Senaste kommentarerna i forumet

Har en känsla av att du kämpat, kämpat och så gick luften ur när semestern blev en verklighet. Känner igen känslan. Men du kommer igen.
Och det där med att gömma chokladpapper... kära nån. Hur våra vanor satt sig. Men de jobbas bort vartefter och vi blir fria på riktigt?

När jag drack körde jag mycket low carb. Det höll alkoholsuget i schack! Nu kör jag en sorts balanserad kombo av begränsning av kolhydrater plus viktväktarna för att gå ned i vikt. Mår JÄTTEbra av det. Det inkluderar lite frukt och potatis, mår bäst så.
Faktum är att jag blir bakis om jag äter en stor mängd snabba kolhydrater?

Hoppas du får en bra söndag. Kram??

Ironwill, då är det bäst att vänta till dess tekniken blir bättre. Så otroligt känsligt område, man törs inte chansa om det riskerar att bli värre. Det är ju så besvärligt område. Gör ju stor skillnad det faktum att du inte dricker alkohol förstås?

efter Covid-19. Förut skrevs det mest om själva sjukdomsförloppen men nu förstår jag att restsymptomen är så allvarliga också. Skrämmande att de håller sig kvar så länge och så kraftiga symptom. Håller tummarna för dig att du blir frisk och helt symptomfri.

Jag förstår din tanke med skolan och hur oskyddade alla lärare är. Jag jobbar nu också med barn men inom LSS. Där är vi också helt oskyddade i kontakten med barn, föräldrar, kollegor samt vikarier. Barnen behöver ofta fysiskt närkontakt (kramar, bli burna när de gråter, blöjbyten, intimhygien mm) för att känna sig trygga. Ibland nyser/hostar de mig i ansiktet när jag har barnet i knät.

Sänder goda fina helande tankar till dig fina Mirabelle <3 <3 Din resa är fantastisk och ger mig så mycket hopp om min egen nykterhet.
Kram kram

Tack Mirabelle G-S :)

Jag har inte haft något sug eller lust till alkohol alls. Min man dricker sina starköl på helgen och är nykter 5 av veckans 7 kvällar. Jag försöker att gå ut med vår hund efter middagen, se en film tillsammans och sen lägga mig tidigt. Det fungerar och jag kan hålla ihop mig utan att reta mig för mycket på honom när han blir påverkad.

Det som är positivt är att han köper mindre öl nu när jag är nykter. En helg drack han inte alls och jag var faktiskt lite förvånad, men glad. Jag har skrivit förut om att hans sätt att dricka inte är som mitt. Han sippar på sin öl (jag brukade dricka minst 2 när han var klar med sin första) och verkar inte ha ett kemiskt beroende.

Jag är aldrig nöjd med ett eller två glas. För mig gäller det att aldrig ta det första glaset, då fungerar allt!

”Semester från semestern” ?

Det låter som när barnen var små och det var mer semester att jobba än att ha semester ?

Kram ?

Du ska vara ledsen efter allt du varit med om. Det är det normala.

Livet som nykter innebär att man känner alla känslor mycket starkare. Ovant som fan i början, men samtidigt så berikande.

Den glädje jag känt idag på dotterns kalas har varit så stark att jag trodde att jag skulle spricka ett tag. Helt fantastisk känsla.

Inte bara ledsenhet och ilska blir starkare, även glädje.

Sätt på en sorglig film eller en låt som du förknippar med gammal förlorad kärlek så får du hjälp att gråta, lätta på trycket. Det känns så mycket bättre efteråt.

Kram ?

Sök på ”intervention” på tuben så blir du nog av med suget. Otroligt avskräckande!

Kämpa! Du har så mycket att förlora om du tar ett återfall, och allt att vinna om du lyckas avstå.

Kram ?

Ja, även om jag gjort trevliga och för barnen roliga saker så känner jag gråten i halsen och ögonen överfyllda. Kommer aldrig att först varför.
Nu blir det film.

Har verkligen haft en fantastisk dag! Den som började så segt, men sen kom energin ☀️ Har orkat göra mer idag än på mycket mycket länge, säkert flera år.

