Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte om vi har så extremt mycket kompletta manualer, men åtminstone högar med lathundar som hjälper till vid de mest vanliga felen/behoven. Det personliga är extremt viktigt, det är ju mycket av det som gör jobbet roligt. Men att vi vill ha in saker rätt väg beror ju också på att vi halverat personalstyrkan senaste åren, så det har varit nödvändigt göra "onödiga" saker så effektiva som möjligt, utan att dö av stress.

Städat, ja, men jag har inte joggat alls - skjuter upp det tills lusten eller tvånget kommer på lördag...

Och du har ju ditt roliga och effektiva kvar - även det tills lördag, med Kärchern och rutorna ;)

8 veckor, det är toppen!!!
Kram!

Jag satte mig förra året och gjorde en överslagsberäkning på hur många timmar extra jag lägger i veckan på flickan. Har ju en normalt utvecklad och självständig son så jämförelsematerial finns. De möten IRL, telefonmöten, underlag som ska skickas, stöttning i hemmet med diverse - allt utöver det vanliga - summerade till 51 timmar extra i veckan. Så, ett extra heltidsjobb är det faktiskt. Om man inte är två som delar. Och så oro på det, för flickans framtid, för epilepsianfall, för en skola som inte gör sitt jobb. Inte konstigt det blir vinkonsumtion, skilsmässor och utmattning.

Jag både läser och tillverkar manualer på löpande band, jag älskar verkligen manualer ?? Så tidseffektivt för alla parter!

Jag mailar alltid supporten, så att ärendet blir korrekt upplagt. När det funkar spelar det ingen roll att supporten sitter 40 mil bort. Men när det inte funkar ?

IT-killen som sitter hos oss känner jag ju dessutom. Han är inte bara ett namn för mig. Han vet att om jag är irriterad så finns det en orsak till det. Och han hjälpte mig direkt på telefon - gjorde en snabb walk-around.

Ibland är det effektivt att tänka ihop också. Jag kan min grej, han kan sin grej. Tillsammans knäcker vi problem lättare. Jag uppskattar verkligen det personliga mötet med IT-supporten.

Under flera år var vi helt utan support i huset, vi fick nöja oss med Machuset i Borås. Det gick sådär minst sagt, de kan ju inte ens vår bransch.

Fy så lat jag känner mig när du har varit så effektiv ?

Kram ?

Det värmer med era fina hurranden och grattis ?

med beslutsamhet och övertygelse ?!
Det är bra kompisar på vägen ?️☺️!
Hejar på ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hajjade också till när detta av Ironwill låg högst upp bland mina mest besökta..?!
Skönt o konstatera att det bara var just en gammal tråd som knuffats upp ☺️!
Kram!
/Fibblan ?.

Åttafalt hurra för dig idag!

Kram ?

Grattis till 8 veckor!!

*kram*

Min första utmattning, då yngsta dottern var 8 år, berodde till stor del på henne. Men det är nästan tabu att prata om det, att man faktiskt kan bli utbränd på sina barn.

Ändå är det så oerhört vanligt. Skilsmässotalen och antalet sjukskrivningar inom funkisfamiljer är enormt hög. Men familjelivet kan man inte sjukskriva sig ifrån förstås.

Det är slitsamt att orka med allt om barnen är friska, har de dessutom särskilda behov är det etter värre. Bara alla vårdkontakter är ju delvis ett halvtidsjobb ?

Kram ?

Och välj då att jobba kortare dagar. Jag brukar skämtsamt säga att jag orkar mycket, men inte så länge.

Jag väljer att jobba 100% eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde. Annars får jag göra samma jobb på mindre tid. Nu kan jag tillåta mig att jobba lite lugnare ibland.

När jag ska resa bort en helg så måste jag vara ledig innan och efter, för att orka. Inför förra helgen i Göteborg var jag ledig fredag och måndag, för att ladda och sen pusta ut.

Nackdelen då är att jag måste jobba ikapp både innan och efter på jobbet för att hinna med det som ska göras. Vissa veckor är lugnare, men arbetsmängden är ojämn. Mycket går att förutse, vissa saker inte alls.

Men nu ikväll är jag mätt efter besök på McDonalds och huvudvärken har lättat lite. Dottern är på bra humör. Kvittrar glatt på sitt rum.

Fick hämta henne på korttids igår kväll eftersom hon klagade på huvudvärk. Sen sov hon kl 20.15 till 06.00 och var pigg som en lärka i morse.

Vår räddning är att hon sover bra, hela nätterna. Det var endast de första åren som sömnen strulade. Att hon sover bra gagnar både henne och oss föräldrar enormt mycket.

Kram ?

Bara reflektion.

