Senaste kommentarerna i forumet

En befriande känsla infinner sig då jag tänder grillen och ser lågorna, röken stiga till väders. Visste ni att matolja och hushållspapper är ett bra sätt att tända grillen med istället för tändvätska. Hamburgare blev det idag, nu mätta och belåtna, en konstig känsla infinner sig titt som tätt ja att livet är här o nu och precis som vanligt. Det mörka svarta hänger som ett elakt moln över mig, tankarna finns där. Hur kunde jag, varför, om jag hade gjort så eller si, eller inte vaknat av telefonen, ja de vill inte sluta. Men jag tänker om det inte hade hänt i Söndags så kanske det hänt något än värre vid ett annat tillfälle. Jag får tänka att hur än dåligt jag mår och att min ångest och andnöd inte vet några gränser så kom ingen till skada. Ikväll blir det Netflix och sova tidigt. En ny arbetsdag i morgon, skönt på sätt o vis att arbeta från hemmet o inte behöva konfronteras med kollegor och känna hur svetten rinner o fötterna fryser fast när jag blir tilltalad. Ja jag vet att det kommer att komma fram åtminstone till min Chef, hur förklarar jag mitt handlande och kommer han att ha förståelse eller vad händer.

Önskar er en bra kväll.

Vet inte om hon vill veta av mig mer

häva ur sig, att dra fram trollen i ljuset, är en oslagbar väg att döda det gamla som skaver.
Ta varje gnagande historia och skriv den här, som den är eller lite omskriven, anonym, eller så hittar du nån som du kan var helt sanningsenlig tillsammans med. Det är så viktigt för att få sinnesron vi alla vill ha.

Ja att det ändå gick som det gick och ingen kom till skada, ja att tänka på allt jag kunnat ställa till med gör också att ångesten bara blir för mycket. Ett straff är jag beredd att ta och vad det än innebär vara vet jag inte ännu oavsett hur mycket jag googlar eller inte. Har ändå ställt in mig på det värsta jag läst och förstår hur det än blir är mitt viktigaste beslut är att vara nykter, att känna denna skam, att förnedra sig själv så till den milda grad att jag inte är vatten värd längre, men jag vet ändå att när jag sonat mitt straff och återigen tackat min lyckliga stjärna att det gick som det gick så kommer det en dag då livet går vidare.

Känns verkligen skönt och av stort värde av att bli sedd, ja sedd o inte dömt utifrån det hemska jag gjort.
Tänker ibland att om någon såg mig för den jag är och uppskattade för det skulle göra mig starkare. När jag drar mig till minnes så har jag sällen eller aldrig fått "positiva" kommentarer eller komplimanger utan det är jag som ger dem till andra, det är jag som alltid ställt upp och har aldrig kunnat säga nej om någon behöver min hjälp. Nu när jag sitter på kanten och funderar på var finns min hjälp vilken vill dela det jag har så svårt att bära, vilken kan förstå, ja inte för att jag behöver tröst utan för att jag behöver ändå hitta tillbaka till att kunna respektera mig själv och kunna gå vidare. Ja jag vet att det är endast är dag 5. Jag får ta minuter o timmar och en dag nere från gruvans botten kommer jag att hitta stegen vilken kommer att nå upp till kanten, ja att se solen stråla och jag får spegla mig i ljuset, känna mig varm. Jag torde ha förstått att det skulle kunna gå käpprätt åt fanders bara efter några veckor.

Tack för ditt stöd

Fy vilken jobbig erfarenhet minst sagt ? Men var glad att det inte inträffade en olycka eller att du skadade någon, pust. Jag skulle säga att du hade tur i oturen!

Välkommen hit som sagt. Vi är ett skönt gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa.

Ingen ångrar att man blivit nykter! Tufft som fan i början, men så värt det. Mota värsta ångesten i början med löpning, då sover du bättre också. Sen tar du bara en dag i taget, eller en halvdag när det känns som värst.

Kram ? (firar 6 nyktra mån 9/8, tjoho!)

Livet började ju bli ganska enformigt och grått, så jag är glad jag kommit så långt hittils. Det är grått o trist nu också, men det är utomhus och vädret...... ?

Jag vet ju inte hur det går för dig, men det mesta av ångesttankarna jag har haft om hur saker ska bli har inte inträffat. Utifrån ditt inlägg så kommer det säkert finnas massa saker att ta hand om. Men ditt liv är inte slut med detta.

Du har ändå tagit minst ett bra beslut hittils; låta bli alkoholen (för alltid eller ett tag), men i alla fall just nu.

