skrev Torn i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31

Att du börjar få den känslan redan nu efter bara 4 månaders nykterhet bådar gott tycker jag. Bort med skammen och låt stoltheten ta över!


skrev TappadIgen i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31

Här är lite tankar som blev över från igår.

Det finns många anledningar att inte dricka. Många bra anledningar, dessutom. Här på forumet är vi väl många som upptäcker fler och fler av dem också, och det är ju bra. Men jag kan ändå inte undkomma att huvudanledningen till att jag inte dricker alls är för att jag inte klarar av att dricka måttligt. I alla fall inte över tid. De andra bra anledningarna som finns är först och främst bonusar.

Det kan man ju se som en svaghet. Att inte kunna dricka måttligt alltså. Det faktumet att jag inte dricker kan ju då ses som ett erkännande att jag har denna svaghet. Jag tycker ändå att det är en större styrka att ha identifierat denna svaghet och anpassat mitt liv efter den så att den inte påverkar mig. Det är inte ett nederlag. Jag har inte kapitulerat. Jag har ju vunnit!

Jag berättade stolt för min psykolog om det vid första mötet. Tidigare kändes det lite mer skamfullt, men inte längre. Tänk dig att du sitter i en båt som läcker in och du öser vatten ur den, men det kommer in i en snabbare takt än du kan ösa ut. De andra människorna som sitter i sina båtar har inga problem med att hinna med att ösa, så för dem är det ingen fara. Till slut ger du upp och pluggar hålet i båten istället för att fortsätta ösa. Det blir ju ett erkännande gentemot båtägarna runt omkring dig att du inte har den fysik som krävs för att hålla båten över ytan. Men du har ändå hittat ett sätt att överleva. Det känns ju som ett bättre alternativ då att erkänna min svaghet än att sjunka med båten. Någon stolthet lär där inte finnas då.


skrev Ensam1984 i Det är min tid NU!

Jag har inte covid! Ja, eller inte längre i alla fall. Har fått svar på mitt test. Så skönt! Men o andra sidan... då är det säkerligen medicinerna och huvudet det är allmänt fel på (inte direkt förvånande).

Å förresten Mic ❤️ Tack för ditt inlägg. Du är en av de som är speciell för mig här!

Det bästa med att inte ha covid är att jag nu kan åka och köpa chips ? helt ärligt, jag har varit så toksugen på chips i över en vecka, men det känns så jobbigt att be någon köpa chips. Känner mig så onyttig då... helt bakvänt. Det som kanske inte är lika bra är att man kan gå till Systemet. Eller så gör man som jag - väljer att inte gå dit ändå.

Men för säkerhets skull åker jag inte och handlar förrän efter 18, dels för säkerheten och mindre folk men främst för att systemet är stängt då i denna lilla håla.

Har inget sug, men en liten känsla av att vilja fira min sjukliga friskhet. Att vilja unna mig, att fylla den där rostiga hinken inombords.

Men jag äter mediciner som inte ska mixas med A, och jag mår inte bra av A. Så det får bli party på alkoholfri öl och chips i kväll ? Får fira att det är en jobbvecka kvar och sen semester i nästan 3 veckor

Nu ska jag först göra lite mer jobb, sen försöka orka plocka lite här hemma och sen åka o handla

Hoppas alla får en fin nykter fredag. Och då vaknar vi tidigt i morrn bitti, tänder oss ett ljus i vintermörkret och njuter lite extra av det faktum att vi är såna som inte dricker

❤️


skrev Se klart i Andra halvlek har inletts

... och massa hurra från sengångaren här. Äsch tänker jag om både steg och choklad. Ha tillförsikt. Du har ju bevisligen tagit det största steget av alla, slutat dricka, brutit en arvssynd om du vill. Du har tagit både stafett- och taktpinne och orkestrerar ditt liv.
Och- dessutom ägnar du åtskillig tid att hjälpa och stötta oss andra, gamla som nya.
Är ingen förespråkare av att sitta i ”nöjdhörnet” däremot är det oerhört viktigt att hitta stunder där man helt enkelt är bra nog. Gör bra nog.
Lite grekiska är det för såna som vi.

