Senaste kommentarerna i forumet

jag skrev ju om tidigare hur de hade förminskats varje månad. men just nu verkar de som att de börjar öka igen efter företagsfesten. fått mina svarta moln liksom över mej. ja drack nu i april en gång i 3 dagar. nu är de inte ens maj än. ni ser.. de börjar bli tätare igen tänker jag. de är inte bra alls. ja har märkt att minnet börjat svika lite… ibland under veckorna ja är nykter kan ja ha drömt saker som sagts på jobbet som inte sagts alls. jag tvivlar på vad som e verklighet o inte. ja vet inte om de är relaterat till alkohol eller ej. men lite virrigare är man ibland. mina nyktra veckor tar ja alimemazin dock så då kan ju bidra till verkliga drömmar. dom är dock extremt verkliga. ibland har ja agerat på saker i verkliga livet som ja drömt om. eller trott folk sagt till mig. jag tycker de känns fel o säga att de kommer ett svart moln över mig som gör att ja plötsligt dricker. ja tkr de låter svagt o ologiskt. men ja kan inte förklara de på annat sätt. när ja väl druckit 6 öl tex de är då ja börjar tänka för mig själv; vänta nu? vad hände??? varför köpte jag??? varför drack jag?? men när man väl stod där framför kassan o skulle köpa så hade man inte alls dom tankarna. väldigt konstigt egentligen. ja har brist på vänner o kontakter ja kan vända mej till när ja får såna infall. o tjejen ja e tsm med är oftast mer positiv när ja säger ja ska köpa öl. för hon e oftasts ”på” liksom. ”de blir kul”. för för henne så sker de inte så ofta o hon har ej samma problem. ja skulle behöva någon eller något som sa strikt nej. tex blockera mitt kontokort lr något

ja skulle vilja ha nåt man kan ringa precis innan man tar beslutet av o dricka. de är som att de blir som ett svart moln helt plötsligt o sen efter några timmar tänker man; vad gjorde ja nu?????!

helt random föll ja dit idag. ja vet inte riktigt vad som hände. ibland är de som att något tar över och man inte riktigt vet varför. de hände så fort. ja skulle behöva kån sponsor lr något ja vet inte

Tusen tack Vår2022… För din berättelse. Läser om och om igen… Det ger mycket hopp och styrka när man ser/läser hur du gick ur det du var i, och in i det andra - där du är nu 💕☀️❤️!!

Ja Se klart ❤️. Det är som det är… Jag känner också att ”ju mer jag vet desto mindre vet jag”. Men det jag vet är ju iaf att det är som det är. Och jag kan bara välja utifrån det. Det finns egentligen ingen mening med att snurra tankarna runt hur livet är beskaffat just nu eller vilka mekanismer och utmaningar däri som drar mig hit och dit. Oavsett vad så är det JAG mitt i det, och mina val ska/måste/kommer att ske där. Det var trösterikt på nåt vis att läsa det du skrev om att lite lämna över sig själv ibland (”nu får det bara lov att finnas något som får bära mig i det här ett tag för nu måste det bli så här!”). Jag är så himla o-andligt funtad, men jag kommer verkligen att bära med mig den tanken. Har väldigt lite praktisk avlastning i livet, så jag tänker att lite gud eller dylikt kan jag vara värd!

Jag kommer inte att ställa till med- eller joina något dricksammanhang mer nu… Jag har strypt av den möjligheten genom att tala om för ”mina människor” att de ordagrant ska säga till mig (och fullfölja) ”Nej Annabell. Jag vill inte och kommer inte att dricka tillsammans med dig. Även om du säger att du vill det. Om du vill dricka - gör det då. Men inte med mig, för jag vill inte dricka tillsammans med dig, för jag vill ditt bästa och vill inte att du ska må dåligt”. Det har jag uttryckligen bett dem om nu (både i skrift och tal 😅) och det har de lovat 🤍. De är inte ansvariga för mig och avgör inte mina val, men de kan göra det lättare för mig om jag är tydlig med hur viktigt det är för mig att inte dricka 🦆✅! ❤️

Skönt att mannen stöttar! För min del hängde sakerna ihop, när jag slutade dricka sov jag mer och fick tillbaks energi. Dessutom hade jag inte längre något vinglas som lockade mig och kunde därför också känna mer ärligt engagemang för barnen. Så undan för undan fick jag tid och ork att vara en bättre förälder. Men jag fick också respekt för mina egna behov av vila och att ägna mig åt intressen som får mig att må bra. Jag behöver fylla på energi för att kunna ge av den till andra.

