Senaste kommentarerna i forumet

Snart semester, ska bli skönt. Men samtidigt lite pirrigt. Jag kommer ta antabus själv under 2 veckor, så nu gäller det att mota adjävulen i grind. Gubben o jag ska på mc-semester med andra som dricker, men måttligt. Det kan nog trigga kan jag tänka. Ska alltså ta antabus själv i samtidigt konfronteras med a. Men jag är ju en stor kicka nu, så det ska väl gå bra hoppas jag. Kram till alla som behöver

Min ex-sambo har också gjort GBP. Man tål alkohol sämre efter det, allra helst om man tagit bort en del av magsäcken. Det är tyvärr vanligt att GBP-opererade blir alkoholister istället, men det vill inte vården prata högt om. Så din oro är inte obefogad, tvärtom.

Kram ?

Jag tror att det är jätteviktigt att vara förberedd inför aktiviteter som tidigare varit förknippade med alkohol. Vad ska man säga? Hur ska man göra? Egen alkoholfri dricka med sig?

Sen är jag säker på att du får lika roligt utan alkohol. Roligare! Mer närvaro, större lyhördhet för nyanser, ett större lugn. Och sen kan du skratta åt dina fulla vänner ?

Kram ?

Då vi ska träffa vänner som jag tycker mycket om.
Och har även druckigt masdor med alkohol med dom.
Känslan har alltid varit att det blir för mycket.
För mig är det inte så just nu
Vi har träffats förrut och jag har sagt att jag mår bättre utan alkohol.I allafall till en av dom.
Pilla

Du har humor,jag skrattade gott åt din jämförelse med dina barn och monster
Ja Bara hiva ut dom!?
kram Pilla

Minns när jag flyttade ifrån barnens pappa..Jag handlade saker till barnens (okey dom var 13 och 20) rum..Dom var jätteglada för lite nytt..Barnens pappa köpte en svindyr säng till sig själv, men inget till sina barn..Han följde aldrig med till simhallar eller andra utflykter..Antingen tyckte han inte att det var hans grej! Eller så ville han dricka..Förutom fotbollsträning och matcher, som sonen hade..Det var han ju själv intresserad av..Jag var nöjd med det lilla..Tills jag fick nog..Tycker dina funderingar och tankar framåt är jättebra lim..Verkar gå i lagom takt också..Du får insikter om dig själv framåt, men även om det förflutna..Jag är så glad för din och barnens skull..Stor varm kram..❤️?

Hej
Jag har läst hela din tråd och tycker du är jätteduktig.
Själv är jag på dag 1. Har legat i sängen mest hela dagen.
Jag hade ett uppehåll från A i 3 månader hösten 2019. Det var helt underbart att få tillbaka energi och kreativitet igen.
Sen trodde jag att det skulle gå bra att dricka ett glas vin då och då. Men icke!!!
Nu har jag bestämt mig att sluta dricka. Vet att det blir några tuffa dagar men det kommer att kännas bättre för varje dag sim går.
Sen vet jag att det första glaset tar jag inte.

Jag märker att jag lixom skiftar från att snutta i flaskan till att mumsa i skåpen. Sockret! Är nog vanligt att man har lite blandad problematik. När det ena är väck tar nästa över osv. Har snöat in på att äta fritt vilket inte håller. Jag satte som mål att köra sockerfritt fram till nästa brytpunkt kring alkoholfriheten 21/8. Sen går de två följa varandra! Sjukt onödigt att kasta mej in i tröst genom sötsaker.

Hur gör ni andra för att fylla livet med glitter? En fredagkväll tex? Berätta hur era liv är utan fokus på dryck och sötsaker?

