Dag för dag...
Som jag skrivit tidigare, dagarna går ju en efter en, helt plötsligt snart fyra veckor.

Det här med den egna viljans funktion när det gäller att sluta med ett missbruk/en ovana eller vad man behagar kalla smygdrickande 3-5 gånger i veckan... På ett sätt var det ju omöjligt för mig att sluta, för jag har ju i alla år haft oändligt många skäl att sluta, alltifrån dessa ”det är gott”, ”skönt fly bort”, ”ingen behöver veta”, ”jag köper 9 flaskor, och ska lära mig dricka 2 per kväll”, till ”det är ändå ingen mening försöka låta bli”, ”synd om mig”. Ja, ett svepskäl per dag.

Med dessa ord och fraser i skallen så går det ju inte sluta. Och samtidigt, så är det precis det jag behövde göra, ta ett beslut att sluta, och faktiskt sluta. Inte bara tänka på att sluta och sluta i morgon. Utan den dagen. Och ta konsekvenserna som blev av det.

Alltså att ta ett beslut, som inte gick att ta, slå knut på mig själv en stund och inse, att jag måste göra det jag inte tror jag kan. Men det gick ju faktiskt göra.

Jag tror det var helt nödvändigt berätta för er här på forumet om att jag behövde sluta, så det blev lite verkligt utanför min egen tankevärld, annars tror jag att jag helt varit inne på dag 0 fortfarande. ”I morgon ska jag sluta”, då ska jag klara av det. Här inne har det gått lufta tankarna.

Vilka blev konsekvenserna? Först huvudvärk, oro över hur jag skulle överleva ha tråkigt, alla timmar som jag inte visste vad jag skulle göra med (det vet jag fortfarande inte alltid), och det går ha tråkigt ibland utan att dö av det, har jag märkt.

Flera små konsekvenser dök också upp, jag mår mindre svindåligt, faktum är att hitills har jag inte deppat alls på flera veckor. Det finns en kontinuitet i mitt liv som inte fanns tidigare, och jag är medveten vad jag gör på kvällarna, och behöver inte skämmas och gömma flaskor.

Ja, nog kan det komma stråk i tanken av saknad av kompisen jag inte får umgås med längre, A som ville så väl, som lovade allt. Men höll tunt.

Vi är alla olika, och alla har olika vägar, och olika behöv av stöd, beslut, kanske även mediciner, eller en stödtrupp i omgivningen, det ska man vara ödmjuk inför. Jag har - vad jag förstår, varit mest psykiskt beroende, vilket nog underlättar att sluta, men det har ju också underlättat missbruket (inte många har sett och förstått).

Det har skrivits på forumet, att man behöver göra det här för sig själv, det tror jag är extremt viktigt, gör man det för någon annan så tror jag risken är stor att man får det jobbigt och kanske börjar smussla och smyga. Det är klart, man kan göra det för man vill vara närvarande för sin respektive, eller sina barn, men då tror jag man vill det för sin egen skull :-)

Ett av skälen för mig nu var att jag snart fyller 50, och... åren går, ska jag fortsätta 10 år till? 20 år till? Vad blev det av mitt liv i så fall...

Jag är fortfarande inte säker på hur framtiden ser ut, behöver tänka mig för och säga nej till en del tankar som kommer hoppandes. Men med snart fyra veckor i bagaget förstår hjärnan när jag pratar med den att det inte är döden om jag låter bli att handla och dricka, åtminstone kan den förstå det erfarenhetsmässigt om jag pratar allvar med den, känslomässigt kan den ju vilja fly in i dimman igen.

Nej är trots allt ett starkt ord att säga till sig själv. Aldrig handla alkohol, aldrig dricka första glaset.

Jag hoppas jag kan bli bättre på ta hand om de där sakerna som gjorde att jag fick behov av att fly in i flaskvärlden. Vara snäll med mig själv, vara ärlig med mina känslor och hantera dem bättre. De vänner jag har, vara rakare mot dem också, både när jag är glad och arg.

Nåväl, här blir det nog regn i dag, så det blir antagligen regnkläder på.

