Senaste kommentarerna i forumet

Torn, det är en fröjd att läsa dina inlägg för du låter så positiv och beskriver fördelarna med att vara nykter så fint??

Kram ???

En sak som jag la många timmar på förra veckan var att sy ihop en utbildning för hela företaget och några till, boka lokal och boka in vikarier för att täcka upp. Många timmars jobb.

Idag fick jag veta att ”någon” längre upp i hierarkin plötsligt vill skjuta på utbildningen en vecka. Från ons-tor till mån-tis några dagar senare. Hej och hå. Så nu får jag boka om lokal och vikarier, om det ens går, och stuva om i grupperna.

Jag är så arg att jag knappt orkar bli arg. När jag fick veta det av min chef lyfte jag på ögonbrynen och svarade ”Det har jag inte tid att göra idag”.

Så just nu tänker jag att jag får tänka på det först imorgon. Aldrig agera i affekt. Just nu gör jag det som jag hade tänkt göra idag, och som också är viktigt.

Göra en sak en gång är okej, men att göra samma sak två gånger för att ”någon” inte tänkt hela vägen är bara så respektlöst.

Men jag har lärt mig hantera mitt ilskna humör! Tjoho!

Kram ?

Du är verkligen ett föredöme..?..Så skönt att din nykterhet ger dig såna vinster..Och att du har förmågan att ta tillvara på livet..???..

Skönt med minuset på vågen! Det lönar sig att anstränga sig. Själv har jag inte vägt mig, men de nya jeansen sitter betydligt skönare ?

Kram ?

I början var jag extremt kvällstrött, men inte så morgonpigg. Jag vaknade förvisso ovanligt tidigt för att vara jag, men speciellt pigg var jag inte ?

Jag har förstått att jag behöver 7 tim sömn. Lägger jag mig 01 en lördag vaknar 8-9. Lägger jag mig kl 23 vaknar jag av mig själv kl 6-7. (Somnar ju inte direkt.)

Sova hela nätterna gör jag fortfarande inte, men det räcker med ett toabesök jämfört med två-tre tidigare. (Dricker mycket röd grapefruktjuice framför tvn ?)

Jag kan inte ligga och dra mig alls längre. Vaknar jag kl 7 på helgen så måste jag ha kaffe och falu rågrut direkt! Innan jag knappt har vaknat.

Min höneblund lör-sön vill jag inte vara utan, men höneblund efter jobbet är onödigt ? Det påverkar nattsömnen negativt. Min nya tid för läggdags är kl 21.30 så jag ska hinna få 7 tim innan klockan ringer kl 6. (Tidigare blev klockan ofta 23-00 innan jag gick och la mig innan jobbdag. ”Ska bara...”)

Sömn är otroligt viktigt. Grunden till allt annat faktiskt. Får man inte sova blir man knäpp till slut. Jag vet ju det av egen erfarenhet tyvärr ?

Kram ?

Det tycks vara lite ovanligt, men jag undrar om det är någon annan som varit med om samma sak?

Ett otal gånger har jag bestämt mig för att dra ner på alkoholen. Som jag tidigare nämnt så fungerar det bara till en viss gräns innan det spårar ur. Jag har lyckats övertala mig själv om att jag bara ska dela en flaska vin med frugan på en lördagkväll och den räcker till ett långsamt glas under matlagningen, ett till maten och sen en sista skvätt till filmen efteråt. Då har jag väl känt vid det laget att det hade varit gott med lite till men lyckats tränga undan det. Sen nästa gång har jag lyckats med något liknande. Kanske ett par gånger till håller jag nere mängden. Sen hamnar man i ett läge där tillgången inte är lika begränsad och man inte behöver anstränga sig för att få i sig en till och ett sådan läge klarar jag också av, ibland, men måste kämpa lite mer med tankarna. När som helst dock, så spårar det ur.