I går åt jag som sagt innan lunch med mina vänner. Kändes mest som de pratade och berättade om allt de gjorde på semestern, om deras familjer, projekt osv. Ingen frågade mig, jag tog väl kanske inte initiativet heller, ibland orkar jag inte prata om mig själv om ingen frågar. De är fina vänner, så inte något illa men hade nog verkligen behövt prata lite. Efteråt när jag skulle åka hem så grät jag besinningslöst. Kände mig så ensam och så där när jag får insikt hur man kan ha det (även om jag vet att inte allt är perfekt) men att ha en egen familj och saker att leva för. Inte bara att vara stolt över att man orkat laga middag i dag som jag är. Jag blir så ledsen när det kommer så nära, för även om jag inte vågar säga det till någon (har alltid sagt att jag inte vill ha en egen familj, det är inte min grej) så har jag kommit fram till att det inte är så. Vill ha det, vill jättemycket, men jag är rädd för att hoppas och önska då det inte kommer ske i alla fall. Varför göra sig själv besviken? Vet att det är pessimistiskt att tänka så, men jag har levt själv i hela mitt vuxna liv och har endast knutit ann till en person, och det var snart 15 år sedan, så det bara är så att jag inte fixar sånt, jag är för svag och för fel.

Jaja... trots dessa känslor och även en känsla över att jag är så sjukt jobbig pga. en annan händelse som jag inte ens orkar ta upp så har jag inte haft något sug. Var och handlade på stan, gick förbi bolaget men tänkte inte ens på det, kom på i efterhand. Tycker det mest är jobbigt att gå på stan nu, har blivit så folkskygg sen jag flyttade till denna mindre staden, jobbar ju i skolan och träffar alltid på elever, avskyr att bli igenkänd. Vill bara vara anonym och inte synas - utanför mitt jobb.

Jag är nyss hemkommen från andra lägenheten, i dag har jag tagit ner gammalt tak, stått på en hög stege och pillat bort gammal färg och spackel med en spackelspade på ca 20kvm tak, nöjd över mig själv. I djävulens grepp hade jag inte fixat det, varken att åka dit eller att motivera mig själv att göra det.

Har inget planerat mer för semestern förutom att fixa i andra lyan, det känns lite ledsamt, även om jag tycker om när det är lugnt så önskar jag att jag hade någon att göra saker med. Någon som hade samma behov av det som jag. Vill och orkar inte umgås med mina päron hela tiden. Kan ha min hund här, det är mysigt men han går så sakta så mina dagliga promenader blir i ett för slappt tempo, så det stör mig. Vet inte vad jag kan göra själv? Åka på utflykt, men hur kul är det att göra själv? Jag blir bara obekväm i nya miljöer ändå.

Känner att mitt humör är lite svajjigt efter i går. Jag är inte nere, men fick mig en törn efter mötet med vännerna. När jag bara går i min egen bubbla och uppskattar och är tacksam över de små framstegen jag gör, över vad jag åstadkommer i min lilla värld så kan jag vara glad, men så fort jag jämför mig med alla andra "normala" människor så fattar jag helt vad jag missar eller vad jag har missat. Blir tårögd bara jag skriver om det. Fan! Måste tänka ett steg i taget, fokus på mig, bara du fixar detta med djävulen och utredningen blir klar så kommer det bli bättre. Men det känns osm det funnits såna saker hela mitt liv, bara jag fixar, går ner i vikt, ordnar något, slutar eller börjar med något..., bara det fixar sig så kommer jag bli lycklig, så kommer jag försöka börja gå på en date, så kommer jag söka det jobbet, så kommer jag osv... men det har nu gått snart 36 år och jag har fastnat i det där i 15 år. Jag vill inte 15 till.

Usch vilket hemskt inlägg det blev i dag. Behövde bara få ner känslorna. Nu ska det bli skogspromenad, hoppas det slutat regna, måste få klara tankar.

Väljer att inte dricka i dag, väljer istället att satsa på framtiden som jag bara har en möjlighet till om jag inte dricker.

Ja, små klarheter i alla fall =)

Jag tänkte nyss på hur det var bara för några veckor sen, just den där hopplösa panikkänslan att det inte går låta bli, och oron över vad jag ska göra med all tid :)

Det finns mycket roligare saker än spriten.

Du går från klarhet till klarhet! Verkar oerhört bestämd i ditt beslut, vilket glädjer mig.

Oerhört bra statement att packa ner glasen i lådor och bära upp på vinden, och behålla julmustglasen ?

Kram ?

