursvikt av någon oförklarlig anledning. Ständig vätskebrist och uttorkning säger amerikanska forskare. Kemiska bekämpningsmedel säger arbetarna och andra organisationer, men ingen lyssnar på de fattiga krakarna. Allt för att göra en av världens bästa rom till priset av vad? Världens bästa rom förresten, vad är den bra på? Varför dricker man rom, mmm vad gott!
Världens snabbaste, bästa fylla kanske. Jag ser inte spritdrycker som något annat än att de ger ett snabbt rus med ångest följande dag.
Tänkte på din vätskebrist, Berra. Drick ordentligt!

Nåväl, jag är mitt uppe i min resa, Berra. Jag är på väldigt god väg och upplever en allt stabilare grund att stå på för varje dag som går.
Att vara fri är att vara lycklig.
Jag kämpar vidare sporrad av din betraktelser och kåserier, Berra.
Jag vill inte tillbaka där jag varit. Har liksom gjort den resan färdigt nu.

LillPer

läsa att du är på banan LillPer. Slukar i mig varje positiv bild av att slippa alkohol, och Berra är ju mästaren här på Forumet, så är det bara.

...känner lite av hur frustrationen växer upp inom mig, irritationen ökar, och jag vet inte varför...

Varför?, varför är jag inte nöjd?
Har i och för sig jobbat bra idag men med halvtaskigt resultat, dörrj-ln bråkade med mig.
Ytterdörren på stugan har flagnat av helt, såg för taskig ut helt enkelt, har fått höra gliringar från i stort sett alla besökare här ute...
Dax å fixa dörr'n hörrö Berra, eller till och med kanske byta ut den?
Jaja, jo jo när det hinns med.
Nu tog vi med färg ut för att ge den en avhyvling, för att byta ut den, nänä glöm det, den är liksom måttanpassad, inbyggd med gamla mått.
Skrapa den tunna panelen, mellan och ovanpå, stålborsta och sist men inte minst med sliprondellen, det såg fördjävligt ut på farstutrappan.
Dörren går inte riktigt i lås, den hänger snett, det finns inte plats för gångjärnsbrytare då måste jag riva dörrfoder och en bit av panelen.
Jag vet, klämmer lite prylar i gångjärnen och försöker tvinga ut gångjärnen, resultat skruvarna åker ur gångjärnen!
Skruvarna är spårskruvar fyllda med gammal färg, får rensa dem innan jag kan dra åt dem...
Nähä, kanske hyvla av undersidan på dörren, finns ingen hyvel att finna på hela området, svågern?
Slipmaskinen rymms inte under, inget stämjärn finns inte heller, svågern?
Hugger mig med en morakniv och hammaren ena hörnan på dörren, spik sabbar kniven, förstörd!
Använder samma kniv och täljer ur tröskeln, inte snyggt men det blir bättre, men dörrhelvetet följer efter och hänger ännu mera, suck.
Nu passar inte dörrblecket längre, dörren får inte att låsa, får rensa spårskruvarna på gammal färg där med.
Använder samma gamla trasiga morakniv och täljer ur dörrposten så att blecket går att flytta framåt, okey dörren går att stänga men inte att låsa,
Blecket sitter för långt ut, karvar den inåt istället, funkar inte, sätter den på sniskan, går inte heller, nu är mitt tålamod slut.
När hammaren har demolerat den till en bucklig plåtbit och den fungerar så är jag nöjd, det funkar men är inte snyggt, heller...

Slabbar på färg, det blir inte snyggt, men det fungerar, nya fläckar på byxorna och trappen, trösklar och räcket...

Ja'entnöjd....

..och frugan frågar varför jag är så sur och tvär, äh hon kan'entförstå, så jag muttrar något oförståeligt....

Detta hade varit ett ypperligt tillfälle att dränka sina sorger i en fylla, så funkar jag...

Men jag har lärt mig att alkoholen inte ändrar förutsättningarna, bara känslan, och den är kortvarig med en dåligt eftersmak...

Mitt nya liv är att härda ut och se vad livet går för istället, söka och veta anledningarna till varför det är som det är...
..och det blir inte bättre med alkoholen, då har jag dessutom en anledning till att vara sur och tvär imorgon igen...

