Senaste kommentarerna i forumet

Det var länge sedan jag besökte rummet som jag själv skapade. Så fint med alla som kommer in hit och vilar eller städar och pyntar. Jag ställer fram en kanna kryddigt te och ett fat med lussebullar. Tänder några ljus och sätter mig ned för att berätta för alla som vill lyssna hur det kan vara att bli fri från alkoholen...

Häromkvällen hämtade jag älsklingsgrabben, 12 år, som varit på fest hos en kompis. ("Fest" innebär här att vara ett gäng grabbar som spelar dataspel och äter chips). Klockan var 23 och kompisens mamma sa att hon hade satt tiden till 23 för att kunna gå och lägga sig i hygglig tid. Jag erbjöd mig att skjutsa några av de andra grabbarna hem, men det behövdes inte eftersom de skulle bli hämtade med taxi. "Jaha" sa jag "det finns tydligen fler föräldrar som är trötta och vill komma i säng". Grabbarna tittade på mig. "Nä, vi fick ta taxi för att de skulle kunna dricka" svarade det.

Förstår ni? Tanken slog mig inte att någon skulle beställa taxi för att få dricka! Men hade detta hänt för två år sedan hade det nog varit min första tanke. Och, ja. förmodligen hade jag själv inte varit nykter och kunnat hämta med bil.
Så till alla er som kämpar där ute vill jag säga:
DET GÅR ATT BLI FRI
Var och en på sin fason, men även en kidnappat hjärna kan hitta friheten och i princip sluta tänka på alkohol.

Igår hörde jag reklam för Drosty-Hof och tyckte den var konstig. För det är väl en chokladsort?

Ta hand om er och ta en vit jul!

Kram från Nynykter

Det är nog en bra början :)
Borde jag ha gjort för länge sedan, du är modig!!!!
Spes

Tack för alla svar! Jag lyfte tråden hit för jag tänkte att måste börja någonstans. Jag funderar ringa en rådgivare här på alkohollinjen för rådfråga börja någonstans. Just nu har jag inte druckigt sen fredags och nu börjar de komma känner jag. De bara bita ihop försöka hitta på något annat.

Jag menar förstås inte att du beter dig som min vän. Ville väl egentligen bara säga att man kan ha ett missbruk även om det "bara" är två dagar i veckan, speciellt om man själv upplever det som ett problem och att det finns ett centralt fokus kring alkoholen.

Jag har en vän som absolut inte drack varje dag men när han väl drack, ett par gånger i veckan så blev han som förbytt. Vinglade med huvudet och skrek, var otrevlig, ramlade och hamnade ofta i bråk. Som nykter var han världens trevligaste med ett toppjobb. Han älskade dock de första glasen och var då jäkligt kul men sedan slog det för det mesta runt totalt. Tills slut fick han problem i sitt förhållande och blev deprimerad. Han fick av jobbet hjälp med 12-stegprogrammet och är i dag nykter alkoholist. Jag vet inte riktigt skillnaden på missbruk och beroende men en gissning är att jag är alkoholberoende och att han hade ett missbruk. Men det spelar kanske ingen roll, alkisar är vi båda fast på olika sätt.

jag också är i din ålder. Tror inte Antabus är det rätta i detta skedet.

för idag? Men tågen går varje dag, så gör gärna det.

(glömde ett litet ord där...)

Jag känner igen mycket av det du beskriver. Jag har samma beteende. Jag är dock inte singel eller saknar hobbies. Men jag dricker alltid 2 ggr i veckan. Kan hålla uppe några dagar men faller för suget i alla fall till sist. Rättfärdigar drickandet efter att ha hållt uppe. Alkoholen känns så vikitig. Vill lägga av men saknar kicken och verklighetsflykten. När jag ser på mitt liv är allt bra. Jag har inget att klaga på men ändå är jag ständigt missnöjd och längtar efter annat. Jag tränar också en del men är bra på att kombinera både det och ölen.

Jag försöker bita ihop och ändra mitt förhållningssätt till alkoholen. Jag vet att jag mår bra när jag vaknar nykter så jag försöker minnas den känslan när suget kommer. Man ångrar aldrig en nykter kväll.

Ska iväg på konferens med jobbet efter nyår. Då sups det nått så kopiöst att alla är mer eller mindre vrak i bussen på väg hem. Jag ska unna mig den lyxen att vara nykter hela resan. Känslan att vara pigg och fräsch när man äter hotellfrukost och sedan sitter på bussen hem efteråt. Oslagbart! Då ångrar man ALDRIG att man höll sig nykter dagen innan.