Likadan kan det blir när jag lägger upp lite luddiga regler. Som att jag ska hålla upp "ett tag". Då håller jag upp. Tills ett tillfälle råkar presentera sig. Någon ska ha grillfest. "Ja, ett par öl kan man ju ta" och så är uppehållet slut. Detta visar ju klart och tydligt att jag är alkoholist.

Men nu när jag väl bestämt mig för att aldrig dricka igen är det mycket enklare. Nu har det väl varit lite färre sociala evenemang i och med Covid, men när det händer att man hamnar i ett sammanhang när det dricks så är det inte ens något jag funderar på. Förmodligen hjälper det väl till att jag ibland funderar över min hälsa, men även när jag känner mig bra så har det inte varit något problem. Mina nära vänner har självklart fått erfara att jag inte är den som spottar i flaskan men de vet också att jag har slutat. De verkar dock tro att jag känner att det är svårt att se på när andra dricker när jag själv inte gör det. Tvärtom kan jag få ångest när någon dricker något glas för mycket och beter sig som man kan göra och man tänker "Sådär har jag varit många gånger".

Är det någon annan som har känt likadant angående att sluta helt.

Jag känner mig för det mesta bättre nu. Men jag känner mig inte helt 100%. Nu har ju den här ångestproblematiken dykt upp också och jag vet inte längre vad som beror på ångesten och vad som beror på annat. Jag försöker fokusera så mycket på mitt jobb som möjligt för jag vill inte att det ska bli lidande heller av detta.

En sak till jag funderar på är att jag känner, i alla fall just nu och har känt, att det är väldigt enkelt för mig att hålla mig från alkohol. Jag har liksom inte haft något sug överhuvudtaget. Inte ens i de jävliga stunderna. Jag kan inte förklara varför det är så. Finns det ändå någon idé att prata med någon stödlinje eller liknande? Lite liknande skulle jag också vilja ha det dokumenterat att jag inte dricker. Jag vet att jag skulle klara av ett PEth prov. Är det någon som vet var man kan ta det?

Det jag nog mest har reflekterat över under de här snart nio nyktra månaderna är sömnen.
Det är sådan stor skillnad mot hur det var förr, så det har känts väldigt ovant, och ofantligt skönt. När jag drack såg det alltid ut på samma sätt. Somnade som en stock (däckade), men vaknade efter 3-4 timmar när alkoholen började gå ur kroppen. Alltid sjöblöt av svett och med ångest, sedan slumrade jag till någon timme i taget, men en väldigt orolig sömn + att mina händer domnade, ni vet, det sticker och surrar i dem liksom. När jag inte behövde jobba, så kunde jag ligga och slumra fram till kl 12.00 på dagen. Hade ingen lust att gå upp helt enkelt. Sedan bar det iväg till systembolaget så fort jag kände mig körbar. När jag jobbade tidigt skift, såg jag till att lägga mig väldigt tidigt, typ kl 20.00 så att alkoholen skulle hinna gå ur kroppen innan det var dags att köra bil. Fy fan, säger jag bara.?

Sedan jag blev nykter har det hittills sett på följande vis. De första två veckorna sov jag sämre än sämst, riktigt dåligt, men det hade jag räknat med. Sedan följde en lång period (ca 6 månader) där jag sov otroligt bra, men kort. Vaknade jättepigg efter 4-6 timmar alla dagar i veckan. Det var väldigt ovant att må så bra och vara pigg varje morgon men det störde mig inte för fem öre. Fick många extra vakna timmar också, helt perfekt!
Men piggheten höll inte i hela dagen så det var standard med en tupplur av olika längd på eftermiddagen. Detta störde mig heller inte, utan var tvärtom väldigt skönt att ta en tupplur. Förr drack jag istället för att ta en tupplur. Från månad 6 tom två veckor sedan har jag kunnat sova lite längre varje natt, typ 7 timmar, vilket verkar vara optimalt för mig. Då behövs ingen tupplur, men är jag det minsta trött så försöker jag ta en, för det är så
himla skönt.?