Livet spelar en spratt hela tiden, här gäller det att hänga med..

Berra

lära Berra? Rotavdrag innan det försvinner:-)
Du har förstå rätt, inga dörrar går lättare med alkohol.
Med vänlig hälsning,
Fenix

..alla har sovit dåligt inatt i båda stugorna på landet, 8 personer tonåringar och vuxna.
Ute ser trädgården ut som skit, dynor hänger på tork, gräsmattan är full av sopor och t.om vädret är mulet och enormt fuktigt.
Svågerns och svägerskans TV är trasig.

Jo vi var på restaurant igår kväll, och fortsatte parta in på sena natten i paviljongen, men det var inte alkoholens fel, det var vädret!
Ett enormt åskoväder kom inramlandes över oss kl 4 på morgonen alla var vakna i båda husen, det zappade till alldeles intill oss och vi vet inte vart.
Vart tjugonde sekund small det och det fullkomligt öste ner, därav ser gräsmattan ut som skit med löv, barr och små grenar.
Stora pölar och rännilar har skapats på diverse ställen på tomten....

Fyra timmar höll det på och nu sitter vi här allihopa söndermosade med en svart kopp kaffe.
Vad gör vi?, tja det som man brukar göra, städar och plockar upp efter "festen", hänger dynorna på tork och tar hem badlakanen för tvätt,
De blev alldeles solkiga av smutsen som stänkte upp av det häftiga regnet, hoppas på lite sol innan de tas in så de har torkat upp lite annars blir det lätt svarta mögelfläckar på dem.
Ingen trevlig avslutning på tre veckors semester, men så är naturens makter, inte förutsägbara och inte påverkbara.

Är ändå nöjd, vad hann vi inte med på dessa tre veckor, kopplade bort jobbet totalt och det om något måste väl vara ett gott betyg.
Är naturligtvis trött i kroppen av allt fysiskt arbete men hjärnan har fått den ro den så väl behövde, så det blev en bra semester i alla fall.

Har lite hybris nu inför måndagen, men hoppas på att jag kan ta det lugnt och inte gå på maxfart på en gång, det skulle inte vara så bra.

Alkoholen har visat sig från den bästa av sina sidor under semestern, de som har kunnat dricka den har gjort det, de som inte kan har inte heller gjort det.
Det känns naturligt och inte alls orättvist på något sätt, jag har accepterat mitt val, detta är det sätt jag fortsättningsvis kan förhålla mig till alkoholen,
Den finns i min direkta närhet, jag tar i den, häller upp den och serverar men dricker den inte...det sär skillnaden mot förut.
Får ingen ångest eller deppighet av den och håller på så sätt mitt sinne öppet och fritt till andra inputs som gör att jag lever närmare verkligheten.
Jag ser, jag känner...jag finns med hela tiden, behöver inte fly från mitt egna liv...

Tittar ut över min skräpiga trädgård och tänker, jaja, där kan du inte påverka, ditt kontrollbehov har sina begränsningar.
Jag kan kratta och göra fint igen, men det hinner komma fler oväder så här i slutet av sommaren.
Ge upp och resignera, allt har en ände, korven den har två, vänd blickarna inåt och tänk på hur ångesten inte finns.
Det borde vara tillräckligt för att känna dig glad, eller hur?

Man borde vara tacksam för att man inte mår så dåligt, men saker och ting blir så självklara med tiden...
Ibland måste man backa för att kunna se framåt, kom ihåg min historia, kölvattnet säger ifrån vilket håll jag kom, det stormade där, förut..

