Senaste kommentarerna i forumet

För egen del tänker jag.
Inte så att jag dyngar ner mig i många dagar.
Men fördjävla loj och faller så otroligt lätt för frestelsen.
När papegojfaaan kraxar på axeln viker jag ner mig så lätt.
Bara att dricka är inte så farligt intalar jag mig, em öl här eller en öl där. Blir till fler och lite vin på det.
Sedan somna i soffan, upp till jobbet mitt i natten.

Sköta jobb ok, tränar och är riktigt aktiv med barnens aktiviteter.
Har jag problem?

Sorry mycket detta i din tråd, men mycket kom fram i insikt för mig just nu i skrivande stund.

Skriver mer i min tråd, men även jag har svårt art låta bli att falla för frestelsen igen och igen.......
Har för faaaan INTE klarat tre helger i följd sedan jag hittade forumet i oktober.

PAA kan det bero på det?
Nu kör vi, jag är på IGEN!
/A

livskraft. Du,Berra, M.t och några till är ju några utav stöttepelarna här.
Ni har genom era livsberättelser gett kraft och ork till oss andra som har en vilja om att kunna förändra sitt drickande.

Ni visar att det går, och precis som du själv skriver så gäller det att finna guldkornen i vardagen.

Stort och uppriktigt TACK till dig Adde.
/A

Livet kommer åter med mat och motion igen.

Det var tunga dagar igen att ta sig ur, klarar dåligt av stress och allmänt besvärliga känslor som normala (icke alkisar gör). Detta måste ha varit sista racet, tror faktiskt inte jag överlever en gång till, varit otäcka tillbud varje återfall.

Har läst om detta fenomén som kallas post akut abstinens, jag har klarat av nykterheten som mest 6 mån. i följd för att senare ta återfall igen, så här har jag hållt på senaste 2-3 åren. Finns tre varianter av PAA.

-En som minskar med tiden nykter.
-En som kommer och går lite hur som helst.
-Och slutligen min variant den som ökar med tiden nyckter och ofta resulterar i frekventa återfall.

Huvudet klarar en viss mängd av stress och allmänt jobbiga händelser, sedan är det kört jag blockeras och köper alkohol för att fly dessa känslor. Utan att tänka på följder för nära & kära som jag normalt älskar över allt annat i livet, eller konsekvenser för mig själv.(sjukt)

Detta sliter på min familj och mig själv, återfallen blir till periodsupande upp emot fem dygn utan nykterhet.

Abstinensen nu senast var det jävligaste jag upplevt i mitt liv, sov inte på tre dygn svettningar, kramper, syner, hörde prylar som inte fanns, oro, dödsångest mm. Avgiftade mig själv vilket jag inte borde ha gjort, efter att ha läst i efterhand om hur allvarligt det är med dille.

Tack för era kommentarer & stöd.

En numer nykter alkis sedan 5-dygn, denna gången måste jag fixa biffen. /J

Adde, känns speciellt att vi följt varandra så många år. Må du få det bra i ditt fortsatta liv trots alla pucklar.
Du är förstås på grund av din långa och stabila nykterhet en hjälp för oss som snubblat hit och dit.
/Fenix

...en kram och en tanke...båda långa, varma och omhuldande (härligt ord tycker jag, urkraft för mig)

under de sista dagarna fått små otroligt fina goa gester av vänner och faktiskt av mer eller mindre okända personer, personer som jag känner till utseendet men inte mer.

Och jag har blivit så glad och tacksam för dessa gester och jag har blivit varse hur otroligt efterlängtade de varit. Jag har varit/är svältfödd på sånt så jag suger girigt i mig av det som erbjuds och blir verkligt och uppriktigt glad.