Jag har mitt snus men det har jag för avsikt att fortsätta med så länge inte tandläkaren säger att det påverkar mina tänder (förutom att jag då bleker tänderna varje halvår).
Jag har mina glasshantag på höfterna. Helt fine, praktiskt när jag knyter på mig förkläde. ?

Avslutningsvis; apropå diskussionen om anonymitet så är forumet för mig en plats där - oavsett om det skulle gå att ”lista ut” det ena eller andra- ja där rätten att vara anonym är mycket värdefull, till och med avgörande för närvaron här.

Kram till dig!


skrev Se klart i Nyinflyttad från idag

Blir så glad att läsa ditt inlägg Pilla. Du beskriver så bra den där stoltheten som finns i att se någon i ögonen och inte varje dag behöva tampas. Med sig själv främst... önskar dig en fin adventshelg med goda kaffet. Stor kram ?


skrev Se klart i Botten

Den här tiden kräver varsamhet med rygg och tålamod med vårt mående. Kram ?


skrev Se klart i Nykter livet ut

Den här veckan har jag med råge jobbat in fredag eftermiddag, så nu har jag satt bröddeg och saffransdito, mycket mysigt (förutom att saffran ska dra i sprit och det får mig att må lite illa.)
Ska städsla mitt humör över alla tusen grejer som ska fixas (eller snarare- det är inte min mans fel...)
Mitt matintresse har dippat något, så jag ska göra en liten ansats ikväll med en handskuren råbiff som jag hittat något recept på.
Inte så mycket fisk i mina trakter tyvärr...
Tänker tillbaka när jag hinner på året som gått. Ska fundera lite på en sammanfattning.
Jag oroas fortfarande ibland över att jag skulle ”glömma” varför jag envisas med nykterheten. Men de tankarna känns så långt bakom mig att de är mer som en liten prick i backspegeln. Min väg framåt är novembergrå, så som den ser ut. Men för mig är det som att gå bland blommor. Så glad är jag fortfarande inombords. Som att inget (ja förutom det uppenbara om något skulle hända barn eller barnbarn något men det goes without saying). Som att inget kan nå mig- så länge jag håller mig här.
Livet är sanneligen ingen blomstersal men mitt i all röra här hemma, stress att hinna klart jobb och ordna för mina äldre och kära personer. Så ger nykterheten mig en sorts immunitet.
Jobbigt kan det vara men aldrig igen SÅ jobbigt. Ni vet alla vad jag menar. Kram och njut av dagen, grå här men det ryktas om snö. ??


skrev Tröttiz i Jag behöver hjälp

Grattis soffpotatis till dina 5 månader! ?

Hurdant stöd har du fått av dina anhöriga?


skrev Torn i Botten

Jag vet precis hur det känns, har haft många ryggskott under årens lopp.❤️ Det märkliga är att efter att jag skaffade en riktigt bra säng så har jag inte haft ett enda ryggskott. Innan dess kunde det räcka med att jag tog i lite för mycket vid tex grävning så small det till.

Ja, skönt att du är nykter numera, så du slipper spä på ryggskottet med bakfylla.?

Kram och krya ?


skrev Andrahalvlek i Första dagen

Skönt att du formulerat en plan, då kan du sänka axlarna lite ❤️

Den där boken ska jag kolla upp! Vore kanske på tiden när yngsta dottern är 21 år, även om hon på det området är som en femåring. Helt oblyg - kan gå naken inför alla, men det får hon förstås inte. Hon drömmer om kärlek, men för henne är kärlek att någon är väldigt snäll mot henne ❤️ Det tycker jag är en jättefin tolkning av kärlek. Hon struntar i både kön och ålder, hon uttrycker att hon älskar jättemånga. Jag och hennes pappa försöker rätta henne: ”Älskar gör vi i familjen, andra tycker du om.” Funkar inte alls att få henne att förstå det.