Berra

Jag som hade i mina tankar ställt in mig på att mjukstarta min arbetsvecka, för att inte bli stressad och grinig.
Och så blev det precis tvärtom, rakt in i väggen bara, i tvåhundrasjuttio...
Trodde att många fortfarande skulle vara på semester och att jag skulle kunna försiktigt kunna sätta mig in hur läget var,
Ta igen alla missade mejl, reka av vad som hade hänt under de veckor jag var borta.
De hade bara tuggat på som vanligt, kört slut på allt material och hade brist på det mesta, saker och ting hade rasat bara för att ingen hade sett till dem på en lång tid.
I stort sett ett enda kaos och min grupp bestod av ...enbart mig, suget var enormt på mina tjänster...
Telefonen ringde i ett, folk stod i köer på kontoret för att prata med mig om det absolut viktigaste, deras problem.
Jag var tvungen att hålla mig i konstant rörelse för om jag stannade till så...jo du Berra, hörrödudu jag behöver din hjälp.
Jag flackade med blicken för att till slut undvika ögonkontakter med alla, lunchen blev en stressad flopp, sista tuggan åkte upp som en sur uppstötning med kaffet.
Dessutom fick jag ta hand om en oplanerad utländsk besökare som skulle ha kommit för sex veckor sedan och lalla runt med under tre dagar, ingenting funkade.
Övertid alla kvällar, hade hur mycket saker som helst som skulle göras hemma med kommande födelsedagar, ingenting funkade.
Satte som en urvriden trasa på den varmfuktiga kvällen i soffan helt urblåst ur hjärnan, och undrade...vad hände?
Allting låste sig för mig och istället för att blir produktiv så blev jag helt lealös och kunde ändå inte somna i tid, tankarna var korrupta.

Stresstålig?, nähä...
Vill kunna planera åtminstone nästkommande dag i mitt sinne, en halv då?, några timmar, en timme?
Det slår över och på andra kvällen satt jag irriterad och grinig framför teven, såg munnen röra sig på bildrutan, men lyssnade inte.

Väcktes i morse av att VD' n ringde på min privata mobil, ja du hör vem det är va?, när jag ringer så brukar det inte vara trevligheter...
Låt mig gissa svarade jag, nattens oväder med blixtrar och dunder har skapat en "glitch" på elnätet, och nu finns det inte en enda dator som funkar?
Rätt gissat svarade han, när kan du komma hit, och ska jag ringa in någon extra snubbe från semestern...
Nä h..te heller sa jag, då kommer de att bli sura på att det blev mitt fel att de var tvungna och komma in, jag fixar....är där om en halvtimme.
Turboröj hela förmiddagen, VD' n hängde mig i hasorna och försökte hänga med på vad jag gjorde, telefonen ringde och folk jagade mig.
På så sätt rätt kul att han fick se hur det går till när JAG jobbar, det har han väl aldrig uppmärksammat.
Han gav upp när det blev alltför tekniskt.
Efter lunchen tackade han för min hektiska insats, jag kunde inte låta bli....var bara tvungen att kontra med...
Vadå hektiskt?, bara en vanlig arbetsdag på firman...
Haha, det var veckans höjdpunkt.
Ikväll var det första gången jag kände att jag hade hunnit ikapp med alla akutingrepp, och skulle kunna beta av det som låg på släp efter semestern...

Så imorgon ska jag för första gången inte åka dit med hjärtat i halsgropen, den här veckan, om inte moder natur har bestämt sig för ett nytt oväder under natten,
Då är jag tillbaka på ruta ett igen...

Min besökare sade en ganska så intressant sak, vet du om att på större företag skulle din grupp bestå av 12 personer, ni är idag tre och en halv.
Jotack sa jag, men det kan ju också vara anledningen till att vi faktiskt har överlevt under de tuffa åren.
Man bränner lätt ut sig om man låter stressen penetrera skyddsvallen man byggt upp runtomkring sig.
Men så ser arbetsmarknaden ut på väldigt många ställen idag, vi jobbar allt hårdare.

Och vad hade det här med alkoholen att göra då?
Vet precis hur det hade sett ut om jag inte blivit nykterist, hade tagit en intern "reset" i stort sett varje kväll med att släta ut alla känslosvallningar...

..med hjälp av alkoholen, jag hade för en stund kunnat frigjort mig från mina tankar och svävat iväg för en stund.
..men med en skuldränta att betala av under efterföljande dagar i form av ångesten.

Det hade absolut INTE underlättat veckan för mig...

En kollega sa till mig igår, fy fan det var den jävligaste vecka jag har varit med om någonsin...
Vet du vad jag ska göra?
Nä svarade jag...
Du...jag ska åka på fredag förbi bolaget innan jag drar själv ut till stugan, och köpa den dyraste jävla whiskyn de har,
Supa mig full och försöka glömma den här veckan...
Jaha du, lycka till svarade jag ( han vet att jag inte dricker längre), och så avslutade vi det samtalet...