Håller med pellepennan, ta hjälp av sjukvården om det känns rätt, skriv här och läs i trådarna.
Jag är själv skapligt ny här med att skriva, läst har jag gjort i år och det är skönt
att veta att man inte är ensam.
Spes

Återkommer med dagräkningen ;)

Ser att du lyfte över tråden från dricker jag för mycket? Till förändra sitt drickande.
Och det är ju precis det vi bör göra. I vilken omfattning och när måste vi nog bestämma var och en,
men fortsätt att läsa, och skriv så kommer säkert tipsen in, även från andra.

Men tveka inte att ta råd av en läkare om du känner att det är rätt. Kanske har du inte hunnit utveckla fysiskt beroende
men att sätta i sig 10 burkar starköl och hamna i fyllecell och det andra du beskriver är ju jobbigt nog!

Lycka till!

I bland är det som att se sig själv i en dålig film med tråkig handling som bara snurrar på och aldrig tar slut.
Drickandet tar aldrig slut, trassliga relationer som aldrig tar slut och inga härliga lyckliga slut där prinsessan kysser sin
prins och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Nu kysser jag min flarra, den enda som kan ge mig sinnesro (ja, för stunden, ja),
sedan startar ekorrhjulet och det är en gåta att min omgivning inte ser den B-rulle som jag befinner mig i.I bland har jag till och med druckit en hel del W när någon kommer och anförtror mig om att den och den är nog alkoholist, eller råa skämt kring någon alkis och jag skrattar med högt och hoppas att tuggummit gör sitt, sedan åker jag hem och gråter över både alkisens och mitt öde. Spela filmen till dess slut,ett uttryck jag lärt mig här på forumet och när jag gör det så slutar det med ett snarkande i min säng och ett uppvaknande med ett par treo och sedan kommer ångesten. Inte över hemska saker jag gjort (ibland önskar jag att jag gjorde det så ångesten över dessa skulle kunna få mig nykter) men över mitt mående och min alkoholfixering och den trötthet som det medför.

Är det idag? I så fall kan du manifestera det i dig själv genom att skriva det här, och säga det högt framför spegeln på dass, om du tror det hjälper? (Det kan faktiskt göra det) Så är du igång, och ingen här inne kommer döma ut dig om du faller, inte här inne i alla fall. (Så den ursäkten var lite för svag:-))
Sedan räknar man ju själv ändå, och gör man det och räknar noll, noll, noll så blir ju inte självkänslan bättre för det, eller?

Se detta som inlägg som vänskapligt och peppande!

ok, idag ska jag inte dricka någon alkohol (Ja sa det till mig själv)

Jag minns att du hade en vit period, säkert mycket längre än vad jag lyckats med mina 6 dagar som längst på raken under en period på 6-7 år. Sedan har jag kört perioder, några veckor med 3-5 nyktra dagar i veckan. Det är som om jag är livrädd för nykterheten och så var det inte förr. En period när jag gick och studerade för en 10-15 år sedan drack jag vin kanske tre gånger i halvåret, då barnen var små. Annat är det nu, jag känner igen mig i det du beskriver. Sedan har jag svårt att börja räkna dagar här offentligt eftersom jag skäms om jag faller. Men det är väl också en del av mig själv som jag måste börja arbeta med, skammen. Det var skönt för mig att höra dina ord i dag, din uppriktighet och att ditt hopp finns kvar.
Klart vi hörs och syns!

är det här. Skulle åka utomlands och fira en gammal vän, och då tänkte jag att OK, jag kan väl dricka en långhelg och sedan återgå till nykterheten igen. Men som så många gånger förr så fungerar det inte så för mig och oss, jag är alkoholist och det innebär att börjar jag dricka så är det djävligt svårt att sluta. Så nu är jag fast i fällan igen, dricker varje dag och vaknar varje dag och mår skit. Precis som du börjar jag bli rädd för hur det ser ut inne i kroppen, och lägger jag inte av kan det ju påskynda min död kanske. Det är verkligen hemskt att vakna med ågren varje dag, må skit och sedan kvickna till vid lunchtid och framåt eftermiddagen mår man hyfsat och har inte tänkt dricka idag. Men strax innan 18 har hjärnan övertygat min kropp om att ta sig till Systemet, bara en sista gång. Många gånger är det inte ens lockande att dricka, ungefär som att tvinga i sig mat bara för att man är hungrig. Men lik förbannat sitter man där på kvällen och har officiellt druckit två folköl, men inofficiellt sex-sju starköl som gömts. Det är så sjukt, jag vet att tar jag bort alkoholen i mitt liv så kan det bara bli bättre. Och ändå... Men Spes, en dag ska bli vår första nyktra dag på våra nya nyktra liv!
Vi hörs och syns

