Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Jag skall gå på mitt tredje AA möte idag och kan bara säga att det varit posetivt för mig med hittils och målsättningen är verkligen att gå på massa möten. Är skönt att alla är där utav samma anledning. Jag är inte ensam längre.

Min upplevelse är att ibland när jag börjar skriva i ena ändan så börjar nästan texten resonera med sig själv. Det kommer fram lösningar efterhand som jag inte trodde att jag härbärgerade i min skalle.

Jag upplevde på avstånd en sorglig konflikt i helgen. Den äldsta dottern och hennes kille har bott hos hennes pappa ungefär är en månad på försommaren. Givetvis uppstod gnissel. Inte mellan dottern och hennes pappa utan mellan hennes kille och hennes pappa.

I helgen, då de var på besök igen, fick jag vetskap också. Jag fick först info av hennes pappa på lördag kväll och av dottern på söndagen när vi promenerade på tu man hand.

Konflikten var en skitsak, men den var toppen av ett isberg. Hennes pappa tål MYCKET, men när han väl sätter ner foten så gör han det rejält. Långsint är han också tyvärr.

Dotterns kille är helt oförmögen att medge att han någonsin har/gör fel. Han är helt inkompetent på det området eftersom han är otränad på det hemifrån. Hans pappa är precis likadan. Kusligt.

Stackars dottern står mitt emellan som ett filter. Hon förstår bådas åsikt, men vill förstås inte välja sida. Och hon ska inte heller välja sida!

Vad kan hon göra? Jo, hon kan berätta för sin kille hur han på bästa sätt kan blidka hennes pappa, så att de åtminstone kan börja prata med varandra om vad som hänt. Och det sa hon till honom. Upprepade gånger. Utan resultat. Tjurskalle till kille ?

Vad kan jag göra? Jo, jag kan lyssna på min dotter och stärka henne i hennes upplevelse om konflikten, som jag har total samsyn med. Jag kan också lyssna på hennes pappa och stärka honom i hans upplevelse, och försöka nyansera bilden lite till killens fördel.

Jag kan också säga åt hennes pappa att agera som den vuxne i rummet och sträcka ut en försonande hand. Något som jag vet att han är duktig på eftersom vi levt ihop i 24 år.

Han lyssnade på mitt råd och gick direkt upp till dotterns kille och sa ungefär ”igår var igår, jag blev skitförbannad, men idag är idag och jag vill gärna att du kommer ner och fikar med oss, och vill du prata om det som hände så finns jag här.”

Utan resultat hos killen, som fortsatte tjura. Så gör man i hans familj. Sen åkte de hem och den bilresan önskar jag inte min värsta ovän, än mindre min dotter ?

Och nu kan vi föräldrar bara fortsätta prata med vår dotter om hur hon upplever situationen, och hoppas på att tjurskallen till kille mognar och kommer till sans. Han är bara 24 år och det krävs kanske de dubbla antalet år innan han gör det ?

Det är tufft att se närstående bete sig som idioter, men det är inte du som äger problemet egentligen. Du kan bara finnas till hands och lyssna och råda, och markera dina egna gränser. Svara på tusen frågor skulle du inte behöva göra, det hade jag vägrat.

Kram ?

Vissa stunder på dagen känns precis som vanligt då tankarna för en stund inte gör sig påminda, så befriande och skönt. Tyvärr går mycket av tiden åt att älta det jag gjort. Det är svårt att förlåta sig själv och jag har svårt att se att jag kommer att göra det. Kaffet i solen var mysigt. Nu mera jobb sedan frukost till barnen.

Ta bara en enda dag i taget, en timme ibland om det är nödvändigt. Sakta men säkert tar du dig igenom ångesten och tröttheten. Den senare är helt naturlig eftersom hjärnan behöver läka.

Bra att du kan distrahera hjärnan med lite jobb också ?

Bra kämpat!

Kram ?

Vakna glad ? Det kan ju inte bli bättre! Bra kämpat, nu har du det värsta bakom dig.

