Senaste kommentarerna i forumet

De visade bilder i dokumentären på en frisk lever, fettlever och en lever fylld med ärr och knölar. Riktigt avskräckande bilder!

Kram ?

Två unga personer strax över 30 år. En liten tunn tjej hade en gigantisk ”gravidmage” och de tappade henne på 11 liter vätska ur buken. Killen var helt knallgul, alltså verkligen gul. Båda väntade på transplantation i England, men sannolikt skulle de hinna dö. Behovet av levertransplantation pga missbruk har tydligen ökat enormt där de senaste åren.

Tack för din faktainput ?

Kram ?

Du har inte uppmärksammat dig själv i dag men eftersom vi vet att du och Torn fyller på samma dag så är det enkelt att hålla koll :-D

Kram!

Är det mitt inlägg ovan som startat upp alla diskussioner här kring hur man bör skriva och inte?

Det var isf absolut inte min mening och jag har aldrig tyckt att inte alla kan samsas här. Tvärtom! Det är otroligt berikande att läsa om allas resor och enormt inspirerande att följa alla som klarat att bli helnyktra. Jag själv har ju dessutom helvitt som mål.

Att jag skulle känna någon slags avoghet mot alla som förespråkar helnykterhet stämmer inte alls. Har det uppfattats så säger jag förlåt från djupet av mitt hjärta. ?

Har alltid värnat om alla människor och har stor respekt för samtligas livsval, oavsett vad de handlar om. Det gör att jag ibland känner ett behov av att gå i försvar för andra, trots att jag själv inte tycker lika.

Då och då skrivs kommentarer som sanningar, trots att det finns alternativa sådana. Det är det jag reagerat på. Och då menar jag självklart inte sanningar utifrån vars och ens egna erfarenheter. Min upplevelse är ju min sanning och din är din.

Självklart välkomnas och uppmuntras respons, tips, stöd och även ifrågasättanden. Från alla - till alla.

Det är ju fantastiskt att få höra hur det gått för någon långt framme och ta del av dennes erfarenhet. Här tror jag att jag blivit otroligt missförstådd om någon trott något annat. ?

Men vi är så himla olika både vad gäller bakgrund och personlighet. Det är mest det jag vill förmedla. Det som funkar för dig kanske inte gör det för mig. Därför är det så himla viktigt att få höra olika berättelser.

Vi kan ha fullgoda liv trots att vi inte har valt samma slutmål. Respekten för att vi är olika och - framför allt - väljer olika är det viktigaste.

Hoppas innerligt att ni förstår hur jag menar. Jag vill alla så himla väl - inte alltid en bra egenskap, då jag kan slå knut på mig själv för att alla ska må bra. Och jag vill definitivt inte hamna/vara i motsatsförhållande till andra. Inget Vi och Dom. Gode värld, vilken mardröm det vore.

Nej, här är vi alla tillsammans och kämpar mot samma fiende, om än på olika sätt och mot olika mål. Precis som det ska vara.

Alltså, älskar det här forumet och alla ni som finns här har hjälpt mig att förändra mitt liv. Hoppas innerligt att vi alla som tycker det får fortsätta att känna så.

Ber ännu en gång om ursäkt för eventuellt svammel. Fick ont i magen när jag såg alla kommentarer som tillkommit och kände direkt att jag ville skriva. Så det blir ingen genomläsning och eventuell redigering. Det här vill jag ha i väg även om det kanske går för fort nu.

Tack alla för respons. Som alltid är det den som tar mig framåt. Den betyder oerhört mycket, det hoppas jag att ni förstår. ?

Ha en fin vecka, bästa forumvänner.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram kram

Stort grattis till tiden! Bra jobbat.

Kram!

