Senaste kommentarerna i forumet

Du jobbar på bra med nykterheten, heja dig! Skönt att det känns självklart, det går lättare då.

Det är så tydligt att alkoholen bara lagt en våt filt över våra känslor. När den filten rycks bort kommer grundproblemen i dagen.

Bra att du ska få samtalshjälp, en sådan kan hjälpa dig att formulera både problem och lösningar.

Sluta med sociala medier ett tag om det får dig att må dåligt. Det som syns där är bara den putsade ytan, men ibland kan det vara svårt att se ändå. Avfölj åtminstone dem som du mår dåligt av att se. Följ bara sådant som ger dig energi, träningsmänniskor tex.

Försök att inte se för långt framåt. Ta en dag i taget och lär dig känna dig bekväm självsam. Det är grunden för allt. Att trivas i sitt eget sällskap.

Kram ?

Fortfarande inget sug....ingen önskan om att dricka. Börjat prata mer öppet om mitt beslut och det är inget konstigt med det. Märker snarare att andra känner lika. Har dock fortfarande ett ganska sparsamt socialt liv vilket börjar gå mej på nerverna. Är mkt ensam. Bortvald av de jag tidigare umgåtts med (är min upplevelse.....kanske inte är sant) för blir inte inbjuden och medräknad. Foton på sammankomsterna flödar i sociala medier och då kommer ett sting av smärta. Jag står ensam här på min väg och märker att jag kommit en bit i processen och börjar uppmärksamma vissa saker hos mej som liksom kommer upp på ytan nu när jag ej dövar med alkohol. Ångesten har börjat picka på hos mej igen. Mer kraftigt än förr då jag ju dövade med vin (tror jag). Nu måste jag möta monstret på riktigt och klarsynt. SKITJOBBIGT!!!!! Har sökt kontakt på vårdcentralen hos en samtalsterapeut för behöver verkligen hjälp.

Jag tror det kommer bli en tuff höst och behöver ha lite positivt i fokus....har börjat med ett ganska inrutat träningsprogram som kommer piska mej att ha fokus på det....det är samtidigt kul att göra något nytt som ger synbara resultat. Ensamheten får jag nog brottas med en tid.....nya människor kommer med all sannolikhet dyka upp men tills dess....kommer slita med min ångest. Det vet jag....måste få redskap för detta. SKITSVÅRT! Orkar inte med det känner jag spontant. Haft det så här så många år att jag börjar lacka ur.

håller mej väl här en stund och tar gärna pepp och feedback från er andra....KRAM

Ha en fin dag du med?

Får klura på ett nytt nick ?

En dag i taget går snabbare än man tror. I ett huj så är det jul. Just därför är det viktigt att ta en nykter dag i taget, vara närvarande i nuet, och njuta av varenda stund av lugn och harmoni man får. De blir fler som nykter!

Kram ?

.,. Soffpotatis-borde kanske byta nick ?
Härligt att du har hittat AA, förstår att det är så bra för många. Kanske extra bra för oss som är bra på fasader och kontroll. Det är iaf något jag fortsätter att öva på, varje dag. Ha en fin dag!

Grymt!

Drömmer mig fem månader fram där jag också kan skriva 6-0. Än så länge 1,5-0 ?
Ska tänka på dig och din bedrift när suget tränger sig på.

I morse var jag och yngsta dottern helt överens - vilken underbar morgon ? Lite svalare, daggigt, dimman skingras och solen lyser från klarblå himmel.

Vi i detta hörn av landet har haft en jättebra sommar generellt. Ömsom sol, ömsom regn. Precis som livet i övrigt.

Ikväll sover dottern över på ett korttidsboende. Det gör hon varje onsdag, som avlastning. Hur go hon än är så är det lite utmattande att ha henne hemma, så en kväll med tystnad är skönt mitt i.

Hon behöver träna på att sova utan oss föräldrar inför flytten till eget boende dessutom.

Kram ?

Håller med om att man inte har så bråttom hem till fyllan längre, och då finns det tid att stanna kvar och fånga stunden.

