Senaste kommentarerna i forumet

Tack miss lyckad ❤️ en stor kram till dig också ❤️

Det låter skönt att ha det lugnt ändå. Hoppas din son kommer och hälsar på ibland. ❤️

Ofta tänker jag att det är bra att man inte vet nånting om framtiden. Det som är menat att hända kommer att hända. Jag hade inte kunnat lämna min man tidigare känns det som utan det som gör att det går så bra nu kanske är för att precis rätt tid kom. Försöker tänka så i alla fall för jag vill inte tänka att jag slösade år på nåt som ändå var dömt att misslyckas.

Hade jag lämnat tidigare kanske han hade stridit för barnen av ren principsak men nu blev de så pass stora att de kan uttrycka mycket egen vilja och det underlättar.

Hade barnen varit 3 och 4 år hade det nog varit väldigt svårt och jag tror det hade varit mer bitterhet från hans sida. Och mer tveksamhet från min sida just pga hur små de hade varit. Men redan när de var så små så tänkte jag på att lämna honom. Planerade för det inombords mer eller mindre men vågade absolut inte tänka tanken helt klart.

Jag minns när vi separerade på prov för några år sedan. Jag gav honom en till chans då (mot min egen vilja egentligen) och det slutade ju ändå i skilsmässa tillslut. Men på nåt sätt så var det bra att vi provade igen för det är nog därför han klarar det så bra nu. Han vet lika väl som jag att vi redan försökt mer än en gång.

Förut vaknade jag ofta på nätterna och upplevde en slags förvirring. Både när vi levde ihop och sedan vi flyttade isär. Jag kunde vakna och undra vart han var och om han levde och sånt. Även när vi levde ihop alltså eftersom att han så ofta var ute på nätterna. Den stressen har fortsatt men det var bättre ett par veckor nyligen. Nu har det kommit tillbaka lite. Jag vaknar när jag sovit nån timme och känner mig förvirrad. Det går över ganska snabbt men det är ändå jobbigt. Kan det vara för att jag levde i den stressen i så många år? Alltså den nattliga stressen. I flera år var ju nätterna en plåga nästan pga hans uteliv. Jag visste inte om han skulle komma hem, vart han var, i vilket tillstånd han skulle komma hem, om han skulle väcka mig och kasta ut mig sovrummet osv. Jag undrar om det hänger kvar men kommer att försvinna? För känslan är alltid blandad med sorg och ledsamhet. Precis som när han bodde här. Jag känner mig ensam och jag är framförallt orolig för honom där mitt i natten.

Jag vill bli av med den känslan. Tänker att det kanske hjälper att skriva om den istället för att bara känna det på natten och inte bearbeta det.

Jag antar att jag länge haft en allmän oro för honom. Nu har jag ingen koll på hans vanor direkt som förr. Då visste jag ju hur illa det var ofta med drickandet osv. Nu har jag ingen koll längre, vilket iof är bra för då slipper jag tänka så mycket på det. Men jag har ändå en oro ibland som egentligen bottnar i gamla känslor. Från den tiden då jag verkligen tog hand om honom. Men samtidigt var så maktlös. Jag har inte slutat bry mig om honom men jag har blivit bra på att lägga mycket åt sidan. Jag har fullt upp med barnen och den tid och ork jag har kvar efter dem lägger jag på mig själv. Men ibland kommer kanske oron upp från mitt undermedvetna och det är därför det sker när jag sover?

Hehe ni som läser har fått läsa när jag leker psykolog med mig själv. Nu ska jag ta en promenad och lyssna på musik. Det botar grubbelsjuka i alla fall ❤️ kramar till er alla ❤️

Låg i sängen och snurrade hela natten så inatt kommer jag sova gott.
Tack för dina ord.
Visst är det så att jag mår dåligt om jag är tyst hela tiden.
Det är bara fortsätta att följa deras regler kan jag tänka mig.Det har varit så mycket regler och kontroll från den familjen och ibland blir det för mycket ,helt enkelt.Skönt att skriva lite här i allafall.För allt hänger ju ihop.Att klara av konflikter utan att ta till vinet är ju starkt av oss alla måste jag säga.Förr va jag direkt i dimman så fort nåt kändes jobbigt.
Så skönt att bolla med någon.
Tack från Pilla

C = Cut down. Har du försökt begränsa ditt drickande?
A = Annoyence. Har du varit irriterad på någon som kommenterat ditt drickande?
G = Guilt. Har du känt skam och skuld för ditt drickande och/eller hur du betett dig som onykter?
E = Eye-opener. Har du tagit en återställare dagen efter?