Genom att fokusera på alla fördelar som nykterheten innebär kommer du att klara det här galant!

Kram ?

Så härligt soffpotatis! Grattis till din första nolla ??? den betyder så mycket och det är underbart när man märker alla positiva förändringar nykterheten bringar med sig ?

Skönt att sätta sig framför datorn en stund och kanske kunna fokusera på arbete istället för självförakt. Har gått ok i ett par timmar nu, en kaffe i solen ska bli skönt. Sov hyggligt inatt men känner mig oerhört trött o sliten, men det är bara att kämpa på, tankar kommer o går, försöker att mota dem, ibland går det o ibland inte.

Å jag skulle vilja ge dig de förutsättningar jag haft den här gången. Jag har haft stöd av en terapeut, det är ovärderligt. Men stödet här och din egen drivkraft och vilja kommer att ta dig dit du vill. Fortsätt skriva här. Ibland skriver jag trots att jag inte har nåt att skriva, det kommer av sig själv när man börjar. Känslor får komma ut, undertryckta där inne kan de bli destruktiva. Få ut dem här! Här får du stöd av människor som förstår dig. Där ute i världen är man ofta vilse bland förväntningar av hur man ska vara. Här är det skönt att öppna sig och slappna av. Här duger vi som vi är. Tror att det i sig är läkande.
Du tänker helt rätt, kan jag så kan du! Jag trodde att jag var omöjlig ?
Men jag fattade till slut att stanna upp, börja inifrån. Terapeuten har hjälpt mig att hitta de knutar som gett mig ångest som jag lindrat med självdestruktivitet. Vissa skär sig eller gör annat tvångsmässigt. Jag drack, bantade, shoppade, hatade mig själv. För att fly från undertryckta känslor.
Jag har lärt mig att hitta lugnet, stanna upp, inte skynda, andas långsamt, ta hand om mig, acceptera mig, älska mig själv (fortf svårt att säga det).
Sök inte snabba kickar (Alkohol)! Acceptera och var nyfiken på alla känslor i kroppen. Känslor löses upp när man belyser dem med sin medvetenhet (”The power of now”). Vi agerar ofta automatiskt på våra känslor. När vi stannar upp vid varje känsla och avvaktar kan vi ta medvetna beslut. Såsom att vara nyktra. (Yoga hjälper)
Du kommer att ta dig dit Jasmine! Till nykterheten! Häng kvar bara!!
Tack vare ditt härliga inlägg till mig fick jag energi att ta mig till träningspasset! Jag måste ju leva enligt mina egna råd! Så vi peppar varandra! Tack! ???
Kram???‍♀️

Mår bara bra, vaknade glad!

En dag i taget!

Tjena! Jag saknar dig här på forumet. Hur går det för dig?

/Mrx

Jag kan inte härbärgera många viktiga tankar samtidigt, och jag förstår jag kommer grunna lite på det jag skrev i förra inlägget ett tag idag och kanske senare under veckan.

Eftersom det inte handlar om mig själv direkt mår jag inte dåligt personligt av det, men känner ju med dem, och funderar.

Har just nu inte energi att skriva så mycket glatt i andras trådar känner jag, men ska sätta mig och läsa igenom och se hur era liv fortskrider.

Hoppas alla får en ganska / superfin dag idag!

Aldrig. Första. Glaset.

Livet kommer då.

Tack för input.

Andrahalvlek, det var oberoende av det du skrev i ditt inlägg, utan en ny situation i min familj i sommar, eller mer en återupprepning av gamla mönster och monster.

Ringar på vattnet är en bra bild, det är lite det jag har försökt göra till alla tre inblandade ”parter” (lustigt prata om sin familj så), jag har tänkt att lösa upp det får de ta ansvar för själv.