..och så funderade jag...
Varför köpa den dyraste whiskyn, är det DET som är "straffet" för att han har plågats under veckan, bränna pengar?
Om han nu ska supa sig full, är det då inte bättre att köpa den billigaste, han kommer väl ändå inte att minnas smaken?
Okey, han kommer att fly verkligheten för en stund, men kommer att må piss i dagar efteråt ( vem minns inte whisky-smällan).
Jag tror ändå inte att han kommer att kunna glömma den här veckan, så ruset kommer inte att göra honom något gott, alls.
Kanske kommer han att ramla och göra sig illa vid stugan och få ett minnesmärke i form av ett ärr, ja då har han ju tatuerat in den veckan han försökte glömma.

Det finns inga fördelar med att berusa sig längre, den är överskattad och överromantiserad.
Folk skrattar åt andras fylldåd när den egentligen bara nedvärderar ens ego, att man inte kan se sina egna begränsningar.
De som dricker försiktigt har aldrig roligt, de som dricker för mycket har absolut inte haft det roligt, men de tror det,
För vem kommer ihåg exakt vad man gjorde på fyllan, kanske så var det det, eller inte...?
När vi tvekar väljer vi instinktivt det vi hoppas på, att det var roligt, ...eller?

Fråga den som var nykter, han eller hon hade kunnat säga sanningen, men vem vill lyssna på en tråkmåns?
Så frågan man skulle kunna tänka sig att ställa, var verkligheten det sämre alternativet?
Eller hade vi hellre valt att lyssna på fantasin, inte sann men roligare...

Vad är det vi flyr ifrån?, våra egna liv, orkar vi inte vara kvar i vardagen, lever vi bara för helgerna?

Min vecka var skit, det vet jag, och jag vet varför, men jag valde att stanna kvar i den...
Om man inte får uppleva det som är dåligt, när ska man då få uppleva det som är bra?
Om livet hela tiden bara är ett enda hallaballo, måste vi då öka på farten för att uppleva att det blir bättre.

Näpp, i med nödbromsen och sakta ner farten, jag höll på att bli fartblind.
Nykterheten är precis som med bilkörning, den håller mig kvar på vägen.

Berra

konstnären

Ingen underbar vecka för dig precis. Men allt detta tog nyktert. Jag kallar dig kåsören, läser alltid dina texter.
Jag håller mig kvar på vägen.
Ha en bra fredag
Konstnären

...den utjämnades med en fin helg, bara frugan och jag kvar hemma, dottern med en kompis i Grekland, grabben med sina polare vid stugan.
Vi slutförde målningen av fasaden, fy sjutton så skönt, två månader höll vi på, två veckor om vi jobbat konstant.
Jag hade velat det, men frugan sade ifrån, vi ska ha ett liv utanför målandet också, och det var tur det, annars hade det slutar som grannen,
Tre veckor av deras semester "förstördes" av målandet, sedan spydde de på skiten och tog en sista minuten till Turkland.
Nöjd att vi hann med så mycket ändå utanför målandet, men det ska erkännas att det var svårt att komma igång igen, ungefär som när man ska komma igång med städandet hemma.

Har totalt dött av utmattning i soffan båda kvällarna, fullständigt medvetslös utan förvarning, veckan som gick tog musten ur mig.
Första natten vaknade jag exakt som jag hade somnat, inte en rörelse under natten, jag som brukar snurra runt som en elvisp i vanliga fall.
Men mina knasiga drömmar finns där ändå, fattar inte mig på dem, de tömmer energin ur mig även på nätterna, trist.
Ibland känns det som om mitt sinne ska slitas itu, och en fysisk utmattning med smärta tar fokuset ifrån det, konstigt nog.
Men det är jobbigt att vara utmattad både mentalt och fysiskt.

