Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att alkoholen är ett symtom men att vi måste göra något åt grundorsakerna också för att läka ordentligt.

Anledningen till att man dricker är ju delvis för att slippa känna, att dämpa alla jobbiga känslor. När man är nykter kommer alla dessa känslor plötsligt ut i ljuset.

Det är det mest påtagliga med nykterheten för mig, att alla känslor är så mycket starkare och liksom mer genuina. Lite jobbigt, men samtidigt häftigt.

Det är först nu som jag har identifierat två grundorsaker till mitt drickande: 1) mitt jobb och den stress jag upplever pga det, 2) min upplevda ensamhet.

Utan alkoholstoppet hade jag nog fortsatt dämpa mina känslor istället för att göra något åt grundorsakerna.

Sen finns det ingen quick-fix förstås, men att bli medveten om problemen och vilja göra något åt dem är det första och viktigaste steget. Tror jag.

Kram ?

Hej! Jag hade inte några av dina symptom när jag blev nykter min mina ”biverkningar” satt i ungefär 14 dagar innan det vände och blev bättre ?

Varit nykter en dag efter att ha druckit dagligen alldeles för länge. Undrar över mående. Har huvudvärk, halsbränna, allmänt illamående. Hur länge kommer det sitta i?

Jag fick ett riktigt svidit sms idag där min kärlek förklarade att han träffat någon annan som han ska satsa på, och att vi inte kunde ses så mycket mer men att det inte hade med ”min sjukdom” att göra att han tar avstånd.
Senast igår ville han ses, senast igår gav han mig en fin komplimang.
Jag fattar ingenting.

Min spontana reaktion var att bli förbannad över att han drog upp ”min sjukdom” som jag tagit mod till mig att berätta för honom nyligen - var det nödvändigt att dra upp min alkoholism i detta, jag är ju nykter?!
Min andra reaktion var att jag började grina men tryckte undan känslan och stegade på i skogen. Jag blev förbannad över att jag inte var värd mer än ett sms.

Jag försöker ta ett steg utanför mig själv och se på mig själv ikväll från ett fågelperspektiv. Se helheten istället för det där smset och vad allt det nu innebär.
Jag är stolt över mig själv att jag försöker ta hand om mina tankar en stund som denna, och att jag är nykter. Trygg i nykterheten. Mitt gamla jag hade korkat upp och supit hela natten. Mitt nya jag berör inte ens den tanken, jag tänker att det liksom inte grejar nått i den här situationen. Kanske grejar att jag skulle börja grina, men ingen minns en grinolle, right?
Det jag kanske inte riktigt tycker är en superbra grej är hur snabb jag var på att förskjuta min känsla där jag satt på en stubbe i skogen och grinade med telefonen i handen. Jag känner inte riktigt igen mig själv men det är nog en överlevnadsinstinkt.

Trodde verkligen vi var på G igen. Att mitt mod hade belönat mig och att jag skulle få lite flax för det, men icket.

Vilka intressanta senaste inlägg som jag missat. Jag fattar inte hur man följer folks trådar här, så jag hittar dem bara en andra eller tredje gång om jag glider in via något inlägg/tips...

tack dels för att du delar med dig av ditt mönster, för ja, det kan nog se totalt olika ut. Jag minns när jag (för måååånga år sen) fattade att en alkoholist inte behövde vara någon som drack varje dag, utan kanske bara ibland, men att det var själva "sättet" man drack på eller anledningen till det/konsekvenserna av det som avgjorde saken. Inte så bra återberättad, men nåt åt det hållet. Idag känns det ganska givet att man kan ha ett problematiskt drickande (bättre term än alkoholist, enligt mig) som varierar massor.

tack också för att du lyft, för några veckor sen nu, detta med att förändra sitt drickande kan vara något annat än att bara sluta, eller sluta direkt. Jag är en av dom och jag tycker alltid det känns lite jobbigt att skriva om min syn på det för jag förstår att det finns olika åsikter om det. Men jag prövar att bli normaldrickare som alternativ A, så får alternativ B vara helnykterist om jag inte klarar av det.

kram & tack!

