Senaste kommentarerna i forumet

till dig Adde! Nejdå, inte kramade du mig för mycket när vi träffades... men hur var det riktig med Mt!!! Skrattar gott för mig själv. Ser framför mig hur det plötsligt stod en vilt främmande mansperson där ute i solskenet vid vår bil och inte vara tilltalade min fru utan direkt bara ramlade ni i armarna på varandra!

... och bugar djupt inför välkomnandet MB! Välkommen som Legenden värderar jag högt, tänker hur det skulle vara att bli benämnd Vålnaden istället... :-)))
Sorry, kunde ju inte låta bli att kommentera dig så här, det var Du som började! *skrattar för mig själv* Tänk så kul man har som nykter! Det ÄR faktiskt så att man kan ha glädje och mycket humör med i vårt stora och gemensamma arbete med nykterheten.
Jo, MB, jag är tillbaka här och ämnar förbli det också framöver, på sätt eller annat. Det är otroligt viktigt med gemenskap som skapas under inflytandet av strävan till ett så nyktert liv som möjligt, så besvärsfritt som möjligt. Då min vän, behöver vi varandra så mycket. Jag tror faktiskt att det är helt avgörande för de flesta av oss att verkligen bjuda på oss själva, för egen skull men inte minst för igenkänningsfaktorn för andra. Det är som att komma in i finrummet med dyblöta skör och inte riktigt veta hur, var och om man vågar ta ett steg till. Jag menar som nynykter, men siddu, det kan plötslig inträffa helt oförberett också! Då gäller, som någon skrev här, att inte sänka garden. Sanningen är att det verkligen inte bara den som önskar sig ett nyktert liv som påverkas. Vi behöver varandra, behöver veta att andra fattar hur man försöker beskriva att man har det och försöker göra. Andra som VET av egen erfarenhet att det minst av allt bara är att huxflux sluta. Samtidigt kunna se att DET GÅR, en dag i taget.
Vet du MB, jag blev så glad när Fia skrev och hälsade, Adde den rackarn (han ska få svar på kramandet...) skrev och hälsade mig välkommen och nu när du gjorde det också. Det är sånt som betyder.
Jagajaja... nu raderade jag visst bort en del av det jag skrev, som jag bara skulle korrigera lite. Men så här var det, nu smyger natten sig på mig och vill sluta mig i sin famn, det tar jag gärna mot med goda känslor och hälsar dig och andra så gott! Lovar att finnas kvar och dela med mig och med er. Kram från Mm (alias Legenden...) hihihi. God Natt!

Åh va jag känner igen det där med att dricka ur en kaffekopp! Så vidrigt med allt smusslande! Mina barn är stora så dom kände ju lukten av vin ändå.. usch va den meningen tog, just ordet kaffekopp.. Lycka till med allt, kram..

Är också stolt över mitt uppehåll so far. Samtidigt är jag lite förundrad över utvecklingen. Å ena sidan tycker jag att det känns som om man varit nykter mycket längre än en dryg vecka. Tiden har gått långsamt. Det är helt enkelt TRIST att inte dricka. Var lixom dagens höjdpunkt att hälla upp det där glaset vin när man kom hem från jobbet. Å andra sidan har jag ännu inte upplevt några direkta abstinensbesvär. Trodde de skulle komma direkt, precis som när jag slutade med nikotin. Men icke sa Nicke. Men märker dock att frånvaron av fysiska syntom stressar mig. Jag tänker mycket på det, känner efter och oroar mig för vad som ska komma- och när. Kanske slår det till i natt eller på jobbet i morgon under min stora presentation? Eller kanske blir det inte något mer än så här? Kanske blir utmaningen "bara" att stå emot den där lilla rösten som just nu försöker övertala mig att testa normaldrickande när den första vita månaden är över. (Fö är det en tanke som slagit mig ca 10 gånger idag...) Är dylika tankar att klassa som psykisk abstinens? Eller överanalyserar jag som vanligt? Vad spelar det eg för roll egentligen vilken etikett man sätter på sina tankar och känslor...Oj vilket kvällssvammel det blev idag...

Lexi: låter klokt att prioritera jobb och mysig promenader med valpen. Promenader är väl dessutom, tillsammans med simning, typ den bästa motionen som finns. Organiserad träning mycket överskattat enligt min mening även om min viktuppgång den sista tiden (6 kg sedan nikotinstopp 1 nov) gör att jag måste försöka pallra mig i väg. Om man bara kunde hitta på någon KUL träningsform, suck. På lördag ska jag testa zumba.