1-2 JA = Du behöver allvarligt fundera över ditt drickande.
3 JA = Du har alkoholproblem.
4 JA = Du behöver hjälp direkt.

Källa: Alkoholläkare Christer Fjällström, intervjuad i boken ”AnsvarsFULL” av Camilla Kyulenstierna.

Kram ?

är aldrig ett misslyckande att backa tillbaka lite för att hämta ny kraft ! Att känna sig lite skakig och då få känna lite trygghet och kanske tröst hos andra som varit med om samma sak kan betyda allt !
Vi är människor och livet går upp och ner men att lita på att andra kan hjälpa är lärdom som kan vara skillnaden på liv och död.
Ta hand om dig !

Hoppas det gick bra, att du kunde sova.
Kämpigt, men du måste ju få säga hur du känner... annars mår du ju ändå dåligt.
Det är tuffa tider nu med Coronan. Men efter regn kommer sol?
Kram?

Biden/Harris, det var väl skönt att resultatet blev klart äntligen. Viktigt för oss på så vis att Parisavtalet kan återupptas. Men såklart mycket bra för alla, främst amerikaner.
Idag är det också fars dag.
Jag firar inte så mkt alls för jag har en dag av en del jobb framför mig. Måste hinna ikapp till imorgon.
Men främst fortsätter jag min vilsamma helg, utan måsten, viktigt just nu.
Önskar er alla en fin dag. Jag är nykter idag. Kram på er.

Jag har bett min man ställa undan alkoholen vi har hemma. Igår när jag och dottern städade ett utrymme i källaren hittade jag kassen med vin. Ställde in den i matförrådet och får be honom gömma den på ett bättre ställe ?

Var det lockande? Jo, som jag skriver ovan så är helgerna ensam med barnen ett utmärkt tillfälle att dricka. Eller så är det ett utmärkt tillfälle att vara nykter, närvarande och pigg. Så fick det också bli.

Jag märker att jag ser nykterheten i ett längre perspektiv. Det är inte längre en dag i taget. Räknade ut att jag har 100 dagar den 1 dec.

Så skönt att slippa en bakfull söndag. Igen. Lika tacksam varje söndag ??

Kul att du hittar hit ibland.?
Jag är inte så stabil just nu och kanske platsar mer i det andra rummet...?
Men nu är jag här och mitt mål är ju att vara helvit och då känns det surt att backa tillbaka. Det skulle kännas som ett misslyckande...?

Så jag fortsätter trava på i min tillvaro som ofta är jobbig men det är den för många andra också.
Så man får göra det bästa som man kan för sig själv och det får räcka.?

Kram ???

Jag förstår precis vad du menar? du skriver klart och tydligt, absolut inget svammel!?
Ibland går det lätt och ibland går det inte alls...?

Huvudsaken är att inte ge upp och att vara sanna mot oss själva.
Ha en skön söndag ☀️

Kram ???

Så fint att du tittar in här, och tack för grattis. Jag hänger med i din tråd men det har varit hektiskt några veckor här.
Livet är trösterikt, så känner jag varje dag (om man nu använder ordet så lite osäker) glad att du är här och läser! Kram ?

Det är jobbigt att respektera extrem tolkningar av dessa rekomendationer för corona när jag hör andra som träffar sina barn och barn barn på ett sunt sätt.Ett av mina barn med sambo resonerar som så att de inte har tid alls att höra av sig till oss utan vi ska alltid höra av oss till dem.Och att vi inte kan ses annat än ute.Och idag kunde jag inte va tyst och sonen blev rasande.Nu hoppas jag att jag inte ska älta detta inatt./Pilla

Där skrev du något @kvinna38 som har betytt väldigt mycket för mig under min nyktra resa. Jag tycker också om utmaningar. Att göra roliga och spännande saker, ofta med ett mål som hägrar. Saker att se fram emot. Försöka få nya sportfiskare fiskarter tex. Eller nu senast utmaningen att gå ner i vikt. Svårt ska det vara, och glädjen när man lyckas är guld värd. ? Det bästa är att jag dock aldrig blir sur, stressad eller besviken om det misslyckas i bland. Bara att ta nya tag.? Gör om /gör rätt. Förr tog jag till alkohol vid sådana situationer, det finns inte på kartan nu. I stället blir jag ännu mer taggad för att lyckas nästa gång.