Mrx slutade röka år 1993. Det var ett lätt beslut. Det gick super bra. Jag slutade bara att köpa cigg. Tog nån rök när jag träffade päron som rökte båda två. Nu är päronen döda men jag tar i alla fall en rök då och då. Har alltid ett paket cigg hemma. Förbrukningen är typ 2-3 cigg per månad. Jag mår bra av den förbrukningen. Jag snusar portions snus till vardags. Jag fick ett påpekande om att tandköttet är lite påverkat av tandläkare pga snus. Alkoholen och jag ska bli lika bra kompisar. Vill kunna unna mig ett eller två glas rött ibland. En bira är aldrig fel. Respekt för risker med dessa droger ska alltid finnas i min skalle. Jag skulle aldrig vilja röka ett paket om dagen igen. Det gjorde jag innan jag slutade år 1993

Jobbet måste man ju själv göra :-) sen hjälper det att sätta ord på det inför andra människor, här, och i många andra fall irl. Jag led i min ungdom av social fobi, gick i samtal för delar av det, men största förändringen fick jag ju stå för själv, att faktiskt kämpa emot vad känslorna sa jag skulle göra (dvs stänga in mig i min lägenhet och i förlängningen låta någon komma och ställa en matkasse utanför dörren), och istället träffa folk, vara nervös, må skit, och ibland säga det. Men oftast gjorde jag jobbet själv. Idag kan det blinka till ibland, men ingen tror nästan på mig när jag berättar hur det var.

Vi är nog ganska starka här på forumet. Även när vi trillar dit och skramlar hem med en påse bedövningsmedel. Vi vill bli fria från det, och ta itu med våra liv och leva.

Vi kommer lyckas!

Kram

Jag har aldrig tagit hjälp för att sluta dricka, aldrig gått på AA eller pratat om det med någon. Nämnde för en läkare att jag brukade dricka fast att jag inte gör det mer (då jag inte gjorde det då). Jag har också gjort allt på egen hand, men tog hjälp inom vården med det där andra som kom upp till ytan efter jag slutade. Men det är en helt annan femma, det gjorde jag då jag har så mycket som jag märkte inte funkade - som jag hade döljt för mig själv i alkoholdimman. Men mest jobb har jag nog gjort själv ändå, att reflektera och fundera otaliga timmar kring mitt beteende, varför jag gör och inte gör saker, hur jag kan göra bättre, hur jag skiljer mig från andra. Det är skitjobbigt men det är där förändringen kommer för mig, inte att bara sluta dricka.

och du är precis lika stark som alla andra som slutar dricka, att vara stark behöver inte ens ha någon med att dricka eller inte att dricka att göra, det har att göra med det där som man ser mellan raderna. Det där andra. Bara att vara här är starkt - då har man insett och vill på ett eller annat sätt inte fortsätta som man gör/har gjort

Kram

Ensam1984, jag har gjort någon liknande övning, jag hittade på ett eget rum, ett jätte stort rum, och rummet var fyllt av allt du kan tänka dig, mat, pizza, vin, glass, godis, choklad, cider, öl, drinkar etc.. i det här rummet är jag inlåst. Jag kommer inte ut och jag kan äta och dricka precis hur mycket jag vill, jag utmanar mig i huvudet att inte röra någonting, jag liksom tränar mig på att säga nej till allt. Men framförallt kunna känna att jag får, ät du, drick du, du har det här rummet för dig själv, inlåst, men vill du? Jag har några gånger lyckats släppa ut mig själv ur rummet efter några timmar utan att ha rört någonting, ibland har jag svullat, eller varit jättefull i rummet, men oftast har jag lyckats träna min mentala förmåga till att säga nej tack till allt ??? Och då känner jag faktiskt mig stolt, även om det bara sker i mitt inre, det känns som en vinst ???

Hej!
Nivå 2 lät ju riskabel tyckte jag när jag började läsa, sen tänkte jag på att man måste acceptera sina känslor, de går ju inte ta bort genom att säga "nej du finns inte"

Kanske är det vad du gör, du ser och lever igenom hela processen i huvudet, och landar i avsmak. Gott så, hoppas det inte leder till att du triggas att göra det på riktigt, utan att det är en form av, okay, här står jag nu, känner så, vill det, och tänker tankarna vidare, och inser hur lite du egentligen vill.

:)

Många här är mycket starkare än jag, som vågat söka riktig hjälp, nu tror jag att jag kanske inte behöver det... *host* men funderar på att prata med lite folk i min omgivning, ringde upp min kompis som jag nämnde igår och sa vad som har utspelat sig för mig senaste veckorna. Eftersom kompisen visste om det redan så var det ju enkelt. Aldrig ett ord av fördömelse eller så. "Du är så bra på ta hand om de i din omgivning, vem tar hand om dig" fick jag frågan... "vi kanske behöver börja lyfta på topplocket o se vad som du behöver hantera"...

nästan så jag började lipa i bilen. nog finns det saker, och en del går ju bra hantera nu när jag "måste", sen tror jag nog att jag behöver prata igenom vissa saker med någon jag har förtroende för. Tror inte i första hand det behöver vara någon alkoholexpert, kanske räcker med en väldigt klok och livserfaren person.

alkoholen kanske går låta bli om jag fortsätter hålla linjen att inte dricka, utan istället hantera livet, och prata om det jag upplever, och mår illa av. oavsett vad det är.

jag är ju själv gammal amatörpsykolog så jag ser ju själv... men har ju alltid velat "vara stark" och "klara mig helt på egen hand".

att skriva här på forumet har väl fått mig förstå att, ensam inte är så stark.

