Senaste kommentarerna i forumet

Jo S-dotter det blev lägenhet, gården har vi hyrt ut på 5år. Mycket blandade känslor men jag vet att jag valde rätt, hade inte kunnat göra något annat val.
Tror att jag hade gått under annars, men visst känns det ensamt ibland och allt är lite krångligare. Är värre för er som har små barn, men allt löser sig om man är sann mot sig själv.

Var väldigt rädd att jag skulle börja dricka igen, men när spöket kommer flaxande så klappar jag till den med kvasten :D Vet ju att om jag prövar så åker jag dit genast och den rädslan har hjälpt mig mycket.

Många kramar//Kalla

Ångest fick jag alltid på morrontimmarna när jag druckit för mycket och över vad jag eventuellt gjort kvällen innan. Om jag pratat med nån i telefon och glömt det osv. Helt klart kopplat till dåtid och nutid, kanske även framtid förstås i viss mån. Skuld tycker jag är när man vet att man gjort nåt, vet vad man gjort och sen kan man få ångest för det naturligtvis. Det är samma sak med skam, absolut. De tre går hand i hand och är intimt sammankopplade i mitt fall med mitt alkohol(miss)bruk. Alla tre kan jag fortfarande ibland känna av när jag tänker på det som var. Men sen kommer tacksamheten och lättnaden för att den tiden är över.

en kommentar som en vän skrivit på annat forum :

Skuld - är kopplat till dåtid. Skuld för det jag gjort eller inte gjort.
Skam - är kopplat till nutid. Skam för varandet eller icke varandet.
Ångest - är kopplat till framtid. Ångest inför något som komma skall.

Hoppas att allt är bra med dig!
känn dig INTE sämre eller mindre än "de duktiga"
Vem vet hur "bra" vi alla igentligen är?
Jag kan bara tala för mig själv, och det är som det är........
Om jag säger såhär, öl är gott, vin likaså.
Men man får ta sig ikragen ibland.
Viljan finns, men inte alltid orken att stå emot.
Så är det för många härinne kan man läsa i flera trådar.
Du behövs, vi alla behövs!
Kram på dig vännen, nya friska tag.
Tänker på dig!
/A

Jag gillade det där med att "Fröken bestämmer och det känns bra"
Hehe.
Frk

hmm... blev tagen, du klev liksom rakt in i mitt rum, med orden riktade till mig. Orden du skrev är precis rätt och jag tänker att du läser mig.

Santorini, jag vill verkligen fånga dagen, jag är i hårt arbete när det gäller detta :)

Tack båda...

det är bara sej själv man kan ändra. Uttrycka sin önskan om förändring och hoppas att den andra vill vara med. Annars får man ta ställning till hur man ska göra. Nu har vi kanske förändrat det vi kan? Slutat dricka. Det ger oss utrymme till utveckling. Vi kräver mer nu än att bara låta tiden gå. Jag känner oftast en lycka över de fantastiska möjligheter till förändring som jag fått för egen del genom att bli nykter och acceptera att jag är alkoholist. Det kan ju kännas för jävligt ibland att det har tagit så lång tid att komma till insikt men det faller under första raden "acceptera det jag inte kan förändra". Gjort är gjort och nuet är det som gäller. Här idag kan jag göra skillnad. Fånga dagen.

Kul att du kommit till beslut om att ta jobbet Dompa!
Det är nog så att det är bara att tagla på. Men det är just det där när det blir lite dricka av så blir det gärna mer en ett glas/ burk/ flaska kan lätt bli 20 kalla!
Det som är jobbigt är när man kommer på sig själv.
Men men det är bara att vara vaken och känna igen situationen!
Läste i din tråd när ni sov på stranden, måste ha varit en härlig upplevelse.

Kämpa på!

