Senaste kommentarerna i forumet

Efter en lugn helg med lite adventsmys så är det vardag igen.
Tvättstugan, träning och tålamod står på tapeten idag. Har fått tid till psykolog men det är ett tag kvar.

Sisyfos, tack för du tittar in i min tråd. Jag har läst dina inlägg här och där på forumet och du har intressanta tankegångar och reflektioner.
Som du säger så är det bättre att kontrollera vad man dricker om man inte klarar vara helvit.
I vissa lägen får man finna sig i att vara medelmåttig, man kan inte vara den bästa versionen av sig själv jämnt.
Så nu ligger jag lågt och samlar kraft. Min önskan just nu är att det ska fortsätta vara lugnt omkring mig ett tag så jag kan ta mig upp över ytan och andas ordentligt.
Jag vill känna att jag lever på riktigt och inte bara existerar...?

Kram ???

Jag har inte jättemånga julminnen från min barndom. Jag minns lite av julpyntet, och en del av det har jag tagit med till mitt eget hem. Bland annat en stor broderad tomte, som min mormor gjort, som hängde på min dörr till mitt rum då och numer hänger den på dörren till klädkammaren i min hall.

Jag minns också att granen skulle kläs söndagen innan julafton, närhelst den inföll veckan efter. Alltid söndagen innan julafton. Granen skulle kläs i en viss ordning, glittret näst sist, och det var min pappa som skulle sätta fast ljusen och stjärnan i topp, som pricken över i:et på slutet. Mamma klagade alltid på granen, som min pappa hade köpt. Den var sned, för hög, för klen, för grov. Alltid var det något fel på den.

Jag minns att mina föräldrar ALLTID blev osams när de skulle klä granen. De skrek högljutt på varandra och dålig stämning var bara förnamnet. När jag blev lite äldre instämde jag i skrikandet, fast det var ”sluta bråka” som jag skrek.

Givetvis var alkohol inblandat. Båda mina föräldrar hade sina gömmor i köksskåpen, och smygsöp för varandra. Jag lärde mig känna igen knäppet från respektive köksskåp, och ljudet av skruvkorken sitter som gjutet i mitt hörselminne. Min mamma drack inte lika mycket som min pappa, men jag tror att hon drack i perioder för att hennes liv var helt deprimerande. Och att hon smög med det berodde nog på att hon inte ville dricka öppet inför min pappa.

När jag fick egen familj och egen julgran att klä var jag helt motvalls. Vi hade ingen speciell dag då den skulle tas in och kläs. Det fick ske när det passade helt enkelt. Ofta kvällen innan. Det fanns ingen bestämd ordning som pyntet skulle sättas upp i. Ville barnen sätta alla kulor på några få grenar så var det okej. Granen fick gärna vara lite platt på baksidan, den gick att skjuta upp mot väggen. Stjärnan i toppen kunde något av barnen sätta på först om de kände för det.

Framför allt var det en gemensam stund med stillsam julmusik i bakgrunden och absolut inga hårda ord mellan några av oss. Inte ens barnen fick bli osams, vilket de faktiskt sällan blev under sin uppväxt. Lite irritation uppstod ibland förstås, men då särade jag direkt på dem innan det blev värre. Ett barn på varsitt rum eller varsin våning i huset, damage control.

Jag får fortfarande ont i magen när folk tjafsar och bråkar om småsaker, ”hackar” på varandra. Motarbetar varandra istället för samarbetar. Och det är ju inte så konstigt, jag fick mer än nog av det under min uppväxt.

Kram ?

Min mamma brukar ofta säga att hennes liv inte har förändrats alls typ. Hon håller lite mer avstånd till folk i affären bara. Hon är ju inflyttad och har inga vänner här. Hon har bara mig. Själv är jag ingen globetrotter direkt, och det är inte så mycket jag ställt in. En resa till Barcelona och två teatrar bara. Pyttelite i sammanhanget.