Vilken gåva att dina syskonbarn kan ha en extra vuxen i sina liv, och nu finns möjligheten att utveckla de relationerna ännu mer. Att intressera sig för deras intressen är perfekt, sådant orkar inte alltid föräldrar med tyvärr. Det praktiska går alltid före.

Skönt att du inte sörjer ett eventuellt liv med fru och barn. Det hade ju varit otroligt slöseri med energi, för det går ju inte att göra ogjort.

En fru och bonusbarn och bonusbarnbarn finns det dock fortfarande tid för ? Men det är helt rätt att man ska må bra själv först innan man släpper in andra inpå livet.

Jag tror på ödet. Allt som ska hända händer om man bara är öppen för möjligheterna och vågar ta de chanser som ges.

Kram ?

God morgon!
Känner mig glad och tacksam över AA gruppen. Får ut väldigt mycket av att träffa folk och prata IRL. Jag är normalt dålig på att öppna mig, mitt innersta ska skyddas till varje pris. Så är det inte i gruppen och det är så befriande att kunna vara helt jävla ärlig inför ansiktena på en massa människor. Jag ser det som ett sätt att öva på, så att jag i framtiden kan bygga djupa och äkta relationer med människor som jag älskar.

Små händelser, nåja så små var de ju egentligen inte, men min bror ville jag skulle komma förbi han o barnen o käka middag - 'det blir grillat, med egengjord marinad'. Mums. En tisdag. Falukorven fick bo kvar i kylskåpet en dag :-)

Där så upprepades lite av det jag känner som en ny grundton, det är lättare sitta ner och vara kvar och prata, jag bär inte på lika många egna tankar om skit i mitt eget liv, och jag är inte på väg till bolaget och väntar inte heller på få knäppa upp flaskorna jag redan har gömt i skuffen i bilen..

Satt efter maten med en av pojkarna, han spelade något meningslöst spel på X-boxen (eller vad det heter), han ville visa mig hur jag gjorde. Han var verkligen expert på det, så jag lät honom guida mig i knapparna och vad som händer i spelet, men jag var lagom intresserad att vara get som sprang omkring i en stad...

Det är för sent för mig att få egna barn, men ganska härligt att få vara med syskonbarnen ibland, följa hur de växer upp. Jag slipper ju oftast alla negativa/tråkiga sidor ;-)

Jag sörjer inte/tänker inte på så mycket att jag varken har fru eller barn, hade jag gått in i det långt tidigare så hade allt gått åt skogen. För jag har mått så skit och haft så mycket att bearbeta själv så det är bättre en eventuell fru får vänta på mig halva hennes liv än att vi ska förstöra varandras liv först... *skratt* Sedan - det är inte så fruktansvärt vara själv, i alla fall inte än. Jag kan tänka mig att några år på ålderns höst kan bli jobbiga om det bara går sitta på rullatorn i trappuppgången och vänta på posten. Men var sak har väl sin tid. Jag är inte i min livs höst än.

Idag, ytterligare en dag på jobbet, det är för lite krävande saker på avdelningen för jag ska idas vara där hela dagen, utan jag stökar bort det viktiga på förmiddagen, socialiserar lite på förmiddagsfikat och åker hem när jag känner för det. En granntant vill jag ska hjälpa henne ställa om hennes TV, det är inte lätt tycker jag själv, men klarar ju det. Tekniken nu för tiden är inte alltid så användarvänlig med alla menyer och tjafs.

Ikväll - en joggingtur, ska fortsätta pressa hjärtat och benen. Det kändes oväntat lite igår att jag börjat jogga hela tiden istället för i intervall.

Ha en fin dag allihopa.

Det är tur att jag har hund som tvingar ut mig. Tycker att kvällarna är så långa och rätt trista utan mitt sällskap jag hade förut. Tur att jag ska prata med rådgivning på fredag för jag måste programmera bort vinet, det där trevliga sällskapet, från min hjärna. Måste hitta annat umgänge och hitta glädje.
Tänk positivt! Pigg på morgnarna!

Tre möten IRL har jag haft på jobbet idag. Minns inte när jag hade ett möte IRL senast. Toppade dagen med ett styrelsemöte med tjejjouren där jag är engagerad. Lite trött nu minst sagt.