Jag har mina flesta utmaningar på fritiden. Många har sina utmaningar på jobbet och det kan ju också ge tillfredsställelse , men det gäller att inte gå för långt, så man blir stressad, grinig, arg eller besviken. Då blir det inte roligt längre. Att hitta den balansen är väldigt viktigt tror jag. Typ, ok det sket sig i dag, men det är inte hela världen, det fixar sig nästa gång/dag. Jag tror att jag hade haft väldigt svårt att ”bara” vara nykter. Nä, kul, spännande och utmanande vill jag ha det. Och det behövs inte en droppe alkohol för att ha det så. Tvärtom, det skulle bara förstöra det hela. Eftersom jag alltid har utmaningar att se fram emot så gör det inget om det är händelselöst och långtråkigt i bland. Det är skönt att bara chilla och ta det lugnt mellan varven.

Nästa vecka ska jag lägga in klinkergolv i mitt nyrenoverade källarrum. Hmm. det kan vara svårt och är jobbigt att få till det i bland. Men det är kul och blir väldigt snyggt när det blir klart. ?

Ha det bra, och tänk positivt! ?

Ja konstaterat att jag och sonen också är smittade. Sonen inte ens förkyld ingenting. Jag saknar lukt och smaksinne. Otäckt. Vi lever i allafall än ??

Jag tror jag har funderat just på detta innan, men:

Om jag skulle trilla dit och dricka igen, min plan är ju att aldrig dricka något igen, så sker det inte efter ett rationellt noga övervägande om fördelar kontra nackdelar. Det är inte intellektet som fått tala, i det läget.

Kanske verkar självklart, i och för sig. Men känns nog så viktigt att komma ihåg.

Är ju bra att du har identifierat att det är allt eller inget som gäller för dig och att du därmed vet hur du ska göra för att komma igång. Jag har väl också lite av samma sak när det gäller att komma igång med saker.

En promenad, vill jag påstå, gör ju nytta även utan flås. Men såklart ska man försöka få upp flåset med jämna mellanrum. Men härligt att du har kommit igång :)

Är i princip aldrig på den här sidan...men det är ju här du finns Fina Lisa så jag måste ju hälsa på dig..du brukar ju hälsa på mig:)

Vad tufft du har det...å du kämpar på som bara den!!

Vill skicka dig en stor kram...och säga att jag får hälsa på hos dig ibland:)

En sak som jag pratade med psykologen om igår är min oförmåga att få till en stadigvarande träning. Jag sätter höga mål ”cykla varje dag” och när jag inte lyckas, förstås, så tappar jag sugen och gör ingenting på ett bra tag. Allt eller inget, som vanligt när det gäller mig.

Hon sa åt mig att sätta lägre mål, och rimliga. Till exempel styrketräna, promenera eller cykla 30 min varje dag. En halvtimme hinner jag alltid med liksom. Om inte på kvällen så på lunchrasten eller kanske till och med innan jobbet. När jag hade hund gick jag minsann upp i ottan och tog en morgonrunda innan jobbet. Inte så rask dock eftersom han skulle lukta och pinka på vartenda grässtrå typ. Helst ska jag bli lite flåsig och svettig förstås, det är då det gör nytta.

Hon sa också att det kan vara bra för mig att checka av att det verkligen är gjort, så att jag visuellt ser att det är gjort, känner mig nöjd med det - och att framgång föder framgång. Ni hör att hon känner mig rätt väl efter dessa 13 år ?

Så nu börjar jag med ett system där 30 min aktivitet ger en stjärna på min väggkalender. (Handritad stjärna, klistermärke-guldstjärnorna sparar jag till dottern.) Idag har jag fått två ⭐️⭐️ Jag körde till byn där min yngsta dotter förhoppningsvis ska bo från och med april för att titta på huset som är färdigbyggt nu. Nu pågår arbetet invändigt. Sen gick jag en rejäl runda i omgivningen för att bekanta mig med närmiljön. Och jag såg mitt livs första strömstare ? Två stycken faktiskt! Mäktigt.

Kram ?

PS. Har haft kontakt med chefen för LSS-boendet. De förhandlar för fullt med kommunen och det beräknas vara klart om två veckor. Därefter kommer de som står i kö att erbjudas en plats, och sen skrev hon: ”Om jag förstått rätt står NN högt på den listan”. Det närmar sig skarpt läge ?

Ni kommer väl alltid att undra hur ni blev smittade! Förstår känslan.
Nåja, krya krya?
Kram?

Tycker om dina inlägg, Se klart!
De är vackra att läsa...trösterika på något vis.
Och, stort Grattis till dina tio månader...så stort och så starkt!

Kram till dig:)

Jag har nu nästan slutat med a-fria systemvaror, men har utvecklat starkt gillande av Tonic light, så jag tackar för gårdagens drink @ah!
Chokladen tar jag ikväll. ???