Har försökt snygga till på baksidan när det sett ut som en byggarbetsplats med bockar, brädor, färgpytsar, penslar och en oordning med alla utemöbler huller om buller.
Körde gamla brädor och annat junk till sopen idag, två vändor med fullproppad bil, oljade in alla trallar inför frugans 50-årskalas.
Det känns bra, nu återstår bara att fixa lite med trädgården, det har blivit lite vildvuxet när grödorna har försakats.
Planeringen är stenhård, frugan är en jäkel på detta, hon har tagit ledigt hela veckan för att förbereda allting.
Testade en ny fettsnål marinad till kycklingen ikväll när jag grillade, hade tänkt att ha den till festen, men nä, den fastnade allt för lätt på grillgallret.
Och man vill inte ha trasiga spett då och en massa krafs kvar på gallret, när det kommer drygt sextio pers...
Allting måste funka friktionsfritt, tajming tajming, det finns inga utrymmen för misstag då.

Alkoholen då?
Tja grabben beklagade sig att deras ordinarie langare inte hade skött sig, så de fick vara vid stugan utan alkohol.
Bra tyckte ju vi, då fanns det heller ingen risk för en massa dumheter som kunde ha skett, och de lät våran sprit vara ifred.
Det fanns alltså möjligheter men de tog den inte, skönt att man kan lita på dem, ungdomarna.
Vi tycker inte att de ska dricka alkoholen, men vet att de kommer att göra det ändå, man har väl själv varit ung.
Grabben brukar fråga om råd vad man ska dricka för sorter, jag ger honom min syn på vad som är minst äckligt, men han vet min ståndpunkt.
Han ser där ett praktexemplar på en person som står honom väldigt nära, där inte alkoholen har varit något lyckad erfarenhet.
Så det är väldigt tvetydigt, att totalförbjuda och fullständigt ignorera alkoholen skulle ge samma effekt om man inte gav dem sexualkunskap,
En dag kommer de hem och har blivit förälder, en dag kommer de hem och någonting fruktansvärt har hänt, eller ännu värre ...kommer inte hem alls...
Jag önskar att mina barn får en vettig relation till alkoholen, och förmanar om att de har en beroende-gen i sin arvsmassa som inte får blomma ut.

En glaciär spricker upp mellan mina fötter, och jag vet inte vilken fot jag ska stå på, jag önskar att den kan finnas där men att avståndet inte blir för stort mellan de som kan och de som inte kan dricka alkoholen längre, att det ska bli en framtida naturlig del att man ska kunna få tillgång till alkoholfria alternativ, och ingen ska ens behöva reagera på det.

Vi står inför en framtida förändring i vårat tänkande runt alkoholen, hoppas jag på.
Alkoholen finns...men inte för mig, och så var det bra med det, slutfunderat, och så tittar vi på de andra alternativen och nöjer oss med det.
Varje gång vi dividerar fram och tillbaka, så är det bara en vi lurar, oss själva.
Ska jag sätta mig själv på pottkanten igen?, eller ska jag lita på den historik jag har, ta ett förnuftigt beslut idag, så kan jag välja något annat imorgon.
Det borde vara lika lätt att skjuta upp alkoholismen som nykterheten, man ångrar ju aldrig en nykter kväll, eller hur?

Berra

Guden

Jag är 32 år i september. Mitt missbruk började när jag var i 21-23 års åldern. Det vill säga, att jag inte kunde styra över hur många fyllor det blev under tex en tre månaders period. När jag var 22 blev jag far för första gången. Höll mig nykter under månader. Men när jag drack eskalerade det med minnesluckor etc. Jag jobbade mån-fre. Det dröjde inte länge förrän jag snart gjorde fre-lörd drickandet till en vana. Detta styrker jag för mig själv genom dagboksanteckningar och kan därför följa min nedåtgående missbrukskurva fram tills idag. Ett par år senare började jag med hasch, benzo och lite amfetamin. Min 'huvuddrog' har dock varit alkohol rakt igenom hela min resa. Fram tills 28 maj i år har mitt missbruk eskalerat. Rattfyllor, slagsmål, dåliga beslut, ekonomisk undergång (kronofogden). Mitt missbruk har slagit hål i ekonomin samt i relationer.

Jag fick hjälp i maj i år. Min tredje behandling. Men denna gången fick jag komma till ett behandlingshem. Det var räddningen för mig. Jag håller mig nu nykter utan AA och NA.
Genom god kosthållning, rutiner samt motion. I september ska jag påbörja en praktisk utbildning. Jag sa upp mig som personlig assistent efter nästan 10 år i yrket. Hade sådan ångest på jobbet, trivdes aldrig. Jag 'tog' med jobbet hem. Därför är jag tvungen att byta yrke.