Tack för era fina ord de värmer och hjälper💕 Kom iväg till min arbetsträning idag de var så himla skönt. Få tänka på annat en stund. Så nu är jag helt slut ikväll. Funderade i dag på vad gjorde jag tidigare när jag lyckades hålla mig på banan och de var bla skriva här, hade en sån där app som räknade nyktra dagar, lyssnade på poddradio om missbruk/psykisk ohälsa, promenerade mycket använde min ptsd app. När jag valde bort de verktygen allt mer så drack jag mer så måste hitta tillbaka till dessa verktyg och använda dom även de dagar då jag tycker livet är ganska ok.

@Rosette Ja alkoholen tar verkligen mer än den ger.

@Sisyfos Den är uthälld :)

@Tofu på besök Låter ungefär som mitt liv du beskriver. Jag ska klara detta, jag måste. Synd bara de skulle ta så många år inan jag hittade rätt hjälp.

Jag önskar jag hade något klokt att säga men det är som det är @annabell
Det är också så himla svårt att etikettera hur saker och ting (nykterheten) kommer att gå och av vilka skäl. Jag tycker att jag läst så många berättelser här att jag som vanligt vet allt mindre ju mer jag vet.
Jag tänker dock ändå på det där med less, vad det är?
Jag brukade vilja dricka så pass att jag kunde självsuggerera stressen till max= måste (få lov att) dricka.
Det konstiga är att så uppvarvad är jag aldrig längre. Man (jag) trodde att vinet hjälpte till att varva ner eller upp. Men numera kan jag klara av det själv- ej skrytbabbel utan jag är mer ute efter att det finns ett ”efter” peak stress eller trist. Det hinner man aldrig vara med om ifall vinet åker fram. Man tappar tron på sin egen förmåga att hantera livet. Men vi är gjorda för det. Våra hjärnor fixar det. Det handlar om att känna tillit till något annat- också. Jag forsade runt i massor av andlighet/gud och Jesus/ högre krafter. Jag upplevde på RIKTIGT att jag fick hjälp. Jag tror att hjälpen var att låta mig själv känna tillit till något bortanför mig. Att våga vila lite, pausa och tänka; ”nä nu får nån annan ta över en stund”.
Det är mina erfarenheter som inte går att gå i god för 😍 Kram till dig.

Tja, det där om att jag skulle vara mer aktiv här... :)
Hursomhelst om det finns någon som är intresserad av att läsa vad jag har att skriva, så går livet sakta framåt, tror jag.
3 juni är det min ettårsdag.
Jag saknar inte alkoholen ett enda dugg! Mitt psykiska mående har gått lite upp och ner, men vad som än händer i mitt liv har jag mantrat "Nykterheten kan ingen j...l ta ifrån mig iaf."
Jag äter fortsatt Antabus och träffar min terapeut med 3 veckors mellanrum ungefär.
Som jag skrivit tidigare så har jag problem med svår värk i fötterna, sk neuropati. I journalen står det att orsaken är långvarig obehandlad diabetes, men vet självklart att mitt drickande har spelat in.
Jag har en period ätit Citodon som hade mycket god effekt, men äter det inte längre. Att som alkis käka opiater är ju bara att byta ett beroende mot ett annat.
Värken i fötterna som ingen kunnat hjälpa mig med har lett till depression och ångest. Provat allehanda antidepressiva utan någon effekt. Har nu fått insatt något som tydligen är vanligt i missbruksvården, Alimemazin.
De säjer att man inte kan utveckla något beroende av det :) Då känner de dock inte mig! :-)
Mitt psykiska mående är det allra jobbigaste nu. drygt 10 månader har gått och man förväntar ju sig läknng på så lång tid. Min terapeut menar att det "inte ens har gått ett år"
Det påverkar mitt jobb. Jag vill inte "outa" mig för mycket men leder en grupp som har ett mycket specifikt arbetsområde. Jag kommer inte ur sängen alla mornar och detta är väldigt jobbigt. Har dock en mycket öppen dialog kring detta med min chef som både känner till problemet med alkohol och mitt psykiska mående. Men känner ändå att jag underpresterar nu och har gjort ett tag.
Jag mår som sagt inte så bra, men min nykterhet kan ingen jävel ta ifrån mig! :-)
Siktar nu närmast på min ettårsdag 3.e juni.

Kramar till alla er kämpar därute!

29 dagar, snart en hel månad nykter, detta är stort.
Ska fira det med att sova tidigt och länge. Är väldigt trött nu och har varit det i nästan en vecka trots att jag sovit och ätit bra, vet inte vad det beror på men det kanske kan vara att kroppen slappnar av när den inte stressas av alkoholen?

