Senaste kommentarerna i forumet

Tiden är verkligen viktig initialt, att plugga på hur alkoholen påverkar oss negativt. Det är nog därför stress är den farligaste fienden. När det inte finns tid att plugga eller repetera. Det tar tid innan de nyktra argumenten sitter i ryggmärgen.

Så på så sätt kan man säga att sjukskrivningen har gynnat dig. Det fanns en mening med att du blev sjukskriven just nu, och innan du brakade in i kaklet fullständigt.

På tal om det, hur ser planerna för hösten ut jobbmässigt? Jag hade ett rehabmöte med en kollega igår, som jobbat 25% hela sommaren och som nu är redo för 50% från 1/9.

Med anpassade arbetsuppgifter. Vi tar den hänsyn som krävs för att få tillbaka henne i jobb helt enkelt. Mycket ligger hos henne, att hon ska lära sig förhålla sig till stressen, sätta gränser, planera in tid för daglig återhämtning, lära sig säga nej och så vidare.

Långsam upptrappning med tydliga, anpassade arbetsuppgifter är att rekommendera. Och avstämningar varje vecka med HR och chefen.

Kram ?

Det skickar jag till dig. Det är så smärtsamt att gå och hoppas och tro att man ska få något tillbaka av den man man gett sitt ?. Jag väntade tre år på en man som inte kände för mig som jag kände för honom, så jag kan ärligt säga att jag vet hur det känns. Och det känns för jävligt! Man får vissa delar (för att man ska vara kvar?), men aldrig det man vill ha... deras kärlek.

Så starkt att du raderade honom... det har inte jag lyckats med ännu... och nu har det gått mer än fem år sedan han stegade in i mitt liv.

Men, som tröst kan jag säga att förtrollningen bryts en dag, för mig hände det när jag träffade en annan man som jag faktiskt blev kär i (trodde aldrig mer det skulle hända). Så, det kommer en dag när man kan ge sin kärlek till någon annan... hoppas den dagen kommer snabbare för dig än för mig ?

Kramar och styrka till dig!!!

Härligt att läsa ditt inlägg, om vad som betytt mest för att bli nykter. För mig har åldern också spelar stor roll. Känner starkt att denna ”dricka lagom”- diskussion den har jag inte haft men har heller inte tid med. Jag är otålig på livet som den 54-åring jag är. Det har varit skönt att känna så. Vilsamt att slippa dividera.
Hoppas du har en fin avslutning på sommaren! Kram.

Läser dina frågor AH. Jag har ju som de flesta av er vet försökt många gånger tidigare med det vanliga, bli helt nykter och dricka lagom. Skälet till att det fungerade den här gången är först och främst att mitt drickande drabbade min son så brutalt. Han stod där, ensam, med en kraftigt berusad mamma med ett lika berusat sällskap som varken han eller jag träffat tidigare (eller senare för den delen). Något som inte får hända igen. Aldrig. Sedan tror jag faktiskt åldern är en viktig faktor. Det är många gånger lättare att stå upp för sig själv och sina livsval när man är äldre (50 är jag). Med åldern kommer också en trötthet på det som varit och insikten om att livet inte vara för evigt. Min f.d. alkoholhjärna har mognat helt enkelt. Jag har också varit hel- eller deltidssjukskriven under hela tiden. Det underlättade mycket i början när man dras med den där otroliga tröttheten. Jag hade också tid att förkovra mig i alkoholens verkningar. Det är ett heltidsjobb i sig och ska verkligen inte underskattas. För att sammanfatta vad som har betytt mest för mig kommer helt enkelt BARNEN på första plats Därefter min egen ÅLDER och på tredje plats TID för förkovring.

Kram!

Inget särskilt att skriva. Dagarna går. Jag jobbar, vilar, motionerar, försöker äta bra nyttig mat.
-2 kg känns skönt. Ledvärk mindre skönt. Jag hoppas det blir bättre snart.

Jag är alkoholfri och är tacksam för det. Jag övar mig i tacksamhet och planerar för framtiden, men saknar mina barnbarn och min dotter jättemycket. Hoppas att få träffa dem snart igen. Sjukt trött på Covid som ställt livet på ända för oss alla. Är inte tacksam för Covid men tacksam för att vi alla lever.

