Senaste kommentarerna i forumet

Det är så otroligt många fördelar med att vara nykter. Bland det bästa är att aldrig mer behöva vakna med ångest och fundera över vad man gjort. Att inte behöva kolla telefonen ifall man ringt eller messat nån eller talat med nån som ringt. Jag kan också ta bilen idag på morronen när det regnar utan att fasa för ifall jag har promille kvar i blodet. Jag behöver heller inte oroa mej för att levern ska ge upp och packa ihop, jag har tagit prov och dom är bra. Min kropp har förlåtit mej. Det finns massor med mindre saker också att glädja sej åt. Jag ska lista allt jag kommer på nån dag. Ifall jag framöver får nåt sug så ska jag ha långa listan med nykterhetens fördelar att läsa igenom.
Ha en bra dag alla!

....fastnade här en stund fast jag borde sova bums. Måste bara få kommentera din undran om cigaretterna. Om du frågar mig så är svaret JA! Det skapar definitivt en falsk glädje att röka. Och en massa andra falska saker, precis som alkoholen gör. Jag känner igen det så väl från när jag rökte. När jag tänkte på att sluta röka så var första tanken: "men vad ska jag göra då??" helt ledsen liksom, precis som om röka var det enda jag gjorde. Precis som med alkoholen så är cigaretter bra till väldigt mycket saker (NOT!) om man är stressad så blir man lugn, är man glad så blir det lite fest, är man ledsen så blir man lite gladare, har man ett problem kan man tänka bättre med en cigg, behöver man en paus, är man arg på ungarna... cigaretter har en väldigt massa bra egenskaper för oss beroendetyper. Precis som alkoholen. Men, problemet är ju bara att det är illusioner allting. Det är inte på riktigt, det är vår hjärna som luras att tro på allt detta. När jag slutade röka kände jag en genuin frihet och samma frihetskänsla får jag av att inte behöva dricka. Men nu känner jag att jag vill röka igen. Men, jag skall akta mig för att hamna i smygrökar-lura sig själv-träsket igen!!

Nattinatt!

inte behöver man förklara!!! Jag har ingen lust att dricka, eller jag är sugen på en cola eller vad som helst. Ett ordentligt nej tack med en rejäl punkt efter borde inte leda till några frågor och gör det det så kan man ifrågasätta frågaren ;-)

Förresten det där med "alla andra". Med tanke på hur många det är som hänger här på forumet inser jag att väldigt många av er "alla andra" faktiskt är som jag är, alltså är jag ju verkligen inte på något sätt i minoritet!

En sak jag tänkt på idag är att när jag funderar på olika kommande tillställningar när jag måste tacka nej och vara "annorlunda" så tänker jag att det vore så "coolt" att bara säga nej tack och liksom lämna det där. Varför ska jag behöva förklara mig. För bara några veckor sedan skämdes jag av bara tanken att inte vara som alla andra. Liksom som att jag ska be om ursäkt och skylla mig själv eller typ ta mig i kragen. Jag skämdes över mig själv och ville aldrig att någon skulle veta. Men idag tänkte jag att tänk om jag blir en sån där person som inte dricker, vad coolt det skulle vara. Va stolt jag skulle va över mig själv. Att tankar kan vrida så.

Ja jo, det låter ju lite roligt kanske...slutade för ett år sen ungefär och sedan dess har jag bara tjuvrökt (varje dag-under ett år)! Bra sätt att kunna röka med gott samvete, man röker ju inte egentligen! Så nu är jag tillbaka där jag var, och trivs med att slippa rökandet så jag glömmer väl vad det "ställer till" i kroppen. Jag undrar om det är samma med nikotin som med alkohol och socker, att det skapar en "falsk glädje"? Någon som vet? I så fall är det ju inte konstigt att man blir deppig innan hjärnan satt igång och fixa det där på naturlig väg igen. Har ingen aning, nu känns det bättre iallafall. Och jag ska försöka att tänka som du, att jag fokuserar på det bra och låter det deppiga vara och blåsa förbi.

Idag hade jag en ny variant på den där diskussionen jag har med mig själv i huvudet då och då; nu säger den att jag kanske måste dricka igen för att se att jag verkligen har problem. "Ja men då får du ju reda på det, svart på vitt liksom." "Jo", svarar jag, "fast då måste jag ju dricka, och det vill jag ju inte. Och när ska jag testa tycker du? Jag är ju aptrött på att göra bort mig. På 30-års festen nästa helg? På invigningen med jobbet imorgon? Och så blir jag ju bakfull och det vill jag absolut inte." Blir inte lika orolig längre, inte när jag kommer fram till samma slutsats varje gång.