Det finns folk som lever ”coronasäkert” jämnt. Knappt ingen umgänge eller familj osv. Nu när alla andra gnäller om hur deprimerande deras liv har blivit så måste det kännas ännu konstigare att man alltid lever så liksom. Man ska nog tänka på hur man klagar i dessa sammanhang.

Det är lite som när vår yngsta dotter var ett halvår drygt. Hon föddes ju svårt sjuk och vi bodde på sjukhus de första fyra månaderna. När vi väl kom hem blev jag inbjuden i en sådan där klassisk mamma-barn-grupp via BVC. Jag gick dit en gång. Sen stod jag inte ut mer med de andra mammornas gnäll över helt triviala saker. Och jag ville inte skrika ”håll käften och sluta gnälla” åt dem ?

Kram ?

Stort grattis till dina fem nyktra månader! Jättebra att du har engagerat dig i en lokal AA-grupp också, då har du ett bra kontaktnät där.

Drickandet är ofta bara ett symtom på något annat som man måste ta itu med. Något som legat dolt under alkoholen. Det är kanske det som pockar på uppmärksamhet nu, så att du inte känner dig så nöjd och bekväm som du hade hoppats känna dig.

Jag har snart varit nykter i 10 månader och jag mår bättre för varje månad. Jag tror aldrig man blir ”klar”, men att uppskatta det vardagliga mer är verkligen en gåva. Tidigare var hela livet en transportsträcka till nästa fylla.

Välkommen hit!

Kram ?

Legat i sängen typ hela helgen och deltagit på en videoutbildning. Sex timmar per dag totalt. Helt slut efteråt. Att man kan bli så trött av så lite liksom. Fast jag förstår samtidigt att det går åt mycket energi för att lära sig nya saker, hantera alla intryck, ha en åsikt i olika frågor. Kastas mellan hopp och förtvivlan.

Sådant som jag har restproblem med efter mina utmattningar kan man säga. Jag fixar det bra, men inte så långa stunder. Jag vet ju det, men jag glömmer bort det. Bara tanken på att kötta på med en ny arbetsvecka direkt imorgon känns urjobbig.

Min stackars dotter har varit så förstående. Igår vid fyratiden blev hon dock irriterad, då ville hon åka till McDonalds. Och vi tog en lunchpromenad ihop. Idag blev det ingen lunchpromenad, men efter kursen lärde jag henne tillaga pastalåda - som ska bli hennes nya maträtt. Så vi slipper äta fläskpannkaka varje söndag.

Mest besviken blev hon nog för att jag inte orkade packa upp alla tomtarna ? Hon hade sett fram emot att göra det i helgen. Men jag orkade inte efter kursen. I hallen står lådor och kassar med allt julpynt, som vi hämtade upp från källaren igår. Inte ens adventsljusstakarna har jag orkat få upp. Jag dog liksom mentalt efter kursen.

Jag har lovat att vi ska göra det imorgon efter att jag har hämtat henne på jobbet. Eftersom både jag och hennes pappa jobbar hemifrån har vi tackat nej till transporten. Den chaufför som kör bilen/bussen träffar väldigt många personer från olika boenden, och vi vill begränsa dotterns kontaktytor helt enkelt pga corona.

Funderar på om jag ska ta en spontanledig dag imorgon. Gå eller cykla en lång runda och komma ikapp med allt här hemma. Diskat har jag inte gjort heller, eller dammsugit. Jag brukar inte störa mig på sådant, men när jag gör det så är det rätt illa. Inte ens tvätta brydde jag mig om att göra idag, så jag måste boka en ny tid.

Det är konstigt att jag kan bli så trött bara av att använda min hjärna faktiskt. Eller kanske inte alls konstigt med tanke på min historik. Det är tydligt att jag inte lärt mig fullt ut, men jag känner åtminstone igen symtomen.

Kram ?