Idag har jag utlyst nationell dag för att göra absolut ingenting.

De senaste veckorna har varit späckade av jobb, barn och barnbarn, hund, renovering och däremellan mer jobb. Och pappa och hans sjukdom som inte blir bättre men ej heller dramatiskt sämre.
Idag är jag ensam hemma och jag har för avsikt att hedra ingenting-dagen fullt ut.

Jag kommer flytta mig mellan olika soff-hörnor.
Jag kommer att bli läsa en bra bok. Jag ska äta glass till kvällen och kanske något mer. Avocadosmörgås.
Jag ska blunda när helst jag känner för det.
Jag ska prata med min närmsta vän om dessa mina svårigheter att dela med mig av känslan av; sorg och maktlöshet och om jag inte svarar betyder det; snälla ge inte upp hoppet om mig.
Ring igen.

Som alla dagar är jag också nykter idag. Jag och min man pratade om att jag inte riktigt får grepp om vilken sorts över-konsument jag var.

Han säger; du har ju alltid, alla år, varit så noga med att inte dricka något alls i jobb-sammanhang.
Och så är det.
Jag har inte hängt på låset på systemet.
Klarat så många situationer utan alkohol.
Men det gick att bli alkis ändå.

Tänk på det om du av en händelse dividerar med dig själv.
I dagarna är det ett år sedan jag missade en familje-middag pga så bakis.
Sen kväll julafton stukade jag ett finger.
Tre vardagskvällar av fem vande vi oss vid hämtmat pga sä mkt stress (eh...)och jag tog 1-2 glas väntvin, varje gång.
Sen tog jag ett eller två när jag kom hem.
Nykterheten har fått mig att räta på ryggen, ta itu med saker.
Det är inte så jag skrattar ihjäl mig varenda dag.
Helt klart finns det dagar då jag kan sakna min express-lane till avkoppling.
Men faktum är att verkligheten är rätt okej, även de trista dagarna. Jag är med den, vi har teamat ihop oss bra.
Pratade också med min man om att jag faktiskt vill slippa oroa mig för hur min kropp och hjärna påverkas.
Inte bara tex bröstcancer och även annan cancer har ofta koppling till alkohol-konsumtion. (Obs- jag pratar inte om individnivå utan större populationer.)
Förra veckan kom ny forskning som visar på tydliga samband mellan demens och hög a-konsumtion.
Man ska inte ta livsviktiga beslut utifrån rädsla. Men utifrån lust och vilja att leva. Så tänker jag.
Kram på er och förlåt megalångt inlägg. ??

Jag känner som du en saknad efter ruset, lugnet.
Tror det är en saknad över att jag inte kan dricka som andra.
Att jag inte klarar att dricka normalt över längre tid.
Men just nu så minns jag hur dåligt jag mådde och känslan att snart går det åt he*vete.
Har fortfarande funderingar om jag kan klara ett kontrollerat drickande i framtiden. Försöker hantera det genom att skjuta upp det.
Ge mig själv mer tid.
Hade önskat att jag nu hade funnit lugnet och känslan att jag var färdig med A.
Men för mig har den inte kommit än.?
Så då är väl jag också ofrivilligt nykter
Kram⚘

Vi har alla olika förutsättningar för allt här i livet, och så klart även nykterheten. Huvudsaken är att alla röster gör sig hörda så att alla känner igenkänning hos någon. Först då kan vi sprida budskapet vidare, som ringar på vattnet.

Sen tror jag faktiskt att det blir svårare för varje återfall, eftersom man tappar tron på att det faktiskt funkar att sluta. Man tappar tron på att man klarar av det. Och den tron på att man klarar av att sluta dricka är fundamentet i nykterhetsarbetet. Tror jag. Så man ska ha en väldig respekt för återfall - inte ta för lättvindigt på det och tänka ”det var lätt att sluta dricka, jag kan sluta dricka igen senare”.

Kram ?

Hej finaste Vinäger?

Dina inlägg betyder mycket för mig därför att igenkänningsfaktorn är hög. Blir så glad när du skriver.
Grattis t dina fem veckor?

Varma kramar❤️❤️

I dag är det fem veckor sedan jag drack någon alkohol. Räknar inte dagligen, men kommer ihåg datumet.

Jag känner fortfarande en frihet. Visst, tankarna på A kommer och går, men inga jag varit i närheten att agera på.

Det är annorlunda den här gången. Visst har jag varit nykter långa perioder förut, men det är på ett annat sätt. Men som alltid är jag otroligt ödmjuk inför alkolens kraft. Är på min vakt och letar ännu flera strategier och förebygganden.