Idag var det lite galej med jobbet, det bjöds på snittar och bubbel. Jag tog såklart det utan fräs i. "Oj vad spännande" sa servitören. "Nja, det vette fasen" svarade jag. Så skönt att bara kunna säga, inte förklara, till och med skämta lite om det. Tänkte automatiskt att "nu tror han jag är gravid" men jag skiter faktiskt i vilket. Eller nej, jag vill egentligen få frågan för att kunna säga nej och få folk att fatta att man kan avstå bara helt av sig själv, för att man vill. Skämtade lite om de stora vinboxarna innan jag gick, och det känns skönt att det inte är så laddat nu. Folk som kan dricka får jättegärna göra det, tänker ibland att det måste vara härligt att bara ta ett glas vin, bli lite glad, ta lite till och sedan känna sig nöjd. Har ALDRIG hänt tror jag. Men jag unnar dom det, vi är olika bara.

På träningen sedan på kvällen funderade jag över om det hade blivit annorlunda om jag tagit vin, eller mer om jag önskat att jag kunnat göra det. Men nej, då hade jag inte kunnat träna. Hade förmodligen stannat kvar längre än jag velat, haft den där förbannade kampen inuti, vill ha mer vin men vill inte verka full. Skrattar lite när jag tänker på hur jäkla tråkig jag måste ha varit att prata med för dom som inte känner mig (kanske för mina vänner också), helt forcerad och fokuserad på att verka nykter/kunna fylla på glaset utan att det märks. Har ju egentligen bara varit avslappnat och bekvämt med dom jag kunnat bli kanon tillsammans med. Idag kändes det inte som en big deal att strunta i det faktiskt, det som jag var så nervös för i början. "Tänk att behöva säga på jobbet att man inte dricker!" (Hoppas att någon som är där i början av sitt beslut läser detta, där då man är så förbaskat rädd för hur det ska bli. Önskar att jag kunde fått en liten glimt av hur det är nu, inte farligt alls)

Får fortfarande små lyckorus då och då, vissa starkare än andra. Även om jag precis haft en dipp måste jag säga att jag generellt är gladare, jag hittar lättare glädjen i småsaker. Och vilken jäkla energi! Har börjat komma igång med träningen ordentligt och det är så skönt, är noga med att känna efter hur det känns, att känna när alla gladhormoner rusar omkring. MEN...jag märker att jag har hamnat i nån slags identitetskris, jag letar efter mig själv som en förvirrad fjortis. Vad är jag? Vad gillar jag? Antar att man måste bli sig själv på nytt av stora omställningar. Men jag hittar gärna mig själv nu, snart...detta velande är enerverande. Att köpa en kudde till soffan blir ångest, är det här fula blommönstret verkligen jag? Men det är väl som med allt annat, jag får ge det hela tid.

Nu blir det sängen, har börjat slarva med sömnen och det går inte för sig. Den nya jag sover så mycket hon behöver!

En månad, det är jättebra!! Kram

Ja då får jag säga Grattis - eller nåt:)

Det kan nog stämma Maria :)

Har inget att säga idag förutom att nu har jag officiellt klarat min första månad. Yeeey, eller nåt.

...till pass nu :-) Den verkar rikta sig främst till tonårstjejer men även stora tjejer (och killar) har ju lite besvär med alla känslor ibland.

Ler lite åt ditt "så kom jag på att jag slutat röka". "Kom på"? Härligt att du glömt bort att du brukade röka också. Jag tror i alla fall att du där har en stor del av lösningen på gåtan varför allt är så jäkla jobbigt just nu: du har slutat med två saker som ställer till en massa saker i skallen på dig, inte konstigt att du är deppig och funderande just nu. Det är sorg och en annan massa saker som händer hos dig nu.