Det är nog för tidigt sträcka sig helt och kunna gå rakryggad, men den tiden kommer om du jobbar åt det hållet.

Bra det vore den dagen, eller snarare natten du får sova ordentligt, för lite sömn gör ju bara saken värre.

Skriv av dig här allt eftersom, och hoppas att du kanske hittar något bra stöd ”irl” också; advokaten kanske är en bit i det.

Skönt att se att det finns fler som verkligen vill och kämpar för att kunna njuta av en alkoholfri vardag och helg.
Torsdag idag och solen skiner och jag ska grilla med barnen senare och det känns skönt att det endast blir vatten till..

Allt gott!

Blir så glad när du säger att du blev bra bemött ❤️ Min äldsta dotter utbildar sig till psykolog och jag hoppas innerligt att hon ska göra lika stor skillnad i andras liv.

Otroligt skönt att du ska få hjälp att leva ditt liv precis som du är. Vi har alla för- och nackdelar, och allt blir bättre om man jobbar med dem istället för mot dem.

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Konsten att fejka arabiska” om en tjej som till slut får diagnos Aspberger. Otroligt bra bok! Ökade min förståelse enormt. Och hennes mående blev så otroligt mycket bättre efter att hon fick diagnos.

Kram ?

Ja, det är lätt att fastna i ångesten och alla tankar om hur allt kommer att gå käpprätt åt hvete...

Gråter en stilla tår och förstår själv att jag bär ansvaret och får reda ut det, har redan anlitat en advokat men ännu inte träffat densamme, men vilken soppa. 5 dagar och i morgon är det en ny dag och så vidare, just nu är det minut för minut och längtar tills den dagen jag kan sova en natt utan att vakna i panik.

Hej,
Skönt mötet gick bra (även om det var känslosamt och jobbigt) och att psykologen var så fin och inkännande! Det kan nog bli bra att du får stöd av henne att hitta igen vem du är!

Vila nu :-)

Hej & Välkommen hit!

Du har verkligen haft det rörigt och intensivt sen den där söndagen då du blev så orolig för din vän och körde bil ?

Jag tror ändå du har hittat ett bra forum att ventilera alla möjliga tankar kring varför det egentligen blev som det blev? Varför alkoholen tar och får oss göra sådana konstiga saker. Det finns så mycket erfarenhet och visdom här, även om ingen av oss är den andra lik direkt.

Jag är ingen av experterna här direkt, men en dag i taget är ett bra perspektiv, oavsett vad du gjort så kommer det vara lättare att hantera, reda ut, och kanske ställa tillrätta en del av joxet om du håller dig nykter så långt om möjligt eller helt och hållet. Undvik att låta självfördömelsen och ångesten ta makt och få dig göra dig mer nere. Se framåt nu.

Återigen - Välkommen!

Förstår det du skriver och känner med dig, skammen och känslan över att vara värdelös samt att inte bli trodd på, Spelar kanske inte någon roll om det inträffar varje helg eller enstaka gånger per år, känslan är ändå densamma när inte hjärnan är med på vad jag gör eller att spärrar försvinner. Att definieras utifrån sina misstag känner jag ändå att det är ganska vanligt för i det normala vi gör är det ingen som noterar eller hurrar för, det är endast normalt men då vi kliver utanför ramar och bryter mot mönster så kommer vi att många gånger bli dömda för ett enstaka misstag även om det endast utgör en promille av ditt liv.

Hoppas att sminket och dina högklackade gjorde dig gott, önskar jag också kunde sminka mig och göra mig fin.
Önskar dig allt got och en trevlig torsdag kväll.

Då sitter jag här, urlakad, känslosam, överväldigad och trött. Nu är mötet över, det tog 4 timmar och jag är helt slut. Men vilken bra psykolog, hon var inte mycket äldre än mig och inte alls stel eller som stereotypen av en psykolog kan vara.

Det blev ett fint samtal, jag bröt samman några gånger men tror jag fick ur mig det mesta. Hon summerade hur hon såg på mig så perfekt, det kändes som att hon kände mig. Hon sa något i stil med att mitt självförtroende utåt (det andra ser) är starkt, men självkänslan inåt är icke existerande. Jag är som två personer/roller, där inga delar existerar tillsammans. Jag är mig på jobbet och jag är mig när jag är med mig själv - och de två rollerna är totalt olika. Det är så sant. Och jag vet inte vilken roll som är den sanna, och vilken som är skapad.