Andrahalvlek (kloka du) tog upp det här med att inte vika sig, utan säga saker... Idag (jo jag sitter ju på andra sidan när saker strular med teknik) så var det en användare som (som han alltid gör) vägrar gå rätt väg för att få kontakt, så jag fick ett sms om en sak (och det SKA han inte skicka), så jag tog kontakt via ärendehanteringen, och skickade en färdig lathund till honom (som jag visste fanns), han trodde sig inte ha löst det så han fick komma och få hjälp - det roliga var ju att han faktiskt gjort helt rätt *ler*, i slutet så sa jag rakt ut - du får ursäkta att jag låter irriterad när du går fel väg, men svaren finns nästan alltid där om du går rätt väg. han svarade inte ens när jag sa det, utan fortsatte prata om en annan sak. Bra tänkte jag, då bet det nog, och han kanske går rätt väg nästa gång :-) Skälet är ju inte att vara kantig utan att ge så snabb o bra hjälp som möjligt utan att behöva säga precis samma sak till flera hundra användare, eller ännu värre, klicka och göra saker manuellt (bättre det sker automatiskt vilket det ofta gör om de går rätt väg)

Sedan, detta med att skjuta upp saker. Idag har jag med flit skjutit upp... nästan hela kvällen men istället för att somna i soffan så fick jag ett ryck och dammsög lägenheten som jag lovat mig själv göra minst en gång i veckan (det tar ju inte många minuter). SKÖNT efteråt. Sedan insåg jag ju att förrådet jag har i lägenheten faktiskt är så där proppfullt jag hatar... så okay, jag bär ut lite till bilen och kör iväg med det nån gång. Aha, se så var faktiskt återvinningen öppen och jag fick alla flugor slagna samma kväll. Nu går det gå in i förrådet. Jag har mer som ska bort men det går ju ta tag i nu när det går bära ner saker från vinden och kika på dem och välja.

Inget alls med alkohol, men ändå små segrar i livet.

Nu njuta av lite bubbelvatten, och läsa ifatt lite lite på forumet.

Har svårt att tänka att jag någonsin kan återkomma till 100 procent tjänst igen. Numera har man ju rätt att vara föräldraledig 25% om man har omvårdnadsbidrag (för barn med funktionshinder) från FK. Det är en möjlighet jag har i bakfickan. Helt orimligt att arbeta 100% (som ju ofta blir betydligt mer) och samtidigt ha funktionshindrade barn. Fattar inte hur jag klarat det alla år faktiskt. Eller - det har jag ju inte. Gick på rödvin och blev ju sjuk till sist...

Efter ett år jobbade jag 75% och var inte redo för 100% än. Då sa FK ”Om du klarar 75% på ditt kvalificerade jobb så klarar du 100 procent på ett okvalificerat jobb, så därför blir du utförsäkrad.”

Jag var fortfarande inte redo, så jag valde att vara tjänstledig 25% ytterligare ett halvår. Jag var priviligerad som kunde göra så.

Skillnaden mellan 6 tim jobb per dag och 8 tim jobb var enorm för mig. Från 2 tim till 4 och sen från 4 till 6 var betydligt lättare faktiskt. De stegen gjorde jag med två-tre månaders mellanrum.

Stå på dig! Och ta hjälp av din arbetsgivare att argumentera.

Kram ?

Orkar inte skriva så mycket mer än att du är toppen???

Stor kram??

Orkar inte skriva så långt mer än du är så himla fantastisk????
Fasen vad du kämpar❤️å jag förstår att det är tufft med ekonomin ...men du kämpar på ändå??

Stor kram t dig??

Ja, Försäkringskassans försök till att forcera friskskrivning är väldigt destruktiva. Jag har fått en del frågor från dem. Även förslag om att jag borde byta arbete - kom efter två månaders halvtidssjukskrivning... Har svarat sakligt kortfattat och sedan har det lugnat sig.

Vi verkar faktiskt vara en del här som är nära eller i en utmattning. Bra då att vi är här och inte fortsätter använda alkoholen som ett "verktyg" för att må bättre. För det är det INTE.

Kram!

Det här är ingen bra jobbvecka. Känner mig hopplöst efter hela tiden, bara för att jag var ledig i måndags.

Har haft huvudvärk varje dag pga spänningar i axlar och nacke. Tinnitustonen skriker i mina öron. Andas, andas, andas. (Tinnitus är en kvarleva efter sista utmattningen, blir inte av med det.)

Idag skulle jag introducera en ny vikarie. Lite hastigt påkommet minst sagt. Min chef sa ”ta hand om honom”. Så det fick jag göra. Förstås. Ännu mindre tid att sköta det löpande ?

Och ingenting funkade. Fick maila supporten flera gånger, till slut ringa upp IT-killen som brukar finnas på plats i huset men som jobbade hemma idag pga hosta. ”Hjälp mig!”

För mig är datorer som bilar. Jag gillar dem och är duktig på att använda dem - men jag skiter fullständigt i hur de funkar. De ska bara funka!

Det är ungefär 50/50 om det lirar när det kommer någon ny medarbetare. Så mycket kan gå fel med inloggningar och behörigheter ? De gånger det funkar klockrent blir jag nästan förvånad.

Och idag funkade det inte klockrent. Arrrg och irriterad hann jag bli ? Det känns som hela min auktoritet flyger sin kos när sådant där tekniskt fallerar. Känner mig som en jubelidiot ? Hur ska jag ha en chans att visa och lära honom någonting om vi inte ens kommer in i datorn?