Har börjat jobba efter 2 veckors sjukskrivning och genast infinner sig ångesten. Under det senaste året har det blivit mer och mer klart för mig att jag måste byta jobb. Är så trött på att se mina tomma ögon i spegeln. Känner absolut ingen glädje eller hopp när det gäller jobbet. Jag vill vakna med inspiration och känna att jag kan påverka något i min arbetssituation och det gör jag inte nu.
Det blir extra klart när man kommer tillbaka efter en tids frånvaro.
Jag kommer att göra det till en prioritering nu för jag vet att det är intimt kopplat till mitt drickande.
Hur som helst... Dag 10 och idag är det ACA möte igen. Det känns skönt i alla fall ?

Kan inte räkna antalet gånger min pappa blev inlagd på ”torken” och sen kom ut hoppfull, för att sedan falla ihop som en dödbakt sockerkaka.

Han hade inte förmågan att hålla i och hålla ut. Han hade inte som jag varken organisatorisk eller verbal förmåga. Han kunde inte urskilja orsak och verkan, visste inte vilka bitar han skulle jobba med.

Han var en hantverkare som jobbade på. Hårt. Så kallad arbetsnarkoman. Endast jobbet hindrade honom från att dricka stundtals, men till slut föll även det ihop som ett korthus.

Jag vet att han älskade mig, även om han inte hade förmågan att varken visa eller uttrycka det på grund av alkoholen.

Han finns omkring mig som en skyddsängel - och han är överlycklig över mitt alkoholstopp.

Kram ?

♥️♥️ Till er andrahalvlek och miss lyckad.

Jag funderar hit och dit. Temat för juli verkar det som ?

Jag kanske borde göra mitt sällskap mindre lockande? Men det är inte så enkelt eftersom att vi måste ha en relation för barnens skull. Men jag märker att jag saknar honom ibland. Och det känns skadligt nästan för faktum kvarstår att han fortfarande gör allt det som jag ville skiljas för.

Jag blir på sämre humör av allt det här grubblandet. Ibland får jag för mig att det är jag som valt det här. Att han kanske hade ändrat sig om jag gav honom en till chans?! Men det är ju absolut inte sant. Det är bara min hjärna som snurrar för många varv.

Jag blir ibland ledsen över att han bor ensam. Att han lägger sig ensam och att han vaknar ensam. Som om jag valt det åt honom.

Men så var jag där igår en sväng med barnen. Och insåg att han efter snart ett halvår i sitt nya hem inte har fixat nånting som lockar barn att vara där. Inga spel, inga ritpennor, inget litet krypin man kan vara i. Ingenting. Inte ens en extra säng. Han har en stor gård men ingenting där. Ingen liten pool, studsmatta, hängmatta eller skön solsäng. Han har inga bollar eller gatukritor. Ingenting alls som gör det roligt för barnen att vara där. Jag insåg alltså det igår!! Jag har bara tänkt att det är synd om honom när barnen inte vill gå dit. Men igår fattade jag varför. Han har ju inte gjort nåt för att de ska trivas där. Om jag bodde där hade jag till o med slagit upp en vägg för att kunna göra ett barnrum! Allt mitt fokus hade varit på att göra det så lockande som möjligt för mina barn.

Mitt gamla jag försöker ta sig fram igen och jag tänker att jag ska minsann fixa! Jag ska ordna det åt dem. Men så kommer jag på att det är inte mitt jobb. Jag skulle kunna göra det men om inte mannen vill det så är sakerna nog borttagna snart igen. Och det krävs äkta engagemang för att nåt ska hålla. Gör jag det åt honom är risken bara att barnen ändå inte vill gå dit men att han då också kan bli sur för det eftersom att det finns saker där till dem.

Jag vill inte bara klanka ner på honom. Jag är ju nöjd med att barnen bor hos mig. Jag vet att det är den bästa lösningen. Men det hade känts bra om jag visste att det fanns underhållning hos honom när de väl är där. Några barnsaker i alla fall...

Nåväl. Jag längtar tills jag kan sluta tänka så mycket på saker jag inte kan ändra på.

kallar jag det. Man får nog stå ut med både det ena och det andra, när man lägger alkoholen på hyllan?. Precis som din kropp vant sig vid Omeprazol, så har ju kroppen också vant sig vid att processa alkohol, och gjort vad den kunnat för att balansera upp giftet. Att man för en period kan bli sämre i olika fysiska symptom, när man slutar, tror jag är snarare regel än undantag. Men nu vet vi åtminstone att det bara kan bli bättre?☺️?!