I vilket fall, min mor var också där och berättade en del saker som också gjorde mig ledsen. Det var sanna saker men det blev väldigt känslosamt för mig. Speciellt när hon förklarade hur jag såg på relationer i form av en partner. Alltså hur ska jag kunna ha en relation och vara med en annan människa och ta hand om när jag knappt kan vara med och ta hand om mig själv!? Det är så ledsamt att höra, men sant. Psykologen trodde dock att jag inte vill vara ensam, trots att jag är osäker. Tror visserligen det med, men vet inte om jag inte vill vara ensam för att det förväntas av mig att jag inte ska vilja vara det, eller om jag faktiskt inte vill det innerst inne.

När jag var på väg hem köpte jag sushi, den är så sinnessjukt god här i stan. Tanken slog mig att "nu borde jag passa på och gå in på systemet och fira", men icke. Det blir inget firande - vad har jag att fira? Och om jag nu ändå skulle vilja fira att utredningen är slut så kan jag göra det utan A. Får för övrigt svar om några veckor då jag ska komma till ett uppföljningssamtal. Vare sig jag har en diagnos eller bara ligger på spektra så har psykologen lovat att jag ska få hjälp framöver. Det känns fantastiskt skönt, att veta att 1 år efter jag sökte kontakten så får jag den hjälp jag behöver (eller har behövt sen långt innan).

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag. Istället vilar jag mig, försöker att bara vara ledig och ta en timma i taget.

Hej,
Känner att jag är redo att dela med mig av det som hände natten till Söndagen... Ja då katastrofen blev ett faktum och min dumhet och oförmåga att tänka klart gjorde att jag försatte mig i en situation vilken ändå kommer att leda till en varaktig nykterhet.

En kort bakgrund till mitt drickande och mitt mående, under våren så gick jag igenom en skilsmässa vilken jag helst hade vilja undvika, ja jag älskar fortfarande min ex fru men hon älskar inte mig. En lång och jobbig resa, även om skilsmässan var relativ smärtfri så var tillhörande bodelning som att ha kniven på strupen och att kämpa för det jag byggt upp under 25 år en extrem prövning. Bodelningen undertecknad och nytt lån på banken avklarat, ja jobbigt men jag tänker ändå att det går bra. För någon vecka sedan blev det komplikationer som jag helt enkelt inte orkade med och köpte mig vin för första gången på drygt ett år, det ena gav det andra och plötsligt hade det gått två veckor av dagligt drickande.

Jag hade hittat tillbaka till en god vän vilken jag lärt känna för ca 9 år sedan men hade inte haft någon kontakt med henne under dessa år, men vi fann varandra och hon var ett bra stöd i alla mina funderingar på livet. Så i fredags skulle hon ha kommit till mig då hon bor i en annan stad men då hon sa att hon druckit så sa jag bara, du kör inte hit om du druckit. Ok vi pratade i telefonen i flera timmar och det kändes bra. Lördagen kom och jag hade ett par folköl hemma samt en halvflaska vin messade med min vän lite fram o tillbaka o allt kändes bara skönt. Hon berättade då att hon skulle på fest med väninnor och jag skrev bara trevligt vi hörs när du är hemma från festen. Jag spelade lite tv spel och somnade i soffan.

Kl 23.23 ringer telefonen och min vän lät förvirrad och sa att hon inte mådde bra, vi pratade i ca en kvart o hon avslutade samtalet med att säga, jag tror jag håller på att svimma o sedan så lade hon på luren. Oj tankar snurrade och jag kände hur paniken började sprida sig i kroppen, vad gör jag nu gick ut o tog ett bloss o kom fram till att jag får ringa tillbaka o höra hur det är med henne, inget svar. Ringer sedan med 5 minuters mellanrum i en halvtimma och fortfarande inget svar. Tar ytterligare ett bloss och kommer fram till att jag känner mig nykter o det är mer än sex timmar sedan jag drack så jag tar bilen. På motorvägen är det relativt tomt bara enstaka bilar ute, jag sätter farthållaren på 110 och kör, ringer ytterligare några gånger från bilen o fortfarande inget svar, paniken sprider sig i kroppen o jag ökar därmed farten, en kvart senare så händer det som ska hända, ja att jag blev stoppad av en civilpolis.

Polisen kommer fram och konstaterar att jag kört för fort o den hade legat bakom en stund och att min snittfart var över körkortsgränsen. Jag erkände på plats varvid polisen skrev ut böter och tog mitt körkort. Jag frågade då om jag kunde ta bilen hem och fick beskedet om att jag kunde köra den i 48 timmar. Sedan gick polismannen och pratade med sin kollega och de dividerade ca 5 minuter ock sedan kommer den andra polismannen och säger du ska blåsa också, kände mig en smula nervös men jag tänkte det kommer att gå bra. Naturligtvis blev det ej godkänt och därmed vidare färd till närmsta polisstation och göra ett utandningsprov. Döm av både polisens och min förvåning att jag blåste 53 mlg/l och blev delgiven misstanke om grov rattfylla.