Bara att ta lugna andetag, försöka fokusera på de bra sakerna. Försök lura den dumma hjärnan (om man ler tror hjärnan att man är glad och då blir man glad - enkelt va?) Oro för att hamna i depression igen känner jag igen, försöker då tänka på de bra stunderna som jag känt och jag säger till mig själv att jag inte tänker ramla i den fällan igen utan att kämpa, har jag en gång tagit mig ur en depression kan jag göra det igen, ledsen och deppig får man vara men man skall inte fastna i den känslan. Nu var det såhär och nu går vi vidare liksom. Hoppsan, det blev lite bluddrigt detta, hoppas du förstår vad jag försöker säga. Kramar!

O ja. Visst är det en flykt det här med alkoholen. Eller jobbet, shopingen, ätandet, träningen eller vad det nu kan vara vi använder oss av.

Det finns en massa saker man flyr från mer eller mindre medvetet. Det kan vara allt från gnälliga ungar (fly från här och nu, livet just i denna stund) till vad vill jag bli när jag blir stor (fly från den jobbiga insikten att jag är snart 45 år gammal och ännu inte vet vad jag vill jobba med, flyr från kravet att behöva tänka på detta och VÄLJA).

Aktiva val är alltid jobbiga, enklare att ta ett glas vin och bara låta tiden gå. Sedan blir man missnöjd över att tiden går så fort och att man fortfarande står och stampar på samma fläck. Med samma jobb, med samma karl, med samma utsikt, bara lite mer grå strån på huvudet. Visserligen kanske lite mer skinn på näsan men även en hel del mer fläsk på rumpan. DÅ blir man deppig. Och så tar man ett glas för att FLY....

Hmmm... det där handlade om mig, men det förstod du kanske 8-)

Jag är alkoholist och det är jag inte stolt för, jag är nykter alkoholist och det är jag väldigt stolt över. Jag berättar inte det för alla bara för de som har med det att göra, men att jag är en nykter alkoholist gör mig till en bättre människa än innan med större förståelse för andra.

Så tänker jag nu och nu skall jag jobba dygn så nu skall jag fortsätta att fundera över mig själv, för jag tror att jag flyr in i olika saker just nu är det jobbet. Kanske tid att fundera vad jag flyr ifån och vad kan jag göra åt det.

Kämpa på där ute//Kram Kalla

Hej Vännen! I mitt fall, tror jag att det beror på "sockret"/kemikalierna i läsk.. Dessutom VET jag att jag har lätt för att bli "sockerberoende". Ju mer läsk jag dricker, desto mer vill jag ha...
Nu har jag införskaffat mig en kolsyreapparat, som har det goda med sig, att jag inte behöver ha så förtvivlat mycket kolsyra i vattnet varje gång..
Smaksättningen sköter jag efteråt, med juicer, gurka(gott!)grape, apelsin(gubbens favvo)citron eller, vid festliga tillfällen, hemgjord fläderblomsaft från väninnan!
Gnisslet försvann, när jag borstat tänderna, men då jag drack ganska mycket, höll jag på att borsta sönder tandköttet.. inte så kul..
Hoppas att maten smakade! kram/ trollet

Det är inte alltid man hinner kommentera eller svara men med är jag hela tiden, läser alla era inlägg! Det hjälper mig mycket att läsa om era tankar och metoder för allt.

Jag känner igen mig i ditt tillbaka-tänk Sommar12! Jag har också gjort den resan och insett till min förskräckelse att jag mycket tidigt uppvisade ett beteende tillsammans med alkohol som inte var OK. Men samtidigt är det ju först när man i efterhand har hela bilden framför sig som man kan se detta beteende, dessa tillfällen, dessa varningssignaler osv. När man befinner sig mitt uppe i livet är det inte lika lätt att se. Men, det är en bra reflektion att göra, att jag har inte blivit alkoholist idag, det är något jag varit på väg mot under en längre tid. Eller kanske alltid varit.

Först tänkte jag säga att det är lite sorgligt att ingen, inte jag heller, har märkt vartåt det barkar. Men sen tänkte jag att det är ju såklart svårt när alkohol har en sådan framträdande roll som det har i vårt samhälle - det är inte alltid de som har vårt problem "sticker ut", för alla dricker för mycket ibland, det är normalt att dricka, det planeras alkohol osv, det pratas om när man gjorde än det ena än det andra osv.

