Senaste kommentarerna i forumet

...missinassen pigg o glad, tittar på inspelad deckare medan min vinpimplande make har slocknat i andra soffhörnan. Vanligtvis är vi två snarkare ;-)

Jo svärföräldrarna har förstått att jag har problem. Sist vi var hemma hos dem på middag, i påskas, så var det ingen som fick vin till maten - alla drack annat eftersom maken sagt att jag inte dricker längre. De är rara och vill väl. Men jag blev ändå arg på maken och undrade vad han sagt. Han ville inte prata om det men jag stod på mig och sa att jag känner att jag befinner mig i underläge här, jag har rätt att få veta vad du har sagt, jag behöver kunna se dem i ögonen när vi träffas och veta vad de tänker. Sen la jag till att detta är en sjukdom, jag tänker INTE skämmas!! Han höll med om att det ska jag absolut inte göra och att han sagt till föräldrarna att "det fungerar inte så bra att ha alkohol hemma just nu". Jag vet inte vad / om mer, jag tycker det verkar vara lite svårt att ha några djupare diskussioner i familjen så det är mycket möjligt att det inte sades mer än så, sen får var och en läsa in mellan raderna det som behövs. Lite synd tycker jag att man inte kan vara mer öppen, prata och älta lite tillsammans men, det är bara att gilla läget.

Känner mig nöjd i alla fall att inte vara den som sover vin-sömnen. Men det var jobbigt att stå där i köket, på ena diskbänken en öppnad vinare, på den andra ett glas. Gick och hämtade en egen flaska Blåbär då blev det lite bättre. För er skäms jag inte att berätta att jag ändå stal till mig ett halvt glas när maken svarade i telefon. Men fasen, det är inte ens gott!! från och med i morgon blir detta ett helt alkoholfritt hem, det ska bli så skönt! Farmors gamla skåp får fyllas med annat!

Nynykter och Anonymt har skrivit så kloka ord, kan bara hålla med dem i deras tankegångar. Vill bara nu förmedla mitt stöd till dig, Stor, stor kram!

Det tar tid att förstå rollen som anhörig och hur man bäst agerar. Jag jobbar själv på det fortfarande. Gör ett försök att förklara hur jag tänker som anhörig. Enligt min uppfattning handlar det om det du själv precis skrev, logik och förnuft å ena sidan ställt mot ens inre känslor som tycker något helt annat. Jag har kommit fram till att min alkoholist inte är hjälpt av att jag skyddar honom. Han behöver ta konsekvenserna av att han dricker för att förstå att det inte är hållbart och därmed faller han allt djupare då allt färre täcker upp för honom, något som är fruktansvärt att se eftersom jag samtidigt bara vill honom gott och inget hellre än att han ska få må bra igen.

Logiken i att släppa ansvaret och låta alkoholisten ta eget ansvar är oerhört tuff att hantera eftersom känslorna inte hänger med i samma takt. Det är säkert lättare för den som inte är nära anhörig att se problemet och tycka att lösningen att lämna är enkel men känslorna hos en nära anhörig "ställer till det". Man känner enorm skuld i att ta steg som gör att alkoholisten i princip faller. Men som jag ser det, efter mycket ångest, stöd här och via professionell hjälp finns ingen annan lösning. Genom att fortsätta tiga om problemet bekräftar man som anhörig att beteendet är okej och bidrar därmed istället till att det fortsätter. Låter enkelt men är så lerhört svårt och förknippat med starka skuldkänslor. Jag gick bara upp på morgnarna efter att jag lämnat och kräktes över hela situationen. Kände enorm ångest och skuld för att jag övergett en sjuk människa. Men jag är inte orsak till att min alkoholist valt att dricka precis som DU inte är skuld till att J dricker - aldrig! Och precis som Lelas skriver, det hade knappast varit ett bekymmerslöst familjeliv som funnits som alternativ om du inte gjort något även om man inte vill se det klart när man är mitt i bearbetningen av allt som hänt.

En sak är säker. Du har brutit ett oerhört destruktivt mönster och gett dig och barnen världens möjlighet till ett bra liv framöver. Låt oss hoppas att J en dag också bottnar och tar hjälp. Försök tänka att idag är idag, att det kommer andra dagar. Livet kommer inte att kännas så tufft varje dag framöver. Man behöver perspektiv. Ge det tid och försök vara snällare mot dig själv. Något annat finns inte. Kramar A

Letade efter ewazebra... Hon hade gått, men yoga är nog bra. Glädjs åt Nynykters rikedom. Tar ett gäng av mt:s bullar - behöver tröst...dessutom är jag en stor kille. Smyger ut igen...för härinne behövs inga bergstroll och jag tror att han smet in samtidigt. Men rummet är fantastiskt!