En part har av olika skäl dragit sig undan ordentligt, men jag har ju kontakt med alla tre parter. Så när jag berättar att jag umgås med alla tre, för de andra så bubblar ju saker upp. Lite över allt.... Inte inom mig, men hos dem. Förutom att jag själv hamnar mitt i skottlinjen och får 2000 frågor känns det som... Det är nog den jobbiga delen. Försöker hålla en låg profil men inte dölja jag umgås.

Tidigare skulle jag nog pratat minimalt eller inget att jag besökt den o den, utan bara varit tyst, burit det inom mig, för jag visste det skulle bli frågor och familjekonflikten skulle komma upp. Nu vägrar jag, jag tänker inte smyga med att jag umgås med alla.

Problemet blir ju att två frågar ut mig vad allt beror på. Och jag VILL INTE, KAN INTE, SKA INTE svara på det för mycket, för då sviker jag faktiskt förtroende från en av parterna. Då denne sagt lite vad allt beror på, några av sakerna i ilska, och några andra ”jag har inte sagt det här till någon”. Då måste jag respektera det, och hålla intigritet. Det enda jag förmedlat ordentligt är hur jag själv håller kontakt med den part som dragit sig undan (så de vet själva hur de kan få kontakt), sen har jag kort nämnt något om att det inte beror på er, utan det är annat, jag inser nu att det inte var hela bilden, gamla ekon från djupa grottor av elände dyker alltid upp när någon mår dåligt.. Mja jätteknepigt förklara utan att gå in djupt i alla detaljer.

Man känner ju ofta sin familj som sina egna handskar... Vet alla reaktioner, sett dem förr. Haft dem själv delvis.

Angående förändra mitt eget förhållningssätt. Jag vet jag nog alltid bara ignorerat sådant här, och sagt så lite (inget alls) men tror det behövs lite normalt prat:

Det jag ska fundera att förmedla är oron övriga känner, eller ställa en fråga till en part. I all välmening. Så får bollen studsa om den vill studsa, eller krossas i knytnäven i fickan om det är så det blir.

De måste själva vilja, och jag tror nog det gäller alla tre. Jag ser dock obearbetade spöken i alla deras reaktioner, så jag vet inte riktigt hur långt de kan komma, men grunden - de måste vilja själv och göra det själv tror jag står fast för mig. Det är spöken från det förflutna som jag nog bearbetat och gjort upp med någolunda sedan länge.

En hel lerkurka ser ut som en hel lerkurka. En krossad kan vara krossad på alla möjliga sätt, men den funkar inte, allt vatten rinner ur den.

En funktionell välfungerande familj fungerar som alla andra välfungerande familjer (undrar hur många sådana det finns). Man har omsorg om varandra, man löser konflikter, man ser varandra som man är utan vilja att tvinga den andre att förändras. En dysfunktionell medberoende familj kan vara trasslig på alla möjliga sätt, men gemensamt är nog just att de inte fungerar.... Man har omsorg - som yttrar sig i åsikter förmedlade via andra hur man ska vara, hur man ska göra, alla andra har fel, men sina egna säger man aldrig. Man isolerar sig i bitterhet och ilska, det är inte lönt, de fattar inte de är dumma, och gömmer sig. Man är förorättad. Samtidigt är man så i behov av bekräftelse - eftersom det är ens föräldrar eller syskon, så man går långt för att de ska älska en, och så blir man besviken att de stack en kniv i ryggen.

Jag står sedan många år på egna ben gentemot min familj, jag är inte oberoende dem, men inte beroende för att må bra känslomässigt, jag odlat andra relationer där jag kan få det, för skulle allt välmående kommit via min egen familj skulle jag nog inte överlevt. Ett litet nät av kompisar och några bekanta i församlingen jag är med i är bra att ha som ventiler när det blir jobbigt, eller bara för att umgås och ha trevligt med :-)

Jag skriver i luddiga ordalag och förtäckt om min familj, men även här på forumet vill jag inte hänga ut dem för mycket. :-) Säkert kan den som läser inlägget räkna ut exakt hur situationen ser ut, vem av alla tre som dragit sig undan osv ;-)

Nåväl. Måndag igen. Försov mig. Skönt.

