Senaste kommentarerna i forumet

lite fundersam är jag !!

Undrar om jag någonsin blir du och bror med min magkänsla ? Jag har nog trott att jag med ålderns och erfarenhetens rätt skulle få ett visst förtroende till den där lilla aning jag känner i magtrakten vad gäller förtroende och tillit till andra människor. Men inte då ! Jag blir osäker och velig, jag intalar mig att jag inte har något att sätta fingret på, inget bevis på att vännen dricker, MEN lika fan så VET jag !!!

Problemet är att vi inte träffas i det "riktiga" livet utan vi utbyter lite tjafs på våra privata fb trots att vi bor bara nån mil från varandra. Vi tillhör samma (eller har gjort) AAgrupp men hon vill aldrig följa med på möte fastän vi har nästan samma väg. Förr om åren har vi fikat eller lunchat vid tillfälle men efter att hon tog återfall för snart 2 år sedan och genomgick en ny behandling så har det inte blivit något alls. Hon tog upp sitt AA gående ett tag efter behandlingen men har nu slutat igen. Och all erfarenhet visar att när man slutar sköta om sin alkoholism så sitter man snart fast i skiten igen.

Jag kan som sagt inte sätta fingret på det men jag kan se små skillnader i sättet att utrycka sig och formulera sina åsikter och att hon gärna loggar ur fb-chatten frampå tidiga kvällen. Förbannade magkänsla ! Jag hoppas innerligt att jag denna gången har rejält fel ! Det är en mycket trevlig kvinna och jag vet att hennes man skulle bli fruktansvärt besviken om det går åt helvete igen. Jag vet att han denna gången inte skulle försöka hålla ihop relationen. Inte en gång till.

Ibland skulle jag bara vilja skita i andra och sköta mig själv men nu är det så att med min nykterhet följde det också med ett stort mått av empati för andra och det är ju en ordentlig förbättring mot hur jag var förr och den nyordningen känns faktiskt rätt bra ! Jag lär mig ju av andra även vad gäller sättet att vara och känna och det hoppas jag ju att jag får fortsätta med.

Hörde på nyheterna att ungarna på Öckerö krökar mindre nu ! Jag undrar om det kan bero på att "nån" där bestämde sig för att bli en nykter alkoholist för några år sedan ??!!

Nu ska jag ta en sväng på stan och kolla alla events som är nu när det är lönehelg. Kanske ta en sväng förbi parkbänken och kolla om några sitter där som inte klarade AA- svängen den här gången heller.

det är hoppfullt att följa med vad ni skriver. Även dagar som idag när jag känner starkt tvivel. Inser att jag måste jobba med det för min egen skull. Det är bara sitt eget liv man har makt över. Ha det gott och njut av livet! / mt

Det är inte lätt men det är svårt. / mt

Blir så glad av dina rader surran!
/Fenix

Hej Fredde!!

Det var det bästa jag läst idag. Alltså det inlägget här ovan. Måste bara läsa den boken.

Hade ett samtal med min älskade dotter idag. Hon är sexton år och så klok så klok!! Gumsan...
Jag frågade om hon ville följa med på ett möte och det ville hon!! Nu blir jag så där blöt i ögonen igen. Blir det för att hon är så fin och för att jag älskar henne så mycket och för att hon finns kvar i mitt liv fortfarande!! Vad gör det om det ligger skor i hallen eller om det står disk i köket?? Eller att hon använder tusen strumpor i vecken? (tränar mycket). Inte ett smack!! Hon finns här och om några år flyger hon sin kos till ett eget liv. Jag måste passa på att ge henne så mycket jag kan av min kärlek. Min nykterhet.

Det är jag skyldig henne och mig själv. Jag tänker inte bli som min mamma. Fullkomligt egoistisk och totalt okänslig...

I morgon när jag vaknar kommer jag att må bra! Jag kommer att kunna kliva upp utan ångest och jag kommer att kunna hålla i min kaffemugg utan att skaka. Hallelulia!!

Kram

Hmmmm

:-)

med. Men just nu var Mm helt under isen på forumlistan och det gillade jag inte. Irl är han i prima form och spacklar fönsternischer alldeles här intill. :) mt

har du ett litet kontrollbehov Mulletanten !! Du letar efter han i källaren menar du ;) !!

kram igen! / mt

nu hade du hamnat så långt ner i aktivtetslistan så jag måste söka upp dig här i cybervärlden:) Kram / mt

Jag läste Allen Carr-boken som nämnts flera gånger här, som handlar om att sluta dricka utan "viljestyrka", dvs genom att istället förstå att alkoholen bara är dåligt och därav inte se några positiva sidor alls med drickandet.

Funkar hyffsat, och jag gillar många saker av det han skriver.