Känns helt fantastiskt att smyga tillbaka in i sitt gamla jag?

Det blev en stor kontrast att komma hem jämfört med att umgås med familjen i princip hela tiden uppe i Dalarna. Har t.o.m. hunnit vara lite aktiv här på forumet i dag.? Gräsmattan hade inte tagit semester, så att klippa den har varit dagens största händelse. Bägge barnen försvann till kompisar direkt, frugan hade ett behov av att titta på Netflixserier. Dagen har varit lite av en semesterdag från semestern. ?
Känns bra.

Kram

Jag började plugga på folkhögskola när jag var 20 år, och där träffade jag barnens pappa. Ett år senare flyttade jag till hans landsända, 30 mil från min barndomsort.

Jag träffar inga barndomsvänner IRL, men några har jag återknutit kontakt med via fejjan. Senast förra veckan fick jag en förfrågan från min allra bästa vän under högstadiet. Kanske skriver vi privat, kanske inte. Allt blir som det blir.

I den stad där jag bor umgås folk med dem man gick på dagis ihop med. Lite svårt att ta sig in. Men jag skiter i det. Knör mig in om jag har lust typ.

Jag samlar på relationer, jag älskar att tjöta med folk. Både väder-och-vind-prat och på djupet. Tar alla chanser - även här! Vänskap kan se ut på många olika sätt.

Kram ?

Vad glad jag blir vitutanvin ?? Jag skrev precis ett inlägg om återfall och sug i min tråd, jag hoppas att du även i den texten kan finna lite motivation till att hålla dig på din nyktra bana ???

Underbara ni!
Det hjälper vääääldigt mycket att få den här typen av pepp och påminnelser.
Känns toppen! Och myyycket lättare att hantera suget nu.

Jag vet ju att det går över. Timmar brukar det handla om. Men nu har det suttit i en vecka ungefär. Blir ändå överrumplad varje gång.

Men nu väger det mer och mer åt det enda vettiga, fortsatt nykter!

Tack! Ni har räddat mig! Mina hjältar! ?

Jag har tagit återfall efter över 1,5 år nykter, det blev katastrof precis som dom två tidigare gångerna jag förstod att jag hade problem och behövde bli nykter. Min tredje gång, den här gången har varit värst. Både i att kämpa med sug att vara nykter men också värre i antalet förnedrande fyllor som ledde till att jag sitter här igen. Suget kommer att komma tillbaka, det kommer och går. Det är en känsla som försvinner. Den är inte för evigt, den kommer och försvinner men ett litet enda återfall kan leda till förödande konsekvenser, mitt enda lilla återfall ledde till uppbrott med kärleken. Och inte nog med det. Det där enda lilla återfaller höll i två år. Två år av utslagna kvällar. Otaliga pinsamheter och självförakt. Låt bli om du kan, det bästa råd jag kan ge dig ?

Jag har åkt på dom där dipparna och det blev inte bra, efter som längst 8 månader föll jag dit. Det blev precis som sagts åter och åter igen. Först roligt, avslappnande....sen värre och värre för att sedan uppleva förnedring, självhat, och depression igen. Så mitt råd blir bara, ge fan i det. Du har inget att vinna, bara allt att förlora. Kram

Slet mig iväg på en cykelorientering, för att ha något att göra förutom att bara cykla hit o ditl... härligt, soligt, skönt. Kontrollerna är ju extremt lätthittade, men det är ändå lite kul. När jag tagit ett par kontroller kollade jag vad en av mina bröder gjorde, han var på väg ut i bärskogen... så jag blev ”tvingad” följa med honom. Riktigt trevligt med lite spontan tid med honom, vi fick väl inte så jättemycket bär, kanske 300 gram hjortron, men de är ju så goda och fina. Skogens guld som det heter ?

Sitter nöjd hemma nu igen, inser jag borde plocka bär lite oftare.... En aktivitet som är trevligare än jag minns....

”Så gott att må gott igen” spelar i högtalaren.

Livet kan vara bra, en lördag utan drogen i kroppen.

