Senaste kommentarerna i forumet

Det låter ju helt galet att han köper vin till dig när du inte vill dricka. Det måste han sluta med!
Välkommen tillbaka förresten. Fortsätt att skriv här så ska vi peppa och stötta dig så mycket vi orkar. ?

Håll nu i och tänk inte att nu tar jag ett par glas på lördag eller fredag så slutar jag sedan. Nu har du gjort de värsta dygnen så härda ut. Ja vi reagerar ju olika på bakfylla och abstinens. Det är ju när kroppen nyktrar till som det farliga uppträder. Kan ju komma senare med tanken på den ansenliga mängd du druckit.

Igår köpte min kille hem vin fast jag sagt att jag inte ska ha. Såklart jag drack när det fanns hemma.

Han har slutat dricka för han mår så mycket bättre utan men han köpte till mig för jag haft så mycket ångest.

Nu sitter jag här kl 08:44 på morgonen och svept lite vin för jag hade sån otrolig ångest av bakfyllan. Jag orkar inte mer. Vill bara ha hjälp.

Alkohol är ett hett ämne nu. Pratas en hel del om det på mitt jobb. Vad som skall drickas och hur... hm. Vet ju hur det var. Precis som Andrahalvlek skriver så spurtade jag till systemet på fredagar och sedan hem för att dricka, det kunde inte gå snabbt nog. Vilken kamp det var!! Nu är det annorlunda?
Ha en toppenlördag! Kram

Att bara ta det lugnt, 1 dag i taget, låter som en bra inställning för många..?Mycket bra jobbat med nykterheten..??..Och Grattis till tid..?..Jag vill heller inte hitta en massa substitut för alkoholdrycker..Det är ju just den kulturen, att det ska vara lyx, flärd, och att det ska drickas i tid och otid som gör en slags glamour kring alkoholen..Det lär vi ju ut till våra barn också..Min inställning är att de flesta dricker för att bli fulla..Annars hade man väl valt annat??..Vi lär oss att dricka dessa beska, sura, starka, sötsliskiga drycker..Just för att det finns en miljardindustri kring alkoholen, som gärna glorifierar den, och struntar i att människor lider och dör av det..Lätt att gå i den fällan och fastna..

Fick ikväll veta att en kollega dog ikväll efter tre år med cancerdiagnos. Hon visste redan för tre år sedan att prognosen var usel, men hon har fan kämpat. Som personalansvarig har jag haft mycket kontakt med henne sen hon fick sin diagnos hösten 2017. Två omgångar har hon börjat jobba deltid, nu den senaste perioden jobbade hon 2x6 tim/vecka under nov 2019 till sep 2020.

Hon gillade att jobba, det skingrade hennes tankar. Hon fick jobba utöver ordinarie styrka, hon jobbade mer för sin skull än för vår skull. Jag övertalade henne att vara helt sjukskriven åtta veckor i somras, och det är jag glad för nu. Då fick hon umgås med barn och barnbarn så mycket det nu gick med tanke på Corona.

I mitten av november hade vi mailkontakt senast. Hennes mamma dog hastigt i mitten av oktober och hon var väldigt knäckt förstås. Hon försämrades själv och var inlagd på sjukhus någon vecka. Mager som en speta. Jag frågade om jag kunde göra något för henne, vad som helst. Sen frågade jag om hon hade läst en bok som är väldigt populär just nu som heter ”Där kräftorna sjunger”. Hon hade hört talas om boken och blev genuint glad över att få just den boken skickad med post till sig. Hon blev så glad för en sådan liten sak.

Senast idag mailade jag henne och önskade henne god jul och frågade om hennes barn och barnbarn skulle komma på besök. Jag berättade att det pga Corona är lite tufft på jobbet, men att jag tar en dag i taget och försöker se det positiva i allt jag kan få syn på typ. Och sen skrev jag att det är hon ju så otroligt duktig på - att uppskatta nuet precis som det är här och nu. Att få jobba några timmar per vecka, trots att hon jobbat på distans sen mars, berikade verkligen hennes liv på slutet.

När hon fick cancerbeskedet för tre år sedan började hon ”äta rätt”, hur man nu gör det på ett cancerbra sätt. Hon började yoga och meditera varje dag. Hon sa själv att hon ville göra allt hon kunde för att hjälpa kroppen. Samtidigt var prognosen kass med tanke på var cancern ursprungligen satt. Nya tumörer hittades efterhand, hon gick på cellgiftsbehandling efter cellgiftsbehandling.

Hon tappade sitt hår tre gånger, och varje gång hade hon fina färggranna mössor. När det växt ut lite fjun så gick hon utan mössa, helt utan blygsel. Varje gång någon blev ledsen och upprörd å hennes vägnar, hur orättvist livet kan vara, så var hon den som tröstade. Hon tröstade alla. Det bekymrade henne att så många i omgivningen hade så svårt att prata med henne naturligt om cancern.