Imorgon jobbar jag hemifrån och försöker hitta flowet igen. Det får man inte under 30 min mellan två möten.

Inför varje möte bör man ju avsätta tid för förberedelse och efter varje möte tid för reflektion. Kanske göra en handlingsplan också om man fått ett uppdrag.

Hur ofta gör man det? Om man inte ska presentera något på mötet, förhandla eller skriva protokoll förstås.

Alldeles för många, inklusive jag ibland, kommer till möten och liksom ”jaha, vad ska vi prata om här då?” Och leds dessutom mötet av någon som inte kan styra upp och summera ordentligt så blir det varken hackat eller malet. Bortkastad tid för alla. Suck.

Märker det väldigt väl med tjejjouren. Unga kvinnor på 25-30 år. Och så jag som har ungefär 30 års erfarenhet av föreningsarbete, men som vägrar styra upp. Vägrar ”ta över”. Jag håller mig i min hörna och bemannar chatten en gång per månad. Punkt.

Men ikväll kunde jag inte hia mig. Anmälde mig till arbetsgruppen som ska rekrytera fler volontärer. Där kan jag bidra med min kompetens känner jag, och ju fler vi blir desto fler som kan bemanna chatten.

Kram ?

Så skönt att höra att du har det bra! Man blir ju lite orolig när någon som brukar skriva här mer eller mindre varje dag plötsligt blir knäpptyst.? Har saknat dina inlägg. Grattis till 61 dagar också!

Kram

Har inte varit inne på några dagar. Behövde ett brejk kände jag. Är nykter och dricker inte i dag, ingen tanke att göra det i morgon heller.

Har åter startat att jobba på allvar så mycket energi går till det, så är helt slut efter jobbet. Men det är bra att jag fått tillbaka rutinerna, jag mår bäst i mig själv när det finns ett syfte.

Väljer att inte dricka i dag, nu ska jag istället ta det lugnt då jag precis tagit mig en långpromenad på 1,5 timme ?

Men jag håller med Miss Lyckad - du har kommit SÅ långt - och tagit dig och barnen till ett helt annat och mycket bättre liv ❤️

En av de viktigaste saker vi kan lära våra barn är att de ska stå upp för sig själva och sina behov. Inte ta någon skit. Och det kan vi bara lära dem genom att föregå med gott exempel, det vill säga ta våra egna behov och känslor på största allvar.

Det är klart att du inte ska neka honom att komma hem till er, men initiativet kan komma från honom. Och han får rätta sig efter era planer.

Kram ?

Ja andrahalvlek och finalisa... Låter kanske helt knäppt men jag har aldrig sett på mitt beteende på det sättet! Att jag lär barnen samma sak. För de vet ju att jag bjuder deras pappa och att han väljer bort oss. Kanske det indirekt blir jag som får dem bortvalda nästan eftersom det är mina inviter han tackar nej till liksom. Hmmm.. Bra vinkel ni ger mig. En vinkel jag verkligen missat. Jag har varit så fokuserad på att hjälpa oss att leka familj eller nåt. Att ge barnen två föräldrar ihop. Att försöka låtsas lite till.

Kanske det gör mer skada än nytta. Eller det gör det garanterat. Jag själv känner ju hur sårad jag blir. Så det är klart att det är samma för barnen. Och det är jag som skapar det! Men jag har tänkt att barnen ska veta att deras pappa är välkommen. Ja.. Alltså det är ju medberoendet som talar. Jag vill att de ska veta att deras pappa alltid har möjlighet och ett val att vara med oss. Att han ska må bra och att jag ordnar det. Och de kommer såklart bete sig likadant tillslut. Tro att deras pappa alltid måste vara nöjd innan man själv får vara nöjd.

Tack för er hjälp att komma till en viktig insikt. Jag ska försöka jobba på att ändra det här, vilket är lättare sagt än gjort.