Sedan jag började motionera för två veckor sedan så sover jag som en gris. 8 timmar i sträck utan att vakna en enda gång på natten. I lördags sov jag tom 9,5 timmar, helt sjukt! Jag får se vad som händer härnäst, jag vill ju inte sova bort halva dagen.? Avslutningsvis, jag anser absolut inte att jag har haft några sömnproblem under den här nyktra tiden, tvärtom jag är helnöjd och det har varit intressant med dessa olika faser av sömnen. Och inte en enda gång har jag vaknat bakfull, utan alltid pigg och glad, då är det värt att ha lite konstiga sovmönster.

P.s Vägde mig i dag och hade gått ner ytterligare 1,2 kg. Fortsätter det så här så behöver jag bara
motionera och äta sunt i en och en halv vecka till så är jag nere på min trivselvikt igen. Men jag
kommer nog fortsätta med motionen åtminstone. Men kan börja äta lite mer godsaker igen. ?

Ha en go dag

Tack Rosa-vina, ?Mirabelle ?
Ja, oron går verkligen upp och ner och hit och dit..som en fladdrande fjäril. Och ibland blir den som en tung sten som landar i magen?

Men just idag känner jag mig förväntansfull och uppåt?
Jag ska hälsa på en anhörig som blev så sjuk i våras och som hamnade på ett äldreboende mitt i coronakrisen! Har inte fått träffa henne på 7 månader!!!
Nu har de öppnat upp för besök på hennes rum så det ska bli så roligt ??

Önskar alla forumvänner en fin vecka☀️???????
Kram ?

Lite så är det faktiskt, man fortsätter liksom där man slutade, uppdaterar sig hyfsat lätt på varandras väl och ve, även om det gått ett tag.

Vänskap kan verkligen se olika ut. Jag har i andra forum onlinevänner som jag aldrig träffat IRL så jag är inte förvånad. Jag är bara väldigt tacksam ❤️

Kram ?

.... och uppdaterar mig på ditt läge Ah, ser att det mesta är väl (de klippte och klistrade i min nära anhörigas utredning också, så pinsamt dåligt). Men bra du kan vara pragmatisk och munkavlar sanningssägaren där inne korta stunder. Slås av hur vänskap här påminner om den i verkliga livet, har man inte setts på ett tag dyker man in och fortsätter där samtalet pågår.
Har inte själv ”drabbats” av sanningsfanatism ? tur är det. Däremot orkar och mäktar jag med det omkring mig som är jobbigt, på annat sätt. Jag är inte så rädd för ett barn som har det svajigt/tufft och stänger inre lika lätt dörren till det som känns lite skavigt. Det ryms det med.
Önskar dig en fin vecka, min vän, så starkt med cyklingen. Idag har det varit vila här, från lunch då jag lämnade mina för stunden rätt trotsiga barnbarn till deras föräldrar- och förflyttade mig till soffan. Kyckling-chill, höneblund tupplur- ett kinderegg av olika avkopplingar! Kram ?

Ösregnet övergick i lite småregn så jag cyklade! Man ångrar sig aldrig när man väl kommit ut. Minns hur det var när jag hade hund, med honom gick jag utan problem ut i alla väder. Måste hitta tillbaka till den känslan.

Se upp nu bara Torn så du inte skadar dig, det är lätt hänt om man går från 0 till 100 på kort tid.

Kram ?

Efter två veckor hos mig är det två veckor hos pappa som gäller nu. Vi har normalt bara en vecka i taget, men hennes pappa har varit bortrest.

Innan jag ens vaknade hade hon packat, bäddat och städat sitt rum ?? Redo för att åka till pappa, men det var först ikväll vid sextiden som vi åkte dit. Lååååång väntan, hon längtar verkligen efter den andre föräldern när tiden hos den ena är slut.