Jag var i chock, tankarna snurrade och ytterligare panik då jag tänkte på min vän som inte svarade. Blev släppt och bilnyckeln skulle jag få hämta följande dag. Väl ute ringde jag då min vän och hon svarade tack och lov o sa att hon somnat eller tuppat av men att det var bättre, jag berätta för henne vad som hänt o hon sa bara du ljuger, ja sa jag det hade jag också önskat att det är en lögn men jag fotade mitt papper om delgivning och skickade det varpå hon ringde upp.

Tog en taxi hem och kände mig bara så usel, så korkad och skammen visste inga gränser. Väl hemma så blev det soffan o en film, tankarna snurrade o både tid tycktes stå still och där låg jag mitt i detta oförklarliga inferno o jag önskade det bara var en dröm. Men det är på riktigt och det hände mig. Sov någon timme och började fundera på vad gör jag, vem ringer jag ja så många tankar. Bestämde mig ändå tillslut att ringa en inte allt för nära vän och berättade historien, fick naturligtvis en uppläxning och att jag får skylla mig själv, ja det är bara jag som gjort felet och ingen annan. Det kändes ända bra att få prata. Kl 15 skulle jag få hämta ut bilnyckeln och jag väntade till 16 och hämtade den. Inte helt lätt att få den tillbaka på en låst polisstation en söndag em, men tillslut så fick jag ut den. Polisen sa här är din bilnyckel och du vet var bilen står eller, ja svarade jag jag vet exakt och jag tar en taxi dit svarade jag polisen och hon önskade mig lycka till.

Nu till mitt tredje misstag under ett o samma dygn, jag hämtade bilen och kör 200 m varvid jag blir stoppad av en civilpolis igen, får jag se på körkortet säger polisen, jag hade bara ett enkelt svar och kände mig inte orolig då jag fått löfte om att köra bilen i 48 timmar, Polisen stirrade argt på mig och sa, du får inte köra din bil utan du kommer att bli delgiven misstanke om olovlig körning, absolut inte jag har ett muntligt löfte om att köra bilen från Polismannen inatt, det gäller inte då du blåste över gränsen. Oj, säger jag förvånat hur ska jag veta att det inte gäller, polisen sa då att jag fått en delgivning om grovrattfylla och då gäller inte 48 timmar. Ok sa jag, tyvärr så informerade inte poliserna inatt att det som sagt muntlig inte gäller när jag blev delgiven ytterligare ett brott. Lämnade bilen och nytt polisförhör.

Ja, uppgiven och kände bara att nu åker jag hem o dricker. Men på väg hem i taxi igen så stannar jag o köper cigaretter och bestämmer mig för att nu förblir jag nykter, ja och nu fem dagar senare så är jag fortfarande nykter trots att jag lätt skulle kunna supa mig redlös, men jag hoppas att det aldrig mer kommer att hända. Klart att ovissheten om framtid, jobb, hus barn är en ända stor oreda, jag googlar läser och hamnade här till slut och väljer att dela det med er då jag finner att många historier är inte helt olika min. Kanske några råd och lite stöd skulle göra mig starkare och få mig att fortsätta på dag 6, 7, 8 och så vidare.

Ja jag känner att jag får leva i skam och fördömelse för att först döva ångesten och ensamheten och sedan fatta ett extemt korkat belslut att i panik och i affekt ta bilen trots att alla varnings lampor torde ha blinkat så mycket rött att jag borde ha fattat att detta var fel. Gjort är ända gjort och ja det är jobbigt att vara människa och göra galna saker.

Tack för att du läste ända hit, känns ända skönt att skriva även om det var långt.

Idag klev jag upp och kände, nä nu jäklar räcker det med självhat. De människor som inte kunnat förlåta mig för det som hände är helt ärligt människor som egentligen inte drabbades. Människor som hejade på, som hetsade alkohol och tyckte det var skitkul, som sen när det gick åt skogen vände helt om och kallade mig missbrukare utan förändringspotential. Såna behöver jag inte ändå.

Jag har gjort det här två gånger på nästan 1 år. Druckit mig för full och varit gapig, otrevlig och allmänt dryg. Två gånger på ett år. Hur mycket bra har jag inte gjort däremellan? Ska hela jag definieras av det? Ska hela jag och allt jag är definieras av mina misstag?