Träffade lite gubbar, ja, äldre än mig tom :-) , på gymmet och får genast en dimension på mina i mitt tycke stora problem. Och igår träffade jag en kvinna som jag inte sett på ett halvår och sa direkt : Vad har hänt ?? Är du sjuk ?? Jag berättade om skilsmässan och vad den för med sig och hon tröstade och peppade. Hon vet vad hon talar om eftersom hon själv flytt hals över huvud från sitt forna hem till ett liv som hon inte visste ett dugg om. Det ger också distans och jag kan inse, fast det fn är svårt, att jag trots allt har det hyfsat bra. Jag har möjligheter, jag har inga livshotande sjukdomar (lite småkrämpor sisådär !) men mest har jag nog "tyckasyndommigsjälv-syndrom".

Och en annan väldigt viktig sak : Jag är nykter och jag har inte skänkt en tanke på alkohol under den här jobbiga resan.

Jag har igår betalat in deltagaravgiften till vårmötet i GiG och jag har andra små saker som jag planerar in för att få positiva vibbar i vardagen. Det har blivit mer och mer viktigt för mig att bryta vardagen och se mig omkring och upptäcka att världen snurrar fast jag under en lång tid inte hängt med riktigt.

Och återigen upptäcka hur viktig en stabil nykerhet är för det vanliga livets alla skiftningar.

Tack för att ni hjälper mig att vara nykter !!

Har hon kommit till rätta nu? Får hoppas att hon hittat något varmt ställe! Jag saknar min lilla kattfröken som gick bort i februari - det är något särskilt med kärleken man känner till en liten katt!!

Hej Berra! Jag är en av många som följt dig genom åren genom olika nick namn.. Saknar dina rader, hoppas du har det bra..

drabbar alla. Själv skulle jag inte alls uppskatta att en främmande kommer och kramar om mig. Jag tror inte det hade något med dig att göra, att du skulle "utstråla" något. Lika lite som den som blir utsatt för en blottare "utstrålar" något speciellt. Klanka inte ner på dig själv för att andra inte har något socialt hyfs. Det får stå för dem.

Själv tycker jag att jag alltid varit en "skummismagnet" utan att vara alkoholist men jag tror ändå att alla upplever udda möten i vardagen då och då.

Lycka till på intervjun!

Underligt möte som jag måste teckna ner. Imorse blev jag uppraggad av en man. Skönt för självkänslan kan man ju tro men inte alls. Var ute på en slags powerwalk och på väg hem. En man springer fram till mig nära porten och kramar om. Men känner jag dig? Jag känner igen dig svarar han. Sen frågar han om jag vill följa med honom hem och dricka vin! Före 11 på förmiddagen! Utstrålar jag verkligen så mycket alkoholist? Helt knäckt just nu. Är detta normalt? Fick även hans namn Anders Halldén. Känner mig mindre än en muslort. Inbillar mig att detta inte händer vanligt folk.

Fia

Grattis till din fortsatta nykterhet! Din beskrivning av tiden hets och stress känns igen av många. Jag har mött många som gått i väggen, de flesta återhämtar sig. Det som jag sett är en kvarstående stresskänslighet som man måste lära sig känna igen och hantera. En av mina vänner säger att hon är allergisk för stress - och då handlar det om att välja bort också sånt som kan vara roligt ... det får inte bli för mycket.

Kanske LCHQ är något för dig http://mabra.com/lchq-sa-funkar-den-nya-lchf-dieten/
http://bloggar.aftonbladet.se/trendotraning/2012/02/lchq-basta-tranings…

Jag gillar Sanna Ehdin http://www.ehdin.com/?navid=171&sub=4

Lycka till i fortsättningen, ta hand om dig! / mt

Ledsen, och lite allmänt känslokaos just nu.

Är en person som har ganska svårt för att stå upp för mig själv. För osäker och konflikträdd tyvärr.

Har varit många diskussioner på jobbet senaste tiden. Effektivare, mera arbetsuppgifter ännu effektivare.. Vore ju liksom trevligt att höra något positivt ibland också då det också borde finnas bra saker att ta upp också någon gång.