Nu är jag helt självsam i två veckor. Tyssstnaden är total, endast tv:n babblar på. Skönt, men det kommer att bli tomt också förstås.

Men jag har lärt mig att fokusera på fördelarna. Färre tider att passa, mindre logistik att rodda med, färre måltider att laga, mindre tvätt, behöver inte ta hänsyn vad det gäller aktiviteter, och vilsamt för mina öron. Kan tänka en tanke till slut utan att bli avbruten.

Kram ?

Här är ju huvudsaken att din dotter får lägenheten, då är det ok att tumma lite på sanningen tycker jag. ? Blev det någon cykling? Här slutade det regna så jag sprang en runda på 4 km. Har bestämt mig för att det blir löpning varannan dag, resten av dagarna kör jag promenad i stället Lördagar blir min vilodag. I morgon är det upp till bevis igen. Dax för invägning efter vecka 2?

Förresten, i går sov jag till 09:30! Nio och en halv timmars sömn på raken. Det längsta jag hittills sovit under de här månaderna. Fan, det kändes som om halva dagen hade gått.?

Ha det bra. Kram

Nu har jag pratat med barnens pappa också. Han tycker som äldsta dottern. Att jag ska be att få ändra det allra mest felaktiga och lägga till lite på en punkt. I övrigt godkänna.

Det här är en utredning som är utformad för att snabbt gå igenom, jag ska inte krångla till det bara för att. Jag ska tacka och ta emot.

Det är väldigt viktigt för oss att dottern får just det boendet som vi vill ha. Ju tidigare vi kan skriva kontrakt desto tidigare kan vi börja förbereda oss inför flytten, kontakta Försäkringskassan etc. Hon har idag aktivitetsersättning men måste ha bostadsbidrag för att kunna betala hyran.

Så får det bli. Jag får hålla min sanningssägare inombords i stramt koppel. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att aldrig agera i affekt. Alltid sova på saken minst en natt, och inhämta andras åsikter. Jag har inga problem med att ändra åsikt, när det fyller rätt syfte.

Kram ?

Björn ”Natthiko” Lindeblad är verkligen klok som en bok. Älskade verkligen hans sommarprat och där pratade han om sin sjukdom också. Så sorgligt ?

Kram ?

Svampplockning och trädgårdsarbete på landet. Kände suget starkt i lördags då det är förknippat med att dricka vin att vara där. Men jag har tidigare arbetat mycket med att hantera ångest. Och gjorde likadant:

Identifiera känslan. Nu är den här, så här känns det att ha ångest/sug. Acceptera känslan. Ta in den och låt den vara där. Agera inte. Det är bara en känsla. Det är inte farligt. Det är bara en känsla.

Tacksam för min 6:e nyktra helg som även innehöll kaninjage och träning ??

Alla möten med människor verkar vara lite enklare, även om alla inte är perfekta. De kan fortfarande bli lite knepiga o konstiga, men beror i alla fall inte på att jag sitter o funderar över annat eller mår dåligt.

Jag är inte heller säker på att jag kunnat ta tag i det här tidigare, såklart, om jag aldrig börjat, eller tagit första ölen en gång hade jag inte behövt trassla mig ur det. Menar att jag inte är säker att jag hade klarat stanna kvar, sen berätta irl för några utvalda. Men gräma mig? Nja, nu är jag där jag är och är supernöjd över det som hänt på olika fronter i somras.

Helgen har varit bra här - massa umgänge i går med grillning ute (jag stod för ätandet av ett par av burgarna), och idag har jag varit o fikat och umgåtts på eftermiddagen med ett par bekanta, varav en haft stora problem med alk... på väg hem kom missbruk upp, så då berättade jag i förbifarten att jag också vet hur det är men att jag sen midsommar slutat dricka, och att det inte bara var lätt sluta, men det gick. Det fick räcka så, och det kändes bra att inte ha stor ojämnvikt i relationen, jag menar, jag känner ju till hur han haft det på samma område. Vi pratade vidare om lite ditt o datt sen ?