Tack miss lyckad också för ett jättebra råd. Att se framåt. Om några år, då vill jag (oavsett vad jag känner nu.. Vilket är mkt hela tiden och det är inte alls särskilt enkelt just nu):

1. Inte ha någon slags "romantisk" relation med honom alls
2. Våga återknyta kontakter med människor min relation förstört
3. Träffa en ny man (kanske haha. Känner att jag behöver det men samtidigt är jag väldigt rädd om den frihet jag vunnit).
4. Inte känna mig tvungen att göra saker för att hålla honom glad

Just nu är jag inte där på långa vägar men tillslut kanske. Just nu är det så illa faktiskt att jag skulle springa dit om han bad mig. Exakt nu. På med skorna och ut direkt om han ber mig.

Jag minns när min högsta dröm var att kunna sova med öppen sovrumsdörr. Och att kunna sova överhuvudtaget. Och det målet kändes ouppnåeligt men jag är där nu ?

Inatt vaknade jag med ett ryck. Fick en overklighetskänsla över hur livet blev. Kände mig ledsen. Kände att allt var så fel. Men så lugnade jag mig och tänkte att det brukade hända mig ännu oftare när vi bodde ihop. Så det är inte något nytt som kommit av skilsmässan. Det är bara nån slags nattlig ångest. Som ändå minskat faktiskt.

Det blir bra tillslut...

Kram ❤️

Höjden av distraktion. Sluta snusa så fokuseras allt sug på det istället för alkoholen. Smart!

Jag snusar också, och tänker inte sluta inom överskådlig framtid.

Kram ?

Det känns bra att hänga här ? Känns mer rätt, det här är inget tillfälligt längre.

Att jag känner ett helt annat lugn och stabilitet gör att jag bemöter henne på ett annat sätt, och då bemöter hon mig annorlunda. Vinn-vinn ?

Kram ?

Nu är jag inne på min sjätte dag som icke snusare. Det går si så där. Tuggar tuggumi hela tiden. Varvar vanliga med nikotin tuggumin. Har en helt ny stock snus ligger i kylskåpet och retas med mig. Alkohol känner jag inget sug alls efter men snus dessdå mera.. En dag i taget..

Till denna sidan..Vad fint att du haft bra möte med chefen..Ibland behövs inte så mycket förändring hos sig själv, för att mottagaren ska betee sig annorlunda..När vi nyktrar till, är det lättare att hantera meningsskiljaktigheter har jag märkt i alla fall..Kram?

Idag har jag haft ett två timmar långt prat med chefen om bemanningen i höst. Ett svinbra möte - total samsyn, kreativa idéer, respektfull känsla.

Det är kanske inte bara hon som är dum i huvudet? Det kanske är jag som har varit avigt inställd och osmidig också. Tål att tänka mer på ?

Igår läste jag några tankvärda och kloka ord som kan summeras med orden ”välja att vilja”.

Så vill jag leva mitt liv. Jag vill välja att vilja göra saker. Både på jobbet och privat. Jag vill inte vara ett offer för omständigheter och budgetkrav. Jag vill lära mig att fullt ut förhålla mig till verkligheten.

Kram ?

Så kan det vara. Kattungen visade sig vara en råtta, men en del av mig vill inte inse faktum. Men råttjäveln blev ihjältrampad ändå. Done.

Kram ?

Har inte så mycket att skriva. Dagarna flyter på bra, mår bra och längtar lite tillbaka till jobbet. Ska bli trevligt att träffa alla efter semestern igen.

Ha en fin dag❤️

Då har verkligheten gjort sig påmind, vardagen med jobb , skola är igång. Det känns inte så dumt, tror jag behöver ramar och struktur mer än jag trodde. Suget till a har flytt sin kos i några dagar helt borta, överhuvudtaget har jag väldigt milda sug. Det tror jag beror på naltrexon som jag äter. Träningen börjar kännas naturlig, eller åtminstone lite skönt?. Styrketränat flera gånger nu och hoppas få in det i min vardag. Nu blir det katt gos och sen kvällsjobb. Nykter blir jag idag, va de ni me.

224 dagar utan alkohol-ångest!!!!!!
Vilken tacksamhet ???

Nu rör det på sig. Jag gör förändringar i livet. Lugna små steg åt rätt håll.
Små svackor, små toppar. Som det ska vara.???‍♀️