Är visst inte på jättebra humör, fast jag försök vara tacksam (litet morr puser upp ur strupen)

”Tänka klart” finns inte som ljudbok, bara papper. Går att beställa från flera ställen. ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg finns som ljudbok. Rekommenderas!

Kram ?

Nej, jag har precis som du letat efter den som ljudbok, men inte funnit. Det blir till att ta till pappersboken eller möjligen finns den som e-bok?

Hej Charlie70
Såg i en annan tråd att du läst boken ”Tänka klart”. Vet du (eller någon annan) om den finns som ljudbok på svenska? Hittar nämligen bara den på engelska.
Önskar dig all lycka med din fortsatta nykterhet. Är själv nöjd att nu klarat 18 vita dagar.
En dag i taget!

Ska lämna nya prover nästa vecka. De verkade inte så oroliga när de ringde.

Be att få ta ett nytt prov i närtid, för att eliminera att det är felprov, och att få prata med läkare som kan förklara siffrorna. Om inte annat kan ni resonera ihop, två hjärnor tänker bättre än en.

Har svårt att tro att sju nyktra veckor och träning fem gg/vecka skulle försämra läget för din lever jämfört med när du drack. Det vore helt orimligt.

Kram ?

7v nykter nu. Tränar 5 gånger i veckan. Blivit en del löpträning faktiskt. Lämnat leverprov. Det första i början på juli allt ok då hade jag ätit antabus i 2v. Idag ringde dom från vc. Mitt P--laktatdehydrogenas (LD) var 3,5gräns 3,4 samt P--ASAT var 0,98 gräns 0,75. Detta gör mig orolig. Läst att KD kan vara cancermarkör och ASAT är ju kopplat till leversjukdom. Läst att en del som tränar hårt får sämre lever änden pga proteinitag. Jag känner mig frisk och stark och min träning känner jag ger kraft. Har gått ned 4,8 kg sedan juli ingång. Väger ju för mycket än....

När jag blev nykter ersatte jag alkoholen med choklad och alkoholfri öl. Jag behövde substitut som kunde ge mig känslan av belöning, något gott som förknippades med vila. Jag behövde den känslan massor.

Det blev choklad varje dag och alkoholfri öl fre-sön, ibland mer. Inga mängder, men alldeles för ofta.

Jag drack inte speciellt mycket öl i mitt onyktra liv. Rödvin var min drog. Den alkoholfria ölen väckte inte mersug efter alkohol alls, utan bara sug efter mer alkoholfri öl. Och chokladen väckte sug efter mer choklad.

För cirka en månad sedan slutade jag med chokladen och för en vecka sedan slutade jag med ölen. Det kändes i längden inte sunt att ersätta en ovana med andra ovanor, om än inte lika skadliga.

Jag tröttnade dessutom på alla ölflaskor och ölburkar. Inte alls miljövänligt, eller billigt i längden.

Nu försöker jag hitta bra och goda substitut. Jag dricker redan 2-2,5 liter kranvatten dagtid, jag har alltid en vattenflaska med mig överallt. Smaksatt Loka ger mig inte heller tillräcklig känsla av ”belöning”, det är för vardagligt för mig.

Ikväll dricker jag äppeljuice, vilket är gott. I kylen ligger en flaska frusen kolsyrad lemonad på kylning, vilket också är jättegott.

? 2 flaskor (1,5 liter) kolsyrat vatten
? 1 Godmorgonjuice Lemonad
? 1 liten flaska grapetonic

Drick ur den ena flaskan kolsyrat vatten. Fördela vatten, juice, grapetonic 50/50 mellan de två flaskorna. In i frysen och ta ut i lagom tid innan de ska drickas.

Det är jättegott att dricka den lite isig, nästan som slush, och det känns lite festligt i fina glas med sugrör. Ser ut som en GT, så den kan funka om man vill smälta in på en fest också.

Kram ?

Så kallad ”frihet under ansvar” har jag absolut. Jag kan ta ledigt när jag behöver, om arbetsuppgifterna tillåter det. Får planera efter det dock, ingen gör mitt jobb när jag är borta. Jobba i förväg, jobba ikapp.