//Paron//

era barn har - Lovechild och Strawberry. Vad heter Lillkillen på kärleksspråk?
sign: nyfiken

mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
Astrid Lindgren

-

...apro på förändring i relationen. Jag har så sakteliga kommit till ordentlig insikt om att det är bara mig själv jag kan förändra. Jag kan önska förändring hos någon annan men om den personen inte vill det själv så måste jag återigen gå till mig själv och ställa frågan om jag accepterar läget som det nu är. Att ta ställning för någonting och stå för det är något jag lär mig nu, att välja istället för att bara låta tiden gå. Kan jag acceptera att ha det så här? Ser jag någon förändring?

Bara en tanke som dök upp här, önskar dig såklart lycka till med din förändring hoppas ni får det bra! Här får jag nog också ta och skriva ned sinnesrobönen:

"(Gud) hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra; ge mig mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden."

...hålla med Mulletanten!

Bra också att lillkillen får se själv. Trist att hon inte tog sig i kragen och kom och hälsade på er om hon inte ens kan skylla på ekonomin. Förmodligen hindras hon, när hon är nykter, av skammen. Nå, vi har alla varit där och vet att man måste vilja själv. Vill man inte så blir det ingen förändring. Men fy fasen, halka omkring i bil med byfyllot... bergis hade de druckit också. Så himla sorgligt.

Jag tycker du gör rätt och du kan vara stolt över att dina små har dig nu. Jag tror man kommer långt med kärlek och omtanke, det är svårt att vara förälder men om vi bara visar att vi älskar dem så blir det nog människor av dem med. (var det inte Astrid Lindgren som sa nåt åt det hållet förresten??)

...skulle jag verkligen behöva göra. Börjar lite smått med att använda mig av ståbordet på jobbet ;-)
Hur går det för dig i ditt nya liv, blev det lägenhet, trivs du bra där?

Själv brottas jag med tankar på hur man ska lösa den där logistiken sälja hus/skaffa 2 nya boenden, utan att vi ruinerar oss. Är ju enklare om en kan bo kvar men det kommer ingen av oss kunna att göra. Ja, ja, det löser sig väl det med. Hoppas du har en bra dag idag, kram!

-

Har just börjat på en roman av Helena Henschen. Den heter I skuggan av ett brott och handlar om de s.k. von Sydowska morden som tydligen var en stor händelse i Sverige på 30-talet.

Helt oväntat dök dessa rader som jag kände att jag bara måste dela med mig av, upp. Rent spontant så känner jag att detta nog är helt riktigt, så här är det. Vilken bättre plats att lägga detta på än filosofiska rummet? tänkte jag då. Önskar att jag själv kunde få praktisera detta oftare. Ibland när jag sätter mig i min läsfåtölj somnar jag bara fast jag så gärna vill sitta där och ha det skönt. Kanske är det hjärnan som längtar efter en sådan "avstängning" som beskrivs här?

"Ibland känns det nödvändigt att utsätta sig för ensamhetens tråkighet. Även när den är självvald drar den all kraft ur armar och händer, och när vinterns elavbrott avlöser varandra välkomnar jag dem. Jag kan sitta kvar i mörkret och vänta utan otålighet för jag vet ändå inte vad jag ska ta mig för. Om avbrottet är långvarigt, vilket ganska ofta är fallet, somnar jag i stolen och vaknar plötsligt med ett ryck när alla lamporna tänds och stereon och radion börjar spela och prata samtidigt. Dag eller natt när jag vaknar? De ser likadana ut på vintern och jag känner på kaminen för att få en uppfattning om hur lång tid som har förflutit.

Det är så här det brukar vara under de första dygnens ensamhet. Det är som om psyket måste ha tystnad och tid för att kunna aktiveras och sätta igång en skapandeprocess. Jag måste bort från vardagslivet med ständigt inkommande data som upptar utrymmet, en ström av intryck som forsar utifrån och in och kräver sortering, värdering och åtgärd, Det är först när slamret från det yttre livet avstannar som det uppstår en konvertering. Strömmen växlar riktning. Ur tråkigheten växer en rörelse från motsatt håll, inifrån och ut.