Låter klokt att anpassa kosten efter efter magen nu. Det finns så mycket bra att försöka påverka på naturlig väg. Mat kan ju faktiskt vara medicin, om vi väljer rätt?!
Lycka till och fortsatt krya till magen din?!
Kramar!
/Fibblan ?.

att för en gång skull, komma tillbaka efter semestern med mer kraft än innan den startade ??! Jag väljer också mig☺️. Min hälsa och mitt välbefinnande ska få vara och är sedan semestern började i fokus. Klurar på och gör i.o.m det lite halvhjärtade försök att lägga nikotinet också på hyllan.

Vinet var både belöning och drivmedel för mig. Startade igång projekt med mer lust och drivkraft. Till en början alltså.. Nu när jag blickar tillbaka kan jag se hur det med tiden bara tog min kraft och lusten och viljan att göra saker. Nu är jag väl i någon slags mellanland. Men jag vet att jag är på rätt väg och för varje nykter dag kommer glädje och lust att finna sina vägar tillbaka till mig??❤️!

Fräckt att du fogat om klinkers i badrummet på egen hand??! Visst hade det gett lite extra boost, med någon som kommenterat. Mkt blir trevligare när man är två. Men jag tycker du är grym, som gör detta don och fix, på egen hand och förstås utan vin?!
Heja dig miss lyckad??!
Kramar!
/Fibblan ?.

Från er båda Torn och Andrahalvlek..Ditt liv Torn med alkoholen, såg lite ut som mitt ex liv för ca 7-8 år sedan..Lite ”glad i hatten” fick han massor gjort och spelade fotboll med ungarna osv..Med tiden så drack han tidigare, och 7,2 öl..Hans nyktra tid krympte..Hemma-Projekten blev aldrig bra knappt helt klara heller..Han däckade i soffan, tidigt på kvällen..Jag bestämde mig för att bli nykter och lämnade hus och hem..Hans drickande eskalerade..Tror hans jobb fortfarande funkar, men det är väl en tidsfråga..Han har ju inte mycket umgänge med sin familj och barn..Huset har förfallit, och även kroppsligt ser han alkoholiserad ut..Så blir det för många som inte tar tag i sitt liv..Vilken tur Torn att du är så stark och smart..Ditt liv Andrahalvlek var ju också jobbigt..Att se anhöriga bli sjuka av alkohol är jättejobbigt..Att ens pappa hellre väljer alkoholen istället för sitt barn är tragiskt..Men så är det med alla droger..Det är knappt inget val som en frisk hjärna tar, utan en hjärna som är beroende av en substans..Min pappa var också A-beroende..Men han slutade 16 år innan han dog..Var redan då alkoholdement..Dvs som 62- åring..Jag saknade en pappa många gånger, mest som vuxen..Jag har aldrig kunnat säga ”pappa hjälp mig” om någonting för han fanns inte i mitt liv..Dom åren han var nykter skrev jag brev till honom, och i början hade vi brevväxling..På slutet var det bara jag som skrev..Men jag visste att hade min pappa kunnat, orkat, fått bättre hjälp än ”torken” som fanns förr..Då hade han funnits för oss ungar och Kanske nyktrat till tidigare..Nu blev det som det blev..Och i honom fanns ändå alltid kärleken kvar till oss, fast den var dold av beroendet..Kram??

Jag var som du men det höll inte i längden. Riskerade jobb, familj, ja allt.

Ja en hobby eller ett intresse är bra att ha. Jag har börjat träna, geocaching, fixar med mina bilar men det viktigaste av allt. Du är där för din familj. Berätta för dom så får du stöd och kärlek. Jag lovar, även om man skäms som en hund och ser ned på sig själv är det man får tillbaka så mycket mer.