Har själv en liknande dip i motivationen nu efter fyra månader. Men du som varit nykter mycket längre, har du varit med om liknande perioder av sug? Då kanske du vet om det brukar gå över efter ett par dagar/veckor,och det kan det ju vara värt att kämpa sig igenom när man vet vad ett glas kan leda till...

...att det skulle komma demoniska sug när det passerat över 18månader.
Finurliga hjärnan tänker tankar som
"Hur vore det med ett glas vin. Bara ett! Jag har ju koll på detta nu."
"Ett (1) planerat återfall gör ju inget om hundra år"
"Det vore så mkt enklare att bete mig normalt på en dejt genom att ta ett glas och relaxa."
osv osv

Ja ni hör ju.... återfall är nära.
Eftersom det gått så bra länge nu var det länge sedan jag behövde öva på att hantera den här sortens tankar och det känns väldigt lätt att "trilla dit igen" just nu.
Jag nästan vill göra det.

Funderar över vad det är jag vill låta bli att tänka på. För om jag mådde bra skulle nog inte tankarna komma.

Lugn dag, mår sakta men säkert lite bättre för var dag. Det blir ingen renovering i helgen i alla fall, måste vila ikapp innan jag försöker mer.

Har skickat svar till vännen som jag talade om i inlägget innan men ej fått svar. Men det är inte upp till mig och även om det känns som en ledsam situation i sig så är det så tudelat för mig. Jag bryr mig, men samtidigt inte. Det beror på dagsform.

Mirabelle G-S precis så är det. Små ord kan skada och göra ont så in i norden. I detta fall så är det ju sanningen, men då jag tar allt väldigt litterärt så kan det bli fel om som min mamma försöker förklara något men inte riktigt hittar orden. Jag har aldrig tappat orden så... och ibland så tror jag att min mor mår mest dåligt över att jag tappade kontakten med tidigare vänner. När jag tänker tillbaka så trivdes väl jag i deras sällskap (flera olika då vi var en större gäng) men det fanns ingen som jag var öppen med om mitt mående eller berättade en enda hemlighet. Det har kommit senare. Jag var så rädd för att visa mig annorlunda, sårbar och inte perfekt så jag höll ALLT inom mig, ingen visste. Inte ens mina föräldrar, fast de fick så snart veta.

Tror nog att jag har fått lite hopp faktiskt. Troligen därför jag är på väg upp nu i mitt mående. Men ropar inte hej, jag vet hur det kan vara. Tar en dag i taget (precis som jag tar en nykter dag i taget).

Mic, dig har jag inte sett på ett tag, har inte varit inne så mycket i andras trådar pga. mitt mående och ork men hur är det med dig? Blir lite nyktiken när du säger att du ser likheter med mig, vilka är det och hur reflekterar du kring det? Alltid när jag läser något som ligger mig nära eller som jag känner igen mig med så brukar jag reflektera utifrån den andra individens känslor. Det låter lite skumt, men ibland hittar man förklaringar och hjälp i hur andra klarar dig ur, tänker eller dylikt,

Adde, ja det där med vänner är svårt. Jag hade flera från min ungdom men ingen förutom den där tjejen som jag skulle vilja umgås med i dag tror jag. Har över lag att umgås med folk jag inte tycker är intressanta. Jag kan göra det och det syns inte på mig att jag inte gillar det, men föredrar 9/10 gånger jag umgås med folk att jag hellre var ensam bara för att samtal och individens ståndpunkter och intellekt inte ger mig någonting. Jag vet att det låter översittande, det är inte så jag menar och säger det ju självklart inte högt. Men så känns det innerst inne. Men så är jag udda och just Ensam också ;)

Det blev inte att gå till systemet i dag heller, så skönt att inte slå sönder vinglas, få blåmärken över hela kroppen och vakna tröttare än när jag la mig i morgon bitti :)

Så med det så väljer jag att inte dricka i dag, istället ska jag ta en promenad i kväll, äta lite mörk choklad och titta på finalen av Rupauls drag race Allstars säsong 5 :)

Hehe, ja garanterat skulle kaffet hamna fel, inte för alla har trasslat in sig som jag, men nog är A en stor del av mångas liv på jobbet...