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk hade vi samma problem. Folk undvek oss. Av missriktad hänsyn och ren feghet. Det gjorde mig så oerhört ledsen. Där och då lovade jag mig själv att inte göra likadant, och det har jag försökt leva efter. Vi hördes av på mail och telefon någon gång per månad i alla fall. På tu man hand över lite lunch hade vi riktigt bra samtal vid några tillfällen.

Hon hann nog inte läsa boken och hon hann inte få mitt mail heller. Ikväll dog hon. Så otroligt sorgligt ? De människor jag känner som gått igenom allra mest skit är fan de starkaste jag vet. De är inte bittra eller tycker att livet är orättvist. De har försonats med sitt öde och tar tillvara på varenda minut de har. Varenda minut.

Det är kanske fyra år sedan jag hade liknande samtal med en ex-kollega. Hon gick i pension och två år efter pensionen fick hon leukemi. Så fort jag fick veta ringde jag henne och frågade om jag fick hälsa på henne. Det fick jag och vi träffades tre-fyra gånger innan hon ett halvår senare dog.

Hon hade också samma lugn i sig. Som en stor famn, och med en oerhört mild röst. Som om de helt valt bort att gräma sig och älta, de har försonats med sitt öde men vill ändå kämpa in i det sista förstås. Min pensionerade kollega väntade på stamcellstransplantation, men hann bli för sjuk för att få det. Jag minns att hon sa att cellgiftsbehandling var vedervärdigt, men att hon hade så mycket att leva för så hon valde att göra det. Hon hade precis träffat en ny riktigt fin man på ålderns höst. Hon hade två barn och fem barnbarn.

Vissa dagar känner man sig liten och ynklig, men döden rår ingen på. Är det dags så är det.

Kram ?

Funderade lite över din huvudvärk...
Jag fick rekommendation att fortsätta snusa som vanligt första två veckorna - alltså inte kämpa för att dra ner direkt. Efter ett par dagar så tappade snuset en del av sin effekt och smak, antagligen för att ett av effekterna av Champix är att den fäster på nikotinreceptorerna och tränger undan effekten.

kan det vara så att -- du har väl dragit ner ganska rejält med snus redan nu, och då kanske huvudvärken beror på att du "bara" har vanliga abstinenssymtom - som blir "värre" av kombinationen lite snus, och champixen som börjar tränga undan delar av det nikotin du faktiskt får i dig?

Jag har blivit en mästare på powernaps! Jag ställer klockan på 30 min, slocknar inom 5 min och vaknar efter en halvtimme med ett ryck och undrar var jag är någonstans. Värsta reseten av hjärnan, supereffektivt. Men helst tar jag en timmes höneblund, men då blir nattsömnen lite lidande.

Chill helgkram ?

En riktig krigare är du ❤️

Kram ?

Nej - dyrt, fast det var dyrt snusa oxå...
Man trillar över i högkostnadsskyddet ganska raskt :-)

Sömnen var jättestörd första veckorna, alltså inte alls trött på nätterna, ungefär måndag - torsdag så behövde jag nästan inte sova, kanske trött på dagen också, men mer "mindre sömnbehov". sen bättre senare på veckan (kanske för man fått för lite, eller för att kroppen vant sig med den ökade dosen. Denna vecka har sömnen varit ganska bra.

Jag noterade att jag var lite frusen och yr första dagarna,sedan att snuset började "lukta annorlunda" och ge mindre effekt efter några dagar.

Skumt det där med huvudvärken, det har jag inte alls haft särskilt jobbigt med. Kanske haft lite sådan, men det har varit övergående - och jag har tolkat det som att det är nikotin-abstinens-huvudvärk.

Håll koll på den tycker jag! för det låter inte roligt

De där dagarna som kom och var det de som var livet. Oj vad tiden flyger! Har mycket energi, samtidigt som jag är jättetrött när jag kommer hem från jobbet. En tupplur löser det och så är jag pigg igen?
Ja du Pilla, nu har vi andra sätt att tackla besvärliga saker i livet. Tack och lov. Känner jag är mer öppen, bejakar mina känslor och behov mer nu när jag inte dövar allt med alkohol. Tror min viktminskning bidrar också, har nästan nått målvikten. Siktar på att gå ned några kilo till så jag får lite marginal. Så skönt!
Heja oss alla med de mål vi har?
Den här björnen vaknar vacker imorgon bitti och kaffet kommer som vanligt att smaka ljuvligt gott. Kram?

Här är det full rulle som vanligt. Du är så härlig!?
Alltså dessa höneblundar! Jag har tidiga mornar, att sova en liten stund gör så stor skillnad. Vips har jag energi och orkar fixa o dona.
Hoppas du har en bra kväll. Kram!??⚘?⚘?