Det verkar som om tråkighet och skapande har med varandra att göra liksom lyssnandet på ingenting. En dag slår jag på datorn och tankar som jag inte visste att jag hade finns plötsligt bara där och vill bli nerskrivna. Jag finner sammanhang som jag tidigare inte sett och uppfylls av ett flöde av bilder. När elektriciteten bryts igen, står en fylld fotogenlampa på bordet intill soffan. Jag trevar efter tändsticksasken som jag har lagt bredvid den och kryper upp med ett block och en penna i fickan, jag är beredd och ingen tid får förspillas. Elavbrottet kan vara hur länge som helst men jag somnar inte. Hjärnan är på högvarv, andarna har vaknat och all tråkighet är bortblåst."

Blir så glad när man ser vilken utveckling vi går igenom,härligt tjejer :-) Kramar//Kalla

Sägs att februari skall vara en kort månad men jag tycker att den är evigt lång, längtar till våren och solen.

Skall bli skönt att komma igång med träningen igen, idag blir det löpbandet på gymmet. Jag får väl blunda och drömma till våren och mjuka skogsspår, detta har blivit min nya last :D

Hoppas ni alla där ute har det bra, så kramar och styrka till er//Kalla

Du är en bra pappa och gör så gott du kan, det räcker mer än väl. Med J måste du vara vuxen och inse att du måste få barnen att "tro" att mamma älskar dem. Du delar nu sits med miljoner kvinnor som täckt upp för dåliga pappor. Hittills har det inte varit så vanligt att kvinnor överger sina barn av olika anledningar, men skaran börjar växa.
Jag tror att J älskar sina barn men stänger av för att slippa hantera den smärtan, nu är det din sak att få barnen att inse att ni älskar dem båda två men att livet ser ut så här just nu. För älskade barn blir starka vuxna.

Starkt att du klarar att hålla dig nykter och känner faran när spöket flaxar förbi, du är en väldigt stark man som håller på att bli klok ;-)
Kramar, styrka till dig//Kalla

så är du en anständig karl... och bra pappa. Med råge! Kram / mt

Visst blev det så. Lillkillen ville hem och trösta pronto så idag åker han. Ska stanna hos svågern en dryg vecka och sen åker jag till byhåla och plockar upp han efter Finland. Det är dessa situationer jag fasar för ska hända när vi bor i Perth. NyNykter har rätt där. Perth är fasligt långt borta och jag vågar inte sätta honom ensam på ett plan därifrån. F känns hanterbart. Inte mer än tre timmar på ett flyg...det fixar han.

Nej, du har rätt Maria. J har inte velat komma till F och hälsa på. Jag kan ju inte påverka...mer än att jag erbjudit mig att betala biljetter. Men hon har ett nytt liv nu. Sa en gång till mig att hon aldrig velat ha barn! Det var jag som ville och hon "ställde upp" för att behålla relationen. Ja, hon sa faktiskt så! Hur fan tänker man då? Detta är ju inget jag delat med ongar. Men nu plötsligt vill hon ha dem...förlåt men jag köper inte det.

Hoppas Lillkillen kommer till insikt själv dessa veckor. Att han ser och förstår. Nu låter jag jättekrass men detta är ngt han måste se själv. Jag kan inte, kommer inte att trascha J framför ongar samtidigt som mitt pappahjärta blir ledset när ongar blir ledsna.

Vilket inte betyder att jag är en god människa...anständig är nog ett mer passande ord. Jag försöker vara anständig.

Sen finns den där...alkoholdjävulen. Inte ens aktivt utan bara en tanke. Igår kväll när alla till slut kommit till ro så säger jag till Lusekatten att ; "Nu vore det väl skönt med ett glas?". En jävla ryggmärgsreflex? Reptilhjärnan? Underligt hur som haver...att gång på gång inse att jag är alkie och att jag VILL dricka under kris. Så längtan bor här. En längtar till J, en annan till flaskan.