Framför allt det om att alla upplevda fördelar med alkohol antagligen en är illusioner. Inget är äkta, och det du känner som positivt har du ju faktiskt gett bort till alkoholen, ngt du kunde tidigare känna utan alkohol.

Det tycker jag är det viktigaste att förstå, att alkoholen ger dig inget som du inte först givit till alkoholen. Får du ut glädje eller ro av alkohol är det för att du redan gett alkoholen kontroll över din glädje och ro. Det fina är att det går att ta tillbaks allt!!

Ingen människa behöver egentligen drogen för att slappna av, må bra, eller ha kul. Drogen skänker oss inte dessa fördelar, vi har själva skänkt de fördelarna till drogen.

Här går det undan, dag 80!!! :)

Dejtar en bra tjej. Vilken grej att inleda ett förhållande utan någon som helst "hjälp" av alkohol! Har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. :)

Livet är bra.

Läser lite runt bland trådarna, och får en sådan känsla att många som har ett alkoholberoende lägger ansvaret hos "andra"...
Jag dricker tills dess att någon annan löser det här åt mig, dvs man gör sig ansvarsfri och har därmed rättfärdigat sitt egna drickande ett tag till...

Vem ska lösa det åt en, och hur ska den lösa det åt en???
Där tror jag en del av förnekelsen ligger kvar, för den som sitter fast i sitt egna missbruk har inget svar på detta, men det känns skönt att få det ifrån sig...

Eller man vill flytta fram problemet till en händelse, när jag har fyllt 40, eller efter semestern...DÅ lägger jag av...
Eller man bestämmer en gräns, när priset på buteljen är så här mycket, då lägger jag av...

Men när dagen har kommit, man har fyllt 40, semestern är slut och flaskan har med råge gått över sin budget man hade satt...
Då finner man en ny orsak att vilja fortsätta, man flyttar fram gränserna, 42 år, efter julen och då flaskan kostar dubbelt så mycket???
Eller jag ska bara klara av arbetslösheten först, SEN ska jag lägga av...

Hela tiden flytta fram sina gränser, och vara förlåtande inför sig själv, eller ett svek skulle man hellre vila säga...
Man sviker sig själv hela tiden, för att man vågar inte stå upp för sig själv, att ge sig lite eget cred...

Nä, någonting drar en till dryckesrutinerna trots att man vet hur resultatet kommer att bli, en total självförnekelse, en egen förnedring...
Rädslan inför morgondagen, med ångestattacker och ett nedlåtande över "varför?"...

Jag tror på att genomskåda alkoholen, och försöka värdera vad den drycken tillför i mitt liv, fördelar och nackdelar...
Och framför allt vara ärlig mot sig själv, är verkligen nedsjunkningen i ruset värt all denna ångest, väger det verkligen jämnt i vågskålen???
Kan två timmar positivt rus vara värt två dagar av svidande ångest???, finns det någon logik?

Nästa gång kanske man ska vara lite vetenskaplig och anlyserande, hur känns det???
Och efteråt tänka på det igen, hur kändes det, vad var bra, vad var dåligt?

Fanns det bara fördelar?, grattis din självförnekelse är fullständig, insikten finns inte ens i närheten, hur är det med ärligheten, vad anser dina närmaste?
Väger det jämnt, skulle ett prov på att vara nykter ett tag förändra din värdering tror du?, bara för att testa?
Övervägande dåligt, Okey, du har fått en insikt, det var ju tråkigt men ärligt, känns inte den känslan lite förlösande ändå?

När man är införstådd att detta är ett problem, ja först då kan man göra någonting konkret åt det, en handling...
Handlingen behöver inte vara den absolut bästa, men en förändring är alltid bra, en utveckling...
Man behöver inte sätta målen klara för sig på direkten, man kan pröva sig fram, och smaka av förändringen, hur känns det nu...

Målet behöver inte vara att sluta dricka, utan att sluta må dåligt, man behöver inte gå på orsaken direkt...
Att sluta må dåligt kan innebära så mycket annat, förändra sin livsituation som kanske är orsaken till att man fortsätter dricka alkoholen...
..det kan vara relationer, arbete eller annat, har du tänkt på det?

och för varje dag, varje timme se utvecklingen gå vidare, idag har jag inte fallit för att hamna i dåligheter, jag vill fortsätta må ännu bättre...

Det är mitt lilla recept på ett framgångsrikt alkoholtänkande, alkoholen är inte det primära, utan att tänka på ett välmående istället...

Idag vill jag må bättre, vad behöver jag INTE göra för att det ska gå vägen t.ex...

Idag behöver jag ...inte dricka alkohol..

/Berra

vackert dagboksblad Berra! / mt

Idag har jag bara jobbat 1/4-tid...
Resten av dagen gick åt till att stoppa grannen i backen, jo vi var på begravning, eller hela gatan var med...

Och jag var så himla nöjd med dagen, ja det kan låta makabert, men så var det...