Jag har tänkt på dig idag, på att det här ju inte bara handlar om alkohol, utan också om en skilsmässa. En skilsmässa som förmodligen blir än mer påtaglig när J nu flyttar sina saker. Så mitt i alltihop är det också sorgen över den kärlek och det äktenskap som inte höll tills döden skilde er åt. Sorgen över det som inte blev. Även det ska hanteras någon gång och på något sätt. Varför drack du? Varför drack hon? Det är retoriska frågor. Du behöver inte svara. Jag menar bara att det kanske fanns mönster och brister i er relation långt innan alkoholen blev det stora problemet. Och sådant är aldrig bara ena partens fel. I en relation är båda lika ansvariga.

Nu kommer inga käcka tillrop. Jag håller bara om dig.

Nynykter

Jag tar till mig allt ni skriver.

Anonymts och Lelas input...för jag greppar inte riktigt den här anhörigbiten. Jag vet hur man är en alkoholist men jag ser inte riktigt hur man ska agera som anhörig. Även Kalla var ju inne på det.

Även vad Nn och Stigsdotter skrev om att återerövra mitt hem. Ska ha ett snack med ongarna...vem vill ha "masterbedroom" - ser fram emot ett ärligt slagsmål.

Lilja och Magnolia för en pepp utan förbehåll...

Just ikväll är jag mer ledsen över mig, ongarna och J...än vad jag är över mitt eget drickande/min egen törst. "Det är inte mitt fel"...mitt förstånd säger det, men mitt hjärta säger ngt helt annat...så därför är jag inte helt övertygad. En annan tanke; Varför dricker J, varför började hon dricka? Har inte råd att fundera på det.

Sitter här ensam just nu. Resten av familjen är på pizzeria efter att ha flyttat hela dagen. Men snart är ongarna hemma...nej, jag har inte varit på Apoteket Röda Näsan utan jobbade. Även idag gick det bra...men det satt djävligt hårt inne.

Tack alla! Ert stöd och intresse betyder så mycket för mig. Att ni tror på mig...får mig att kanske också göra det. Piacere!

Av din man, han verkar ovetandes om hur det står till, och det är nog hemskt svårt att först, det går nog inte, för dem som inte har vårat problem. Hoppas, hoppas du lyckas stå emot, för din egen skull Stigsdotter. Du är viktig!! Jätte kram !

Äldsta dottern sitter i köket och spelar gitarr och sjunger. Så vackert att jag bara stillnar. Jag är rik!
Nynykter

MUMS!
Kanelbullar ska man baka med smör. Bästa sorten! Tack!
Kram från Nynykter

Vilket konstigt beteende. På din beskrivning låter det som att han vill att du ska skämmas eller nåt. Lite passivt aggressivt sådär. Nog hade han kunnat hitta på ett annat ställe att förvara spriten på. Jag menar, blanda in dina svärföräldrar... Och sen, nu drick jag upp den här (bara så du vet det?) Stay sober, Stigsdotter ifall han få "aggro-damp" ( som mina barn brukar säga). Kanske jag som misstolkar...
Kram från Nynyktet

Men jag har ju en egen idiot hemma men jag skyller på en tidig demens, för gör han 2 rätt gör han 1 stort fel.
Kanske är det så att dom inte riktigt tror på problemet eller också visar dom makt, vet inte vilket som är värst//Kram Kalla

...är en mycket varsam (barnvänlig) beskrivning av beroende. Rekommenderas!

Nu kom maken just in och meddelade att hans föräldrar tar med sig all sprit hem till sig i morgon när de hälsar på. Usch vad skämmigt!

Och sen kom han och viftade med sista vinflaskan: jag dricker upp den här nu! Plötsligt sprack alla mina små pastellfärgade bubblor och det börjar dunka i öronen av skämsel och sug. Jag vill ha ett glas vin jag med!

...särskilt Lelas. Stå på dig, det du gör är toppenbra. Jag skickar massor med styrka och hoppas att dagen har löpt på hyfsat väl. Byta rum tycker jag är en jättebra idé, då blir det som ett nytt hem! När jag var liten möblerade jag om på mitt rum minst en gång om året och det blev alltid "nytt"! Hmm, varför slutade man med det?? Nåja möblerade ju om lite på jobbet häromdagen.

Min mamma samlade förresten på lite troll, hon var också övertygad om att det finns troll i de djupa skogarna. Kanske man skulle tro på det om man stötte på dig idag?