❤🌸

Hej Snusen, vill kika in och säga hej till dig.

Du jobbar på trots att det kan vara hur tuft som helst och motvind. Tankar som snurrar om livet och som blir tunga, de ena spinner iväg till nästa sak och nästa sak, jobbigt när det blir så minst sagt. Nu skriver jag något du redan vet, men som ibland kan vara hjälpsamt att påminna sig om, hoppas det kan hjälpa dig; Tankar och känslor är inte fakta, allt detta som snurrar är inte fakta, även om du såklart har det tufft för det har du så är inte allt sanning utan mycket är just dina tankar och känslor om hur det är. Jag och definitivt fler med mig ser inte dig som sorglig utan som någon som har det tufft och jobbar på och verkligen har resurser.

Nu har det varit mycket motstånd en längre tid och alkoholen smög sig in igen. Du är snabbt tillbaka här och berättar, sätter ord på hur du har det och det ger oss chansen att ge dig stöd. Bra gjort att du hör av dig och skriver. Du är inte ensam om att alkoholen kan komma in just när det kan kännas som att bägaren rinner över, saker är svåra att hantera och för en kort stund kan det upplevas som en får släppa det, samtidigt vet vi ju alla om hur mycket mer alkoholen tar än vad den ger. Du är igång i denna förändring och du ger inte upp.

Du har fått några fina svar här och skriv gärna mer och berätta hur det går för dig, vi finns här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Företaget i stort är modernt i sitt tänk och har dn vettig alkoholpolicy och har vidtagit ändringar. Inga fler stora jul- och sommarfester utan istället lunchfiranden utan alkohol. Nolltolerans mot alkohol dagtid, ingen starksprit. Senaste grejen är att aw på huvudkontoret alltid slutar 19 då musiken tystnar och allt släcks. Mindre risk för att det spårar ur mellan 17-19 isåfall får det ske i ”privat regi”. Så allt gott så långt MEN som ofta känner sig högsta ledningen och vissa funktioner sig inte träffade riktigt av reglerna och lever inte som man lär. Kan skämmas för att jag tidigare (och när jag tänker på det senast för 21 dagar sen 🙄) varit med och bidragit till sunkig kultur. Men nya tag!

Hej,
På mitt jobb har det införts nolltolerans mot alkohol. Det dricks ingenstans inom arbetets väggar. Jag jobbar i en bransch som är/varit marinerad i alkohol. Ovant i början- nu tycker jag att det är väldigt bra och skönt!
Det där med låtsasdricka vill jag också avråda från.
Ha en fin fredag!

@Kennie ja jag har min man det är skönt han är stöttande.
Jag är så besviken på mig själv att jag aldrig lyckas så att säga. Men jag känner mig bestämd på att inte ta första glaset igen. Jag vet ju vilka konsekvenser det får. Det låter fantastiskt att bli mer närvarande som förälder det behöver jag också bli, har tre barn som behöver mig. 5 dagar 🙏

Hej,
Ja, låt inte kollegornas högst eventuella åsikter förstöra din hälsa. Jag tänker också att på en arbetsplats där mycket ska firas med middagar och vin och det är resor med utekvällar så är du nog inte den enda som har svårt att kontrollera drickandet. Skulle du inte kunna ta upp det med företagshälsovården att företaget har en alkoholkultur som är potentiellt skadlig? Du behöver ju inte säga att den är skadlig för just dig, bara att du reflekterat över det. Det kan ju med enkla medel göras lättare att välja nyktert, till exempel att den som bokar middag ser till att det alltid beställs alkoholfritt vin till bordet. Men framför allt-du tar ansvar för din hälsa, det ska ingen annan tvinga dig att låta bli. Det är också lätt att lura sig själv med anledningar om varför man måste ta vissa glas. Egentligen är nykterhet bara en big deal för den del av vår hjärna där beroendet sitter, men den är smart nog att försöka komma med mer acceptabla skäl till att få sin drog...

Dag 21

Tack snälla @Seklart och @Kennie för pepp! Jag tror inte att frågorna blir jättemånga om jag inte dricker men ändå några höjda ögonbryn, jag hakar själv upp mig på mitt jäkla velande fram och tillbaka kring drickande inför någorlunda öppen ridå (på jobbet). Kan jag inte bara bestämma mig och sen inte klanta till det!! Det är liksom mitt signum i resten av livet - just do it - men på detta område har det inte funkat hittills. Men precis som du skriver Kennie, hur farligt är det om nån förstår att det finns ett underliggande problem som jag försöker ta tag i. Jag har massa sympati för människor runt omkring mig med olika svårigheter och skulle själv inte döma nån hoppas jag. Och tack för att du påminner om att låtsasdrickandet är riskabelt. Exakt i såna situationer som jag plötsligt tänker ”skit samma, jag gör vad jag vill”.