Sov gott alla ni fina!

Jag har det bra! Pratade precis med min särbo som jag besöker varannan helg att det blir ingen alkohol i helgen, han sa ok bara god mat o sex då alltså? Ja precis sa jag:) Ska prata lite mer med honom i helgen han vet en del men inte allt. Jag är en person som gärna kryper in i ett hörn o slickar mina sår själv för att prata om det senare när det inte gör så ont. Tänkte faktiskt skriva ett lite längre inlägg om mig själv idag. Jag har vad som kallas en missbrukarpersonlighet, har missbrukat pengar, sex, droger och alkohol sen jag va i sena tonåren. Fast jag har varit ifrån skiten i långa perioder, har varit gift, har två underbara barn (jag har dom o tacka för mycket utan att dom vet om det!) Och ska jag vara riktigt ärlig så har jag inte fattat vidden av mina problem förren rättså nyligen. I tidiga tjugoårsåldern blev det en del amfetamin och hasch sen höll jag uppe i många år o trodde att allt va historia. Jag va otrogen mot min man, skiljde mig (har aldrig varit trogen i något förhållande) träffade en kille som rökte lite maja och tog lite extasy, det gjorde jag med, jag gick in i väggen o var sjukskriven i 5 år. Tog dock ingenting när jag hade barnen. De tyngre drogerna var aldrig något för mig mer än när det va fest däremot gillade jag att röka hasch. Fick diagnosen Borderline när jag var 25 och det rätade ut en del frågetecken men jag har oxå haft glädje av min diagnos, jag är ju den jag är, måste liksom bara lära mig nån gång vad jag triggas av! Fick tillslut ett jobb o samtidigt träffade jag en man som slog mig o blåste mig på pengar MEN oj va jag har lärt mig!! Tillbaka till mitt missbruk: Slutade röka hasch i ett år, fick smaka några bloss efter ett år o PANG så va jag tillbaka! Det var första gången jag förstog att drogerna har betydligt större makt över mig än va jag trodde. Jag slutade igen efter ett tag o då va jag uppe i större konsumtion än va jag va när jag slutade första gången. Det som hände var att jag bara bytte drog, alkoholen gjorde sitt intåg på ett mer destruktivt sätt än innan, jag kom på rätt tidigt att jag drack i samma mönster som jag rökte. O nu har jag druckit på tok för mycket o på tok för ofta i ca två år o vill/måste lära mig att leva utan rus. Jag gillar mig själv nykter o är stolt över min historia, att jag klarade av att resa mig efter en lång sjukskrivning, men jag gillar INTE den jag är på väg o bli pga alkoholen! Förlåt om jag är otydlig o "hoppig" i min historia, hoppas att ni förstår kontentan iallafall. Åhh va jag är glad att jag har ER alla här, kram på er <3

Heja dig var du är duktig som tar tag i vindrickandet! Är själv ganska ny här på forumet och det låter lite som vi också kan ha liknande historia (verkar vara många här som har det). Tex har jag också haft ett tryck på höger sida under revbenen ibland. Gjorde mig Tokrädd. Samtidigt har ingen läkare kommenterat mina levervärden, så jag antar att de är OK. Efter bara någon dags uppehåll så brukar det onda i sidan också försvinna.

Känner igen mig precis i det du beskriver. Och bara vin här med, förstår heller inte varför?
Jag är heller inte speciellt aktiv här för att jag helt enkelt inte klarat av att ta steget fullt ut, fruktar tomheten, tristessen och rastlösheten som kommer, att genomlida och uthärda vardagen utan airbag (läs bag-in-box).
Kan heller inte klaga över någonting i mitt liv, jag har allt man kan önska sig!

Förvisso har jag halverat mitt alkoholintag det senaste året/halvåret, så det går iaf åt rätt håll och jag mår bättre, dvs är mer sällan bakfull och det där klassiska 'kl 04.00-ångest' uppvaknandet sker inte så ofta längre!

Det där diffusa trycket på höger sida har jag också haft i perioder, konstigt nog så är alla mina värden perfekta!? Levern är ett
starkt organ som klarar väldigt mycket men när den väl tar slut så tar allt slut :( Kanske borde du gå och kolla?