Äntligen reggade jag mig och kan skriva av mig lite.
Efter 10-12 års dagligt drickande kontaktade jag en chef på jobbet och bad om hjälp. Det var söndagen på midsommarhelgen 2020 och jag vågade inte gå igenom ännu ett dilerium på egen hand.
Jag kom lyckligtvis in på ett behandlingshem dagen efter samtalet. Det var då den 22 juni och jag hade aldrig känt mig så liten i mitt 49 åriga liv.
Jag var inskriven 6 veckor och fick en inblick i 12stegsprogrammet vilket jag inte fortsatt med efteråt, troligtvis av ren lättja men jag startade med att ge service på den lokala AA gruppen och det känns riktigt bra! Att kunna ge tillbaka till samhället på nåt vis. I skrivande stund har jag alltså varit utan alkohol i drygt 5 månader vilket känns fantastiskt såklart! Men jag känner mig fortfarande lika sliten och trött som innan, blev tvungen att be om sömntabletter för nån vecka sen också.
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av att bli nykter men jag hade nog hoppats på en större förändring än vad som skett.. eller har jag bara för bråttom?

Vi är ju ett gäng här som är jämsides i detta. Tiden är en större faktor i det hela än vad jag trodde. Det blir verkligen så mycket stabilare vartefter tiden går!
Men i denna branch får man inte vara kaxig. Nykterheten är en färskvara och nog behöver jag påfyllning av sunda tankar och verkligen känna tacksamheten i hjärtat för det är så enormt viktigt att fortsätta vara nykter... vi vet ju att många varit nyktra länge och sedan druckit igen.

Charlie dig följde jag ju innan jag skapade mitt konto och Andrahalvlek o Torn, vi ligger ju rätt lika i tid?

Näpp det blir ingen sprit i musten. Ja Torn. Så man höll på.
Kram till er???

Det du beskriver låter så bra. Härligt!
Så är det jag ville ha det men det fixade inte jag. Funkar ett tag ja, och sedan blir det mer och mer och MER . Trött på den kampen, så näpp så för mig räckte det jag fått i mig.
Kram o heja dig?

Jag tog mig igenom denna helg med, är helt slut... och har inte gjort något. Glad att jag klarade mitt första test.

Har mått bättre i dag, det har inte varit något sig, bara likgiltighet och orkeslöshet... och det har jag haft hela mitt liv, så det är lugnt

Nu blir det att borsta tänderna, sova och hoppas att den småsnoriga näsan bara är tillfällig så jag kan jobba i morgon.

Känner igen mig i det där med att inte vilja ramla...inte för att jag springer men jag går ju och förflyttar mig....är dessutom ganska otränad och väger för mycket...så det skulle inte vara en hit att trilla och bryta sig. Dessvärre är ju inte risken mindre att skada sig för att man går helt spänd och stelbent...fast där jag bor har det kanske varit risk för halka en dag. Längtar faktiskt efter lite snö...

På tal om fisk å gädda å gös...När jag var liten så kom fiskbilen hem till oss på vår gård fast jag minns det knapppt. Jag minns dock när mamma köpte fisk av en fiskare som bodde inte så långt ifrån oss. Det var gädda, gös, abborre...jag minns att hon la gäddan i en form hällde över ovispad grädde (fanns ingen matlagninsgrädde eller mellangrädde när jag var barn) samt ströbröd och klickar med smör därefter tillagades den i ugnen. Abborren stekte hon och även till den serverade tunn grädde och lingon. Hon la ofta persilja mellan filéerna. Kanske att hon tillagade gösen på liknande vis som gäddan eller att hon kokade den. Har aldrig sett att det finns gädda eller abborre till försäljning i vår matbutik men däremot gös. Kilopriset på gös är ju väldigt högt. Jag tänker att mamma skulle bara veta vilken "finfisk" vi åt hemma...till vardags. Det är kul att läsa om dina fiskäventyr, Torn!