Pga olika anledningar får hon p-piller, det ingår i hennes dagliga mediciner. Gyn vill väldigt gärna kolla hennes äggstockar med en sådan där dildo-ultraljud. Det ingår tydligen när man får p-piller. (Hon får dock p-piller för att hon behöver könshormoner, inte för att slippa bli gravid.) När läkaren sa det började jag fullständigt asgarva i telefonen. ”Det kan ni glömma, då får ni söva henne först.” Hon skulle riva stället och slå halvt ihjäl den stackars gynläkaren ?

Vilken gåva att du har en granne som din dotter klickar med ❤️

Kram ?

På. Nu har jag beställt boken till yngsta dottern i julklapp. Åldern 9-12 år är perfekt nivå för hennes nivå av läsförståelse. Vi köper en massa Astrid Lindgren-böcker för just den åldern nu.


skrev Charlie70 i Första dagen

Nu gjorde du ett inlägg i min tråd, vilket du jättegärna får göra förstås! Men jag tänker att det kan vara väldigt hjälpsamt att samla sina inlägg i sin egen tråd så man kan läsa tillbaka senare.

Jag förstår att du har det himla tufft på flera plan och du har helt rätt i att alkohol enbart stjälper. Hjälper INTE ett dugg. Jag hejar på dig Mange!


skrev Charlie70 i Första dagen

I stället för att dricka har jag nu gjort upp en annan plan för hur jag ska hantera besked från flickans utredning.

1. Mitt sista samtal på habiliteringen bestämde vi att skjuta upp från nästa måndag till januari. Skönt att veta att jag kan prata där.
2. Jag har bokat en kompis nästa helg för prat om utredningsresultatet. Jag har helt enkelt bett om hjälp på förhand (har aldrig hänt tidigare). Dessutom, har jag bett en granne hänga med flickan några timmar så att jag kan prata av mig med kompisen i lugn och ro. Grannen går in som avlösare 4 timmar per månad nu och det blir premiär för de två.

Med denna plan (som det ligger en del tankearbete och annat pyssel kring) känns det helt plötsligt mycket lättare att leva. Vintankarna fejdar bort. TACK svenska samhället för att vi bestämt att skattemedel kan användas för avlösning i hemmet så att jag kan avvika ett par timmar för att prata med en kompis i stället för att dricka XX flaskor vin!

Tack för dina tankar Finalisa. Jag delar dem i högsta grad. Nej, jag är inte med i något sammanhang. Flickan svårigheter har inte varit uppenbara från födseln. Det har i stället varit 12 år av än den ena "upptäckten" än den andra. Tortyr. Kan ibland tänka att det hade varit enklare med ett barn som har ett synligt och uppenbart funktionshinder från början. Men så har inte vi det.

PS Har faktiskt köpt "Världens viktigaste bok - Om kroppen känslor och sex" till flickan som hon ska få i julklapp.

Kram!


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Tack på påminnelsen Charlie ❤️ Ännu en sak att ta tag i, tjoho!

Kram ?


skrev Charlie70 i Att odla nytt

Fint att höra att du tar hand om dig själv Finalisa. Hoppas nu samtalen blir bra och verkningsfulla för DIG. Du är värd allt det bästa!

Lussebullar gjorde jag för ett par veckor sedan. Blev torra som tusan trots att jag tog i med alla tricks jag har - för att de inte ska bli just torra :D Blir en ny laddning till helgen.

Kram!


skrev Charlie70 i Andra halvlek har inletts

Riktig panschisvarning på detta men jag har fått börja med inlägg i mina skor och det är lag på att Birkenstock används inomhus. Kan ta halvår/år innan det onda ger med sig och är väldigt handikappande under tiden. Gå ut hårt och kontakta fotspecialist i dag Andrahalvlek.
Kram!


skrev Jullan65 i Botten

Jag promenerar rätt in i helgen nykter och med ryggskott.