Häng kvar här och läs om inte annat! Och du, var inte hård och elak mot dig själv, din resa har precis börjat! Och vem har sagt att vägen mot nykterhet skall vara spikrak? Det tog dig 5 år att ta dig dit du är idag, hjärnan behöver tid att omgruppera sina resurser helt enkelt så du kan hitta den rätta motivationen ;)

Jag hejjar på dig!

Tack för svar Eken. Jo, jag har prövat antabus men mådde inte bra av dem. Det stämmer att jag kämpat länge och "slarvat" med AA-möten. Jag får nu ta till alla medel som finns och det inkluderar att "gå tillbaks" till AA men också att vara betydligt mer aktiv på forumet och läsa min bedrövliga historia för att påminna mig själv om hur illa det står till/Tjalle

Att läsa tycker jag egentligen fungerar ganska bra. Det är rutan man skriver inläggen i som är alltför bred för att rymmas på displayen. Har oxå Nokia (nyare modell). Kanske där felet är? :)

Eller något som Magnus kan åtgärda?

Oj, du fick verkligen i dig mycket på kort tid då om du blev så redlös.
Vet att du kämpat länge och minns bl.a inlägg då du var på AA första gången. Såg verkligen upp till hur du kämpade den perioden. Antabus, har du prövat det? Kan inte det vara något som hindrar dig om infallen att dricka dyker upp så snabbt?
Kanske detta som behövdes. Ett minne för att komma ihåg och som du t.o.m. kan vara tacksam för så småningom..

Hej MB och alla ni andra. Jag vet inte om jag har mått sämre i hela mitt liv än idag. Världen slogs i spillror igår. Jag var ute och flög igår med min fru (inte på semester utan det är (var?) tänkt i övermorgon.

Väl framme på flygplatsen i alldeles för god tid hamnade jag i loungen. Där är fri tillgång till alkohol och igår bara brast alltihopa. Började hinka vitt vin från tappkran, gick över på rött och har ingen aning om hur många glas jag fick i mig och som vanligt gick det med blixtens hastighet. Jag blev inte bara full utan snarare redlös. Jag släpptes inte på, på planet. Min fru åkte själv. Någonstans just före detta ögonblick svartnar allt och det är bara ett stort svart hål.

Vet att jag en stund senare ramlar pladask på golvet och har sönder glasögonen och blöder i panna och vid sidan av ögat. Nästa minne är att jag vaknar till inne hos en läkare på flygplatsen. Ca fem timmar senare sätts jag på sista planet hem med två vakter som följer mig in på planet.

Ni kan bara ana hur jag mår idag. Vad är det jag har utsatt min fru för?? Ingen människa ska behöva gå igenom det jag gjorde henne och hur många andra tillfällen har det inte varit där oerhört pinsamma situationer uppkommit. Jag vet inte om hon kommer att gå ifrån mig efter detta,jag antar att det vore konstigt om hon inte gjorde det.

Semestern i övermorgon har vi inte med ett ord berört. Ångesten jag har just nu är obeskrivbar. Jag är så fruktansvärt fylld av skuld och skam. Jag föraktar mig själv något så oerhört. Jag har kämpat mot alkoholen i så herrans många år. Oavsett vad som händer i mitt privatliv efter detta kan jag aldrig någonsin mer ta så mycket som en lättöl. Hade jag inte blivit stoppad av vakterna igår hade jag supit ihjäl mig. Jag har inga som helst spärrar längre. Det har eskalerat och jag blir som en helt annan människa när jag dricker. En väldigt tragisk figur. Så långt bort från den person jag är när jag inte dricker. Jag kan inte förstå att det är jag som har ställt till allt detta. Jag är inte riktigt säker på var jag ska hämta kraften att kunna fortsätta mitt liv. Däremot så kände jag att jag helt enkelt var tvungen att skriva ned detta på forumet. Det bara måste ut. Jag hoppas med er hjälp kunna få fason på mitt resterande liv och också gottgöra alla de människor som jag gjort illa. Jag vet inte var jag ska börja men detta forum kommer att vara en viktig del.

Ursäkta ett långt och rörigt inlägg från en förtvivlad
Tjalle

Tack!!

Vilka Fantastiska människor ni är!!

Och JA... alkoholen ÄR nog, eller nej den ÄR min avslappningsmetod. Det enda jag kan "ta till" även när barnen är vakna... sen orkar jag inget mer och livet känns meningslöst... trots att jag faktiskt har allt och möjligheter som inte är alla förunnat ens.