Allt gott till dig..kram:)

Tittade in och hälsar: Vilken inspirerande resa du gör / gjort! :)

Så närmar mig min andra jul nykter, iår behöver man inte huka för glögg och julfester. Covid-19 gör att det är ovanligt lugnt på den fronten, men gör också att hela julen blir annorlunda.
Min plan är att gå runt i pyjamas och äta god mat, titta på tv och ta en och annan långpromenad ????❤️ Kanske nu det vänder och grinchen börjar gilla julen ?
Jobbar på boende med speciella människor, en konstaterade en kväll när vi pratade, att världen nu var anpassad för hen. Inga stora kalas, träffa så få människor som möjligt och det bästa är att handla allt på nätet. Så som vanligt finns det positiva sidor av det mesta.
Så även om det känns tungt, tänk ett varv till och försök hitta något bra med det.
Tänker inte så mkt på min nykterhet längre, lika lite som jag funderar över att jag inte rökar längre.
Men jobbet med mig själv fortsätter och försöker hålla min träning, genom promenader och något löppass. Känner direkt när jag fuskat, får en oro i kroppen. Botas snabbt med träning, skönt när man känner igen det och kan stoppa det.
Önskar er alla en fin advent// kram Strulan ?❤️?❤️

Men det är väl trots allt vad som händer när man väl dricker som är det väsentliga som jag ser det.
Man kan ju sätta upp en massa regler och verkligen på ren vilja låta bli ett andra glas eller en andra öl, men om man har ett enormt sug efter mer och verkligen får stålsätta sig så är det ju ändå ingen idé.
Sen är ju alkohol just toxiskt så är väl inget konstigt att skapa en toxisk miljö kring den =)

Ja, det hade jag aldrig trott, att jag skulle bli en sådan där galning som löper runt med pannlampa och grejer.? Att våga/orka prova nya saker är nog något som kommit med nykterheten. Känns riktigt gött!

Nä, gäddorna fick simma tillbaka. Många gillar att äta gädda och det är inget fel på dem, men jag föredrar andra arter. Gös tex gillar jag mycket. Det är spänningen och utmaningen att försöka få en stor gädda som lockar mig. Och avkopplingen och lugnet med att komma ut på sjön. Ett balsam för själen för mig.

Kram

Det där med övning verkar vara viktigt har jag märkt. Och det tar ju sin tid att beta av alla situationer som man tidigare förknippade med alkohol. Nyårsafton har jag kvar som en sådan sak. Jag har aldrig varit helt nykter en nyårsafton sedan min alkoholdebut vid 15 års ålder. Dock ser jag fram emot att fira den nykter i år, men det kommer kännas ovant, den saken är klar. Fast du har ju redan övat en gång!?

Kram

11 månader är en lång tid! Jag misstänker att det börjar kännas mer och mer självklart att inte dricka någon alkohol. Kul att du är här fortfarande och skriver ändå. Det är väl egentligen precis det man behöver här om man kommer hit och är på väg att börja sin egen resa med avhållsamhet från alkohol eller redan har börjat eller är i tankarna. Då hjälper det så enormt att höra från andra som varit i den sits man själv är i tidigare.

Det blir så lätt att man känner sig ensam i det, även om man vet att man såklart inte är det.

Jag håller mig på min kant i covid-tider. Det sociala livet är inte stort. I går blev jag bjuden på middag hos vänner med antikroppar och som jag ändå träffar då och då. Så himla trevligt! Trevligt att få duscha, ta på sig lite fina kläder, lite smink, handla gå-bort-blomman, äta och dricka gott, prata om ditt och datt och tiden springer iväg. Allt alkoholfritt. Lik f-b sitter jag där när kvällen börjar lida mot sitt slut och tänker att det hade ju varit gott med "lite" vin när jag kommer hem. Detta måste ju bero på ren och skär ovana och inget annat. Det var ju så jag gjorde förr. Såg till att ha mer vin hemma för att "avsluta" kvällen på egen hand. Viruset har gjort att jag haft noll övningstillfällen och då märker jag att min hjärna lever kvar i hur det var förr. Mycket intressant detta måste jag säga. När jag kom hem var min älskade son hemma. Vintankarna flög sin kos. Jag känner stor tacksamhet för att jag vände detta ostyriga skepp för snart ett år sedan.