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Igår när jag gick till bilen, typ 100 m, märkte jag att jag hade helt galet ont i fötterna. I trampdynan, men liksom mer innanför själva ”köttet”. Mer i fötternas skelett liksom. Svårt att förklara. Typ foglossning i fötterna, som man faktisk kan få. Strukturen blir liksom ”uppluckrad” under graviditeten. Så jag funderar på om det kan vara hormonellt.

Förbannade klimakteriet ? Ingen fas i livet har ställt till med så mycket strul som just klimakteriet, och det har pågått i tio år nu. Annars känns det som ödets ironi att jag skulle få ont i fötterna just under den period som jag promenerar allra minst. Det är så ironiskt att jag bara vill gapskratta ?

Det beror inte på att jag stått mycket på hårda golv i köket och jobbat. Jag står väldigt lite, och jag har tagit hem en gummimatta som jag står på. Det beror inte på att jag promenerat mycket. Jag sitter mest, varvat med att ligga i sängen eller tv-soffan. Min livsstil just nu är väldigt chill ?

Jag har i alla fall börjat använda innetofflor inomhus, så får vi se om fötterna piggar på sig. Det är inte skäl nog till att inte promenera. Får jag lust att promenera så biter jag ihop. Hade hälsporre för några år sedan, i början av klimakteriet faktiskt, och det hindrade mig inte speciellt mycket.

Ja, ja. Är det inte det ena så är det det andra som flickan sa som fick näsblod.

Chill helgkram ?


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Idag känner jag mig stolt som en mallgroda, och det är för mig ett positivt ord eftersom jag gillar ? En groda kunde lika gärna ha blivit min signatur. Åter till saken. I mitt jobb som ansvarig för rekryteringen ingår det att ta emot nya stjärnskott hela tiden. De allra flesta är inte stjärnskott utan mer som alla vi andra, duktiga, men då och då seglar det in en klockren stjärna på jobbet.

För cirka tio år sedan skedde det bland annat, och jag minns det tydligt. En ung tjej som gick sista året på gymnasiet. Hon skulle göra praktik. Hon visade sig vara klockren! Men man kunde avskräckas lite av hennes yttre - åtminstone om man är fördomsfull, men det brukar jag försöka låta bli att vara. Hon var/är nämligen skitsnygg, långt blont lockat hår, MYCKET smink, höga klackar och korta kjolar. Hon hade lagt sig till med lite bimbo-manér dessutom. Pipigt, konstlat röstläge och skrattade HÖGT.

Jag bara log när jag träffade henne i entrén första gången. ”Det här blir kul”. Jag visste att många av mina kollegor, som inte försöker låta bli att vara fördomsfulla, skulle störa ihjäl sig på henne. Och det gjorde de. Men jag tog henne till mitt hjärta och backade henne stenhårt. Ungefär som farsan Baloo: ”Jag ska lära dig allt jag kan pysen”. På vägen lärde vi känna varandra mer och mer, och ovanpå alla andra fina egenskaper så hade hon dessutom ett enormt stort hjärta ❤️ Tydligt rättvisetänk och väldigt inkluderande.

Sin bimbo-look tonade hon ner lite efterhand som åren gick, men lite spelat kvinnligt oförstånd är smart att ha i verktygslådan ibland. Kallas också kvinnlig list ? Efter några år drog hon vidare i karriären, till Stockholm som så många andra landsbygdstjejer och -killar. De flockas där har jag förstått, även om jag aldrig känt mig lockad ett enda dugg. Tänkte tanken förvisso innan jag fick barn, men sen hade det tåget kört och jag stod kvar på perrongen. Nöjd.

I dessa sociala medier-tider är det lätt att hålla koll på sina gamla adepter och igår fick jag veta att hon har blivit nominerad till ett pris - som inte är på nobelprisnivå direkt, men ändå ett kvitto på att det hon har valt att göra i sitt yrkesliv spelar stor roll för många.