Har inte lyssnat på musik sedan jag slutade dricka. Är musikintresserad och allätare. Mycket musik har strömmat genom lurarna. Framförallt tillsammans med excesser av rödvin. I julstöket kände jag ändå för att damma av min gamla jullista på Spotify. När den gått några varv så blev det ordinarie "rödvinslista". Och vad händer tror ni? Jojomensan, jag blev sugen på rödvin. Flickan förknippade låtarna med huset vi bodde i innan skilsmässan. Man kan milt sagt säga att det blev en del känslor åt olika håll här hemma.

Nu sitter jag här bredvid en väldoftande julgran. Den kom in två veckor tidigare än normalt. Både barnen och jag kände för en extra lång julgransjul i år. Ska värma på Dufvenkroks mandaringlögg som får klart godkänt av mig! Smakar INTE som Blossa starkvinsglögg, och den typen av glögg dricker ju inte jag längre (HJÄÄÄLP), men den är fräsch och någonting-annat-och-ändå-glögg på något vis. Passar mig fint i år.

Bullarna står utomhus under tak på jäsning över natten. Fint att kunna bjuda barnen på en nykter mamma nygräddade bullar och tända ljus i morgon bitti. En tråkig måndag morgon i december kan förgyllas på olika sätt.

Kram!

När jag blickar tillbaka på min resa hitintills, på tisdag firar jag två år som nykter, så har alltid grundstommen i min vilja att få vara nykter varit friheten.
Frihet har drivit mig, helt klart.
Friheten är det finaste jag har i min nykterhet.
Därför kan det också kännas extra svårt de gånger jag inte får känna mig fri.
Hela det senaste halvåret har jag känt mig arg, ledsen och frustrerad, förbannad, över min jobbsituation. Det har inte gått en dag utan att jag kommit hem från min arbetsplats och varit arg, haft ångest, varit ledsen eller gråtit. Arbetslaget jag ingår i är delvis en dysfunktionell grupp, det är ledningen som gör att vi hamnar i kläm. När vi hamnar i kläm yttrar det sig i att gruppen inte funkar.
På det senaste har jag även känt mig trängd i den relationen jag haft med den äldre mannen - något jag tagit tag i och nu håller på en armslängds avstånd. Det enda som egentligen håller kvar den sista lilla biten av mitt hjärta, är skuld. Skuld att jag helt plötsligt tappade bort mina känslor och inte kan hitta dom igen.

Vad innebär egentligen den här friheten jag håller av så mycket?
Den innebär att jag får chans att fortsätta hålla min sjukdom under kontroll.
Den innebär en sån sak som att få ha en ledig dag från jobbet och göra produktiva saker.
Den innebär att jag fått tillbaka min lust att skriva, min förmåga att skriva och min kraft i orden pennan skriver på pappret - som jag saknat den!
Den innebär att få tänka klart.
Den innebär att kunna känna ansvar och sköta mitt arbete.
Att ta hand om mig själv.
Att kunna resonera. Känna känslor. Tänka. Andas.
Den innebär också att jag är en god vän. En fin dotter. Som älskar. Och tillåter sig själv bli älskad.

Jag vet att jag måste fortsätta ta hand om min frihet. Det är ett löfte jag avlagt till mig själv den 8/12 2018.
Oavsett vilket pris jag än får betala.
Jag står nu inför ett vägskäl och väger.
Ena benet säger åt mig att våga ta klivet ut. Säga upp mig.
Det andra benet säger "hallå, stopp, tänk dig för, osmart mitt i en pågående pandemi"
Mitt hjärta säger åt mig att slåss för friheten.
Min hjärna säger "Gör det symboliskt på årsdagen."

... Mig tämjer du aldrig.
/D

Jag tycker att det hjälper mig att få se och läsa om andra perspektiv. Kanske speciellt när man ser att man har något gemensamt och gått igenom något liknande men man har reagerat på olika sätt.

Jag har alltid goda avsikter när jag skriver här, men är ibland rädd att det jag säger ska tas på fel sätt. Jag är medveten om att jag kan vara lite rörig och är inte alltid så bra på att formulera mina tankar.

