Senaste kommentarerna i forumet

Ja hur kan man välja så korkat..Det är beroendehjärnan som väljer, vår själ väljer annat..???

Jag fundera på det du skrev om ansvar. Jag skriver ganska fritt i min tråd men har jättesvårt att skriva i andras trådar. Jag är så rädd att det ska tolkas fel, att toner inte blir rätt. Det gör mig stressad och då raderar jag oftast och inget blir skrivet.
Tack för dina inlägg, de ger mycket att tänka på och är värdefulla.

Önskar dig en härlig sommar!
Kram

Skönt att läsa era reflektioner och känna att det är så det är! Dock kommer en känsla över mej där jag bara blir så sjukt less. Känns som jag blir arg för att behöver välja mellan att dricka eller inte. Normalt efter en tid i det nya? Jämför med när jag varit i en annan förändringsresa kring ex kosten...då dippar det någonstans efter nån månad eller så. Känns meningslöst. Då gäller det att hålla fast vid målet.

Men såklart vinner att inte dricka för har egentligen aldrig känt mej mer stolt över mej själv än senaste månaden. Där jag vecka efter vecka checkar in på ännu en nykter vecka. Har satt 3-månaders mål för mej själv. 21/8 ska jag besluta nästa mål. Då har jag avverkat min första hela sommar som alkoholfri sedan innan tonåren och min graviditet så klart. Det är crazy good. Att tänka på målet gör mej glad konstigt nog. Det är faktiskt en bra idé för mej än att ta en dag i taget...en dag i taget ger mej inte tillräcklig motivation att sträva. Behöver ett högre greppbart mål som känns rimligt. Snart är jag ju halvvägs dit. Börjar redan se nästa 3 månader och hur mörka hösten ska bli det målet. Lite ojämnt sådär med 21:á varje månad men det symboliserar oxå att livet är lite så...ojämt!

Från början när jag tog beslut att sluta dricka var jag orolig att bli triggad och få sug av avkoppling hemma och något gott i glaset.
Kunde lyssna på musik eller titta på tv, eller bara sitta ute och njuta av fågelkvittret eller prata med maken. Många eller, eller hur?

Nu drygt 6 månader in i nykterheten har jag förstått att det är inte bara det jag hade i glaset jag saknar. Saknar det mycket mindre nu, verkligen. Hela jag är inställd på alternativ till alkohol och det finns verkligen så mycket gott att dricka.

Det jag saknar är stunden, tanken att jag sätter mig på altanen och bara kopplar av. Alkoholen var en stor del av det då.

Förstår jag behöver våga känna det och ge det till mig själv, alkoholfritt. Stunden av avkoppling.

Suget som kommer ibland, starkt som en flodvåg det hanterar jag på mitt eget vis. Det går bra. Det är en psykisk och fysisk förnimmelse som jag går igenom för att läka hela jag.

Kram ?

Du jobbar på så otroligt bra med det här svåra, och du sätter så bra ord på det dessutom. Jag är säker på att dina inlägg hjälper en massa människor att också bryta sig loss.

Kram ❤️

Kanske ännu mer med ”speciella” förhållanden..Jag är absolut ingen specialist på medberoende..Tror det finns personer med den erfarenheten på Forumet..Men om jag förstått någonting av det så är det att man alltid låter den ena partnerns behov gå före ens egna, man vill vara till lags, man vill göra personen nöjd, om personen är tyst, då undrar man vad som är fel, men man vågar inte fråga, man kontrollerar personens förehavanden för att vara beredd på än det ena än det andra, man gör eventuella barn medberoende också genom att inte väsnas när personen behöver ”vila” eller annars vara i fred, barnen får alltid veta att kanske är alltid den andra personens svar och man väntar in ett eventuellt klart svar in i det sista, personens mående och hälsa styr övriga familjen..Jag har förstått att det finns olika typer av medberoende, att det kan vara på olika sätt..Men det jag kommit underfund med är att den medberoende vänder in och ut på sig själv för att vara till lags..Värst av allt är nog att man visar sina barn hur ett förhållande ser ut..Som tur är går det att bryta mönster..Man kan bli frisk och då ser barnen hur man agerar, och tar tillbaka sitt eget liv, och gör friska val igen..Det konstiga är tycker jag att man ger den andra partnern mandatet att göra slut..Det är ju den medberoende som ska slå av Bojan för att visa att man gjort sig fri..Eller , jag tycker att det vore det ultimata i alla fall..Stor varm Sommarkram till dig lim..Du börjar nog tillfriskna nu..❤️??..