Jag vet inte om jag vågar skriva här mer, kanske ska hålla mig till att läsa. Jag klarade mig inte längre än att jag sitter med ett glas vin igen, jag har halverat (nästan iallafall) intaget denna vecka som gått men jag vet inte hur jag ska hantera raslösheten och känslan av "ensamhet"? Att inte kunna sova, svettas om nätterna, ligga vaken och vara mörkrädd...

Jag tror att jag dövar mina känslor med vinet dessutom, inte ens spriten fungerar där, bara vin, undrar varför. Det känns som jag inte kan vara glad utan vinet, att jag inte orkar... att livet blir så... stort? Vilket bladder... flåt...

jag tycker det låter som du är smart och att det går bra för dig.

du klarar det.

så har jag märkt att jag måste hålla mobilen rakt upp medan tråden laddas, lägger jag den på sidan en kort sekund laddas tråden bredare, men det är en äldre Nokia jag har, vet inte om det är samma för andra mobiler.

/MB

Hej!
Ända sedan jag registrerade mej här för femton månader sedan har du flaxat runt som en skugga, Mt har skrivit mycket, och jag har er två att tacka för många ögonöppnare. Nu är du här igen, och det är jag glad för!

God fortsättning!
/MB

Välkommen!

Jag har tagit antabus, för mej funkade det, de går liksom in där luckorna i nykterhetstänket finns, de är en krycka, för gå får man göra själv, det är ingen annan som gör det åt en, antabus är alltså inte en elektrisk rullstol med GPS och autopilot, de är bara en krycka, ett stöd när det blir motigt.

Välkommen!
/MB

med suget eller vad man nu kan kalla det, är lurigt. Du har förmodligen stött på någon trigger som du inte visste fanns. Jag åkte på en sådan nu i december, jag hade inte garden uppe tillräckligt högt.

God fortsättning!
/MB

Att själv ta tag i sin egen situation kan faktiskt vara bättre än att någon annan typ Farbror Haffa/Blå gör det åt en. Man bestämmer själv då, och har ingen annan att ta i hamporna än sej själv. Så läs och skriv, och god fortsättning på året!

/MB

Inget fel på oss. Vi har skaffat oss en missbrukspersonlighet som vi nog tyvärr får lära oss att leva med. Bra av dig att du är snabb och upptäcker dessa tankar i tid, innan "förhandlandet" börjat.

Om du ännu inte läst Jaget och missbrukaren skulle jag vilja rekommendera dig att göra det. Den beskriver missbruk och missbrukspersonligheter väldigt bra och igenkänningsfaktorn är stor (i varje fall här).

Grattis till ditt år! Och kom ihåg att det blir aldrig bara "en kall öl".

det ekonomiska intressen i första hand som styr. Se bara vad som händer med vissa stater som nu legaliserar cannabis...fullständigt vrickat ! Men det är starka krafter bakom det. Vissa länder har ju provat att använda "legalt" heroin till heroinister vilket ju är helsjukt. Organisationen KRIS har ju rejäla problem med unga som kommer till dem och som är beroende av Subutex och hur f-n avvänjer man en människa från ett avvänjningsmedel ??? En del unga köper Subutex via langare för att de inte får vård direkt de söker hjälp, det är deras sista desperata utväg eftersom samhället sviker.

Jag har aldrig någonsin hört eller ens hört talas om nån som blivit hjälpt av Campral (som jag själv tjatade mig till i tron på ett mirakelmedel. Helt obefintlig effekt)) som fortfarande erbjuds efter att ha varit ute på marknaden i, vad kan det vara.... i kanske 25 år.Men industrin är stor och stark så det föreskrivs fortfarande.

Ett recept på "mental omdaning" skulle få mycket större effekt till mindre kostnad och utebliven vinst från läkemedelsbolagen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5677376

hur har du det?

Starkt gjort att hälla ut resten!
/MB

Tufft att säga till chefen, men det är det värt! Jag hoppas att du får din särbo att förstå, det är helt klar en omställning för henne också, hon har ju bara umgåtts med alkisen, den hon blev kär i.

God fortsättning!
/MB

dvs vad jag förstår själva inlägget i debatten är solklart och helt enligt min uppfattning, jag har grubblat en del på det där med att ersätta en drog med något annat eller samma. Nikotinplåster och tuggummin och allt vad det är, hjälper ju bara till att underhålla det fysiska begäret. Om man inte jobbar med det psykiska samtidigt är det helt omöjligt att sluta röka då, man skjuter bara upp rökandet lite. En del kanske lyckas, men inte jag. Borde ju vara samma sak med tyngre droger, Metadon och Subutex skulle kanske kunna ha sitt berättigande om man riskerar farliga abstinenser, och att man kan lindra det då, men utan mental omdaning i huvudet kommer man inte så långt.