Jag har förstått att några här på "Det vidare livet" tycks stabila i nykterheten. Jag antar att jag räknas dit. Jag har även förstått att det kanske kan vara svårt att läsa om någon som verkar ha det väldigt lätt att vara nykter när man själv kämpar för att vara det. Jag vet inte om någon av er som gör det läser det jag skriver men om ni gör det så vill jag att ni ska förstå en sak.

Jag skrev aldrig här om att förändra mitt drickande. Dock tänkte jag på det under en väldigt lång tid men brottades med det främst med mig själv. Jag har funderat på hur det hade varit om jag hade hittat hit då och skrivit. Om alla de gånger jag försökte förändra mitt drickande och hur det fungerade bra vissa dagar men mycket sämre andra. Det kanske hade hjälpt mig att sluta tidigare, kanske inte. Jag föll dock dit minst lika hårt då och då som ni som kämpar på nu gör. Kanske faller jag dit igen också. Jag är ju inte immun på något sätt. Jag är ju fortfarande en alkoholist, även om jag är nykter och just nu håller tillbaka alkoholismen.

Jag har funderat på varför det är så mycket enklare nu än det var förr. Kanske är det så att man kommer till en punkt. Jag var väl också hjälpt av att jag ett tag efter jag slutat var orolig för min hälsa. Men förmodligen är det väl lite som för anhöriga. Det är svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Den processen måste man nog gå igenom med sig själv också. Länge var det en del av mig som ville förändra mitt drickande, men en annan del av mig som ville fortsätta dricka.

Det tog en väldigt lång tid innan jag fick med hela mig i förändringsarbetet. Det kanske ser ut som att jag har det enkelt nu, men det har inte alltid varit så. Jag kan inte heller räkna med att det alltid kommer vara så. Kanske kommer de delar av mig som vill fortsätta att dricka bli högljudda igen.

En grej med forumet är ju att de flesta av oss inte är alkoholterapeuter till yrket. Vi skriver utifrån vår personlighet och våra erfarenheter. Så man gör klokt i att ta till sig av de råd som funkar för en själv, och låta andra råd passera förbi. Jag personligen mår bra av att bli ifrågasatt ibland, det får mig att tänka till, medan andra får bäst resultat med endast uppmuntran. Jag utgår från att alla kommenterar med goda avsikter, och vi får ha tålamod med att vi har lite olika idéer om hur vi själva vill bli hjälpta och hur vi bäst hjälper andra.

Och jag tror som flera redan skrivit på att mixen av åsikter behövs på forumet. Jag önskar att vi alla kunde se på det som på en jämställd diskussion, att vi har olika lösningar på samma problem och att våra mål skiljer sig lite, men att vi delar samma värdegrund. Och att det inte är farligt att vara oense, snarare nyttigt, och oense behöver inte vara det samma som osams. Så jag hoppas vi alla fortsätter att titta in i varandras forumvärldar och ge varandra stöd, råd och förmaningar om vartannat.

Som kanske bekant så har jag under hösten satt mig in i det där med levern och hur den påverkas av framförallt alkohol men även av andra saker. Jag har läst en del men framförallt pratat med människor och läst om deras erfarenheter med leverproblem. Det är det ju kanske en väldigt tabubelagd sjukdom som man inte pratar om annars. På google kan man ju hitta listor men att verkligen få höra drabbade berätta om det är ju en helt annan sak.

Jag har ingen siffror på det men det är mycket vanligare att man får en levertransplantation i Sverige på grund av medfödda sjukdomar än självförvållade. Dock finns det ju inget som hindrar att man får en levertransplantation när man förstört sin lever medelst alkohol. Dock finns det oftast några krav.

Att man håller sig nykter i 6 månader innan transplantation. Att man inte har andra skador som gör att en transplantation inte kan tänkas förbättra livskvalitéten/livslängden något nämnvärt. Att man har stöd från anhöriga.