Jag gillar inte att vara beroende av att andra gör vad de ska, i rätt tid och på rätt sätt. Dagens insikt kanske.

Trots huvudvärk ska jag och dottern åka till McDonalds nu. Jag orkar inte laga mat. Hon fick välja ställe. Imorgon åker hon till sin pappa igen.

Kram ?

Utmattning skadar samma delar av hjärnan som alkoholen gör, dvs pannloben. Så att inte dricka är den bästa gåva man kan ge sig själv i den situationen.

Det tar lång tid att komma tillbaka. Jag har ju varit sjukskriven två gånger (2007, 2018) och gått tillbaka till samma jobb båda gångerna. Lite klokare.

För mig handlar det mycket om struktur, gränssättning, good enough-tänk och regelbunden återhämtning. Och att lära sig säga nej.

Jag kommer alltid att vara stressallergisk. Att lyssna på kroppens signaler är livsviktigt. Jag vill aldrig hamna där igen.

Jag har också varit med och rehabiliterat fem medarbetare tillbaka i arbete med god framgång. Trappa upp tiden sakta är viktigt, liksom tydliga och avgränsade arbetsuppgifter, och prata, prata, prata.

En kollega som har jobbat 25% i sommar börjar jobba 50% nästa vecka, och hon är taggad inför det.

På senare år har FK dock forcerat återgången i arbete och det känns väldigt destruktivt. De hänvisar till sina ”regler” hela tiden. Suck.

Skönt att det lugnat ner sig med sonen ❤️

Kram ?

Cache o sånt

Som så mycket annat var egentligen geocaching roligare innan mobiltelefon-tiden, när jag började var man tvungen ha en riktig GPS-apparat. Då brukade jag skriva ut gömmorna på skrivare, och gå ut och leta, komma hem och logga fyndet på webben i datorn. Ibland synkronisera GPS:en med datorn innan så jag inte behövde ha med en utskrift. Nu finns allt i handen...

Det kan verkligen vara kul och om man blir biten av det så går det sysselsätta sig hur länge som helst ;-)

"hoppas" - i det ligger nog mest en varning till mig själv - att det faktiskt är jag som väljer. Kanske inte varning bara, utan även ett löfte. Det är jag som väljer. Inte flaskorna.

Jag kanske ska anlita proffs istället? Fast egentligen är det fånigt. Jag har fyra fönster och en balkongdörr. Det är gjort i ett nafs om jag bara bestämmer mig för att göra det.

Tvätta fönster är en sådan grej som jag alltid skjuter upp. Det är ju typ aldrig nödvändigt. Även om fönsterna är gräsligt skitiga nu ?

Så på ett sätt känns det som ett statement att faktiskt putsa fönsterna. De får symbolisera allt jag har skjutit på framtiden i mitt tidigare liv. Ja, de ska bannemej putsas på lördag! Punkt.

Tack för grattis ❤️

Kram ?

Aldrig testat, men har förstått att det är lite föregångaren till att leta efter Hittaut-kontroller. Låter som perfekt lunchsyssla.

Det finns många sätt att umgås på som inte inkluderar alkohol om man använder fantasin.

Jag bjuds också sällan på fest, och de få gånger det sker kör jag gärna bil. Skönt att komma hem på rätt sida midnatt ?

Stryk ”hoppas”, klart du kommer hit! Och ännu längre.

Kram ?

Tack kennie och leonie, ja det känns väldigt fint med en vän som gör samma resa som mig.

Släppte bomben för mina vänner och det gick jättebra, inga konstigheter alls.

Vara sig själv och inte låta sig bli trampad på,det är också ett jobb med sig själv.Att känna på riktigt att jag duger som jag är.Lätt att säga svårt att känna..Och att inte bry mig om sånt jag mår dåligt av.Som att ta ett glas vin som blir många glas.Och stunden när det känns bra är så kort att det är inte värt att dricka för min del.Det spårar för det mesta ur.Att inte lägga energi på allting och absolut inte gå igång när andra försöker att få mig att gå igång.
Hör du det Pilla?Gör inte det då!!

Är nog inne i en ny fas av nykterheten, insikten ? Måste säga att jag tror många snubblar här, för den är mindre trevlig.
Att plötsligt se allt som det verkligen var, att ställa tillrätta det som går, ta tag i det som kommit efter. Min första tanke var att fly in i dimman för känslan kan jämföras med riktig panik.
Men drog en livlina och ringde en vän som kan låta mig ösa ur mig.
Tillsaken hör att jag ligger hemma och är sjuk, så kunde inte fly till jobbet heller utan fick vackert möta detta.
Inser ju att jag ofta flyr till jobb, träning och annat för att slippa undan det som måste göras och på så sätt håller undan paniken.
Om detta är ett tecken på tillfrisknande så hoppas jag nästa steg kommer väldigt snart och är trevligare.
Så kämpar vidare och inser att jag har långt kvar innan jag hittar det riktiga lugnet ❤️ Kram Strulan