Har förstått att jag inte är ensam om att svaja i nykterheten. Jag mår kanon bra efter nån bira och några glas rött. Jag går på gym och yogar. Jag vill helst vara nykter. Jag jobbar heltid har tre barn och två barnbarn. Vad jag förstår består många preparat inom medicin av torkad alkohol. Morsan jobbade på apotek och har berättat detta för mig.

Ibland är det svajigt! Men precis som du skriver, påminn dig själv om varför du valt att vara nykter! Ångest, depression och självmordstankar låter inte som något man vill utsätta sig själv för, och vet man vad som orkar dessa och det är alkohol, låt det vara! Precis så som du resonerar, du är stark ?? ??

Har förstått att jag inte är ensam om att svaja i nykterheten. Jag mår kanon bra efter nån bira och några glas rött. Jag går på gym och yogar. Jag vill helst vara nykter. Jag jobbar heltid har tre barn och två barnbarn. Vad jag förstår består många preparat inom medicin av torkad alkohol. Morsan jobbade på apotek och har berättat detta för mig.

Deppig och omotiverad har gjort att det här med att vara nykter inte direkt är en självklarhet.
Får jobba extra hårt med mig själv just nu...och jag är glad att jag har några nyktra månader i ryggsäcken, och att jag har människor runt mig som jag kan prata med när det blir jobbigt.
Tror att mycket handlar om nervositet för skolan till hösten...och min förmåga att leva i framtiden istället för här och nu.
Det är som att min hjärna alltid ligger några veckor före i planering och tankar, så nu ska jag ta några dagar och verkligen fokusera på att vara närvarande.
Jag tänker fortfarande inte lyfta första glaset...min nykterhet betyder så oerhört mycket för mig...och jag vill inte tillbaka till ångest, depression och självmordstankar...nej en dag i taget! !

Hoppas allt är bra med dig idag! Du är verkligen en glädjespridare på forumet- dina inlägg gör mig alltid glad! (Utom när du är ledsen förstås ;)). Och jag skriver på datorn där jag saknar emojis- trist!

Vilket jobb du gör, stark och med superbra strategier varje dag. Har inte skrivit till dig på ett tag då måendet inte har varit så bra, men har inte fallit.. och kommer heller inte göra det i dag, har inga planer på att falla någon annan dag, men bäst är att lova en dag i taget ändå :)

Det här med positiva effekter från att sluta dricka, självklart finns de.. det blir bättre.. eller lättare kanske är mer sant. Det blir lättare att stå emot A, det blir lättare då man inte funderar på det x antal gånger per dag, livet blir lättare på många sätt, men inte på alla. Man blir inte lyckligare bara för att man slutar dricka. Man blir definitivt inte lycklig av att fortsätta heller. Men nu har jag ju bara varit nykter knappt en månad denna gången, men förra gången så minns jag att den stora förändringen kom inte när jag slutade dricka, eller den första månaden, utan när jag började jobba med mig själv... när jag tog upp och dissekerade spillrorna av mig själv. När jag började upptäcka vem jag var utan att vara bedövad av alkohol. När jag började drömma om en framtid och ta tag i saker som jag inte sett innan. Men det var min känsla, det är ju inte samma för alla.

Grymt jobbat i vilket fall, och grattis till ÖVER 2 veckors nykterhet

Jag kan inte heller dricka måttligt eller ”normalt”, det finns inte som alternativ för mig, antingen är jag 100% nykter eller så blir jag jättefull och har insikt i när jag tycker att jag är mitt bästa jag. Svajar jag blir det svårare för mig, jag måste vara bestämd i min nykterhet för att veta att jag aldrig kommer göra något dumt igen. Jag vill bara må bra, och bra mår jag när jag vet vad jag gjort och står för mina handlingar ??