Ofta när det har gått så långt att man behöver en transplantation kan det ju vara så att man redan har andra skador, t.ex på hjärtat, om det är orsakat av alkohol, som gör att man kanske inte har goda chanser att överleva en transplantation och även om man skulle klara just den så är det risk att man dör av något annat.

Sedan kommer nästa som också är ganska stor. Man ska alltså hålla sig ifrån alkohol i 6 månader. Detta är väl egentligen av 2 orsaker. En transplantation är ju bortkastad om du fortsätter dricka efter den. Den andra är att de flesta förbättrar sin hälsa genom att sluta dricka. Detta ger 4 olika utfall.

1. Man klarar inte hålla sig nykter i 6 månader.
2. Man dör medan man väntar.
3. Man blir så mycket bättre med 6 månaders avhållsamhet att man inte längre behöver en transplantation.
4. Man klarar 6 månader och får transplantationen.

Jag har som sagt inga siffror. Men tydligen ska utfall 3 vara relativt vanligt.

När man är 30 år gammal, som du säger, är det oftast alkoholinducerad hepatit, mer än ren skrumplever, som gör att man behöver en transplantation. I de fallen är det väl tyvärr så att man antingen återhämtar sig och klarar sig, eller så dör man relativt snabbt. Då hinner man inte få en transplantation.

Sen ska man även minnas att en levertransplantation är ett mycket stort ingrepp och framförallt så måste man äta mediciner resten av livet. Så det är inte så enkelt som i Eddie Medusas låt där han efterfrågar mer brännvin.

Den dagen jag upptäckte hur illa ställt det var med honom raglade han ur sin bil och samtidigt rullade det ur några tomma folköl ur bilen. FOLKÖL. Han var asplakat och kunde inte ens prata. Jag fick fösa honom uppför trappan till lägenheten och knuffa honom i säng så att han fick sova ruset av sig. Hans lever mår inte heller bra, det är tydligt.

Han skriver till mig ibland på Instagram. När jag blockade honom överallt, trodde jag, glömde jag bort att han kan följa mig där utan att jag följer honom. När han tog kontakt efter ett år kanske var jag inte lika arg längre, så han fick behålla den kontaktvägen. Han lever i alla fall, men hur bra han mår vet jag inte egentligen.

Han skrev en gång att han träffat en tjej. En tjej han träffat på någon dejtingsajt. En typisk ”importtjej” som dyrkade marken han gick på typ. Han var SÅ lycklig. Jag skrev tillbaka att om han tror att jag blir svartsjuk så kan han fetglömma det. Sen läste jag lusen av honom för hans urusla kvinnosyn och för att han utnyttjar hennes prekära situation. Sen skrev jag att hon ljuger för honom precis lika mycket som han ljög för mig. Då blev han tyst. Efter några månader skrev han igen. ”Du hade rätt, hon har flyttat nu. Jag ska bo ensam”.

Kram ?

Har du pratat med hans chef? Han måste bry sig! Arbetsgivaren har ett långtgående ansvar för att hjälpa medarbetare som har alkoholproblem. Tipsa chefen om Alna, det är en organisation som jobbar just med missbruksfrågor på arbetsplatser.

En person med missbruksproblem är ett arbetsmiljöproblem. Kollegorna är bekymrade, får täcka upp för vb i tid och otid, jobbet blir dåligt gjort osv. Plus att det är en mänsklig misär.

Kram ?

Jag lät min gamla tråd ligga kvar under ”förändra sitt drickande” och skriver där på månadsdagar typ. Min förra tråd hette ”Behöver all hjälp jag kan få” och det stämde bra med mitt tillstånd då. Min nya tråd heter ”Andra halvlek har inletts” och den stämmer bra med mitt tillstånd nu.

Du får skriva här hos mig så länge ? Saknar dina kommentarer när du legat lågt ett tag.

Kram ?