Jag hade aldrig kunnat tro jag skulle vara så pass öppen här o där om mig själv, men det känns riktigt bra.

Nu dags för helgrefrängen med lite te o en bra bok.

:)

rekommendera söndagsintervjun i dag med tidigare munken Björn Lindeblad. Jag har följt honom i väldigt många år, och tycker så bra om honom som människa. Han berättar bland annat om depressioner som han fick när han lämnade munklivet och återvände till Sverige. Finns på sr.se. Han är så befriande öppen om allt, och det är så sorgligt att han fick ALS för något år sedan, hans livsvisdom känns så genuin, kan dö inom ett eller två år, men ständigt bubblar humorn och skrattet upp.

att läsa!! Så glad jag blir av det. Förstår du fått ditt liv tillbaks?
Har varit vit i drygt nio månader. Så tacksam för det. Kram?

Förstår du blir brydd av det där med utredningen. Skönt du har din kloka dotter att bolla med... kanske pappan har någon bra synpunkt så du slår dig till ro med felaktigheterna.
Ha en trevlig kväll kram??

Idag vill jag tipsa om en ljudbok, som jag själv har fått tips om här på forumet:

? ”Mrs D Is Doing Without” av Lotta Dann

Mrs D är en medelålders småbarnsmamma som dricker för mycket vin, bestämmer sig för att bli nykter, och hittar likasinnade på ett online community. (Boken är några år så här är det bloggar som gäller.)

Igenkänningen är enorm, och större delen av boken handlar om hur hon ska lära sig leva nyktert.

Riktigt rolig bitvis, och jag får dessutom träna på min hörförståelse på engelska.

Kram ?

Själv var jag även som onykter väldigt lösningsorienterad. Nu är jag odräglig. Jag hoppar helt över problemen och går direkt på lösningen.

Det som kan vara ett bekymmer är om man har andra omkring sig som inte är lika snabba i tanken. En del behöver virra runt i förnekelsens och förvirringens rum ett tag innan de kan ta klivet in i nyorienteringens rum. Man måste ha respekt för att man är olika.

Och det är verkligen ett dilemma på en arbetsplats, allra helst eftersom man som chef har ett försprång. Man får veta om neddragningarna innan alla andra. Men tänker man bara på det, lyssnar in och är noga med förankringen så brukar det lösa sig. Får folk bara bidra till lösningen brukar de acceptera en hel del.

Men generellt är det skönt att vara lösningsorienterad. Det är så otroligt mycket energi man sparar på att slippa vara sur och irriterad på skitsaker.

Kram ?

Ps. Funderar på om jag ska cykla i ösregnet eller inte ?

Det går liksom inte att slappna av som nynykter. Då är det väldigt lätt att bli övermannad, helt klart. Och träningen håller jag med om. Nu har jag "efter arbetsveckan" att träna på. Men vi är nog flera som kommer att behöva träna på "efter covid". Lätt hän att dras med den dagen vi kan röra oss fritt igen tänker jag.

Och Mirabelle, vi är nog (alldeles för) många NPF-föräldrar som har tagit eller tar till alkoholen för en stunds avkoppling. Tycker inte det uppmärksammas något särskilt utan det pratas hela tiden bara om dessa superföräldrar som klarar "allt" i ett ofullständigt system. Vem gör det?

Kram!

Söndagshej!
Jag håller verkligen med om att lösningarna är lättare att hitta som nykter och det är extremt sällan man stannar i irritation eller liknande, det blir ett sätt att leva, att hålla utkik och alltid spana efter det som är bra och positivt utan att för den sakens skull agera korkat. Vi är ju de vi är, med alla våra ibland jobbiga erfarenheter. Desto viktigare att välja sitt liv från och med nu. Själv har jag ätit bulle både idag och igår. Nu blir det välbehövlig vila och läsning från soffan. Kram ?