Jag tycker det är tråkigt att vi numera har A även på arbetsplatsen i samband med en del aktiviteter, den gamla ledningen hade A förbud i våra lokaler, alltid. oavsett. never ever never. Men tiderna har förändrats ? Samtidigt så har vi program mot missbruk i olika former. Jag skulle aldrig själv gå via jobbet, men bra det finns, sänder ju signaler. Iofs dubbla budskap. Men bättre det än bara ett budskap kanske.... ?

Och idag skiner solen ibland, vilket verkar påverka mitt humör lite. Konstigt va ? Glad i hågen nu, så ska ut för tredje gången och hitta på något. ⛅️

”Jag blev nykterist” är ju ashäftigt att kunna svara!

Snacka om att kollegorna kommer att sätta kaffet i halsen ?

Kram ?

Nyfångad stekt torsk har jag ätit några få gånger i mitt liv. Magiskt gott, smälte på tungan ?

Skönt att ni haft en lyckad semester! Och nykter givetvis, det tvivlade jag aldrig på.

Kram ?

Ja, dag sju av resten av mitt liv.
Det som är så underligt är att det är som ”vanligt” barnen här och städar, lagar mat, handlar och kommer ut i skog o mark. Ändå är det inget som är normalt sen en vecka tillbaka, hur mycket kan man ångra något som borde vara oförlåtligt? Finns inga gränser känner jag, kan inte ens gråta då jag sista halvåret gjort slut på mina tårar gör det som var ett skönt äktenskap. Nu bara tomhet, skam o längtan efter en riktigt fin vän där det går att prata om det hemska mörka. Ja katastrofen som på nått vis slutade utan några skador förutom i mitt inre, men en dag i taget eller timmar. Ja sju dagar av pina ångest, det bästa är ändå att jag inte ens fundera på A, även om det hade varit så enkelt att kliva in i dimman och lulla på.

Även om det är oförlåtligt kanske det till slut kommer ut något gott, just nu har jag svårt att känna eller tro att det finns något bortom rättegången.

Nu blir det cykel till affären.

Härligt, en ganska ”normal” dag, även med tanke på omständigheterna. Skönt du har normalitet runt omkring dig.

En dag i taget, två nu i helgen som du kanske kan få leva lite. I bästa fall utan allt för mycket fokus på trasslet.

Ja exakt - det kommer gå över och bli bättre!

En del som pratar om det gör nog det som du skriver - lättvindigt säger det som en sak bara. Andra menar det, och ser det som enda utvägen. Jag var noga att aldrig prata om det, för jag förstod att om jag skulle prata om det skulle folk börja fråga och bry sig, och då skulle jag inte äga den utvägen/hemligheten själv. Glad jag är för rädd för smärta och att jag vet att det bara varit en dålig ventil.

Jag har under perioder gått i själavård och pratat av mig, det har hjälpt. När trollen tas fram i ljuset dör de ju ofast. Men under andra perioder har jag stängt allt inom mig, de senaste åren har varit en sådan period. Konstigt nog kombinerad med att andra delar i mitt liv har varit bra och bättre, så har en del mörka sidor blivit större. Jag tror det är först nu jag kan möta detta med A, och eländet den har dolt/och skapat.

En övning jag ska göra, i lagom dos o när tiden är redo, är att prata mer med mina vänner om mitt mående. För att bli sann inför de som finns i min omgivning. Inte bara vara den glade killen som knappt verkar ha mycket problem. När en av mina bröder mådde skit i vintras pratade vi ganska mycket om sådana här saker, jag öppnade upp mig för att förklara att - oavsett hur du mår - så är du inte ensam om det. Såklart kunde jag prata om allt utom alkohol, eftersom jag själv satt fast och drack hej vilt den perioden. ?

I vilket fall så är denna semester, trots att vädret är kallast och regnigast på 60 år eller vad de säger, rätt bra ?

Om det enda jag kan svara på frågan ”Vad gjorde du på din hemester då?”, är:

Jag blev nykterist

(och var ute i naturen, umgicks med vänner & familj, läste böcker, njöt av livet, sov, hade urtråkigt ibland)

Så är det en semester väl värd att minnas.