Men jag älskar friheten ? Det är nog därför jag fortsätter även om det känns tufft stundtals. Den friheten att styra sitt jobb är inget man kan räkna med om man söker annat jobb.

Kram ?

Jag tycker det låter gött att du ändå kan välja hur du vill lägga upp jobbet. Hemma eller på firman, jobba hårt eller ta det lite lugnt och tom sova efter lunchen.? Jag är fast på min arbetsplats. En fördel är dock att jag kan ta ledigt med bara någon dags varsel. Ledighet sköter vi inom teamet, utan inblandning av någon chef.

Ha det bra! Kram

Jobbat hemifrån idag. Boring. Gjorde det löpande jag skulle göra och lite till, men orkade inte ta tag i något större projekt.

Behöver lite mer inspiration för att göra det, eller lite tidspress. Jag jobbar bäst mot en deadline. Får sätta deadline för mig själv ibland för att få vissa saker gjorda.

Så jag gick och la mig efter lunchtid, och sov och sov och sov. Ofrivilligt uttag av komp ? Trots att jag har sovit riktigt gott i natt, drömt mycket.

Ja, det är väl en trötthetsfas helt enkelt. Oerhört tacksam att jag kan sova. God sömn är en gåva. Hoppas jag kan sova i natt nu bara.

Torsdag-fredag åker jag till jobbet och jobbar istället. Behöver hänga med sommarvikarierna lite spontant känner jag. De flesta slutar jobba på fredag.

Kram ?

Ja fortfarande är det ju ganska nytt, kan tänka mig att efter 6 månader så kommer inte aha-upplevelser varje dag, men då har det verkligen hunnit bli ännu mer vardag. Ser framemot att fira jul och ha gått igenom en nykter höst.

Allt är ju inte enkelt, ilsknade till - utan anledning idag - men det gick att titta på ilskan och förstå att han som hörde av sig inte var ond på något sätt, utan det var min egen frustration över att vissa saker aldrig blir lösta ordentligt (teknik går inte alltid lösa utan man får leva med en del jox), men sådana saker, några styckna hade definitivt kunnat trigga mig att unna mig något. ja du vet...

Det kommer alltid vara viktigt vara på sin vakt för mig, oavsett hur lätt det känns just nu, så finns ju gamla hjulspår att akta sig för. Men oftast verkar det handla om att lära sig leva i nuet :)

Kram

Visst är det häftigt att så mycket hinner hända på 7 veckor!? Varje dag ger nya aha-upplevelser. Och det bara fortsätter och fortsätter.

Kan inte påstå att varje dag ger mig aha-upplevelser efter 6 nyktra månader, men varje dag reflekterar jag över att min närvaro och grundnöjdhet är så mycket bättre.

Som senast igår när mötet med min chef gick så bra, lite oväntat. Jag är mer medveten om nyanser, dofter, miljöer, tonfall. Det reflekterar jag över varje dag.

Tidigt i nykterheten tänkte jag nästan varje dag frustrerat ”åh, den här känslan brukar jag dricka vin på”. Nu tänker jag istället nästan dagligen ”vad bra jag reagerade/agerade på den situationen”.

Kram ?

En bonus med att sluta dricka är att inte behöva oroa sig för att lukta något eller behöva ångra allt man skrev i sociala medier dagen innan, sånt man knappt minns. Det låter bra med hundar som behöver motion och omsorg. Jag tar Antabus och det funkar bra bortsett från några snedsteg. Annars kan jag rekommendera den medicinen.

Känner detsamma nu när man börjat jobba trött och trött!
Hoppas veckan går fort och man blir mer van.

Orken kommer när den kommer kära du. Det gör mig ont att du är så förtvivlad... Önskar ju det allra bästa för dig. Och jag är helt säkert på att det ska bli bra för dig. Inget mörker varar för evigt. Ljusare tider väntar runt hörnet. Man ska bara famla runt ett tag emellanåt, skakas om så alla pusselbitarna, lösa skruvarna, polletterna och diverse skrot i ryggsäcken skramlar runt, för att trilla ner på rätt plats. Kram