Nöjd för att jag inte behövde vara på jobbet så länge, nöjd för att jag inte låg i tidspress, nöjd för att jag faktiskt passar i en svart kostym,
nöjd för att jag har en så vacker hustru som jag kan vara stolt över, nöjd över att alla i området ställde upp och representerade sig själva.
Nöjd för att det var en sådan fin och värdigt avslut på en mycket omtyckt människa...
Nöjd för att t.om vädret visade sig från årets hittils bästa sida, nöjd för att det blev en ganska så uppslupen stämning sedan efter begravningen...
Nöjd för att vi visade vårat deltagande och respekt vid en annans bortgång och dess anhöriga...

Det tärde ordentligt på våra sinnen, så det krävdes en STOR huvudvärkstablett för att lätta på spänningshuvudvärken..
Men vi behöll lugnet resten av dagen också, det sa bara svisch så var maten färdiglagad och framdukad, inte ens en anstränging för någon av oss...

Redan i morse på vägen till bilen så förstod jag att detta skulle bli en alldeles särskild dag...
För jag såg årets första blomma, en klase snödroppar som stod i våran rabatt, bara centimetrar ifrån snökanten....
Och då kände jag att en ny tillväxttid och säsong är på gång, våren...
Kan någonting ligga i träda 50 veckor om året, och bara blomma i två av resten av årets veckor, ja då finns det livskraft, hur kärvt det än är...

Min problem måhända kännas fjuttiga, när det finns annat som orka ta sig igenom i det mest kargaste klimatet...
Dessa fem små vita klockor gjorde hela min dag, och jag har tänkt på dem i någon form av symbolik hela tiden..

Så en dag med både sorg och glädje, och livet blir så där mixat som jag tror det ska vara...
Och tack vare att jag kunde lägga ner drickat så har jag fått möjlighet att få uppleva båda sidorna, och inte enbart sorgen...

Ångesten... den solkade ner alltihopa, och jag är glad att få slippa den, och aldrig blir svackorna lika djupa igen...

Så den här tisdagen, den blev....vacker...

/Berra

Sitter och tittar på en ny kasse med vinflaskor som jag burit hem idag, köpte en flaska alkoholfritt också,
funderar på att ta vartannat glas av den ikväll.
Jag är ny här, och jag har slut på ursäkter och anledningar till att dra i mig en pava om dan, jag är bara livrädd att bli sjuk av att inte dricka...
Att jag blir sjuk av att dricka har jag redan fattat..
Har nån nåt tips och kunskap om abstinens...

flodhästen. Jag gillade den korta berättelseformen! Nyss hemkommen från jobbet, sitter med kaffemuggen och njuter. Kram / mt

Så lite så, mullemannen. :-)

Adde - ja, kanske. Jag hörde den bara återberättas muntligt så jag är osäker. Men det låter ju som en bok man borde beställa och läsa! Och, den verkar ju onekligen vara på samma tema som "min saga"... Tack!

/H.

Lelas för ett mycket bra inlägg !! Kan det vara den här du menar : http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186082647

jag bara måste gå in här och läsa, nu har jag läst ditt Lelas, vad du har skrivit, ett antal gånger och med samma glädje. Kan bara säga tack för den stund du suttit och delat med dig till mig av viktiga saker du ville säga. Klockan är faktiskt 02:00 här i min värld nu och sista biten i fönstermonteringen är på plats, mt sussar gott tror jag under tiden som jag tassar på här. Tack än en gång och du, jag skall gå in på trådarna till medberoende och läsa. Tack för inbjudan, utanför mitt fönster drar nu en tunn sky framför månen eller kanske det är ett ljusnande jag ser. Kram /Mt.

Vad fantastiskt att läsa det du skriver, du är fylld av klokskaper och det bådar gott!

Jag tänkte bemöta en grej av det du skriver, nämligen:
"Min livskamrat är ledsen och rädd inför framtiden, jag förstår det alltför väl. Det är tungt att bära eftersom orsaken till allt det är... jag."

Det är inte du som är orsaken. Även om det är ditt ansvar att bli nykter, och även om du behöver jobba hårt på att ta dig ur det här, så är det inte du som ÄR problemet. Det finns en "saga" om en jättestor elefant som flyttar in hos en familj och får dem att känna sig undanträngda och förminskade. Elefanten växer och blir större och större, men ändå pratar ingen varken med den eller om den. För att den skall få plats i hemmet blir familjemedlemmarna mindre och mindre och mindre, men de fortsätter att vara tysta. I slutet av sagan så inser man att det är alkoholismen som är elefanten och vad den gör med familjen.

Men! Märk väl. Det är alkoholisMen som är elefanten, inte alkoholiSTen. Din sjukdom är problemet, inte du själv.