Tack! Ja så känner jag också nu. Jag separerade från barnets pappa i sommras. Flyttade till min bästa vän som blivit min pojkvän senaste veckorna.

Även om socialen blir inblandade så kommer jag få hjälp med alkoholen. Så länge jag inte dricker så kommer ingen ta mitt barn ifrån mig.

Jag har sonen alltid förutom varannan helg. Jag älskar min son över allt annat men jag har inte många stunder för mig själv. Måste hitta sätt att koppla av utan alkoholen. Jag hoppas verkligen att detta är en förändring som kommer bli bra för mog och sonen. Mitt barn kommer först! Han ska få det bästa liv han kan!

Champix är INTE billigt precis... Hur har du haft det med biverkningar VillJuLevaOckså? Jag sov otroligt dåligt i natt och har huvudvärk som liknar ingenting. Känns det igen eller har du varit befriad från sådan?

En orosanmälan betyder sällan att barnet tas ifrån föräldrarna. Tvärtom, är ett av socialtjänstens viktigaste uppdrag att bidra till friska och välmående familjer där både barn och vuxna mår bra.

Lätt för mig att säga men jag tycker du ska ta kontakt med beroendecentrum. Det finns ett skäl till att vi har skattefinansierad sjuk- och friskvård i det här landet. Ni har t.ex. verkligen en utmanande situation med ett litet barn som behöver så mycket. Beroendecentrum tillsammans med socialtjänsten kan hjälpa dig/er med helheten.

Kram!

Två tydliga biverkningar av Champix. En positiv biverkan är att jag nu med hela mitt själv kämpar för att bli nikotinfri. Taggad som tusan!

Fick återgivningen på flickans utredning i dag. När jag reste mig upp för att gå var det enda jag tänkte på att åka till Systembolaget för en flaska nej, två flaskor vin. För att jag behöver bedöva min sargade hjärna och själ. Få en stunds vila. Väljer att möta de utmaningar vi nu står inför med en klar, nykter skalle. Arbetar för att vara den bästa mamma-versionen jag kan. Exmaken räknar jag inte med den här gången (ett av flera tydliga resultat från terapin). Kommer att bespara mig oändligt med energi.

Nu ätit mat med två glada barn. Tagit en Alvedon mot huvudvärken. De sista lussekatterna är uttagna ur frysen. Mums om en stund!

5 prillor och noll alkohol summerar den här dagen till.

Kram!

Jag önskar alla nyktra kämpar på forumet en härlig och vit jul. Vit i dubbel bemärkelse. Jag låter fortfarande första glaset stå. En enkel men bra metod.

Köp den i julklapp till henne. Läs boken ihop, och planera aktiviteter efter det. Rörelseglädje ?

Chill helgkram ?

Det är faktiskt skönt att slippa den skiten. Tänkte just idag faktiskt att fredagar tidigare kändes nästan som ett upplopp. Man kunde inte komma hem snabbt nog. Kom något i vägen så fick jag nästan panik.

Jag brukade sitta som på nålar under överlämningen hos barnens pappa för att jag bara ville hem till vinet. Nu sitter jag kvar en stund extra istället om vi börjar prata om något kul. Om en stund ska vi åka dit och jag ska köpa med mig kinamat. Efter maten ska vi zooma med äldsta dottern och planera inköpen till julbordet. Det lär nog ta sin tid, och nu finns det inget som stressar mig längre. Så skönt ?

Chill helgkram ?

Jag måste bara berätta om grej som utspelade sig på mitt jobb i dag. Två av mina kolleger satt och beklagade sig över att det är så långa köer på systemet. Då sa jag att det är skönt för mig att slippa den skiten och att det går lika bra att dricka alkoholfritt. Då blev det högljudda protester och nej, nej alkohol klarar man sig inte utan.?
Då frågade jag om dom hade testat att inte dricka alkohol under minst ett halvår.. Nä, det hade dom ju aldrig gjort såklart. Och så var det slut på den diskussionen. ?

Ha en bra kväll!

Hittade en terapeut som verkade bra men är privat och säkert dyr. Jag och pojkvännen har inte råd. Letat hjälp hela dagen. Vet inte vart jag ska vända mig. Har varit väldigt deppig i tre dagar. Massa ångest. Min pojkvän sa nyss att han inte orkar mer snart. Om jag inte ändrar på mig. Slutar dricka och mår bra. Men han säger att vi inte har råd med hjälp. Vill inte gå till beroende centrum för jag vet att soc kommer få en anmälan då. Vill inte förlora min son. Är utmattad och förstörd. Vill inte leva längre.