Känner igen det där att vara för hungrig för att kunna ta sig samman och göra något åt saken... inte ens bre en macka. Jag är en sådan där person som glömmer att äta, när jag är fokuserad på något annat (typ jämt alltså...). Klockan kan lätt ticka förbi middagstid utan att jag fått i mig något annat än kaffe på hela dagen. Så smäller hungern till sådär så man skakar, blir yr och kräkfärdig. Och helt oförmögen att fixa problemet. Men med åren har jag lärt mig ett trick. Det gäller att ha energirika drycker på lager i kylen. Ett glas juice, mjölk, näringsdryck, nyponsoppa eller liknande är en bra ”Pick me up quick fix” som kickar in direkt. Och vips så får man energi till att lösa hunger-problemet. Jaja jag vet att det är aja baja och sådär får man verkligen inte leva för det är så obra... men om man ändå gör det... år ut och år in... trots att man passerat 40 och borde ha lärt sig att göra rätt, förebygga och eliminera problemet istället för att låta det uppstå igen och igen och igen... Ja då är väl det näst bästa alternativet att hitta den där strategin som hanterar problemet när det uppstår :)

Så jobbigt för dig med den här håglösa funken du har hamnat i :/ Jag tror fortfarande att det är anpassningssvårigheter till förändringar i tillvaron, och ett slags antiklimax efter fullbordat faktum, som du känner av. Det värker långsamt ut, och tar den tid det tar. Jag vet att man inte tror det när man hamnar i det stämningsläget, så jag försäkrar dig om det nu - Det blir bättre. Per automatik faktiskt. En hutlös tanke i dessa tider då vi ska ”jobba med oss själva” ”tänka positivt” och kämpa så förbannat för att komma framåt hela tiden, som om själva livet måste forceras. Men ibland är det faktiskt så att man behöver stanna upp, pilla sig i naveln utan att göra något alls och låta livet komma ikapp istället.

Kraaaaaaam

Jadu goa Fibblan, vad säger man ”It takes one to know one”... Jag förstår dig och kan sätta fingret på den där gränslösheten för att det även är min akilleshäl i grund och botten. Nu när jag har bestämt mig för att sluta hantera följderna med alkohol beväpnar jag mig med cynism och galghumor och en slags tillkämpad integritet. Fake it until you make it. Någongång måste det ju börja kännas naturligt att skita högaktningsfullt i omvärldens reaktioner på gränserna jag sätter runt mitt jag... min vilja... mitt välmående...

Du har så rätt i att vi mår bäst i görandet... Alldeles för bra. Naturligtvis tryckte jag gasen i botten från get go, och släppte inte på den. Åtta arbetsdagar har gått, men jag har säkert arbetat det dubbla redan i timmar sett. Efter några helt sömnlösa nätter, inte pga oro utan pga att hjärnan brinner av alla göranden jag har på gång, så packade jag resolut ihop och gick hem i tid. Och nu sitter jag på händerna för att inte packa upp igen och fortsätta hemma.

Jag har nästan aldrig haft alkohol sug. Jag har aldrig tagit återställare eller druckit i smyg. Har mest bara handlat och druckit på rutin. Jag har varit beroende av nikotin sedan tidiga tonåren. Först som rökare sedan som både rökare och snusare. Jag slutade röka officiellt år 1993. Har sedan dess klarat mig på en dosa snus om dagen samt nån enstaka cigg ibland (typ 3-4 st per månad oftast tillsammans med alkohol). Nu har jag varit både snus fri i en vecka. Tuggar nikotin och vanliga tuggumin hela tiden. Jag har som mål att kunna njuta av nån enstaka snus längre fram. Tänkte försöka göra som med alkoholen dvs dra ner förbrukningen rejält. Det kanske inte fungerar men jag ska i alla fall försöka bli party nikotinist. En dag i taget ?

7 veckor
Jag har ju lite att fira inser jag, det är sju hela veckor sedan jag snubblade in i flaskan sist. ? Om det inte var för att jag skriver här och gör lite anteckningar i dagboken skulle jag nog glömma bort att det faktiskt gått en ansenlig tid. Det är inte bara en dagsnyck och något som jag inte klarade av, om det är det nya normala, ja, kanske, lite tidigt säga det ännu. Men på god väg.