Ute är det halvmulet. Men när jag vaknat tror jag det kommer bli en bra dag. Idag blir det träning (joggning), och nog en cykeltur. Först kaffe!!

Jag ska Inte köpa A, inte deppa, men ska titta runt på de känslor och tankar som jag upplever.

☀️

Jag håller md andra halvlek, låt dig inte dras ner i någon självömkan.
Du är inget second hand val, utan premier-Dee, låt han svettas i sina val och kval.

Att först välja bort dig inför någon annan, och sedan komma tillbaka, vad ger det för signaler?
Han verkar ha svårt att ta tag i sina beslut, vilja både ha kakan, OCH russinen kvar.

Du är en allt för fin tjej för att behöva svälja din stolthet och krypa inför honom.
Stå upp för dig själv, och låt han krypa, nu är det du som sätter spelreglerna.
Vill du vara min vän/pojkvän så är det här som gäller....!

Håll huvudet högt och låt honom inte trampa på dina känslor ännu en gång, ja tills de är äkta vill säga.

Önskar dig allt gott, och ta hand om dig, det är du väl värd.

Berra

Bra skrivit andrahalvlek. Jag ville svara men visste inte vad. Tack för att du gjorde det ?? Jag hejar på din nykterhet villjulevaockså ?

Låter som du spånat vidare på mitt inlägg från häromdagen om min mormor och mamma.

Tror tyvärr inte heller att du kan förändra dem. Men det du kan göra är att ändra på ditt sätt att förhålla dig till det.

Du kan tex säga när det sker i din närvaro ”det där är inte okej”. Då väcker du kanske tankar hos dem, så det ger ringar på vattnet.

Fundera vidare du! Nu fungerar din hjärna så mycket bättre när den slipper alkohol så du kommer säkert fram till något klokt.

Kram ?

Oh jullan65 så långt du har lyckats ta dig på din nyktra väg. Så himla härligt. Det är stärkande att veta att man kan klara nästan vad som helst nu känns det som! Glad för din skull, grattis och bra starkt jobbat ?

Så bra av dig, och så konsekvent och stadigt du går framåt.
100 dagar snart, det är stort! Kram ?

Sätt på dig superwomandräkten och gå dit. Lagom kaxig och kyligt distanserad. Om du inte gör det kommer du att undra ihjäl dig.

Bästa scenariot är att han har ångrat sig och du svarar ”kul för dig, men jag har gått vidare, byebye.”

Kram ?

PS. Du vill inte ha en man som så lättvindigt kastar sig från famn till famn och sårar kvinnohjärtan på vägen. Eller hur?

Glad och lättad över att du mår bättre idag, och att du planerat in träff med vänner ❤️

Kram ?

Ta en dag i taget och sikta på tre nyktra månader, så tar du ett nytt beslut sen. Har du varit nykter som vuxen så många år så kommer du snart tillbaka till de goda nyktra vanorna.

Kram ?

Glömde nästan att gå in här i dag. Vilken tur att jag inte missade det :)

Ja det där med vänner har alltid varit en speciell grej för mig. Det har ju aldrig känts naturligt, eller med väldigt få. Har nog alltid gett för lite i relationer av mig själv och tagit för lite initiativ. I vilket fall, det är vad det är. Jag har större problem än detta. För några år sedan hade jag i princip inte en enda vän, men vände på det och har nu flertalet som kallar mig sin vän och vice versa.

I dag har jag varit ute på en lång promenad, h så har hittat tillbaka lite. Men är fortfarande lite trött. Ska till andra lägenheten i morgon med min mor och renovera. Ev kommer en vän från en annan stad förbi, det beror på vad klockan än. Har inte träffat hon på månader och denna person är en sån som jag gillar att krama, hon är så mjuk och en sån där beskyddande person som bryr sig så mycket. En av de jag gillar mest.