Man kan bara ge de råd man kan stå för själv! Jag har svårt att förstå att man kan bli bortskrämd eller provocerad av dina, eller andra helnyktras, inlägg. Du ger din syn på problemet.
Själv är jag bara tacksam för att du och de andra som "flyttat" fortsätter att visa att det finns en väg framåt även om man, som jag, har en tendens att snubbla. Utan er tror jag inte jag skulle orka fortsätta försöka.
Samtidigt är det väl som AH skriver. Det är en naturlig process att flytta när man går in i en ny fas efter ett år som nykter.

mvh
Onkel F

Usch vad hemsk det låter! Levern är verkligen något att vara rädd om. På mitt jobb finns det en stackare som ligger risigt till. Mycket som stämmer in på honom av det du beskriver som din far genomled. Det värsta är att han inser fortfarande inte hur illa det är fastän han tydligen blir dyngrak av 1 öl. och hans chef verkar inte bry sig.

Tack för för din kommentar hos mig!?
Jag ligger nog lite lågt här på forumet fram tills jag byter till det vidare livet. Vet du förresten hur man går tillväga för att flytta sin tråd hit? Hittar ingen info.

Kram ?

Så skönt och fint att följa dig..Du skriver så bra, tycker ju jag såklart som också gillar helnyktert..(Det ska vara så lätt som möjligt, inget dribblande) ?..Ojdå en svartvit emojis hoppade fram själv..Har aldrig sett den förr..Men verkar passa bra här..??..Vi ses i det vidare livet..???

Tack för responsen och grattishälsningar.? Precis som du beskriver det, känns det Andrahalvlek.❤️ Ja då ses vi i det vidare livet Jullan! Tids nog får vi säkert sällskap av Kaye och Lena också. Och många många fler hoppas jag.

Ha en skön Andra advent!

Då ses vi då i det vidare livet. Men inte tycker jag att man skall anpassa sina åsikter eller erfarenheter. Det landar aldrig bra. Du gillar ditten och andra datten, så är det. Man tar till sig det man tycker om och låter resten vara, helt enkelt. Kärleksfullt och med hjärtat på rätt ställe är det som är viktigt, tycker iallafall jag. Kram och ha en superbra 11-månaders dag. Jullan

Kul att höra att du blir peppad! Vet inte vad du menar riktigt med balans men det låter bra ?

Mina tankar går inte längre mot hur jag ska hinna köpa o konsumera alkohol utan hur ska jag planera in träning denna veckan. En extra utmaning i coronatider... är lite försiktig med att gå på gymmet på vanliga tider. På youtube finns många bra videos att följa.

Hoppas du hittar en aktivitet för dig!

Kram

När jag var liten sa man att varje gång man drack så dog några hjärnceller. Det lät verkligen läskigt, även om jag inte tror att det finns någon vetenskap bakom det. Eller så är det bara en tolkningsfråga. Även om hjärncellerna inte dör så är det lika illa om de inte fungerar som de ska.

Min upplevelse är att många här på forumet är oroliga för hur deras lever har påverkats av deras alkoholintag. Med rätta, levern tar verkligen stryk om man dricker mycket och den går inte att ersätta. Vägen till eventuell transplantation är lång. När det väl är aktuellt så hinner man sannolikt dö innan man får en transplantation. Tveksamt om alkoholister ens får en levertransplantation i Sverige. I England har jag förstått att det inte är ovanligt att 30-åringar behöver levertransplantation, men att de flesta dör innan det ens finns en lever att tillgå.

Hur min lever har skadats av mitt drickande har aldrig oroat mig. Konstigt nog. På den punkten har jag stoppat huvudet i sanden. Pratar man inte om det så existerar det inte. Typiskt beteende i en dysfunktionell familj, som jag är uppväxt i.

Däremot upplevde jag ju på nära håll hur det blev med min pappa på slutet, då hans lever inte fungerade som den skulle. Han tålde ingenting, blev asplakat på folköl och lättvin. Blev sluddrig och raglade på noll och ingenting. En vanlig familjemiddag med två glas vin till maten kunde resultera i att han sluddrade, raglade och kissade på sig. En gång fick jag fösa in honom på dotterns rum och han ramlade ihop på golvet och somnade. Det var efter den incidenten jag bröt med honom.