Nu vet jag att många faktorer spelar in för att hålla sig nykter. Såsom stress, umgänge, vardagliga val, kunna vara ärlig och inte alltid ställa upp. Jag har i hela mitt liv varit alldeles för snäll. Dumsnäll. Men nu ska jag försöka att göra klokare beslut som gynnar mig.

Ha det bra.

Bettan

Du slår huvudet på spiken som vanligt. Jag har läst din tråd här i flera månader men har nu också erkänt för mig själv att jag inte klarar av att dricka normalt.
Idag är 6:e dagen utan alkohol för mig :-).
Det är mycket tack vare din tråd som jag har kommit till denna insikten. Du kan verkligen sätta ord på hur det är att inte kunna hantera a och du har även gett mig många goa skratt. Fortsätt så.

Trevlig helg!
Bettan

Finns det ett liv med alkoholen?

Det finns två sidor av sitt förhållande till alkoholen, när man är i den, och när man är bredvid den.
När man dricker så har man svårt att tänka sig ett liv utan alkoholen, skulle det funka?
När man är i sitt liv parallellt med alkoholen så vet man, det skulle aldrig funka med ett liv tillbaka i alkoholen.
I ett liv vågar man inte, i det andra vet man att man inte ens behöver ifrågasätta tankevalet, för det är inget val längre, utan mer en självklarhet.
En självklarhet för mig, jag har druckit färdigt, min ranson är uppdrucken, inget att fundera på utan bara fortsätta mitt liv.
Vem ångrar en nykter gårdag?

Guden, jag har absolut ingen erfarenhet av blandmissbruk, utan jag var en vanlig Svensson-alkis med ett till synes yttre fungerande liv,
Men med ett trasigt inre, en själ som inte ens kunde nämnas vid namn själ, bara en spillra av något som en gång fanns.
Så jo, jag förstår hur menar och tänker, men jag hamnade aldrig riktigt så djupt.
Jag hade en gräns för fyllekörning, men det var nog bara en tidsfråga, jag tillät mig dras ner allt djupare i alkoträsket.

Bettan, kul att du gillar mina små romaner, jag har alltid försökt att vara ärlig i mina egna betraktelser, det är varken bättre eller sämre.
Inget glamour ingen finess, utan bara skriver som det är, jag har tidigare skrivit att vi alkisar är känslomänniskor och jag tror att det är en väldigt
Stor anledning till att vi hamnar där vi slut hamnar, vi brottas ständigt med våra känslor, och alkoholen förstärker den och vi måste väl antagligen gilla det.

Just nu ligger jag i sängen, helt slut efter att ha fixat och ordnat inför frugans 50-års fest, varit ledig i två dagar och bara fixat.
Frugan med sin utländska vännina i köket hela dagen, jag, sonen och svärsonen i utomhus, snyggat till trädgården, satt upp partytälten
Ställt fram grillarna, kånkat utemöbler ifrån grannarna, lagt drickat på kylning, marinerat 15 kg kött, skrubbat muggarna, dammsugit och torkat golven.
Folk har kommit båda nätterna vid tolvslaget för att gratta, rätta dagen, dagen efter, frugan har väl aldrig riktigt hunnit varit helt nykter mellan mötena med veuve qliqote.
Konstigt nog så sa hon att hon gillade smaken av äkta champagne, det har hon aldrig uppskattat förut, tror nog på att smaken förändras med åldern.
Vi i familjen har skämt bort henne riktigt ordentligt med många och fina presenter, vågar knappt titta på vad nästa kortfaktura hamnar på.
Försöker väl kompensera för den resan hon bjöd oss på när jag fyllde till fjärran östern.
Huvudsaken är att hon känner att hon har haft det mysigt och blivit uppvaktad, och hela familjen har ställt upp mangrannt.