Dag 21
Så, när denna dag är över har det gått tre veckor sedan jag satt och debatterade med mig själv och gjorde slag i sak och köpte de 8 sista flaskorna öl. Jag hade nog inte stått emot sug alls tidigare, så det var kanske ”nödvändigt” göra fel och göra rätt sen, nja, nödvändigt att dricka är det ju aldrig, det hade gått att undvika, men jag ska ta med mig det som erfarenhet hur lätt det är att faktiskt göra nykterhet om intet. Aldrig köpa. Aldrig första glaset. Aldrig.

I mitt kök har jag ett stort vitrinskåp, där översta hyllan har varit fullproppad med vin,whiskey,vitvins-glas. Allt arvegods. De har jag nästan aldrig använt, men nu fick jag för mig att packa ner allt i en flyttkartong och bära upp på vinden. Att bära upp på vinden är en signal till mig själv- att i det här hemmet kommer inga starka drycker in något mer. *never*. Det som står kvar där är en tom flaska San Miquel, som en påminnelse om det sista som dracks här. Jag förstår ju att det kommer märkas när någon i familjen kommer på besök. Men... vad bra, då kanske vi får chans prata om *det* som ingen pratar om.

Det som också står kvar är glas från mina morföräldrar, glas på fot, som ju går dricka vin i, men helt fel form, och helt fel historik för mig - det minne jag har av dem är alla gånger vi var där, och alla drack jul/påskmust ur de glasen. Så det är inte glas för alkoholfester, utan glas för trevligt umgänge. ?

Just nu är jag trött och seg, men solen skiner ute, så ska ta en morgontur i skogen, det brukar hjälpa, det och kaffet.

Skriver kanske något längre senare idag, men beslutet om att vara nykter står fast. ?

Skulle säga att tiden man vinner på att inte planera dricka, dricka, vara bakis, ha ångest över att ha druckit/sagt något på fyllan, sova bort bakis/ångest är en av de absolut största fördelarna med att sluta. Tid är trots allt en av de få saker man inte kan träna sig till eller köpa.

Jag hoppas verkligen att folk kommer att vara ointresserade av mitt drickande eller avsaknaden av det. Vore väldigt skönt att slippa berätta gång på gång ?

Visst är det så!
Så tacksam att jag har dig vid min sida Andrahalvlek ?️?! Behövs förebilder, bergfasta i sin övertygelse, och med ett stort varmt ❤️!

Och även om det du säger, är det jag själv många gånger tänker, så är det som att det är lättare att ta till sig, när någon annan också ser och uppmuntrar en till att göra det. Tack även till er andra?❣️ Plus att jag är trött på min repiga skiva som sagt..?

Dags att kavla upp ärmarna och än en gång bara ge sig den på, att sätta gränser, säga nej, välja bort, skapa utrymme för återhämtning varje dag ☑️!

OCH som ett nytt litet motto som jag skapade av din strategi att låta intellektet tala, viktigt inte minst om man skulle upptäcka att man trots sina ansträngningar, ändå hamnat i hamsterhjulet igen..??:

Fånga intellektet, istället för att låta sig fångas av känslorna ☑️!

Over and out!
Kramar!
/Fibblan ?.

Han dolde alltid sitt drickande, och de sista tolv åren bodde jag 30 mil ifrån honom.

Men de sista två åren tappade han kontrollen helt och sluddrade och raglade hemma hos oss på besök. På väldigt lite intag. Sannolikt var levern kajko.

Jag bröt med honom helt efter ett sådant tillfälle. Fem månader senare var han död, 61 år gammal.

Min ex-sambo var väldigt ojämn. Ibland verkade han helt okej, ibland apkalas en tidig eftermiddag. Han kunde ”hålla igång” ruset länge också genom att hutta i smyg typ. Vin och folköl.

Att man ens kan bli full på folköl är obegripligt. Man måste ju hinka enorma mängder, eller så tål man knappt något.

Kram ?

Jag är imponerad över att du vänder din motgång så totalt till framgång!!!!
Vilket steg du har tagit!
Jag är fortfarande den instabila typen, som emellanåt överskattar mej själv och faller.

Ja det är ruskigt hur illa det kan gå. Gick det snabbt från det att din pappas tolerans vände
från hög till låg? Hur långt ifrån det stadiet tror du du och Jag var?

kram