Tack för kommentaren ☺️
Just det där med igenkännandet här är ju ofta så härligt, vi är alla i en likartad båt :)

Men nu har vi många bra år kvar nu när vi tagit beslutet!

Kram

Kloka ord och många viktiga insikter i det inlägget. Och ett toppenbra inlägg att läsa för någon som befinner sig på dag 0.

Minns att jag tänkte efter ungefär 1-2 mån: ”Hallå?! Det är ingen mänsklig rättighet att dricka.” En väldigt viktig milstolpe tror jag.

Kram ?

*skratt* Ja det är nog också en riktigt bra upptäckt, att det inte är en mänsklig rättighet!

Nu regnar det här, men ska göra slag i sak och klä på mig vettigt och ändå gå ut.

Sirapsdag idag, fick inte mycket vettigt gjort alls. Inte något kändes roligt. Men nej, att halsa A hade inte heller gjort saken bättre.

Jag har nog mig själv att skylla, det var regnväder och jag tog bara en extremt kort promenad på morgonen, jag var helt oinspirerad.

sen låg jag o lyssnade på regnet och sov o sölade hemma. Blev bara tröttare av det....

Först efter jag käkat middag tog jag mig ut på en långpromenad och vips efter en tio minuter kände jag igen mig själv, tänk vad stor skillnad det kan göra att se lite natur och röra på fötterna.... Jag visste ju det egentligen....

I morgon ska jag nog till en kompis, som jag ringde upp, vi skulle höras i morgon. Det tror jag blir kul, jag behöver umgås lite nu känner jag, så jag inte blir en erimit ?

Onsdag igen, jag kommer välja bort suget idag när/om det kommer och gå in i fyra veckors nekande till umgänget med kompisen A, och då snart en månad utan korttransaktioner på bolaget ? Det känns ju bra, och oväntat det i princip gått en månad snart.

Humöret är ganska bra, kroppen/hjärnan har dock varit lite seg och trött ett par dagar. Nåväl, det får väl vara så, oavsett om det beror på att vädret är trist och jag är dålig på att tokaktivera mig, eller för att jag behöver vila och ta det lugnt, eller för att hjärnan inte får energi av ner och uppgångarna, så är det ett bättre liv än det som var tidigare.

Nu när jag skriver det jag skriver - energi av ner och uppgångarna, så kommer jag att tänka på. Det är kanske så att ibland har jag fått energi och kraft just av att ”nej nu ska jag klara av och sluta”, och haft det som drivkraft en dag ett par dagar, eller i sämsta fall, en halvdag, innan jag ”råkade” slinka in och köpa öl? Det kan nog ligga något i det.

Nu när jag inte behöver ha totalfokus på det längre (måste vara på min vakt fortfarande såklart, om frestarfågeln försöker landa i mitt korta hår ?), och tankarna är väl lite lugnare. Ibland ett tomrum som jag försöker hitta saker att fylla på med, antingen vila, olika aktiviteter, eller bara vara.

Ja, jag vet inte, det är inte så lätt att analysera sig själv komplett och korrekt hela tiden....

Min kropp mår mycket bättre, vilopulsen ligger numera på ca 55, för en månad sedan var den uppe på 65 o ibland mot 70... så kroppen behöver verkligen slita mycket mindre.

Idag är det ännu så länge soligt, så jag ska ta en joggingtur så länge det varar. Väderleksprognosen nämde något om 6-13 sekundmeter senare idag så jag kommer vara en landkrabba ? kanske lite ?‍♀️ eller ?‍♂️ och så hoppas jag det blir ett trevligt besök hos kamraten i eftermiddag, oklart om det blir bara jag o han eller om även fru o kanske något barn är där, det spelar ingen roll för mig, båda sakerna blir ju trevliga ☺️.

Du är kanske som barnen? Behöver ha lite tråkigt för att din kreativitet ska födas? Oavsett är det bra tror jag att lyssna inåt, till vilka behov man har just idag.

Just idag är jag lite trött efter en massa intryck på tredagarsresan. Men jag känner ett behov av att röra på mig så cykling får det bli snart.

Kram ?