Var nära ett par dagar förra veckan att jag skulle ha tagit vägen förbi bolaget på vägen hem. Lyckades ändå undvika det som tur är. Antar att det är det jag gjort tidigare druckit och tyckt synd om mig själv. Tragiskt.

Skulle vara så skönt med lite ledigt nu med mera fokus på roliga saker! Har inte riktigt orken med det nu, känns som jobbet tar för mycket energi.

Blev dagens gnäll här nu… =) Undrar bara lite ifall det finns andra som varit sjukskrivna för utbrändhet tidigare, har ni blivit helt återställda?

Måste ta mig ur detta nu.. Någon typ av förändring måste jag ta mig till annars kommer jag bara att bli en riktigt sur och grinig tant. :P

Tack flygcert för lyckönskningarna!:)

MB Sockret tror jag absolut är en stor bov och det försöker jag undvika så gott det går (lyckas tyvärr inte alltid...:) Hört mycket gott om LCHF men tror att jag är lite för lat för att kunna följa det helt under längre tid. Kanske GI-kost skulle passa mig bättre. Men intressant med forskningen kring det!

ska man inte förakta - mycket kan man förstå och avslöja inom sig själv som betingade reflexer. Till exempel att man ska passa sig för gröna skylten och även helg- fritids- och festsug. Jag som inte är alkoholist men beslöt att sluta dricka saknade vinglaset när jag lagade lördags- och söndagsmiddag just för att det fanns den där inre sammankopplingen festligt=vin. Åtta veckor tar det att bli fri från en vana sägs det också. Omprogrammering. MEN vi mänskor har ett medvetande, vi har en fri vilja och möjlighet att göra val. Adde har beskrivit hur han lade om hela sitt livsmönster.

Den nya kaninboken ska jag absolut köpa och testa - låter intressant.

Vad glad jag blir att de är bra på jobbet, ta väl hand om dig. Många kramar Kalla

Bra folk runt omkring dig är ett måste där du befinner dig nu.
Berg och dalbanan kommer aldrig att upphöra.
Den skall aldrig upphöra heller.
Men med tiden kommer du veta när det blir en backe uppför.
På samma sätt kommer du ta lärdom av när det börjar barka utför.
Du klarar mer och me och kommer njuta mer av livet. Det härliga fantastiska livet du är på väg till nu.
Eget boende, helt eget ihopsatt med Stigsdotters egen personliga prägel.

Instämmer i Dompas tankar.........
Tänk dig tillbaka endast ett år i tiden.

Du HAR en anmärkningsvärd resa bakom dig.
Jag tycker inte du skall ut på "marknaden" än på ett tag. Detta tar tid att sjunka in och du måste resa dig upp.

Tror inte det är det primära just nu, ser att det bildats en kö av förväntansfulla och det är ju kul......... för dig. :-(

*blink vännen!
/A

Tack Tilde och vill.sluta för pepp. Jo, självhjälpsprogrammet känner jag till. Hänger över det varje dag. Känns som ett bra verktyg. Så jag gör övningar och dagbok varje dag. Vet inte direkt om jag har en massa energi utan jag är snarare rastlös. Jag vet att en del blir trötta när de försöker sluta och andra blir rastlösa. Men inget ont som inte har något gott med sig. Vårstädningen kan jag bocka av. Ska nog följa Tildes råd och se till att jag gör något på måndag efter intervjun. Alla vänner har ju jobb men kanske kan jag hitta på något själv. Nu är det jobbigaste den kommande helgen. Min man är ju också glad i alkohol. Han har inte sjunkit lika djupt som jag men jag vet att han VILL dricka i helgen även om han säger att han kan avstå för min skull. Det är lite kymigt då jag inte vill styra hans liv eller val. Men jag ska inte ta ut ledsamheten i förskott. På något sätt ska jag fixa det. Delmålet är nykter till och med måndag, sen får jag sätta upp ett nytt. Just nu känns det bra. Men jag är ju så bra på att sluta och minst lika bra på att börja om.