Många kramar

i ruskvädret. Ställer en stor korg kanelbullar på bordet, nybakta med smör. / mt

Stark och duktig är- 3 månader - då har det skett massor med reningen i kroppen och hjärnans belöningssystem! Känn dig stolt!

Ja, du har nog rätt! Stressa på med yoga också kan bli en sak för mycket! Bättre vänta tills vanan satt sig ordentligt, den att inte dricka.
Vi Törstiga har ju annars en tendens att bli överambitiösa i alla lägen-dricker vi inte för mycket gör vi nåt annat för mycket!

Vad yoga beträffar har jag gjort det länge- det är skönt och avslappnande för psyket.

Fortsätt på samma suveräna sätt!!

Kramar Lilja

Hur blev dagen?

Håller för övrigt med Lelas: Du har hanterat din familjs resa så förståndigt, ansvarsfullt och empatiskt man kan.

Kramar

Ville bara titta in här en sväng. Riktigt depparväder idag, har inte varit utanför dörren. Bara suttit/legat i soffan. Klockan är över fyra och jag har inte rört vinet. När jag är riktigt deppad vill jag inte ha. Och idag är en sådan dag. Ska sätta på te nu och sedan försöka rycka upp mig och köra ett yogapass. Det brukar hjälpa.

Jag hoppas att d får riktigt trevligt ikväll och det tror jag du får. Dina reflektioner är väldigt kloka och nyktra (hehe). Visst är det som om fjällen faller från ögonen när man blir nykter? Plötsligt "ser" man sådant som förut var dolt. Det är svårt att inte vara sådär nynyktert nyfrälst. Jag försöker som du att inte bli en som "predikar". Men i bland får jag bita mig i tungan. Det får pysa ut här på forumet bland alla likasinnade istället :-)

Kram från Nynykter

Idag är det dags för grillfest, hoppas bara att regnet håller sig borta. Vart tog sommaren vägen? Var på systemet förut och handlade öl och cider till vännerna, alkoholfritt till mig själv. Kände mig inte det minsta lockad av övriga sortimentet, ska bli kul att testa det jag köpte. Blir lite sliskigt med läsk efter ett par glas, hoppas att cidern jag köpte är lite mindre söt. Ser fram emot att umgås "på riktigt" och att kunna köra hem när jag känner för det. Kommer träffa en väninna som inte vet att jag inte dricker, tror hon kommer bli besviken över att vara ensam med sitt vin faktiskt. Men då får det vara så.

Pojkvännen ska på konsert och funderade över hur han ska kunna smuggla in ölen. Och så har han det lite tajt ekonomiskt just nu, men ölen ska handlas ändå. Slås av hur mycket plats alkoholen tillåts ta, den stjäl tid och energi. Men jag säger inget. Vill inte kasta sten i glashus. Min mamma har tydligen fått astma och behöver sluta röka, men det får hon ta till hösten för herregud, hur ska man kunna sluta nu när man får sitta på uteserveringar och dricka vin? Men måste du dricka det jäkla vinet då tänker jag, men jag säger inget. För det kan man väl inte? Vill inte vara sådär jobbigt nyfrälst, lägger sluta-dricka-energin på bara mig. Men att alkoholen är viktig, det är tydligt. Även om den skapar krångel även för människor som kan hantera den.

Pojkvännen och jag pratade om mitt beslut igår, han betättade om en kollega som skulle ta ett vitt halvår. Det halvåret har nu varat i sex år. Jag blir så glad när jag hör sånt! Glad för hennes skull, att hon hittat ett sätt att leva som funkar bättre. Glad för att jag känner hopp, det går och jag kan också! Hoppas jag :-) Känner mig fortfarande trygg i mitt beslut, känns skönt att veta att kvällen inte kommer spåra ur, att jag kan fokusera på mina vänner och att ha roligt. Jag kommer inte spilla ner min vita klänning med rödvin, jag kommer inte gå ut på krogen och tömma kontot, jag kommer inte fyllebråka med pojkvännen och jag kommer inte supa bort mina nya solglasögon. Är ju som bäddat för en fantastisk kväll!

Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

Dompa!

Du skriver: "Att J rasat så fort är mycket mitt fel. Jag har inte varit den idealiske stöttande partnern. Jag var tvungen att prioritera barnen och därmed min egen nykterhet. " och det kan jag inte låta bli att kommentera.

Precis som Anonymt är inne på så kan dina beslut möjligtvis ha påskyndat processen för J, men det är INTE ditt fel! Inte, hör du det?