Dag 8
När jag vaknade idag tänkte jag lite på att det gått över en vecka, det här kan jag nog vänja mig vid, bara mota olle frestare vid grinden vid lämpliga tillfällen, t ex när har lust fly undan livet, när jag råkar hamna utanför bolaget då jag gör något annat, när jag är på väg från jobbet (då har det ibland varit automatik i min kropp vad jag gör).

Jag läste lite i min dagbok vad som hände förra veckan, och det som hände var att jag tidigt på morgonen faktiskt nog halvt medvetet hade gett upp och bestämt mig. Jag skulle till min bror, och jag skulle handla innan, sen lät jag frestelsen ligga där och bubbla, utan att säga nej till den. När sen dagen utvecklades och jag kom närmare att sätta mig i bilen började nog saker gå på automatik. Så att faktiskt bestämma sig - nej jag ska inte. Är. Väldigt. Viktigt.

Det är ganska tråkigt ibland nu för tiden, ibland vet jag inte vad jag ska göra av timmarna jag fått (vilket ju var ett av skälen till slut - vad SKA JAG GÖRA), men det kanske får lösa sig. Att bara slöa i soffan, ta en promenad, eller se en TV-serie är trots allt bättre än fly in i flytande-bröd-träsket. Lätt gå vilse i det.

Gårdagkvällens humör var inte det bästa, funderade på sova bort den, men tog mig en skogspromenad, det gjorde att en del av tungheten i huvudet försvann, där vet jag att det är så, även om det inte känns så innan :)

Idag väljer jag samma som igår - ingen alkohol under västen.

Funderar om jag kommer uppdatera varje dag. Vi får se om jag tycker det är nödvändigt.

Hoppas alla får en fin, nykter eller nyktrare dag :-)

Hej...

Jag kan inte somna.

Ikväll, sent, avslutade han vårt förhållande. Han har viljat ha mig kvar som sin fru eller flickvän men ikväll eller snarare inatt så skrev han att det är slut nu. Att jag får träffa nån ny om jag vill och att jag inte ska bli arg om han träffar nån ny.

Sedan ringde han mig för att säga att han inte träffat nån men han ville bara göra allt klart för framtiden. Jag hörde på hans röst att han druckit. Men jag tror att det han sa ändå stämmer. När han var här så kände jag att nåt var annorlunda mellan oss. Och jag kunde inte ens fakea nåt.

Det är lite ironiskt nästan. Jag fullföljde skilsmässan för att han hade en fest där det bjudits in tjejer. Det var liksom droppen bara. Och nu vill han försäkra sig om att jag inte kan bli arg om han träffar någon. Och det ska jag inte bli heller. Jag fick nog bara tjejer var på besök hos honom och där och då ville jag inte ens försöka en sekund till att reparera nåt.

Jag hoppas att detta var ett riktigt slut för hans del. Det är det jag väntat på. Att han ska vara klar med mig. Det som gör det osäkert är det faktum att han druckit. Det stör mig så mycket att han tar stora beslut på fyllan såhär. Jag önskar mig ett nyktert beslut och ett nyktert framförande. Men å andra sidan är det ju exakt det han inte kan ge mig. Det är ju alltid fylla mer eller mindre. Det räcker att någon dricker ett par öl för att besluten ska bli fyllebeslut tycker jag.

Men i alla fall. Nu har han sagt det och jag tänker inte låta honom ta tillbaka det. Nu måste det vara dags att gå vidare.

Jag har dock inget intresse över huvudtaget att träffa en kille. Det är en helt absurd tanke. Jag ska läka mig själv och hjälpa mina barn att läka. Jag måste lära känna den här nya singeltjejen jag blivit efter 16 års relation. Jag har dessutom mina barn på heltid och de kommer före allt annat. Och efter dem kommer jag själv ❤️ Så jag har redan tre personer att vårda och ge kärlek. Och så lilla vovven förstås ?

Om han mot förmodan tar tillbaka det han sa och skrev inatt så ska jag verkligen försöka stå på mig och säga att nu är vi skilda och han har sagt att det är helt slut och att han vill vara fri att träffa någon ny. Det går inte att hålla på hur många månader som helst och vela fram och tillbaka.