☀️Nu lunch i solen!

@Annabell Känner igen det att det kan bli utvattnat med att man bestämt sig för att inte dricka. Jag har tidigare massor av gånger bestämt mig för att dricka mindre, men det höll aldrig länge. Hade ett uppehåll för 5 år sedan på tre månader, men smögdrack en gång per vecka, typ en halv flaska. Sen började jag dricka varje dag. Min man trodde inte riktigt på mig denna gång när jag sade att jag slutar för gott och har först nu riktigt börjat tro på det.

Vad var då skillnaden denna gång? Vet inte riktigt. På något sätt är det mitt mindset som är på ett annat sätt nu. Jag hatar de första 4-5 dagarna man slutar för de känns som en evighet och jobbigt med suget, att jag inte fixar att börja om gång på gång. Att jag själv började tappa tron på mig själv och att jag var ett fyllo, jag var dömd till det. Jag mådde så himla dåligt psykiskt med ångest och såg hur jag allt mer också började se ut som ett fyllo fysiskt. Plufsig, glåmig, hängiga trötta röda ögon, konstant lös mage. Kände mig deprimerad och livet grått. Hanterade alla motgångar med alkohol och mådde skit. Alltid på jobbet bakis och darrig. Skämdes. Trodde inte jag skulle kunna sluta dricka då det var min enda lindring. Anordnade mycket stoj där det fick drickas mycket och det tog aldrig slut. På senare tid orkade jag inte med detta heller och drog mig allt längre bort från sociala sammanhang och pandemin blev min fristad. Dricka och slippa träffa folk.

När jag slutade denna gång var det skitjobbigt 4 dagar, som vanligt men skillnaden var nog att jag började ta reda på fakta om hjärnan och belöningssystemet. Vilken oerhört stor roll det spelar i mitt drickande. Mitt belöningssystem var fucked up! Att min enda chans att komma ur är att inte dricka. Min enda chans till att må bra och inte bli det där fyllot som kommer att förstöra sitt liv. Ett liv som var på väg att gå utför, men inte riktigt gjort det än, men på god väg ditåt, till fyllegropen för gott. Det var då jag tog ett ”riktigt” beslut att sluta dricka. Jag vågade läsa och ta till mig fakta, vilket jag tidigare undvikit.

Skillnaden mot tidigare beslut var stor, mitt mindset ändrades. Det blev ett livsuppdrag, att bli fri från alkohol, fri från mina bojjor, fri från ångest, skuld och skam. Bli fri! Jag fick/har positiva bilder om att vara nykter och mådde allt bättre ju längre tid jag är nykter. Jag kunde då också börja ta tag i mitt ”bagage” som finns där inom mig och som många gånger lindrats med alkohol. Mitt självförtroende och min självkänsla har nog aldrig varit så bra som det är nu, jag står stabilt med fötterna på jorden och känner mig trygg och med noll sug på alkohol.

Så det finns nog en skillnad på vilja sluta och verkligen bestämma sig som Andrahalvlek skrev. Så var det för mig.

Hej @Varafrisk och alla ni andra. Jag är inne varje dag och läser, och nu tänker jag att det är lämpligt att ge ifrån mig ett livstecken eftersom mitt nick dök upp. Har levt över 9 månader nu utan mitt vin, och jag kan konstatera att det är precis såsom @Se klart påminde mig om att jag själv har skrivit. Och att @Sisyfos har helt rätt i att det där med att släppa taget, det kostar på för sådana som oss. Alla vi som har suddat ut oss själva och våra innersta behov för att vi trodde att vi kunde tillgodose alla andras behov. Det kan vi inte. Det är omvänt högmod. I mitt fall troligen grundat på rädsla att inte duga och/eller att inte bli omtyckt.

Alltså.

Nykterheten före allt. Före alla måsten. Före allt ansvar. Före all stolthet.
Annars hade jag aldrig klarat denna resa.
Nu vet jag att jag överlever den tunga ångest som dyker upp ibland genom att leva mig igenom den, inte genom att dricka mig igenom den. Det är ett helvete ibland, men det är värt det.
Mitt företag var mycket nära konkurs när jag bara klarade att ligga på soffan och andas mig genom dagarna.
En timme i taget.
Men nu orkar jag igen. Nykter. Stapplar sakta tillbaka. Ser ljuset. Inte varje dag, men oftare och oftare.
Stor kram till er alla, och en extra stor till dig som kämpar så hårt @Varafrisk