Fia

att det går bra på måndag med interjuvn.
Det andra tror jag att du klarar av galant.
Du strålar av framförsikt och possetivitet så helgen kommer du fixa. Jag tror på dig och du låter så övertygad så det gnistrar om dig.
Kul!!!
/A

Där finns en lugn och ro i dina rader som är förtroendeingivande. Du kommer att klara detta! Viktigt är att vara rädd om sig själv och det är du ju nu. Jag tror du är på rätt spår när du inser att du fått ett nytt jobb som består i att byta till dig goda vanor. Det tycks som om det är så vi måste jobba med våra hjärnor som är som vanedjur - det gäller att leda in nya spår och stigar i skallen. Orolig? Ledsen? Ja då ska vi inte automatiskt tänka i den gamla banan "ett glas vin" utan istället tänker vi "promenad".

Visst är det en lång process men även små mussteg leder framåt. Ibland får vi till och med lov att stanna upp ett slag (bara vi behåller näsan åt rätt håll ;-)

Kram från mig

...har du ju såklart, och det är ju faktiskt där du befinner dig - på marknaden ;-) Äsch det är det sista jag tänker på just nu, att jaga karlar och spela det spelet känns verkligen långt bort. (men när jag gör det har du såklart första tjing <3

och ger kraft åt mig och säkert många andra. Den resa du gjort och där du är nu. Du påverkar ditt liv i den riktning du själv önskar och det gör du med klar hjärna och med en energi som inte fanns för att göra dessa förändringar ett år tidigare.

Fortsätt så
och att det är berg och dalbana... ja det är livet det.
Kram Tilde

med Dompa... och så. Vilken fantastisk resa till ditt sanna jag du har gjort - och är på... Stigsdotter. Fina du. Kram / mt

...på hur långt du har kommit sedan ifjol. Sedan du mötte djävulen den där gången. Inget av det du går igenom just nu hade kunnat ske då. Du hade inte orkat...bara drömt och dränkt. Var riktigt stolt över dig själv! ...och så! /R

Vore ju konstigt annars...med allt du går igenom. Men berg-och-dal är bättre än en karusell...vilket jag tror det blir om man även drar in A i ekvationen. Starkt av dig att inte göra det.

Du verkar ha bra folk omkring dig iaf. Även chefen tycks ju ha fattat vad du går igenom. Så går det när man vågar vara ärlig!

Hoppas du får en bra ledig halvdag och kan göra ngt gott för bara dig själv. Kramar/R

PS: Lite ledsen blev jag över dina rader hos Kalla; Att du skulle ut på marknaden igen! Jag trodde vi hade en deal? :-(

Helt chockad blev jag över att det var så illa Putte...samtidigt som jag blir lite förbryllad. Tycker nog att du ska följa tjejernas råd och ta en time-out vare sig du behövs i ekorrhjulet eller inte.

Men jag anar (kan ha helt fel) också en ovilja i att ta tag i situationen. Är du kanske rädd för vad du får upptäcka i så fall? Helt förståligt. Tycker dock inte att du har råd att satsa på jag-klarar-mig-själv.

Förstår även att orken tryter och det är där jag håller med ovanstående skribenter. Du måste börja omprioritera. Det kan låta hårt, men det finns inga lätta utvägar och mår man som du skriver så är det dags att agera nu. Sök hjälp! Kanske inte vad du ville läsa...men så går mina tankar. Du ska vara rädd om dig Putte. Livet är ingen generalrepetion - du får en chans! Ta den! Om inte time-out så åtminstone läkar/medicin/vitamin hjälp./R

...är det allra viktigaste nu. Precis som Tilde säger så suger en del människor must och energi ur dig. Jag har människor omkring mig som jag velat tillhöra på något sätt men som jag nu ifrågasätter: varför då, de ger mig ingenting tillbaka? Det är såklart extra svårt när det är en förälder men de är också människor och ibland kanske de behöver få lite motstånd och lära sig att man inte alltid finns där när de behöver kräkas ut sitt elände. Var rädd om och ta hand om dig!