Lite bluddrigt blev det, nu måste jag rusa. Ha en toppendag. Strunta i lightläsken, unna dig istället "the real thing" till helgen. Jag har en kollega som är beroende av Cola light, hon blir konstig om hon inte får det varje dag... Jag är tacksam för att jag inte är någon läskpimplare av stora mått i alla fall (man behöver ju inte ha alla laster ;-)

kram från mig

Hur då? Är det av sockret i läsken? Jag tycker att mina tänder har blivit gnissligare på sista tiden, kan det bero på det ökade godisintaget? Försvinner det när du borstar tänderna?

Usch, jag ångrar att jag gick in här och läste om chokladdoppningar i kaffe - är både frusen och hungrig. Snart får jag nån mat som chefen har beställt, vi har för vana att ha lunchmöten på jobbet och idag hade chefen glömt bort att skicka runt matbeställningslistan så hon beställde något på eget bevåg. Säkert gott, hoppas bara det är varmt...

Tänkte på det du skrev om ritualer Tilde.. Det är ju som att skaffa sig nya vanor, och GODA vanor ;-)
Sommar, vi är många som har tröst och hjälp, bara av att läsa varandras berättelser.. Känna igen oss i vedermödorna och många gånger känna det som att någon håller en i handen när det känns knepigt..
Dessutom kan man alltid glädjas och peppa varandra när det går åt rätt håll.
Man slipper blickarna (stackars lilla dig)pekpinnarna och folk som tar omvägar, för att de inte vet hur de ska behandla en nykter, men dock alkoholist på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen. För det finns fortfarande SÅÅÅÅ mycket fördomar kring alkoholberoende och missbruk.
Ibland är ju t.o.m. gränsen mellan bruk och missbruk väldigt suddig *fniss* Och har man nyligen tagit itu med sina problem, så orkar man inte riktigt förklara för var och en (dessutom vet man inte vilka som frågar av omtänksamhet och vilka som bara är "nyfikna"/skadeglada)
Vi är här av samma anledning, även om vårt förhållande till A och våra problem ser lite olika ut. Huvudorsaken är/stavas i alla fall ALKOHOL!
Själv har jag fått många tips och nya infallsvinklar. Dessutom är det skönt att få skriva av sig..
Det är som om man kan fokusera på ett annat sätt, när man väl formulerat det man har inom sig och satt det på pränt..
kram / trollet

Har följt dig Sommar och är full av beundran, kram

Du ska veta att du inte nånsin skriver för tomma öron... Jag tror vi följer varandra även i det tysta, funderar på om nån inte skriver på länge som brukar skriva ofta, gläds med någon som känner att livet vänt och det blir ljusare.

Jag har följt din tråd sen första raden och gläds med dig när du slipar bord och slänger ut likörglas... Känner igen mig i mycket av det du skriver ska du veta.

Tänkte på det här med mat och sötsug o så...
Att äta lagad "bra" mat tror jag på, att bli mätt på mat, inte så långt mellan måltiderna som Adde skriver :) Kanske det kan gå mer än två tim... men ändå tätt så man inte blir för hungrig för det är väl då man börjar tänka "sött".

Regelbundna tider, alltså inte bli vrålhungrig innan man ens hunnit börja med maten. Laga mycket så du kan ta med dig till jobbet eller när du kommer hem o är sötsugen... så att maten finns och inte en chans att du behöver ta nåt tröstande sött ;)

Att laga maten tar ju också tid o fokus från tanken på att stoppa i sig sötsaker. En ritual.
Att inte ha med sig godis/läsk kanske också kan vara bra, finns det inte så kan man inte äta det.

Det här är min teori... kanske inte passar alla men för mig är det den bästa. Allt gott till dig.