Det är så rysligt att jag faktiskt måste stålsätta mig såhär. Han har haft mig som en nickedocka känns det som och det är så sjukt svårt att ta sig ur det. Jag menar, tänk alla gånger han slitit upp mig ur sängen och fullkomligt struntat i att jag sagt att jag snart ska upp och jobba. Och jag har fått lyda bara. Alltid lyda för att slippa bråk.

Jag har inte ens kunnat se vår relation som slut för att han inte viljat det. Jag bara väntar på att han ska träffa nån ny så att jag får vara fri. Det räcker inte att jag inte vill vara ihop med honom utan det blir bara helt slut när HAN vill det. Och jag har inte vågat annat. Däremot har jag vågat dra mig undan allt mer och hålla distans mer och det är nog det han känt och tillslut fattat kanske? Han börjar nog sakna äkta närhet. Han är nog redo att träffa nån ny snart.

Det blir tungt på sitt sätt när det väl sker men jag vet att det är rätt. I över 9 månader har jag grävt väldigt djupt i alla dåliga minnen. Sällan kommer fina minnen fram men när de gör det så smärtar det. Men då försöker jag tänka på allt det andra igen. De fina minnena finns nånstans och kan tas fram igen när det värsta är över. När såren är läkta. Men just nu måste jag hålla dem gömda.

Godnatt ❤️ hoppas ni kan sova. Känns som detta kan bli en lång natt för mig.

Såklart du får fråga om vad du vill..Sen om jag kan svara på det är en annan sak..Jag har ju haft olika strategier när det gäller tillfrisknandet..Tog rygg på flera som verkade stabila, och inte ville börja dricka igen..Likadant har jag gjort i det verkliga livet också..Mitt liv som nykter är viktigast av allt..Då är alla vänner och annat mindre betydelsefullt..Klarar jag inte vissa människor eller situationer, då åker jag hem..Eller så vet jag från början att jag inte ska vara med..Jag vill aldrig börja dricka igen..Då får jag se till att det blir så..Jag har makten över mitt friska liv..Och det tänker jag göra allt för att behålla..???..

Grattis aeromagnus till din nyktra vecka och så härligt att du redan har kunnat märka dom positiva effekterna med att vara nykter ???

Fokusera på allt positivt med nykterheten så känner du dig snart stabil igen i din nykterhet.

Kram ?

Maja73 jag är också ensam, men det blir inte bättre av att dricka. Jag mår så mycket bättre även om jag fortfarande är ensam nykter så känner jag mig iaf lite stoltare över mig själv. Jag behöver inte ligga bakis och kräkas, jag vågar se folk i ögonen, jag orkar träna, jag äter bättre mat. Jag är forfarande ensam och det är såklart inte roligt för mig heller och känner igen mig i att förut när man var full kände man sig mindre ensam just för stunden, men hur kul är alla bieffekter?! Är man inte hellre ensam men stark och tycker om sig själv än ensam och svag och känner sig värdelös. Vi kämpar tillsammans och kom ihåg att här inne är du aldrig ensam, vi finns här dag ut och dag in och vill göra allt vi kan för att försöka hjälpa dig att orka vara nykter ?????

Jag är också oftast ensam. Lika ensam var jag när jag drack, men jag dämpade de känslorna med alkohol då.

Alkoholuppehållet gör dig nedstämd, eftersom serotoninet går ner, och du är trött och sliten inför semestern. Då känns ensamheten ännu värre.

Jag känner likadant, men jag får inte ont i magen av ensamheten längre. Jag trivs som nykter bättre i mitt eget sällskap. Jag tänker att jag ska göra saker som jag vill göra, utan att behöva ta hänsyn till andras önskemål.

Jag gillar naturen i alla former, att cykla, lyssna på poddar och ljudböcker, läsa böcker, skriva på fejjan och andra forum, som här.

Nästa tisdag ska jag på stadsvandring här i stan. Bestämde mig direkt - det ska jag göra. Jag gillar historia. Delade på fejjan och skrev ”Någon som vill hänga på?” Fick napp nästan direkt av en tjej som jag bara är bekant med via kören. Kan bli en bekantskap att odla vidare kanske.

Tänk inte så mycket - tänk på dig själv och var snäll mot dig själv. Ju längre nykter du är desto piggare blir du och orken kommer tillbaka.

Alkohol är inte socialt, det enda man har gemensamt är att supa och göra bort sig och skämmas nästa dag.

Kram ?