Jag tar inte lätt på det jag gjort, men jag tänker INTE låta det förhindra den förändring jag nu står inför och gör. De som inte tror på mig behöver inte jag ha i mitt liv. Så idag sminkade jag mig och satte på mig högklackade skor- det kanske inte kommer kännas lika bra varje dag men just idag går jag med ryggen rak!

Ha-ha, ja den äckliga doften tänkte jag också på nu när du nämner det AH.? Har inget minne av att det luktade så vidrigt förr. Harren är väldigt vanlig längre upp i landet. Där vi är nu är nästan sydgränsen för dess utbredning. Och jag har inte varit norröver särskilt ofta.

Läste om födelsedagskalasen, låter härligt med din charmiga dotter.?
Ha det gött!

Kram

jag tycker med den var inspirerande. :)
Jag spenderade hela går dagen med att tänka mycket och vända på saker å ting. Som sagt mår egentligen inte så dåligt. Men har ändå tagit beslutet att gå å prata med en psykolog. Tänker att det är bra att kanske reda ut lite saker i vågen frammåt. Har ett väldigt bra liv privat men är det där dumma med att ”nu skall det drickas, och då dricker man som om att någon skall ta ölen i från en, vilket i sig är ohållbart, men nu vill jag egentligen reda ut varför det varit så, så får vi se vad det ger mig. Läste väldigt mycket här inne igår. Så inser att jag kanske har tur att jag insett mina problem nu å inte ännu senare. Men men ändå ett problem. Kommer nog använda detta för att reflektera lite tankar. Kanske inte varje dag men när det faller på. Hoppas ni får en fin dag!

Acceptans är det första och allra viktigaste steget mot tillfrisknande. Grattis till att du har tagit det steget! Och grattis till 6 nyktra dagar ?

Kram ?

Har varit därinne en gång under dessa snart sex månader. Det luktade apäckligt. Och det var knökfullt. Men två hyllor med alkoholfritt fanns det, och där botaniserade jag glatt.

Grattis till harren! Inte jätteovanlig väl? Tror jag har hört namnet i alla fall, där går min kunskapsnivå ?

Låter som en aktiv semester - kul!

Kram ?

Så fint att läsa att mina inlägg kan hjälpa dig på vägen Fibblan.? Det är sådant som gör att jag tänker fortsätta skriva här. Allt bra här, jag lyckades få min nya art i går, nämligen Harr. Låter fånigt, men jag blir så otroligt glad när en artsatsning går hem. Särskilt om det är svårt.? Kom att tänka på alkohol när jag var inne på systemet i förrgår. Följde med frugan in när hon skulle köpa en flaska rosé. Hmm, det var första gången jag besökte systemet sedan jag slutade att dricka för snart 7 månader sedan. Och det enda jag tänkte på var dessa stackars människor som ödslade sina pengar på ett beroendeframkallande gift.? Jag har redan börjat inspirera frugan till att dricka mindre nu märker jag också. Hon har druckit väldigt sparsamt under de här dagarna. Hon är avundsjuk på att jag är så morgonpigg säger hon.?

@Honungblomman, härligt att läsa att du mår så bra och att du har börjat fiska igen. Klart jag kommer ihåg att du led av fiskesug.?

I dag ska vi besöka vattenfall och bestiga en bergstopp. Dalahästar, mysiga byar, kaffestugor, världens längsta brygga i Rättvik mm är avbockade.

Ha en fin dag! Kram

Kan förstå känslan :) men härligt med 6 dagar, lyckades med 2 dagar sen var de kört igen. Men försöker hitta kraft här inne på forumet.

I 6 dagar har jag varit nykter.

Vad konstigt det känns, overkligt, handlar det här om mig? Jag, alkis på riktigt? Det känns som att jag står och tittar in på mig själv utifrån.
Jag tror att jag förut bara har sett mig som alkis när jag druckit för mycket. Nu har jag utvidgat det till ”alkis alla dagar i veckan”. Känns både skönt och skrämmande att komma till den insikten.

Trött i kroppen idag av allt rännande i skogen, men idag får jag blåbär till frukost!

Ha en fin dag ❤️

Godmorgon ?
Ni fina forumvänner ???
Fibblan, Vinäger, Charlie, Varafrisk och alla andra.

Jag saknar er och jag kommer tillbaka om ett tag.
Är fortfarande inte motiverad att vara så social här. Min situation är ännu så rörig och jag behöver hålla mig från alla måsten och allt som kan stressa upp mig.
Har kontroll över ? såpass att den inte tagit kommandot.
Men jag säger som Vinäger; målet är ändå helvitt...??

Önskar alla en fortsatt skön sommar och utan Corona.
☀️⛱️??????️???