Min dotter är 9 år och jag har funderat mycket precis på den saken den senaste tiden, t.o.m så mycket att jag överväger att göra det till ett nyårslöfte, -att hjälpa mina barn att röra på sig mer. Jag har ganska mycket ångest över den biten då jag känner att det redan är på väg åt fel håll och det går fort. Min dotter har redan en katastrofal kondition och börjar klaga så fort vi skall gå några hundra meter. Hon är den där pyssliga typen som älskar att sitta med handarbete, bygga lego, och såklart redan, den där mobilen och TV'n.
Tycker det är otroligt svårt att hjälpa dem röra på sig i dessa tider när det är kolsvart ute när man kommer hem. Annars kan man alltid skicka ut henne och lillebror i trädgården, men när det är mörkt är det inte lätt att leka ute, om de ens vågar vara ute själva.
Skolan och fritids tänk kring fysisk aktivitet är fortfarande katastrofal med tanke på hur mycket forskning som finns på detta idag. Det första barnens skola gjorde när den här pandemin bröt ut var att plocka bort en gymnastiklektion i veckan. HÅL i huvudet.

Jag själv började bli överviktig så fort jag slutade växa i tonåren och det gick ganska fort. Tack och lov var min egen pappa den som tillslut sa till mig att jag behövde börja tänka på vad jag stoppar i mig. Hans ord tog hårt på mig då men idag är jag glad att någon sa nått. Jag tog tag i det ganska snabbt men hade väldigt lite kunskap då hur man borde gjort, redan då hade jag en stark vilja när jag väl bestämde mig för nått. Jag gick ner ganska mycket i vikt fort genom en mer eller mindre svältdiet på pulver ihop med intensiva löprundor flera gånger i veckan. Efter det kom jag in i samma träsk som så många andra, jojjobantningen. Det som händer när man gör på det viset är att man blir smal-fet, när man äter alldeles för lite och dessutom fel mat, samtidigt som man inte tränar någon form av styrketräning så är vikten man tappar en stor andel muskler. Vilket innebär att man har en lägre förbrukning av energi efter viktnedgången och måste äta mindre mat än innan för att hålla vikten. Det klarar väldigt få så man går sakta upp igen och börjar sedan om med bantning och förlorar ännu mer muskler. I långa loppet leder det till en kropp med ungefär lika mycket fett på kroppen som från början men mindre och mindre muskler och din fysik blir bara sämre och sämre och din kropp ser definitivt inte friskare ut.

Idag vet jag mycket bättre och har jobbat ett år på gymmet nu med rätt och proteinrik mat för att återfå styrka och en högre andel muskler. Men jag inser hur långt back jag hamnat efter alla år av felaktig jojobantning och den situationen kommer jag göra allt för att inte sätta mina egna barn i.

Pi 3.14 här på Forumet skrev att beroendet finns kvar i hjärnan hela livet..Att beroendet är livslångt..Det kan sitta inkapslat i hjärnan, och bara vänta..Tror det var han som tog ett återfall efter 14 år!! Går ju oftast bra några gånger, och man tror man är ”botad”. Rätt vad det är så är man precis på samma läge som man var när man slutade..Hjärnan behöver precis lika mycket alkohol som man behövde när man slutade och allt går åt H-e igen..Som du säger Andra Halvlek..Aldrig ta första glaset,Inte första klunken heller..Kram..?✨?

Idag var jag på apoteket och hämtade ut storpack Champix, som jag ska ha resten av "kuren", totalt åtta ytterligare veckor. Håjåjaaja... I alla fall - de åtta veckorna kostar mig lika mycket som ungefär en vecka gjorde med snus - eftersom jag låg på 2 dosor general om dagen.

Jag håller på trappa ner sprayen, märker att det är just nedtrappning, eftersom jag har omgångar av huvudvärk och sug. Det är för mig just nu rätt väg att gå. Inom någon vecka - är målet att vara en dag utan för att se hur det går. Oklart än.

Gick genom stan en sväng nyss, såg alla som kom bärande på vinboxar och kassar från bolaget. Skönt slippa det! Verkligen skönt.

Jag berättade i måndags för en god vän att jag slutat dricka - han hade såklart inte anat det... Men det blev ett bra samtal, och skönt vara mer sann och ärlig. :-)

Var här inne för ca ett år sen. Var då nykter 3 månader sen började jag dricka igen. Var nykter 3 veckor men drack igår igen. Mått dåligt idag såklart. Jag har så svårt att stå emot. Är det fel på mig? Jag ska försöka få tag på en alkoholterapeut så jag kan börja lära mig hur jag ska kunna hantera ångest och känslor utan att dricka. Jag vill verkligen inte dricka igen. Vill att mitt liv ska få börja på riktigt.

Har en väldigt handikappad son. Han kan inte sitta, gå eller kravla. Pratar inte och har svårbehandlad epilepsi. Jag vill bli en bättre mamma som orkar träna mer med sonen.

Alkoholen och ångest förstör så mycket. Har ingen ork till något. Vill bara hitta ett lugn i själen. ?