Läkemedelsbranschen är falsk, så in i den!! Det finns ett fåtal branscher som jämt går med vinst - aktieplacerarnas älsklingar!- och läkemedel är en. Varför skulle annars mediciner som döms ut här i västvärlden som farliga fortfarande säljas i tredje världen? Läkemedelsjättarna har lindat läkarna runt lillfingret...

Usch jag blir så upprörd! Ja, jag har tuggat i mej Antabus, det står fortfarande en burk i skåpet, och jag ska ta ut den andra burken innan receptet går ut, men Antabus funkar ju inte på samma sätt, det är inte "burkad alkohol".

Kram!
/MB

Vardagen pockar på. Fick ett samtal från jobbet. "Kan jag ta natten mellan 15:de och 16:de?" Samma dygn som jag återvänder hem? Tackade givetvis ja, eftersom jag vill behålla jobbet och mina kollegor har varit schyssta och jobbat "mina" pass under min månadslånga semester.

Men jag blev sur och tänk; Min första reaktion var att nu vill/behöver jag fan ta en kall öl! Inser mer och mer att något är riktigt skevt i mitt huvud. Det skrämmer mig. Vad är det för fel på mig? För fel på oss? Jag ser en bunt smarta, ofta "högfunktionerande" människor som gång på gång väljer att välja fel. Jag skriver med vilje väljer. För de där "fallen" har jag svårt att köpa. "Hoppet" är också lite svårsmält i min trånga värld. Jag är en vuxen någorlunda klyftig kvinna och idag tänker jag välja att varken falla eller hoppas. Kan det bli en lösning på galenskapen/alkoholismen? Återstå att se, men det känns som jag redan har prövat de andra stigarna. Oftast med förödande resultat.

Fia

pratar om att kämpa och slåss mot alkoholens grepp, och så gjorde även jag en gång, tills jag lärde mig att släppa taget och låta livet styra hur mitt liv skulle se ut. När jag lärde mig att sluta kämpa mot en övermäktig fiende och istället acceptera "att så är det", eller på AA-språk : "Jag är maktlös mot alkoholen", så blev allt så mycket enklare.

När jag accepterade, insåg, att jag hade sjukdomen alkoholism så fanns där ett botemedel som jag hade förträngt i så många år. Om jag inte tar det första glaset så får jag övertaget efter ett tag och jag kan lättare titta på det jag behöver ändra på hos mig själv för att inte komma i situationer där spriten pockar på uppmärksamhet.
Att göra en genomgripande förändring blev ett måste men som också innebar mycket skoj och knasiga upptäckter på hur jag gjort i så många år utan att tänka mig för. Livet ljusnade mer och mer och jag kunde efter ett tag rikta blicken utanför mig själv och återupptäcka livet som utspelades där ute och som bara väntade på att jag skulle komma ut och njuta av det. För mig tog det över 1.5 år innan jag hittade mig själv och min nya egna person så jag fick en egen identitet, ett eget namn, en egen personlighet och inte bara "den där alkisen".

Idag är jag mig själv, jag behöver inte gömma mig eller föreställa mig utan bara vara JAG.

Jag blev idag påmind om min tidigare "kamp" genom nedanstående text tagen ur boken Var Morgon Ny som en vän i gemenskapen välvilligt delade med sig av idag. Jag behöver såna påminnelser.

"Kineserna anser att vattnet är det mäktigaste av elementen eftersom det inte gör något motstånd. Stora stenar kan det nöta ner och svepa med sig.

Ironiskt nog är icke-motstånd något som vi kanske får lov att kämpa oss till. Icke-motstånd – underkastelse – innebär att man ger upp sitt eget jag helt och hållet. I form av falsk stolthet har detta jag eggat många av oss genom kamp efter kamp. ”Fattar ni inte att jag har rätt?” gnäller vi, och gör allt starkare motstånd. Om vi däremot följer med livets ström, guppar på vågorna, ger upp vårt jag, så frigörs en helande energi – den slätar ut de negativa vibrationerna på vår stig. Vi får frid. Vi uppfylls av själsfrid var gång vi frivilligt ödmjukar oss."