Sitter på jobbet och är tankfull.
Svårt att fokusera, inga goda nyheter än så länge med dagar hit och dit.
Men jag mobiliserar.....
Lite lustigt! Fick visa leg. på bolaget sist.
Mitt leverne syns inte på mig, borde se ut som 100 år.
Men hur ser man ut inombords?
Det är den skrämmande tanken, kanske den som ska höja motivationen....
Undrar lite försiktigt hur ensam jag är i det här, om det finns någon mer
i min närvaro.........innan jag började läsa forumet var jag helt ensam.
Forumet har satt ord på mina problem men också visat att det finns lösningar, dom som kan,
som kämpar, vill, det är inte hopplöst, kanske jag bara inte har slagit i botten än....

Förstår dina tankar och känner samma uppgivenhet ibland. Tror nog att det kan vara bra med samtal som NyMan så klokt formulerat det.
Och så länge vi håller oss nyktra, så kan det ju inte bli värre, eller kan det det? Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland, men det jag inte ska ta till mig just nu är -alkohol. I allt jag inte vet, så är jag i alla fall, att jag är helt säker på det!

Tills jag mår bättre, så sitter jag hellre här själv och mår liksom "inte alls". Känns bättre än att umgås med dom som kanske skulle få mig att dricka. Eller såhär kanske: Då umgås jag hellre med er alla, som får mig att inte vilja dricka!

Tack som tusan för er och du, m-m!

Läste i sent går kväll "Anfäkta" som Buzzz har en länk till i sin tråd (14. december 2013). Tack för den! Gav mig både lite underhållning (till en början) och sedan insyn i vad 12 stegs modellen innebär. Det ger mig hopp att det går att klara det här, men även oroliga funderingar på om min strategi att "klara" det här bara genom att var fortsatt nykter, kommer att ge resultat?

Jag är ju kanske en person med en inneboende skeptisk syn på allt från terapier, andlighet, AA osv. Varför det? Är det för att jag är rädd? Är det för att jag är rädd att det skulle vara jobbigt? Kanske är det som att jag sett det som att byta en drog mot en annan, men om det hjälper att komma vidare när det gäller det stora problemet alkohol, så kanske man ska skjuta med bredsida?!

Det jag menar är att min strategi att vara "min egen lyckas smed" kanske är något som ligger i min historia att en bra man hjälper sig själv? Kanske är det så för oss som hade far och morföräldrar som var uppvuxna på 20 talet? Inget j----la daltande här inte! Ja så kan det ju vara, men kan "en bra man" som hamnat i mitt läge klara av det? Känner det som om jag fått huvudrollen i en dålig film (fast på film kan man inte beskriva alla känslor och tankar som rusar genom hjärtat och hjärnan.

På något sätt är det som att den oro jag känner inför vad som kanske hänt rent fysiskt med mig, blir utbytt av osäkerhet när jag funderar på hur jag hållbart ska lösa nykterheten, och komma ur det svarta hålet som drickandet har hjälpt mig att hamna i, och inte minst bli en bättre person för min omgivning.

Nåväl, nu in i dagen. Ta vara på er där ute!

Tack Buzzz!

Läste inatt, och det det var både underhållande och skrämmande läsning. Vet inte riktigt vad jag ska tänka efter det. Verkar ju inte som om det finns någon bra statistik på att klara sig på egen hand ur detta?
Om en tredjedel grejar med hjälp av 12 stegs metoden, med den genomgående "makeover" som krävs, hur många klarar det då genom att bara lägga nyktra veckor till varandra, genom en dag i taget? Dom funderingarna gör faktiskt att man känner sig lite nedslagen i skoskaften.

Det är som att jag har ett inbyggt motstånd mot allt som har med tro och andlighet att göra. Liksom "ensam är stark" tankesättet eller att var "sin egen lyckas smed". Tror inte jag är ensam om det, men hur bra har det gått med den strategin fram till nu?!

Men som sagt, tack ändå!

Ikväll är det Tv-spel med kompisen igen. Detta har de senaste 6 åren (minst) inneburit... ÖÖÖÖLLLL!!!! Men inte ikväll. Inte förra gången vi sågs heller. Min vän känner inget begär men dricker gärna om jag gör det. Det var fan så mycket trevligare sist då vi avstod så ikväll ser jag fram emot ännu en nykter TV-spelskväll. God mat blir det men inget supande. Ser fram emot det.