Hej! Igår läste jag igenom hela min tråd igen. Har inte gjort det tidigare. Vad smart man låter imellanåt. Och ändå måste man räkna om för att man ramlat dit igen. Jaja… det är många framgångsrika och smarta människor som har fallit för diverse droger och andra frestelser. Vi är bara människor,

Denna vecka har jag som sagt haft ont i ryggen så har inte kunnat träna så mycket. Vanligtvis tränar jag ungefär varannan dag och försöker även komma ut på lite annan rörelse också.
Men denna vecka har jag mer fokuserat på att vila. Och även så är jag inne i en period då jah tänker på att äta näringsrikt och balanserat för att bygga upp kroppen men även tappa fett. Och det tar TID kan jag lova. Att äta näringsrikt alltså. Egentligen hatar jag att laga mat (min man är den som gör det) men jag äter ofta någon sallad till lunch som jag gör själva , det är jag iallafall bra på. Och så handlar jag hem nyttiga saker såsom frukt o grönt och frön och nötter o sånt.

Är fortfarande, och har varit de senaste åren, på en självförbättrande resa. Att må bättre och hitta glädjen i livet efter många år av stress och depression och ångest. Men även det tar TID. Och man är väl aldrig ”komplett” som människa. Ett livslångt lärande vad man mår bra av och vad man vill uppnå.

Dag 28 🫶

Tack Rehacer, Vår2022, Se klart, Torn, Sisyfos och Varafrisk ❤️❤️❤️.

Jag dricker sällan själv (men det händer), men jag kastar mig in i sammanhang - eller skapar själv sammanhang - där det ska drickas och tjoas och ätas och pratas och sjungas, typ… Det är min fall-lucka. Att när jag inte riktigt fixar livet som det är, så finns det där så jäkla nära till hands… Jag hamnar i ett läge där jag vill byta press och oro mot pepp och bekymmersfritt. Och ingen annan tycker att det - eller att jag - är problematiskt. Däremot så vet alla jag umgås med om att JAG tycker att det är problematiskt att dricka för MIG! Och de stöttar/backar/peppar mig till hundra om/när jag säger ”jag dricker inte”. Men de tror nog inte riktigt på att jag menar det på allvar. Och de ser inte riktigt heller vad drickandet gör med mig (för det syns/märks inte vid själva drick-tillfällena).

Läste igår i Brandas tråd något som Andrahalvlek skrivit (2020): ”Men det är enorm skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det. Är du där? Det är en process som tar olika lång tid för alla. En del är redo direkt.”

Att det är enorm skillnad… Jag börjar misstänka att det är något som glappar just där för mig. Har jag verkligen verkligen bestämt mig 🤔? Hur fasiken vet man det? Jag vet att jag vill leva mitt liv nykter! Jag vet att jag inte vill försöka dricka måttligt eller ibland. Jag tror att jag å ena sidan har bestämt mig så många gånger att min bestämdhet är urvattnad… men å andra sidan kanske jag aldrig bestämt mig på riktigt. Kanske bestämt mig för att sluta men inte bestämt mig för att aldrig börja igen…🤯? Tänk om det är så det är… Som du skriver Sisyfos, så kanske jag måste jobba mer med att ge mig själv bättre förutsättningar att hamna där jag vill vara.

De vassa ålarna är tillbaka i kroppen och hjärnan är ryckig och stressad. Ja Varafrisk och Rehacer 💕, vi försöker hjälpas åt ❤️!

Tack igen för det ni skriver! Det betyder och ger så mycket. Tröst, hopp och nya tankar ❤️❤️❤️

Tror din kurator har rätt. Superego är nog svaret. Kanske just det som gör det så svårt för såna som dig (och mig). En del alkoholister har just egofixeringen och behandlingen är väldigt jagcentrerad. När man har tillbringat mycket tid (kanske hela livet) med att tillgodose alla andras behov utom sina egna så är det knepigt att tänka om och ta hand om sig själv istället för att dricka bort ångest och andra. Men lite i taget VaraFrisk! Och kanske som SeKlart skriver DÅ är det stopp. Pyssla om dig med ett varmt bad som Torn istället. Vad som helst utom det där trista vinet. Du kommer att greja det här. Kramar

Vilka fina ord från Tofu Snusen, ta till dig dem.
Fattar att det är svårt att låta bli alkohol, samtidigt gör alkoholen precis det där med dig. Att du mår dåligt, grubblar blir deprimerad. Jäkla skitdryck! Men du kör på, söker hjälp och stöd! Du är som Tofu skriver Ascool.
Lycka till nu! Häll ut den där jäkla drycken! Den är inte värd dig!