Lite deppigt blev det...men en sak vet jag; Inte en droppe alkohol idag... Inte för mig! /R

Blev en munter kväll. Barnen kommer att tycka synd om mamma och kanske längtan gör sig påmind.
Visst är det synd om J men vad gör hon för att få bättre och närmare kontakt med barnen. Förstår ju att du inte delar allt med oss men av det du berättar så verkar hon ju inte göra någonting för att ta tag i sitt liv. Det är långt till Perth men har hon velat komma till F?, den bild jag får av henne är en kvinna som inte verkar bry sig så mycket (självklart finns det orsaker till det, A tex). Jag kan ju ha helt fel, men om det är som jag tror så gör du rätt tycker jag.
Beslutet behöver inte vara för evigt, det går att flytta igen. Förhoppningsvis så får J ordning på sitt liv och kan ha en bra relation till sina barn igen. Det är ju även upp till henne. Så tycker jag, och som sagt jag kan ju vara helt ute och cykla.

Kram!

...skulle mottagas med tacksamhet Kalla. Känner att jag verkligen är en färsking på framför allt föräldrabiten ;-). Men jag tragglar på med det och nykterhet...

Stigsdotter; Visst är det synd om J...den tanken lever jag med hela tiden. Samtidigt som mitt ego och min nyfikenhet tar över. Jag kan inte tacka nej...mitt liv är så kort.

Advokaten gick "bra". Hon sa att så länge jag har enskild vårdnad så får jag ta med ongar vart jag vill. Men visst finns den kvar...den där taggen som sticker "Nu gör jag illa J". Men det får bli så. Vill hon hälsa på så kan jag betala resan...ingen bra plan...men min enda.

Nu blir det spanskakurs, har missat alldeles för många lektioner men vill gå ändå. Kan vara så att det är samvaron med andra vuxna som fattas mig. Eller att själv få vara barn. Fröken bestämmer och det känns bra ;-).

Tack för pepp. Bra kväll önskar jag alla! /R

PS: Omplanerar. Fick precis samtal från svågern. J och byfyllot har tydligen varit med i en bil/halkolycka. Båda överlevde och kommer att göra det. Men nu ska jag dela det med ongar; "Mamma har brytit en arm och några revben". Lär ju bli muntert... DS

Ja du Paron...vad ska jag säga. Visst är det nog så att vi planerar våra återfall (oftast). Kommer ihåg min julhelg när jag var barnfri...redan 14 dagar innan var tanken sådd...ett litet återfall.

Men jag tror heller inte att det är hela världen...så länge man kan hålla sig ifrån slentriansupandet för jag tror att det är där den farliiga biten ligger. (Nu skriver jag tror, detta är ingen absolut sanning så ingen behöver hetsa upp sig).

Det är själva grunden det gäller i långa loppet ( se där fick jag in lite idrott). Tanken att förändra sitt drickande. Vi behöver kanske inte bli helvita allihopa utan bara tänka jävligt noga innan.

Min resa? ; Jo tack Paron, den gick bra. Så bra så att jag beslutat mig för att ta jobbet och flytta i juni. Dryckesmässigt var det ok. Märker att aussies dricker öl...hela jävla tiden. Vid två tillfällen kunde jag inte tacka nej - eftersom jag redan hade en kyld öl i handen - så jag smutta lite. Men min nya chef vet om mitt problem (det där att jag inte vill ha en kall öl utan tjugo stycken), så det ska nog fixa sig.

Vi får väl bara traggla på så gott vi kan Paron! Jag tänker att varje nykter dag så är jag en vinnare. Men eftersom jag inte är en vinnarskalle så kan jag loosa ibland...bara det inte blir vardag. Nu blev det konstigt...men jag tror du fattar ;-) /R

Jag förstod att du skulle tycka att det var bra att jag sa ifrån vad gäller dottern. Minns att du tyckte det, och det har du rätt i. Lovar att det blir en kram imorgon.
Kram!