Det hon gör går dessutom hand i hand med mitt engagemang i tjejjouren. Ett tag spillde hon sin talang på lite väl ytliga saker enligt min mening, men nu har hon hamnat helt rätt. Och shit vad modig hon är! Rakryggad och vältalig som få - hon tar fan ingen skit. Och ändå får hon massor av skit i dessa sociala medier-tider. Fattar inte hur hon orkar ta emot allt detta hat ?

Så idag har jag, efter att ha gratulerat henne förstås, gått runt och myst hela dagen. Glad och stolt som en mallgroda ? Jag är nästan lika stolt över vad hon har blivit som jag är för mina egna döttrar, jag känner mig som en stolt bonusförälder ❤️ För mig är systerskapet så viktigt! Vi som är äldre MÅSTE dela med oss av vår klokskap till yngre kvinnor. Så de kanske slipper göra samma misstag som vi gjorde, i bästa fall. De har nya dilemman att hantera. Vi får inte se yngre kvinnor som konkurrenter, utan som systrar som vi ska hjälpa till att lotsa vidare i djungeln.

Lång rant som vanligt, och inte ett enda ord om alkohol. Förrän nu då.

Kram ?


skrev TappadIgen i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31

Andrahalvlek: Det kostar mig ju bara 100 riksdaler per gång, men absolut är det kanon att ha en arbetsgivare som ser värdet i sina anställda och att det är så viktigt att de mår bra att de betalar för en sådan sak! Känns vettigare än att betala för spritfyllda fester. Det måste vara en enorm trygghet att ha en psykolog som verkar stämma så bra för dig.

I övrigt så upptäcker jag mer och mer hur formatet här på forumet är svåröverskådligt. När jag inte varit här på ett tag så missar jag lite var jag har skrivit och var det är svarat till mig och vad som är nytt. Det blir svårt att hänga med i alltihop.

Sen har jag funderat lite på mitt namnval. Det var väl egentligen inte så att jag hade tänkt att bli långvarig här. Jag skapade det aliaset när de första två jag försökte med var upptagna. Minns inte vilka de var och vet inte ens var jag fick TappadIgen från. Kanske var det ett försök att skapa något som inte lät som något jag skulle välja så att jag inte skulle bli igenkänd här av någon? Ibland är det svårt att gå tillbaka och förstå vilka motiv man hade.

Tyvärr kan jag väl tycka att det låter lite fånigt. Låter ju väldigt uppgivet och vilset på något vis. Men, det är väl säkert dumt att ändra det nu också. Jag kanske vänjer mig.


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Viktigast först - vara nykter! Tids nog har vi lust att ta oss ut igen.

Kram ?


skrev Kaye i Andra halvlek har inletts

Inga löprundor, inget gym och typ en långpromenad i veckan en kompis släpar med mig på.
Så du är inte ensam.
Bara soffan som gäller, men nykter i soffan?
Så får det vara.
Och grattis till 10 månader ??
Kram⚘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Inga rundor varken igår eller idag än så länge. Men vet du, jag känner lite likadant. Jag vägrar ha dåligt samvete för det. Faktiskt. Jag trivs bra inomhus just nu, även om jag skulle kunna träna inomhus också men inte gör det heller. Thats it. Jag har slutat dricka alkohol, det väger liksom upp hur mycket slapphet som helst.

Jag inväntar lusten helt enkelt, det är en förbannat bra drivkraft.

Kram ?


skrev Torn i Andra halvlek har inletts

Har det blivit några steg i dag eller?? Nä, vad jag tänkte skriva är att jag tycker inte du ska gräma dig så in i norden om du inte kommer i väg på dina rundor. Jag har själv ställt in rätt många löprundor den sista tiden. Fan, det är ju riktigt bistert väder så här års med regn, mörker, blåst och i bland halt. Jag har tagit ett varmt bad i stället för att springa. Och passat på att ta löprundor dagar då det åtminstone varit uppehåll. Jag grämde mig också först men lade ner det, för jag gillar inte att gräma mig. ?

Ha det gött! ?