På tisdag ska jag träffa några andra vänner och fika på förmiddagen, faktiskt jag som föreslog det, är glad för att jag gjorde det. Att jag tog initiativet.

Nu är det ju bara 1,5 timma kvar av dagen, men lovar ändå att inte dricka i dag, istället ska jag sova.

Vad gött!! Så bra du har en plan för framtiden oxå?
Ja allt blir så mycket lättare utan alkohol. En härlig känsla är vad det är?

Grattiskramar?❤?

Andrahalvlek: Det är ju bara början på att inte sticka iväg och fly, men ja, det är ändå en bra sak.

Jasmine: Lite mer smärtsamt nu ibland. Saker går inte fly från helt.

Så, denna dag då?
Jag har nyss kommit hem från en lång dag, dels med egen kvalitetstid utomhus ☀️ Riktigt skönt! Sedan en eftermiddag med umgänge med bror med familj, också trevligt, vi pratade väldigt mycket om ytliga saker (sånt som två bröder som inte känner varandra trots de är vuxna pratar), men trevligt ändå, med lite mat o dryck såklart.

Dock, som ofta när jag är i närheten av min familj så kommer gamla / befintliga sår inom familjen upp idag. Inget som direkt störde det vi gjorde idag, men ändå närvarande indirekt i samtalet i periodvis. Jag känner mig som den vuxne i rummet (och jag är ganska omogen relationsmässigt), i hur flera parter inom min närmaste familj umgås / inte umgås med varandra, och hur de relaterar. Jag mår dåligt bara när jag tänker på det, jag förstår att jag i något läge bör ta upp en del av det direkt med åtminstone en av de inblandade. Flera parter har låst in sig i var sitt rum och smällt igen dörren, känns det som, och... inte första gången.

Några saker hindrar mig. Jag vill det ska ske i rätt tid (och upplever själv inte det är exakt just nu), och jag är extremt allergisk mot att ta ansvar för andras trassliga relationer (var och en måste vara vuxen själv och se skiten de ställer till med), men samtidigt, eftersom mina föräldrar och syskon är inblandade så borde jag... peta lite. Med den insikten att jag vet att jag knappt kan förändra mig själv, och definitivt ingen annan.

Tror jag måste prata med en god vän som känner en del av vår släkthistoria... så får jag lägga upp en plan. Och fundera vad som är mitt ansvar / vad jag kan hjälpa till med så saker blir bättre.

En bra dag, trots att denna del av min verklighet kom upp till ytan.

Bara att ni skrev till mig i det här patetiska och desperata läget jag är i nu, är en lisa för själen..?! Jag är så hård mot mig själv. Känslan av att jag är misslyckad och svag är total. Samtidigt så göder det ännu mer av de negativa tankarna..?. Gör en extra loop och kritiserar mig än mer för att jag tänker och känner som jag gör inför mig själv..

Jag måste få slut på denna neverendingstory..
Jag kanske bara ska göra på riktigt det jag funderade kring gällande snusandet med Ironwill. Bara åka iväg och låsa in mig i en stuga. Det kanske räcker långt med 3 dygn av vila och bara gå rå om sig själv..? Känner mig så villrådig och vilsen, så just nu har jag svårt att konkretisera alla små bidragande orsaker. Men det är ett bra tips Torn, som jag kan återkomma till när ångesten lagt sig??! Och tills dess är det tillbaka till hjärntvätt som gäller I guess. Vill ju så gärna att det ska fungera för mig som det gjort för dig Andrahalvlek❣️ Men jag verkar inte få hela hjärnan med mig..? Imponeras och inspireras av bådas era resor!
Och er omtanke betyder mkt??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Härligt att du känner dig stolt, det är med all rätt!? Såg att du hade det bra på semestertrippen också, gött.
Det där med antabus förresten, hur länge ”behöver” man ta det, och hur vet man att man inte behöver ta det längre? Är det en ren chansning att sluta med det? Är bara nyfiken.?

Ha det bra! Kram