Du är bra!!!
Kram Tilde

Igår pratade jag med en gammal vänninna. Hon är en människa som alltid lyckas komma ner med fötterna först i livet trots ett turbulent liv och en fasansfull uppväxt. Hon hade just varit hos frissan och var såklart jättesnygg i håret. Jag frågade hur ofta hon gick dit och hon svarade att hon gick minst en gång i månaden..
Ojdå, sa jag det måste bli dyrt, det skulle jag aldrig ha råd med.. Jodå, sa hon DET har du! Det är en fråga om prioriteringar. Först, så protesterade hela mitt inre, men så fick jag medge att hon faktiskt hade rätt! Istället för X flaskor vin i månaden, så kan man faktiskt gå till frissan..
Sedan fortsatte jag och fråga hur hon burit sig åt, för att klara kriserna i sitt liv. Skilsmässor, cancer (som hon nu är frisk från) och andra tuffa grejer.
Tja, sa hon, för många år sedan hörde jag en intervju med en gammal kvinna. Den här kvinnan hade också haft ett tufft liv, med många barn, barn som dog i späd ålder, hårt arbete och ont om mat.
Reportern frågade henne om det inte varit outhärdligt svårt.. Då svarade damen: Det är inte så mycket hur man har det, utan hur man tar det!
Och det, sa min väninna, har jag tagit fasta på. Då kunde jag inte hålla mig, utan berättade hur jag kände det, hur rädd jag är för att min man kanske aldrig blir nykter/inser sina problem..
Hon blev inte det minsta chockad, upprörd, eller nedlåtande. Hon sa bara, den enda som du kan ändra på är dig själv, och hur du väljer att föhålla dig till olika saker i ditt liv!
Hon gav mig rådet att fortsätta att jobba med mina problem och mitt förhållande till A. DU kan aldrig få din man att sluta dricka, om han inte själv vill, men du kan bestämma hur mycket DET ska få påverka DITT liv.. Du måste titta på dina egna föreställningar om alkohol...
Och om du ändrar dig, så tvingas han antingen att ändra sitt beteende, eller låta dig gå.. Och det var väl egentligen det där sista, jag inte ville höra.. Fast egentligen så stämmer det (även om det skulle kännas som ett nederlag)
Sedan insåg jag, att jag egentligen skämdes för min mans beteende när han är knöfull, skäms för vad grannar och vänner säger när han traskar omkring lite smålullig ( Jag menar, JAG ser ju att han inte är nykter) även om han sällan blir otrevlig, snarare väldigt pratsam..
Inser också, att det bara är jag som kan bestämma, om jag tänker fortsätta att skämmas eller ej... Ska jag kunna ge honom en chans, så måste jag ju sluta skämmas.. SVÅRT, (men borde inte vara omöjligt) eftersom alkoholproblem fortfarande är väldigt "skämmigt" i vårt samhälle..
Kanske går jag själv på någon sorts "vita knogar" för att kunna säga till mig själv: Jag behöver inte skämmas över mig själv i alla fall? Detta tål att fundera på och det ska jag göra..
Fick också rådet att läsa en bok av Kaj Pollack som heter Att välja glädjen...
Ha en underbar dag därute!
kramar "trollet"

Känner ibland att jag skriver för tomma öron så det var härligt att se att ni tittat in! Jag är tacksam för alla tips och känner att det där med läsk träffade mitt i prick! Jag dricker ganska mycket light-läsk och har hört att det kan sätta igång ett sötbegär, men tänkt att jag kan inte vara utan det... Men nu funderar jag faktiskt på att spara läsken till helgen, så kan jag ju se fram emot den istället för BIB på fredagen. En tanke som slog mig nu är att jag minns när jag i somras kom på att jag var tvungen att sluta dricka. Vi skulle ju åka till huset vid havet och där är det en bit till bolaget. Började räkna på tetravin (såna där med 1 liter i) och hur många som skulle behövas. Kom på att det blev en väldig packning. Började köpa dom där tetralitrarna för att det "var ju så praktiskt" när man skulle till landet och så, men egentligen så var det ju A-hjärnan som tänkte på att det var ju mer än i en flaska, men räknades ju liksom fortfarande som en flaska. När jag tänker tillbaka så har jag haft problemet länge, länge, minns prat som jag och sambon har haft ett antal gånger, tex vi köper bara flaskor, jag får bara dricka si och så många glas... Vi bestämde och bestämde och bestämde och de gångar jag klarade det kände jag mig inte alls nöjd utan bara frustrerad. Jag tror att jag är på väg att acceptera att jag har varit alkoholist länge. Att kapitulera som Jonas säger och det känns rätt skönt, tanken på att den här kampen kan vara över. För det är ju vad det har varit i alla år - en kamp. En kamp för att besegra A, se till att den anpassar sig efter mig, gör som jag vill, men den låter sig inte besegras, den går sig egen väg och tar många med sig.

Härligt att det går så bra för dig och himla kloka inlägg har du skrivit. Jag läser dagligen här på forumet, skriver inte jättemycket men det har blivit en skön o nödvändig vana. Jag slås av all denna klokhet...
Jag lånade ett av dina inlägg, ville kunna läsa den i min tråd. Hoppas det är ok. Behövde de orden just nu :)

Ha det fint
Tilde

Detta inlägg av Fredde:s vill jag ha och läsa ibland. Lånade det, hoppas det är ok :)

"Jag tror inte det är alkoholen som sådan som egentligen upptar ens tankekraft, det är bara där tanken automatiskt hamnar.