Ser även fram emot lite julledigt snart.

Kloka ord, NyMan. Ja, det kanske är så det är. Mer liv att ta hand om. Jag tänker att det här måste få ta tid, och precis som du skriver - vara sann mot mig själv. Men om jag inte vet vem jag är?? Men det är väl som med andra saker,ibland är det lättare att definiera vad man inte vill än vad man vill.

Samtalet jag bokat är ett sk inledande samtal. Känna på lite, liksom. Vet inte om jag vill gå i samtal någon längre tid, men jag känner att jag vill prova ett bollplank som är neutralt. Känns det inte bra bokar jag ingen ny tid. Det jag är rädd för nu är att trilla ner i ett depressionshål, eftersom jag varit där tidigare i samband med stressreaktion. Att hamna där vill jag ungefär lika lite som att trilla tillbaka i alkoholdrickandet... Men, jag ser ändå med förhoppning mot framtiden. Efter helgen vänder det och blir ljusare igen. Bara en sån sak. Och att avstå från alkohol kan ju på sikt iaf inte ha några negativa effekter på kropp och själ, det har jag mycket svårt att tro... Ibland måste det väl göra lite ont, och att ha tråkigt behöver man också ha då och då.

Och känslan i kroppen och knoppen att ngt kommer hända imorgon..men att jag vill dricka ngt finns här och har funnits starkt idag. Förutom då jag lekte med mitt barn förut. Men känslan är här och den känner jag starkt igen. Vill såklart inte och kommer kämpa imot. Men så kommer morgondagen och så vips är msn där igen. Om inte så mycket kanske men ändå..j..vla tankar och gift. /ta hand om er alla fina starka människor

Du har precis beskrivit för mig hur det är att vara människa, speciellt en människa som bestämt sig för att inte fly något mer. Helt plötsligt finns det betydligt mer liv att hantera och då behöver man både tålamod och vanligt mod...

Min erfarenhet är att det gäller att vänta ut en del faser i huvudet. Hjärnan behöver tid för att processa nya livsbetingelser. Du har ju ändrat förutsättningarna och spelreglerna för ditt eget liv. Det påverkar även din omgivning och ditt förhållningssätt till densamma. Visst fan är det tråkigt ibland! Men jag ser på mina barn att tråkigheten är en förutsättning för kreativiteten och livslusten och det har jag försökt låta dem lära mig. Jag gillar inte heller att ha tråkigt, men förstår att det är en fullkomlig nödvändighet ibland för att jag ska få igång drivet framåt, så jag börjar röra mig i den riktningen igen.

"If I may be so bold?": Ta det lugnt, stressa inte fram någon slags validering eller utvärdering av ditt liv. Det kommer att växa och bli större och starkare om det får lov att hämta andan, precis som du. Försök att vara rädd om de vänner som du tycker förtjänar det och skit i de relationer som bygger på enbart alkoholumgänge. (Var på lite av en sådan slags träff i helgen - Boooooring!)
Psykolog/kurator/samtalsterapeut/KBT.. allt blir bra med rätt person i den andra stolen, men kom ihåg att det är ditt liv det gäller, så försök vara så sann mot dig själv som du bara kan. Har själv suttit där i stolen och märkt hur svårt det kan vara.
Och framförallt - Lär dig tycka om dig själv, för det är du absolut värd! Du är ju en riktig människa! Hur fantastiskt är inte det?!
KRAM!/NM

att du har en alldeles superbt härligt avkopplande resa. Att du upptäcker din man på nytt och kanske även nya/nygamla sidor i dig själv. Må det bli en spännande färd, både känslomässigt och geografiskt. Låt Den Goda Anden följa dina steg och ge efter för de ingivelser som ger dig något tillbaka. Jag ska tänka på dig här hemma och när jag ser dig framför mig på en vitskimrande strand vid ett azurblått hav så lovar jag att jag ska le med hela ansiktet. Med andra ord: Ha det bara bäst!

Så, iväg med dig nu!/NM

Hej LillPer! Låter som att du har det jobbigt. Du skriver att du önskar att du skulle råka ut för en olycka, och det låter ju inget vidare... Du skriver vid ett par tillfällen om att söka hjälp. Har du provat det? Någon att prata med eller en läkarkontakt? Bara en undran.
/m