Ja antagligen behöver jag nollställas lite så jag får rätt perspektiv på vad som är roligt och även får lite spontan kreativitet.

Borta bra men hemma bäst, efter en sådan resa räcker det ju att tugga minnen o intryck o bara ta det lugnt ?

På denna front inte så mycket nytt, jag tog en joggingtur på morgonen och sen en riktigt lång skogspromenad där jag satte mig vid en sjö och åt en medhavd lunch. Mysigt trots att vädret var tråkigt, typ 15 grader och helt mulet, blåsigt. Men värt trippen.

En liten parentes eller kul upptäckt gjorde jag idag. För en månad sen åkte jag till ett köpcentrum i stan och satte mig där och debatterade med mig själv om jag skulle handla öl eller inte, den debatten förlorade jag. Av en händelse satte jag mig där idag igen, och debatterade, inte om alkohol utan om ett onödigt inköp, som jag försökte övertyga mig själv jag behövde, unna mig, fast så kom jag ju på. nej, just det. Jag kan faktiskt säga nej till det för jag behöver inte det. Inte alls samma skada hade ju skett, men en likartad känsla infann sig som när jag sagt nej till A, men ändå. Jag tolkar det som jag kanske kan lära mig lite impulskontroll äntligen... Nöjd och glad åkte jag hem och la mig och streckläste en deckare istället, en tjock rackare på över 400 sidor, som tog slut ikväll. Så idag har jag mest legat i soffan, skönt och bra.

Inte mycket att säga om sug eller så idag, knappt tänkt på A.

Var dock tvungen avsluta kvällen med en liten bensträckare runt kvarteret.

AmandaL

Jättebra villjulevaockså! Alla dagar kretsar inte kring alkohol längre, skönt och grattis till att ha kommit dit. Ibland mår man bara bra och dagarna rullar på utan större problem, underbart! Njut av det och det låter som att du har haft en jättehärlig dag tillsammans med din bok. Vilken var det? Själv har jag precis läst ut Camilla läckbergs böcker om faye, har du läst dom? Annars, jättespännande ???

Henrys Hemlighet - Kristina Ohlsson; en okänd författare som jag köpte på chans för ett tag sen på bokus när jag fick lust läsa lite igen, men hon skrev bra och spännande. Läckberg har jag nog läst någon av, men minns inte vilken ?. Det har gått bra många år sen jag läste romaner/deckare, så det är lite återvändande till gamla vanor att ta mig tid att dyka ner i en bok som inte är facklitteratur eller självhjälpsbok :-)

När A blev ett stort intresse på kvällen i smyg försvann ju ganska mycket bra vanor och vanligt liv. Det gäller att återupptäcka vad man egentligen höll på med ”innan”, och kanske skapa nya goda vanor. De behöver ju inte vara extremt produktiva jämt, utan ska vara skoj också.

Kul att den taktiken funkar även mot andra inköp, inte bara alkohol.

Impulsköpen blir generellt mindre när man inte dricker har jag märkt. Ett tag när det var som värst fick jag paket varje dag nästan med saker som jag glömt att jag köpt ?

Och ett nygammalt intresse har du plockat upp också - du går från klarhet till klarhet!

Jag har alltid läst en massa böcker men sen några år är det bara ljudböcker jag ”plöjer”. Många böcker blir det!

Kram ?

AmandaL - bra tips, ska kolla på den, tror jag ska ta med mig lånekortet och börja gå på biblioteket istället för köpa på nätet...

Andrahalvlek - allt verkar bli billigare när man slutar, och man blir mer medveten om allt. Även det man glömt man beställt. Jag har lite gömda impulsköp på vinden jag måste ta tag i och lägga ut på blocket när jag ids... ?

att lyssna till berättelser kan, med rätt uppläsare vara härligt bra. jag skaffade faktiskt ett storytelabonnemang (prov) igen, men har inte börjat använda det än ?, lyssnar redan ganska mycket tydligen, på radio, poddar, och när jag väl är ute och går gör jag det oftast numera helt utan något i öronen, även om jag har med öronsnäckor o telefon om jag skulle bli urtråkad. det jobbigaste med att läsa nu förtiden är att synen inte är lika bra som tidigare....