Det du skall tänka är: "Mina barn kommer att tacka mig för det här. Hade jag inte prioriterat dem så hade vi gått under allihop."

Nu får de se sin mamma falla hårt, och det skall ingen behöva vara med om. Men, alternativet hade INTE varit en skimrande svenssonidyll, eller hur? Alternativet hade varit att de inom ganska snar framtid hade fått se båda sina föräldrar falla lika hårt. Och det hade inte varit bättre.

Det du gör är stort.

Och en annan sak, på samma tema: du skall visst ringa polisen när J kommer och beter sig så där. Här har du också två alternativ. Antingen kommer dina barn i framtiden säga "Mamma terroriserade oss och pappa var en fegis som lät det pågå." eller "Mamma terroriserade oss men pappa stod upp för oss och fick ett slut på det.". Som så mycket annat så är det ditt val... ;-)

/H.

PS. En fråga som dök upp på jobbet häromdagen var "Men vem bygger fågelholken som vi behöver till det här?". Jag tänkte på dig, såklart, och log. :-)

Igår kväll hade jag själv inte ro att sitta ned i mitt tysta, lugna rum. Inte på grund av Let's Dance utan på grund av otaliga vändor ned till tvättstugan. Så blir det när man är hårt yrkesarbetande trebarnsmor. Husets alla "panschisar" hinner lägga beslag på de anständiga tvättiderna och så får jag ( för att jag inte är lika välplanerad och det är inte panschisarnas fel) hålla till godo med att tvätta fredag kväll. Hurra! För mig är tvätt och vindrickande intimt förknippat. Man kan förstå varför. Till slut blev det så att det kändes som om jag inte KUNDE tvätta utan lite vin i kroppen. F-n alltså vad dum ii huvudet man blir av för mycket pimplande...

Jag rakade nyss ur askan ur eldstaden och la in ny ved. Jag har inte tänt ännu, för solen lyser utanför och skapar regnbågsskimrande reflexer på de vita sidengardinerna när ljuset bryts genom några prismor som jag har hängt upp. Det känns bra att Dompa och EwaZebra hade tid att slå sig ned och samtala en stund. Dompa har formulerat så bra redan det jag vill säga till dig EwaZebra. Det du upplever är nog något av det svåraste som kan drabba en förälder. Jag prövar att försöka känna efter hur det skulle vara, men bara det gör ont. Din dotter är inte död, men hon finns inte heller kvar. Jag tror att många anhöriga till narkomaner till slut tvingas ta avstånd för att rädda sig själva, för att ta hand om eventuella andra barn. Kanske kan du söka stöd i en anhörigförening för att få hjälp att hantera detta och för att få höra att du inte är ensam? Och i det filosofiska rummet är du självklart alltid välkommen att slå dig ned med din virkning och dina tankar.

En varm kram till dig Ewazebra!

Nynykter

en bekräftelse från dig att det är okay om han köper med sig vin hem innan han gör det. Jag tror inte det var elakt menat, att han skulle vara så cynisk så att han skulle vilja köpa med sig vin hem för att göra dig glad. Men vem vet, kanske han också har ett behov av alkohol, och det var i så fall enklare att gömma detta bakom ditt drickande?

Det går bra med nya livet. Jag hade som ambition att lägga till en ny god vana när jag uppnått tre månaders nykterhet, men det har jag inte orkat ta tag i på grund av mycket jobb, mycket studier och mycket barn (tre stycken, helt självförvållade :-)). Planen är att börja med morgonyoga, men hittills har jag inte känt mig riktigt peppad. Jag låter det vila så länge, för i mitt nya liv ingår också att inte pressa mig själv för mycket.
Kram från Nynykter

att han hade det ganska lugnt... Ta det lugnt du också och håll din riktning. Du är stark och blir starkare! Kram / mt

Kan min man blivit senil och glömt att jag är alkoholist, jag skulle aldrig dricka något när vi har barnbarnet här. Då ringer han hem när han är och handlar och frågar om han skall köpa hem något vin till i kväll. Nu får jag tro att han är senil och inte elak för så kan det ju inte vara eller?

Ibland tittar jag på honom och undrar hur han tänker, tror att han har haft det ganska bekvämt när jag var inne i dimman och alltid hade dåligt samvete.

Men jag har sagt att jag skall inte fundera på att göra något innan det har gått 1 år av nykterheten, men ibland vill jag snabbspola :-)

Nu går vi ut i solen, hoppas att ni också har sol livet blir lite lättare då :-)//Kram Kalla