Har funderat mycket på detta, det är nog mångfacetterat. Har en järnvilja innerst inne, men jag tror inte det är det som har varit avgörande för mig varken denna gången eller förra. Jag har en vilja av förändring och någonstans känner jag att jag förtjänar bättre, men det är ju inte så jag tänker när suget kommer och gör en snabbvisit.

Jag klarar suget på 2 nivåer. För det mesta så kan jag genom erfarenhet, fakta och god kommunikationsförmåga ;) med mig själv, diskutera ner mina tankar varför det inte är en bra idé att dricka. Varje gång alltså ta en mental pingpong-match i huvudet mellan djävulen och ängeln. För det mesta blir det jobbigt så då går jag ut och går - länge, så kroppen blir så trött och huvudet får positiv energi istället.

Men då det blir för svårt (nivå 2), som inte händer så ofta, då finns det bara en sak. Jag sätter mig mentalt i situationen att jag får dricka. Jag gör en plan för hur jag ska dricka, jag går igenom den i huvudet, jag åker och köper (i huvudet) det jag vill, planerar allt in i minsta detalj, när var hur. Detta kan jag göra under 30-40 minuter om det så skulle behövas. Det är som någon slags meditation. Jag sätter mig i situationen och fantiserar utan att i själva verket göra det. Det låter lite konstigt och kanske triggande - vilket det säkert är för många, men för mig så släpper det då. Jag får avsmak och känslan typ försvinner, suget i kroppen försvinner och ersätts med någon annan känsla. Jättekonstigt. Det är som jag känner känslorna fullt ut, inte trycker tillbaka dem, utan tillåter mig själv att känna allt det där utan att agera på det. Det har bara hänt en gång sen jag slutade denna gången, men det kommer säkerligen fler gånger.

Någon mer som gör något liknande?

Va bra att det va ok att jag skrev lite...?Jag kan inte heller dricka måttligt.Eller 1 glas.
Jag gjorde programmet här i höstas ,och kämpade i 3 månader ca.Då jag fick för mig att jag kunde dricka normalt.
Idag vet jag bättre.Idag kämpar jag inte.
Kram Pilla

Vilket fint inlägg.... Mitt mönster är ett helt annat, men det är intressant att förstå att våra beteenden kan se olika ut.

Jag hejar på dig!!!!

Kram!!

Jag är bra, vi är bra! Vi alla som skriver och läser här är bra❣️Vi duger som människor och mer därtill ?! Att vi har bekymmer på olika sätt och i olika grad med alkoholen, är inte det som definierar oss som människor. Att vi dessutom är beredda att ta itu med beroende och/eller förändra drickandet, gör oss snarare till lite bättre..?! Skämt åsido. Men jag menar att steg 1 är redan avklarat. Vi har medvetandegjort och avslöjat alkoholen för vad den är. Det är det många med problem som ännu inte har gjort. Och jag tycker som du att ännu, är ett väldigt viktigt ord i sammanhanget. Och återigen, det finns inga rätt och fel i detta. Var och en måste hitta sina vägar och sin sanning i uppbrottet eller tyglandet (om man väljer den vägen) av alkoholens förrädiska kraft. Och framförallt, behöver man påminna sig själv och andra, om att ens värde inte ligger i huruvida man lyckas hålla i helvitt eller ej för all framtid. Det är ju dessutom ett mål, som man inte vet om man uppnått förrän man inte finns längre..?. Resan är ju målet egentligen. Att få uppleva att känna sig FRI. Och tyvärr innehåller den också sin beskärda del av frustration och besvikelse. Så många gånger jag känt det. Men säg den resa som är spikrak från början till slut. Kringelikrokarna, är de som utvecklar oss! Svårt att förstå och känna i stunden, men när man ser till helheten, är det lättare att se att vägen faktiskt går framåt. Även om man själv anser sig backat eller som att man inte kommer någonstans. Som jag skrev hos mig ganska nyligen. Även om man ramlar ner, så ramlar man ju inte hela vägen, för man har fortfarande med sig erfarenheterna man gjorde på vägen upp☺️??!

Skönt att du känner att det just nu funkar bra❣️ Och att motivation och vilja att bli FRI lyser så starkt✨?! Det är en glädje?! Men kom också alltid ihåg, att du är bra, alldeles oavsett??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Vad som helst, nästan, är bättre än att dricka alkohol ? Absolut att färga ögonbrynen! Kräver en stadig nykter hand dessutom.

Kram ?

gången jag ser alternativet : Färga ögonbrynen :-))

Att skriva om socker har poppat upp i mig men jag är inte riktigt färdig än..... Återkommer !
Ta hand om dig !!!

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Mitt nya livsmotto ?

Kram ?