Drogen A (och ganska många andra droger) gör en sak med oss, begränsar oss, får oss att till slut bara bry oss om det umgänget, den blir det viktigaste i våra liv. Kanske inte så viktig så att omgivningen märker det alla gånger (för det går ju bra dölja rätt länge, även för en själv). Men målet för drogen är ju att vi ska bli fast. Så det är nog inte konstigt att livet blir väldigt grått och avlövat till slut, som en halvdöd björk till slut. Skönt att det går vända på beteendet och bli friare. Jag gissar jag kommer ha nytta av denna erfarenhet på fler områden, men framförallt att mitt liv kan bli ganska bra, de år som är kvar. Jag var ju väldigt less på att allt gick runt runt runt tidigare, inget var till slut kul, inte ens A, fast jag försökte få det förhållandet kul så var det inte lika kul som jag försökte minnas det var.

Idag - ja, vädret skulle ju kunna hjälpa till och göra mig glad, men 12 plusgrader och blåsigt och regn, då får jag göra dagen bra av egen maskin ?, jag är inte redo att rensa vinden än, så det blir nog andra aktiviteter.

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”, hmm... kanske men det kommer nog ändå bara vara njutbart efteråt när jag kommit in idag... för det kommer ju krävas toppluva, regnkläder och kanske en fleece för att ge sig ut utan att bli förfrusen idag.

Livet började ju bli ganska enformigt och grått, så jag är glad jag kommit så långt hittils. Det är grått o trist nu också, men det är utomhus och vädret...... ?

Verkligen lite att säga om idag.

Regn och rusk och trist, perfekt väder supa bort en dag på... hade det ju varit tidigare, då hade jag ganska tidigt hängt på låset på bolaget, typ 10.08 (inte stå och köa, för då kan de ju börja undra, men tillräckligt tidigt så ingen jag känner råkar vara där...), men se icke idag.

Jo, jag hade tanken ett par gånger, men den kastade jag försiktigt iväg, inte glatt och japp, jag skiter i dig A, men ändå var det ett ganska lätt beslut att sluta fantisera om det. Tröskeln att göra det är lite högre, för vanan har ju ändå blivit bruten under dessa veckor, och jag har inget fysiskt behov som suger, bara fantasierna om hur mysigt det kan vara som kommer och lockar. Bara och bara. Det är ju där det börjar. Men ändå ganska lätt att strunta i att göra något åt det. Vill inte direkt kasta bort fyra veckor + en startvecka där jag snubblade, genom att snubbla igen. Det får vara betydligt mer lockande och omöjligt säga nej för det ska hända. Alltså, jag vill inte, men jag vet ju att det kan hända att det blir så.

Enda aktiviteten ute idag har varit en halvtimmes promenad på förmiddagen med regnsäkra kläder, och nu på kvällen en längre cykeltur, skönt att höja pulsen lite. Det var ju liksom bara att acceptera att dagen inte var annat än en mellandag. Och nej, jag var inte sugen på att rensa på min vind som jag lovat mig själv göra innan hösten är här igen.

Mycket bra reflektioner om suget. Du förstår mekanismerna och kan agera utifrån det. Mycket handlar om vanor och ovanor.

Minns att de första 10-20 gångerna jag körde eller cyklade förbi infarten till Systembolaget så tänkte jag alltid ”där brukar jag svänga av”.

Nu tänker jag inte ens det längre, jag tänker ingenting om det. Lika lite som jag reflekterar över infarten till Lidl typ, där jag heller aldrig brukar handla.

Kram ?

PS. Grått och regn är perfekt bokläsarväder!

Ja, mycket verkar ju vara vanor, i alla fall en del av triggersakerna, som inte ens är ett starkt sug, utan något som bara hände, men bra att det går lära om sig nu när jag bestämt mig.

Jag gissar saknaden av A kommer finnas med ett tag till, men det är alla gånger värt saknad istället för allt smusslande o allt illamående, och allt jag faktiskt gjort full.

Jag försökte lyssna på en deckare, men det går ju inte hemma, la mig i soffan, lyssnade en kvart, sen somnade jag ?