I stället vaknar jag i dag. Njuter av vårt enkla adventspynt. Dricker te. Mår bra. Sätter en deg på jäsning. Ser fram emot att bjuda min son på nygräddade bullar när han vaknar (vid lunchtid eller något :D).

TACKSAM!

Kram!

Tror det är första gången jag skriver i din tråd, men läst har jag gjort.
Såg ditt inlägg i Vinägers tråd och tänker att det kan få vara så som det är. Det är en bra strategi med kontrollerat om man inte förmår det andra.
Du har många saker utifrån som berör dig. Och det är jättesvårt att värja sig och då vill man ha vilan i alkoholen. Jag hittade inte vilan där. Tvärtom för det mesta tror jag. Men nån typ av vila måste det ju ha funnits.
Borde göra som du med spargömmorna och nu har jag plötsligt lite ork och energi till sånt.
Så bra att du kanske får psykologkontakt snart. Tror att det är bra att sätta ord muntligt på saker.

Pilla, detta skrev du i juli:
"Den här friheten,som jag känner den här sommaren.
Jag kan göra allt jag velat och vill göra.Utan att behöva planera
Hur jag ska kunna förflytta mig med vin i kroppen?
Det är så lätt.Jag kan göra vad jag vill och känner mig tacksam?
Dels mot mig själv och detta forum.
Imorgon är det 7 månader sedan detta beslut om att inte dricka alkohol kom till mig.
Jag fortsätter jobba med detta och blir jag inte påmind så påminner jag mig själv.Om att jag inte Vill tillbaka till träsket.Jag känner en respekt nu som inte fanns förrut.
Kram Pilla"

Hoppas innerligt att du kan hitta tillbaka till samma känsla trots att det känns lite tungt just nu.

Kram!

Min följeslagare. Vi började i stor sett samtidigt ju. Såååå duktiga vi har varit. Vi får klappa oss på axeln tycker jag.
Kram!

Vila Vinäger, vila!
Även om jag gillar dina inlägg väldigt mycket tycker jag att du gör helt rätt som tar en paus då och då. Forumet kan inte vara ytterligare en sak i ”måste” listan. Jag har varit där. Känt skuld och ansvar för länge sedan. De flesta som fanns när jag var som mest aktiv är borta. Några har kommit tillbaka. Det är ”trevligt” att återse gamla bekanta. Länge, länge orkade jag inte skriva alls. Tänker att du kanske är lite lik mig också i det du vill skriva och är man då mindre aktiv ett tag så minns man lite mindre och måste ”läsa på”. Det blir ett lite större projekt. Jag kan ha fel.

Aldrig mer är komplicerat tycker jag och jag tror att vi är olika. Det finns också en fara kanske i övertygelsen att faller jag för frestelsen så går det åt helvete. Jag tror att jag framledes kan ta nåt glas om jag vill i sociala sammanhang. Just nu vill jag inte ha alls, så det funkar bra att tänka och visualisera eftersom det nästan ger ett illamående.. Klassisk betingning... Det är konstigt och jag förstår inte riktigt, men jag tror att det har att göra med att jag mår bra fysiskt och jobbar mycket med mig själv och min vila.
När kroppen var i konstant stress både av järnbrist och alkohol (även om det var sällan) då funkade ingenting. Jag provade mediyoga - fick ont överallt, andning, vila, träning. Inget fungerade. Nu är det annorlunda nu svarar kroppen, men jag måste tänka på att slappna av i kroppen när jag rör mig t ex.
Tänker att du har en del jobb med din panikångest och att det kanske får lite samma effekt som mina problem. Ett konstant stresspåslag som inte riktigt märks. Å så blir det för mycket och hjärnbarken släcker ner nån minut. Jag gissar, läser på och försöker hitta förklaringar. Beroende på vad jag läst senast så varierar förklaringarna, så det är inga sanningar det här, men jag tycker att det är så intressant på nåt sätt.
Tycker att du gör helt rätt som lyssnar på dig själv och vad som passar dig. Jag föreslår vila (lättare sagt än gjort), men jag tror att vi är så många härinne som ser och hör andra, högpresterande, ansvarstagande. Om man dricker ofta blir det en jättestress, det är min gissning. Man orkar och hinner inte prestera. Om man ”tömmer och gömmer” så har man enormt mycket fokus på det och hjärnan blir trött.
Oj, det blev en mindre uppsats det här, fylld av spekulationer. Men jag tänker att du mår bra av att se till dig själv Vinäger. Släpp forumkravet i alla fall. Vi överlever!