När det är riktigt illa, som det var i min pappas fall, sväller buken när den fylls av vätska. Alla organ som finns i buk och bröstkorg blir då hårt ansträngda. I hans fall var det hjärtat som inte orkade fortsätta slå helt enkelt. När han kom in på sjukhuset, några dagar innan han dog, tappade de honom på 7 liter vätska i buken. Nästa morgon var buken lika stor igen. När levern inte gör sitt jobb blir det så. På samma sätt renar inte levern ens de gifter som finns i kött tex, så efter en vanlig måltid kunde min pappa börja sluddra. Gifterna i maten gick direkt upp i skallen på honom. Jag tror att han det senaste året upplevdes som onykter många gånger trots att han inte var det.

Hur min lever fungerar har, trots dessa erfarenheter, inte oroat mig jättemycket. Och nu har jag slutat dricka - och jag har ju hört om hur duktig levern är på att läka sig själv OM man inte nått upp till en viss gräns förstås, då går det inte. Jag märker ingen skillnad nu jämfört med tidigare, men jag vet ju samtidigt att ämnesomsättning och fettförbränning påverkas enormt om levern är upptagen med att förbränna alkohol.

Däremot märker jag i vardagen hur min hjärna mår mycket bättre. Mycket tack vare att jag sover bättre och då får min hjärna viktig återhämtning, med minskad ångest och depression som följd. Just nu i detta mörker och jobba-hemifrån-tider är det som klippt och skuret för ett skov av depression för min del. Men jag mår bra. Känner ett lugn och en tillförsikt, jag gör det bästa av situationen. Förkovrar mig på de områden jag kan, håller kontakt med omvärlden, njuter av den vilsamma tystnaden för öronen. Allt blir som det blir och går som det går. Det är inte lönt att oroa sig, det gör bara mer skada än nytta.

Min hjärna är ingen dramaqueen längre och det är jag så oerhört tacksam för.

Kram ?

?????????????????????????????????

Du får blommor av mig idag på din 11-månadersdag ❤️ Snart är det vår igen, din andra vår som nykter och du får börja påta i din trädgård igen ?

Jag hoppas att det är hyfsat bra med din pappa, med dig och din familj. Du är inte lika flitig på forumet längre, men det är ju en normal utveckling. Resten av livet tar mer plats när alkoholen försvinner i fjärran. Man behöver inte påminnas dagligen helt enkelt. Huvudsaken är att du tittar in då och då, så vi vet att du mår bra ❤️

Själv borde jag sluta besöka forumet dagligen, det blir lätt ett beroende det också. Men jag tänker att så länge jag vill besöka forumet är det sunt, det är när jag känner mig tvungen som det blir osunt.

Kram ?

?????????????????????????????????
Du får ballonger, tårta och glass idag på din 11-månadersdag ❤️

Jag förstår din känsla. Kände lite likadant innan jag flyttade. Min ”lyckosamma” nykterhet upplevs tydligen lite obekväm för andra, så jag valde att flytta till den delen av forumet där det är helt okej - och önskvärt - att vara helnykter och verkligen uppskatta det.

Jag vill skriva om hur mitt nyktra liv beter sig just nu, och då hör nog inte mina inlägg hemma här hos de nya kämparna. Vi kämpar med helt olika saker, och igenkänning är en mycket viktig beståndsdel i tillfrisknandet.

Och som sagt, de som vill fortsätta följa både dig och mig får besöka oss under det ”Det vidare livet” istället.

Kram ?

Om du flyttar, för jag följer dig ändå??

Och alla nya här på Förändra behöver dina råd och erfarenheter.
Man kan bara ge de råd man står för själv. Och om andra inte följer dem är deras val.

Men kan förstå att för din egen utveckling behöver du nog de med längre erfarenhet än dig själv att ha erfarenhetsutbyte med.
Kram⚘