Imorgon smäller det, och hon har en väldigt sund inställning till festen, det är gästerna som gör festen.
Det är upp till dom att de bjuder på sig själva och har roligt, vi har bara bistått med verktyget, arrangemanget.
Man blir så snusförnuftig med åldern, inte undra på att man tidigare såg upp till åldermännen, det har redan begått alla misstagen.
Men vissa behöver uppleva dem själva och då spelar det ju ingen roll vad alla andra säger åt dem att inte göra, eller göra...

Men det är jobbigt att arrangera så här stora fester, det är allt för sällan man ser andra göra något liknande, men vi tycker om människor.
Och vi tycker om människor i möten med varandra, gammal såväl som ung utan allt för mycket fylla, det ska finnas utrymme för alla.
Det hände en sådan ball grej när vi var i Norrland, de vi var hos anordnade en kusinträff, ingen som vi kände, och mycket gammalt folk.
Jag pladdrade runt med alla och njöt av samvaron, och efteråt så sade de att du Berra som inte kände en enda av dem innan, hade nog fått mest kontakt
Till och med mera än de som var släkt med dem, vad skulle jag säga, jag jobbade ju förutsättningslöst.
Alla människor har en historia, ju äldre de har blivit desto mer livserfarenhet har de att berätta om.
Naturligtvis så finns det gamla surtjurar också, och där kan man välja att bryta is eller ignorera dem, upp till var och en att bestämma hur mycket jobb man vill lägga på dem.
Miljön måste också vara den rätta, och humöret.
Om humöret är nyktert så är det oftast det rätta, man är mer öppenhjärtig med vad man vill och ärlig i sitt intresse, ingen orerande om något som inte har en sanning i sig.

Nähädu, nu hann hon bli ett i alla fall, det är ju sjutton också, jag som hade tänkt att hålla länge i morgon natt, kommer att ha massor av sömn att ta igen i början på nästa vecka, suck!
Ingen bra början på den veckan, ibland bränner man ljuset i båda ändarna, men vad sjutton, vila får man göra i graven tids nog.
Man behöver inte ens alkohol för att röja runt som en stormvind, man har ju fullt upp med att hålla sig nykter...

Jag vet vad alkoholen skulle ha ställt till med, har fått den livserfarenheten, inget att ens lägga någon energi på längre.
Vet att mitt enda alternativ är att fortsätta att vara oalkoholiserad, och gränsen går vid att aldrig ens fundera på ett enda glas.
Det skapar mig frihet att titta på de andra alternativen, ungarna ska inte tro att de får ha läsken ifred i morgon, det ska jag bli man för.

Och man kommer jag att fortsätta vara, inte någon dreglig högljudd sak som springer runt och klappar tjejerna på rumpan,
Jag är för stolt för att bli full och odräglig, vill ha den lilla heder jag har, kvar...
Så jag ser fram emot morgondagens festkväll, och dagen efter det för all del, kommer inte att ha något att ångra.

Det är det fina med att vara nykter, vet vilka marker jag kommer att vandra på, och inte på ångesten kvicksandsmarker.

Berra

Ebba

Tack för att du delar med dig av dig själv och skriver, tusen tack.
Fortsätt med det om jag får be.
Det hjälper verkligen mig.
Det gör alla som skriver här.
Inatt när jag var klarvaken läste jag åter igen det du skrev angående forumet här när jag hade blivit väldigt skrämd och nu känner jag "Berra vet vad han snackar om, se till att läsa sånt han skriver och har skrivit".

/ Ebba, nykter dag 14 med sömnproblem något jag aldrig annars brukar ha, men det är nog övergående.

läsning Berra. För mig är du "forumbrorsan Berra" - en av mina första och viktigaste representanter för möjligheten att leva ett liv utan alkohol! Just idag när jag läser slås jag av hur klar jag också känner mig över mitt val av liv och levnadssätt - både annorlunda och lika. Tack för att du fortsätter att dela dina tankar! Kram och ha en riktigt underbar fest! / mt

konstnären

Hoppas du och hustrun får en underbart rolig fest. Du peppar mig i min nykterhet.
Kram Konstnären

Nä Vickan vi klarade oss inte ifrån åskvädret, när allt var ordnat så kom regnet, slog igenom den tunna partytältsduken och alla filtar och dynor blev genomsura.
Det blev till att hänga på tork och köra torktumlaren i morgonsolen, ett litet stressmoment som sedan löste sig tack och lov...