Kraften kommer från att fly från något, för att bli av med tristess, bli av med ensamhet, stress, eller vad man nu upplever i livet.

En patenterad lösningar har ju varit alkohol i hela livet, och då faller tanken naturligt på den väl "fungerande" lösningen tror jag.

Så, för att slippa tankar på alkohol så behöver man nog möta sin andra demoner, på riktigt hitta sig själv, lösningarna på det som känns oroligt, att uppskatta nuet.

Jag tror hjärnan lurar oss att det är alkoholen som är huvudrollsinnehavare, alkoholen råkade nog bara finnas till hands"

Ja nu finns det tid för mig att stämma träff med mina andra demoner, det har lossnat, tror jag är på rätt väg nu.
Hitta tillbaka till livsglädjen
till de små njutningarna
att se nuet med friska ögon...

är det som gäller nu. Jag har tagit tag i min sömn... den som jäklas med att lysa med sin frånvaro. Så jag beställde en kurs, en sömnkurs. Denna veckans rekommendation till mig var väldigt få timmar i sängen och så blev jag då liggandes i en o en halv timme alldeles klarvaken fast mina sovtimmar var planerade sent, somnade runt tre i natt. Upp o hoppa var 20:e min och sedan nytt försök. Men skam den som ger sig. Jag längtar verkligen efter att få in en normal sömnrytm och tänker kämpa på med detta även om ögonen blir grusiga om dagen.

Tycker ju om att ha utmaningar o detta är en lagom sådan just nu. Har ju fått mycket tid till reflektion nu när jag verkligen märkt att mina krig är över, jag behöver inte kämpa med näbbar o klor... Det har blivit stiltje
och ett tomrum...
Jag har haft dagar fria från stora handlingar nu,
tillåtit känsla av sorg, ensamhet o tomhet

och just nu känns det bra...

måste tydligen gälla nånting för jag dricker också massor av mineralvatten istället. Jag dricker det med samma intensitet som vinet tidigare men det är för all del betydligt bättre. Man får springa på toan bara. Och jag tror det ska bli lättare att dra ner på konsumtionen. Jag låter mej hållas ett tag till. 86% mörk choklad tar jag en bit till kaffet, man behöver inte mycket av det.

Visserligen är jag fortfarande rökare, men jag tar nog en sak i taget. Jag tillhör den knäppa sorten, som inte blir sugen på vin bara för att jag röker (däremot funkar inte kaffe utan cigg..)
Däremot har jag blivit "kolsyre-o-man". Dricker massor av lokavatten, ramlösa od. (dock ej läsk, eftersom mina tänder blir så gnissliga och jag blir vansinnigt hungrig efter ca 2 timmar)
Med all den motion jag får av att springa på toa, titt som tätt, kan jag nog börja unna mig några extra chokladbitar.. Mmmm. riktigt mörk choklad, doppad i kaffet, och så suger man av den där smälta delen, och doppar igen....
Ha det gott! /trollet

Eftersom jag jobbat i helgen, så har jag inte ens hunnit att bli sugen.. Jodå, gubben sög nog på sina öl hela dagarna, men jag iddes inte fråga hur många.
Det underliga är, att när man står bredvid, som "åskådare", så tycker man bara att det är patetiskt.
Själv tyckte han givetvis att han var "social", när han gick över och tjötade med grannarna.
Det brukar ta ett tag, innan tröttheten och jobbstressen släpper. Numera varvar jag ner med en kopp the och en god bok.. Försöker iaf :-)
Visst infann sig ett "vanesug", när gubben räckte fram en öl, men jag bestämde mig för att avstå.
Han blev faktiskt inte sur, mer förvånad och kanske glad att han fick en extra istället..
Snart är det min systers födelsedag. Brukar firas med god mat och gott vin.. Jag väntar med att bestämma mig, när jag är där. Brukade aldrig bli "packad" på sådana här familjetillställningar förr heller. Det hörde liksom inte till stilen..
Och gubben försöker "ransonera", gågna helgen, var han knappt salongsberusad ens.. Hmm, han kanske har fått en liten tankeställare?