Hej Vinäger och FinaLisa, jag följer er båda med stort intresse och tycker att ni har så många bra tankar och spännande livsresor.
Om ni ursäktar en nyfiken fråga: det går väl egentligen bra för er att dricka kontrollerat (?) men ändå verkar det som att ni allra helst hade siktat på helnyktert. Varför? Är det för att ni då är rädda för att hamna i okontrollerat drickande trots allt? Eller på grund av något helt annat?
Jag är själv mitt i min 90-dagars vita ickeförhandling, men vet ju att jag i januari någon gång ska ta ställning för framtidens beslut, så tacksam för era erfarenheter. Kram

Vad bra att du skriver och uppdaterar. Tänker på dig ofta och vill att du ska må bra.?

Jag kan bara hålla med dig när det gäller alkoholen. Kontroll är bättre än att löpa amok.
Själv befinner jag mig i en liknande sits som du sedan en period tillbaka. Och så får det vara. Varken orkar eller vill vara helt vit just nu.
Min motivation finns inte och då är det bättre att lägga kraften på att hålla kontrollen och begränsa sig.

Ha en fin första advent Vinäger?️
Och en jättestor Varm Kram till dig
???

Åtminstone vi som kan tänka oss att engagera oss i föreningsarbete med möten, stadgar, årsmöten och sådan skit. Det är det tråkigaste. De frågor man brinner för är ju det man vill jobba mest med. Ungdomar idag är generellt engagerade i olika frågor, tar gärna tydlig ställning, men de vill inte jobba med sådant tråkigt styrelsearbete.

När jag sitter på tjejjourens styrelsemöten får jag bita mig i tungan och sätta mig på händerna för att inte ”styra upp” ? Jag har bestämt mig för att engagera mig i chatten, hjälpa till och rekrytera nya jourare fortlöpande, och sköta det administrativa med hemsidan. Punkt. Men tjejerna i styrelsen som är 25-27 år är så ovana vid styrelsearbete att jag blir helt matt.

Själv har jag 35 års erfarenhet av föreningsarbete varav jag haft uppdrag som sekreterare i olika föreningar i 25 av dessa, liksom uppdrag som ordförande några år, och nu senast kassör faktiskt i vår lokala hyresgästförening. Det var ett helt nytt uppdrag för mig som jag tog i samband med att jag skulle bli god man till min yngsta dotter. Jag tänkte att kassörssysslan skulle lära mig något jag kunde ha nytta av. Har hållit mig långt ifrån ekonomi i mitt tidigare liv, jag brukar kalla mig själv matteidiot ?

Hur man ska lyckas rekrytera fritidspolitiker i framtiden känns också ovisst. Men en sak skulle jag aldrig göra och det är att engagera mig politiskt. Det är om möjligt ännu mer tungrott, det tar en evig tid allting. Plus att jag inte är så kollektivistisk i mitt tänk, jag vill bilda min egen åsikt.

Kram ?

Jag sneglade på en Staropramen i affären idag. Står ju alkoholfri, men är 0,5%. Jag är medveten om att det är väldigt lite, men hoppade över den. Jag håller mig till vatten. Får bli lite Herrljunga must och/eller cider till jul kanske :)

Hoppas du har haft en bra lördag du med. Här har det i alla fall varit härligt väder, men lite bitigt i luften. Perfekt för promenader.