Nå, hur gick det då?

Kanon, det blev lyckat, en salig blandning av vänner, släkt, grannar , ung och gammal.
Ett crescendo som i sitt ursprung påbörjades för mer än två månader sedan, och nu nått sin kulmen.
Dagar av förberedelser, sena nätter, involverat många personer, och nu 14 timmars partajande.
Börjar lugnt med en välkomstbubbel, små snittar och lite låg loungemusik på stereon, alla står i trädgården i den sköna solen och umgås försiktigt.
Barnen leker på gräsmattan med hundarna, det känns lite lyriskt och nästan trollsk i en sorts harmoni med varandra, allt flyter på.
Släkten fyller på, en del har höga förväntningar och börjar hårt med drickandet, jag lägger ingen moral i detta, alla får dricka efter eget huvud.
Det finns gott om all sorts dricka i överflöd, ingen behöver tänka på åtgången.
Grillen går igång, 15 kg kött blir lågornas rov, folk kommer i omgångar och det blir nog tre-fyra timmar i röken för min del, var tvungen att byta kläder när jag var färdig.

Vännerna med rötter ifrån det blå-vita landet öster om oss skrämmer verkligen mig, är det några som kan dricka så är det dem.
De som vi umgås med (numera allt mer sällan) dricker tills de nästan stupar, och en av dem en väninnan har klara problem med sitt drickande.
Hon har inte förändrats alls på dessa 25 åren, dricker som om hon fortfarande var tonåring, helt ansvarslöst och i stort sett redlöst, varje gång.
Hon lägger ansvaret på att tas om hand om de som följde med henne på festen, hennes senaste man gör tyvärr detsamma, kaka söker maka.
Och det händer i stort sett alltid någonting när de är med, och man sitter som på nålar och bara väntar på tillfället.
De blev för fulla och oense, och skulle beställa taxi hem, skränade ute på gatan i ett släpande och sluddrigt tal, som tur var de flesta grannar redan inbjudna, men ändå.
Det är jobbigt att behöva skämmas över andra vuxna människor som borde veta bättre, med en sådan lång livserfarenhet, med alkoholen.
När taxidörrarna slagit igen kunde jag låta de uppdragna axlarna åter falla ner igen, det var skönt, men anspänningen var besvärande.
Då var det bara de andra kvar att behöva oroar sig över, det är skillnad att vara bortbjuden och kunna lämna stället, men att ha dem hemma, det är skillnad.

Klockan tre har de flesta gått hemåt bortsett från de som sover över, och vi hinner röja undan det värsta, så vi slipper se de grannar vilka inte var bjudnas blickar förfäras över slagfältet på baksidan.
Frugan är nöjd med festen och vi summerar dagen någon timme innan vi somnar helt aptrötta i sängen, kvar ute sitter ungdomarna och får sin egentid med varandra.
Hör hur de första dropparna börja komma på morgonen genom det öppna fönstret, är väldigt tacksam att vi hann röja undan den värsta skiten.
Gamla uppsyltade servetter tillsammans med pappersdukar är ingen angenäm möte med morgondagen, kuddar som blivit genomsura och fleecefiltar som är jättetunga av allt vatten.
Det finns andra saker som bättre behöver min uppmärksamhet på morgonen, t.ex servera alla övernattande gäster med frukost, det vill säga de som kan äta något.

Folk brukar tycka att de är strongt av mig att inte längre dricka alkoholen...
Jag brukar tänka att det är strongt av dem att orka med ännu en dag av bakfylla, när man egentligen inte behöver det.
För vissa är det en valfrihet att kunna bestämma detta i förväg, för andra inte..

Jag är lyckligt lottad av jag har en valfrihet och en egen vilja att kunna bestämma detta redan innan.
I morgon ska jag vara så där överjävligt högljudd och glad, det kommer att skära som knivar i dem som är bakis och ångestfyllda.
Vinsten kommer då för mig, vinnare varje gång, varje helg...

Det börjar ljusna därute och jag som inte dricker somnar senast av dem alla, klockan har hunnit bli fem på morgonen.
De som brukar skryta om att somna senast, ja se där vann jag också.

Natti!

Berra