Tack för input och kramar. ?

Tror som du, Kaye, att ett tidsbestämt uppehåll kan bli som en transportsträcka för att få dricka igen. Därför kör jag den klassiska en dag i taget-metoden. Ni vet, i dag är jag nykter. Och även jag undviker att tänka att jag inte får.

Det skrivna ordet är speciellt. Svårt att ge nyanser. Håller ju med dig fullt ut, miss lyckad. Har skrivit det flera gånger. Risken att beroendet tar över är alltid överhängande vid långvarigt drickande.

Visst har jag druckit för mycket många gånger, men på slutet lyckades jag kontrollera mitt intag under lång tid. Från början trodde jag att det var en fördel, typ att jag inte måste sluta, utan jag gjorde det för att jag ville. Frivilligt.

Nu funderar jag över om det istället gjort det svårare. Minnena kommer ihåg att det faktiskt funkade förvånansvärt bra. Ja, långt över förväntan. Viskar att det faktiskt inte var så farligt.

Jag vet att det finns flera som älskar/älskade ruset. Men det finns många som skriver att de på slutet inte ville ha det och att de inte saknar det ett dugg.

Det är det jag menar.

Saknar man inte, längtar man inte på samma sätt, gör det förstås det lättare att sluta. Efter flera års läsande märker man vilka som får slåss lite extra.

Jag har försökt att styra mina tankar, omprogrammera mig på olika sätt, men jag älskar ändå ruset. Det tror jag att många känner. Jag vill inte tycka om berusningen, men gör det ändå. Det måste jag få skriva. Speciellt med tanke på att många kan känna igen sig. Trots att skammen över detta bränner när vi läser om dem som tycker att det är så skönt med klara tankar.

Jag förstår vad de menar, det är inte så att jag förespråkar att längta efter rus - tvärtom - men det är så jag känner. Att bli nykter är en process och det tar olika lång tid och sker på olika sätt för alla.

Med ofrivilligt nykter menar jag att jag hade en problematik som gjorde att jag måste sluta. Visst, jag kom till insikt, men det var för att jag behövde minska mitt intag alternativt sluta. Som för så många andra. Vi var helt enkelt tvungna för att få tillbaka vårt liv. För att kunna leva ett fullgott liv. De allra allra flesta skriver i början ordet måste och det var det jag syftade på. Så det är en tolkningsfråga.

Viljan då? Nja, för mig handlar det mest om ett val. Tillbaka till det Kaye skrev om. Det är inget förbud. Jag får dricka. Men jag väljer att inte göra det. Där är den stora skillnaden för mig.

Kanske någon kan bli hjälpt av det. Om du känner skam över att du saknar alkoholen, längtar efter berusning och undrar varför du inte är som så många andra här. Tänk att du inte behöver bry dig om detta.

Däremot måste du göra ett val. Du behöver alltså inte säga: i dag vill jag inte dricka. Det räcker långt med att tänka: i dag väljer jag att inte dricka.

Resultatet blir detsamma. Och det är det viktigaste.

Däremot tror jag att många efter en tid känner att de inte vill. Men då måste du först ha kommit så långt och det gör nog många just med valet att vara nykter.

Att en del tar Antabus eller annan medicin talar också för att valet är avgörande. Självklart vill de bli nyktra, livet som A-beroende är sällan speciellt glamoröst, men det avgörande blir valet att ta hjälp. Viljan räcker helt inte till för att sluta. För en del alltså.

Jag vill understryka att jag är superglad för alla som klarar att sluta och aldrig trilla tillbaka. Från mitt hjärta: stort grattis. ? Och, ja, jag vet att det är ett jobb. Ingenting är gratis. Men jag vill fortfarande hävda att förutsättningar spelar in. Det är vi för många olika öden här för bortse från.

Sammanfattning: Jag vet inte om jag frivilligt vill vara nykter - ännu - men det spelar mindre roll. Jag är nämligen hundra procent säker på att jag är nykter i dag.

Det är nämligen mitt val.

Uppriktigt ber jag om ursäkt för eventuella upprepningar och svammel. Jag kan i alla fall garantera att detta är skrivet från hjärtat. Det är mina tankar och jag hinner inte läsa igenom och ändra en massa. (Den forna svenskläraren får allt längre perioder av grammatisk semester.) Jag har nämligen fullt upp med att ta vara på dagen.

Ha en fin helg alla fantastiska forumvänner. ?

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram på er

Tack för grattis ?, här händer inte mycket just nu. Förutom att jag är nykter. Nykter och fri.