Apropå det här med hur vi som medberoende fungerar (vilket ofta är läskigt likt varandra) så är du ju välkommen att läsa alla våra tankar i den delen av forumet som heter "Hjälpa någon som står nära". Där finns massvis av tankar kring det här med att känna sig sårad, att vara rädd för att visa tillit igen, att ha svårt att bryta sina egna mönster... Hela paketet.

Precis som Adde skriver så måste du skynda långsamt, fast det är svårt. Låt det ta tid, låt din livskamrat blir ledsen och reagera på saker som du inte ens har noterat, och låt dig själv känna glädje och stolthet över varje dag (timma? minut?) som du är nykter. Det kommer att gå vägen.

Kram!
/H.

PS: Om någon har en länk eller referens till "sagan" om elefanten så får ni gärna skriva den... DS.

Hej!
Eftersom självhjälpen från början är gjord i flash så finns det vissa begränsningar och några kända problem. Du kan hitta information och lösningar här: https://www.alkoholhjalpen.se/Tekniska%20begransningar

/magnus

Jag har försökt komma in på Självhjälpen några gånger, men fliken laddas enligt procentlistan men sen är det tvärstopp. Någon som vet hur man gör kanske? h/Mm.

Adde! Jag verkligen älskar att kramas, det vet alla som känner mig, kramas med den där varma trygga gooa famnen som omsluter kravlöst och helt och hållet bara för att för ett kort ögonblick förlora sig själv eller snarare dela en sekund av evigheten tillsammans. Gör gott för kropp och själ, det händer då och då att jag kramar någon också på min arbetsplats. Såå, lycka till på kramandets väg Adde, det gör gott jag vågar lova det. Det som är speciellt sen i sin tur är att jag får spontana kramar, folk vill gärna ge och med mig vet de att det är just den korta stunden det handlar om, helt "ofarligt utan baktankar" bara mänsklig kontakt inget annat. Det är härligt. h/Mm

tänker jag snabbare än vad jag hinner skriva. Händer alltsom ofta att jag formulerar meningar i huvudet och sen när jag skall skriva ner det så ser det lite annorlunda ut, eftersom min hjärna redan då begivit sig iväg på följande tankesprång. Så några kvarvarande celler traskar fortfarande runt där uppe i skallen.

Skämt å sido, familjärt berra, och tack ni andra, visst är det privat men sant och samtidigt ett sätt att visa att jag inte vill ha hemligheter för tanten... hmm, tanten? Nej Det är min vackra livskamrat jag menar, vacker på många sätt och tack för din hälsning kära mt. Till er som läser, lördagen var inte bra, lindrigt sagt, jag och hon mådde allt annat än bra och jag tyckte att vad jag än gör så är det fel. Jag blev så småningom ensam hemma här under ett antal timmar med mess som livstråd, verkligen läge för att leta upp något att dricka... av två skäl om jag skall vara ärlig. Dels förtstås för att trösta mig i min ensamhet och övergivenhet och känsla av att inte ha varit förstådd eller fått utrymme, tycka synd om mig vilket skulle ge fullmakt till spriten (inte mt:s fel) och dels för att mina sjuka tankar såg ut så här: Spelar ju ingen roll vad du gör... Fan står inne i mig på två ben och flinar.... Gav mig följande tankar, Okej, nu skall jag straffa dig för att du åkte iväg, rätt åt dig. Kom ju naturligtvis på precis i samma stund att det närmast var skrattretande tanke, den enda förloraren var ju JAG. Så, jag flinade tillbaka, gjorde inte det och det var med betydande känsla av någonting varmt och gott som fyllde mig i och med det. Jag som alltid sagt mig vara så beroende av relationen, visste att jag kan klara mig själv och att det till syvende och sidst handlar bara om mig egentligen. MEN, jag vill inte "klara mig själv" jag vill fortsätta leva mitt liv tillsammans.

Söndagen var som andra delen (den ljusare) i ett månvarv, om metaforen kan omfattas. Värme och ljus och gemenskap, delaktighet. Adde, jag har läst allt det du har skrivit, jag kommer att heja på dig när du kliver in på scenen, mentalt i alla fall, knappast på plats. Det du möter då... är i första hand dig själv och vet du, det kan väl inte vara så farligt "ni" känner ju varandra sen födseln, eller hur? PrestationsKRAV är bara jobbigt att släpa på, istället delar du med dig av någonting till andra, som du så fint gör här. Viktigare. Jag har ett vykort som kommit att betyda väldigt mycket för mig, texten är på engelska men i fri översättning ungefär: "Det finns ingen så läng väg till väldigt långt bort, som in till sig själv". Resan pågår ständigt ständigt. Tack ni andra också för kommentarer och alldeles speciellt till kära mt. Nu skall jag fortsätta monteringen av sovrumsfönsternischer (pust, vilket ord...) i vårt blivande sovrum. Berättar mera nästa tillfälle.Mm