På jobbet var det fullt ös i omgångar på förmiddagen, alltså, jag gillar stöka undan saker direkt de kommer in, istället för att det ska ligga ogjorda saker, i alla fall av de enklare. Jobbigare och tråkigare saker, som att planera frör hur vi skall jobba vidare med GDPR nästa år, den planeringen skjuter jag gärna framåt samtidigt som jag blundar ?. Det tål att upprepas det jag skrivit tidigare - jag är mer lugn och mer närvarande i det mesta idag. Mer nöjd grundton i livet känns det som.

Idag blev det 4.5 km nonstop i joggingspåret. Tempot var i form av en supersnabb snigel, men ändå riktigt nöjd :-) Jag hade *aldrig* klarat av komma i denna form konditionsmässigt om jag fortsatt dricka - inte för att det är omöjligt kombinera, men för att det är omöjligt att hålla rutiner om det viktigaste efter jag sprungit är att få sitta en stund o pimpla öl, eller att jag planerar att springa på morgonen för att kvällen ska vara tillgänglig för ruset.

Så här kunde det stå i min dagbok för knappt ett år sen:

"Ganska meningslöst
8 öl + en stor öl, köptes in direkt efter jobbet. Alla utom den stora försvann under några dumma timmar. Gjorde väl inte mkt vettigt alls av något den kvällen. Kunde knappt somna för jag var faktiskt för full för att kunna ligga ner och blunda utan att det snurrade i skallen.

Nu på morgonen... ont i huvudet, lös i magen! Och törstig (vatten). Ska inte anklaga mig själv, utan ta ett kliv frammåt och gå vidare. Kanske genom att förneka att det hänt. Lite glad det inte blev värre. Även om mitt humör just nu är... uttråkat, trött. Less. Så är det inte hopplöst."

eller, ungefär samma tid, året innan:

"5 plus fyra öl
Inte nödvändigt att handla öl efter jobbet. Men så gjorde jag.
Ville koppla av på balkongen.
Slut innan nio.
Huvudvärk dagen efter."

Så även om jag verkligen velat sluta länge, varit en av de där som börjat sluta varje gång jag druckit så var det först i sommar som jag faktiskt slutade.

Rejält meningslöst livet var innan, alltså även om inte levern höll på koka sönder riktigt än, så ändå, att vandra i tankarna mellan jag måste planera in, hoppas ingen hör på rösten, och så dimma ett par timmar, okontrollerat, så att någon gång ibland så kunde jag inte ens sova. Och så upp på morgonen... 200% risk i det beteendet, för det kunde ju ha slutat precis hur djupt som helst.

*blä*

Det är verkligen värt att kommit så långt som sju hela veckor. Och längtar inte tillbaka, det är bra med en dagbok som påminner vad som hänt ett år tillbaka. Hur eländigt det faktiskt kunde vara.

Ja det är nog en gåva åt båda hållen - jag tycker ju om dem också, sen är det bra även för min bror att ha mig där ibland, nu när han blivit singel. Inte alltid varit lätt för honom.

Jag hoppas att brodern faktiskt inte skuttar in i en ny relation allt för snabbt, utan ser till leva själv ett tag så han hittar sig, mår bättre och prioriterar sig och barnen. Det har låtit så, vilket gör mig nöjd. Även om han stryker barnen hårt mothårs om de gör fel så lever han verkligen för att de ska ha det så bra som möjligt. Inte materiellt överflöd men ett bra liv där de får höras, bestämma, inom gränserna han ser är kloka.

Jag tror på någon annan, men kanske på en nivå samma sak som ödet - allt samverkar till något gott, när tiden är inne, och man är redo.

Våga lita på sitt eget värde, trots allt som man gjort, eller varit med om, inte dra på sig och somna i offerkoftan allt för länge, underlättar.

Sedan är ju frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt - en dum liknelse här... men man kan glädjas åt det som man har eller bli bitter över det man saknar. Hmm. det gäller ju även frånvaron av en flaska öl i handen, man kan lära sig uppskatta att det går göra annat, eller gräma sig åt det - och sakna den för livet.

Jag har varit tacksam mer än en gång jag varit själv, inte minst när jag sett hur andra bråkat, hur eländigt det varit, vänner som mått dåligt av andra skäl än äktenskapstrassel, men fått det trasslet om halsen också. Då kan man lätt stoppa skrattet i en burk och lägga bort den. Inte kul.