Härligt att allt känns lättare för dig idag efter gårdagens tyngd när det blev ändrade planer. ? Kul att läsa att det flyter på med maten oxå. Tänkte försöka addera det till min livsstilsförändring jag med (åt glass till middag idag ?). Jag inspireras av dig och det du skriver, vågar du ändra matvanor när du kämpar mot A, då vågar jag oxå! Tack för att du är så öppen och delar med dig av ditt liv. Ser fram emot att läsa det du skriver varje dag. Jag hejar på dig! ???

Nu kommer nog en tuff period för mej. Semester i ensamhet. Skönt på ett sätt då jag kan hålla mej från det jag önskar ha lite av i mitt liv men fan vad jag är ensam. Usch. Har inte haft ont av ensamheten när vinet var där. Nu ser jag. Nu lider jag helt plötsligt av ensamheten. Förr har den väl hjälpt mej dricka.

Köpte ett flak jordgubbar...travade förbi bolaget och tänkte att ja....här bär jag 4 flaskor vin! Sjukt mycket bättre för mej att mumsa på dem än att sörpla i mej 4 flarror vin.

Nä ska sova nu. En arbetsdag till sen vankas 4 veckors ledigt ensam. Håll tummarna för mej

Nykter en vecka knappt idag kände jag att kroppen känns mindre trött. Vi har varit på Visingsö åkt samma slag varit uppe i Kumlaby kyrka, kollat in alpackorna mm. Vi har ätit gott fikat och haft toppen. Varför väljer man det andra jävla giftet bär man Kan ha det så här bra.

Dagen har varit full av jobb och jag har nog kört på lite för mycket. Känner fortfarande av gårdagens urladdning. Tog en powernap (som höll sig i 2,5h) men är fortfarande trött. Så det blir ingen promenad i kväll, lite chill vid datorn och sängen tidigt hoppas jag.

Min mor har varit här en stund i kväll, det var trevligt :) Borde verkligen se till att ha något inplanerat framöver som innefattar någon mer än mig själv, men känner mig samtidigt så känslig och ja, det är svårt att vara mig ibland.

Maten går bra, lite för bra... undrar när det också ska vända. Har ätit nyttigt i en vecka nu. A är inga problem alls just nu. Det är som att jag glömt bort vad som var så speciellt, det känns helt annorlunda än förra gången jag slutade. Då var jag besatt, nu känns det som att jag bara gett upp A och så är det. Men vem vet, det kan vara en annan dag i morgon. En dag i taget.

Jag läste ditt inlägg och visst är det så att vinsten är så mycket större. Vi kämpar på, dag för dag.

Önskar dig allt gott och en fin sommar härliga du!

Kram

Försöker räkna ut hur mitt halvår har sett ut. Jag skulle på en höft säga att jag druckit en flaska vin i månaden detta halvår. Vissa månader inte alls och något månad två, så i snitt en per månad. Det är mycket bättre än för två år sedan då jag snittade 3-4 ggr/v. Målet är helvitt och jag strävar dit. De senaste dagarna har jag druckit ljummet mintte eller bubbelvatten som jag ibland smaksätter, så gott.

Just nu läser jag en bok där en av huvudpersonerna har en liknande situation som jag hade med mina föräldrar. Det ger mig tankar och tid för reflektioner, ett sätt att bearbeta det som varit. Jag kan idag se hur sjuk jag varit i mitt medberoende och hur det påverkat mitt liv på alla plan. Allt är inte snyggt och jag kan nu se varför andra har varit arga på mig när jag försökt kontrollera olika situationer, hemma, på jobbet, i livet. Det har varit svårt och smärtsamt. De förstod inte att jag var sjuk, hur skulle de kunna?? Det är inte direkt stämplat i pannan. Jag har ett tungt bagage och jag jobbar på att lätta på vikten, varje dag. Men jag har långt kvar innan jag är läkt. Fortfarande är min katastrofberedskap alldeles för hög. Jag kan få panik på nolltid om jag tänker på min dotter och familj när de är ute och reser långt med bil, är ute till havs med båten. Jag måste tvinga bort de tankarna för att inte tappa det helt. PTS.. Jag borde söka hjälp för mina trauman (det är där mitt missbruk har kommit som en falsk räddare genom åren) för att komma vidare. Motion är bra, men räcker inte långsiktigt..
Nä nu vill min hund ut, han står typ med benen i kors :)

Tack för ditt inlägg i min tråd.
Igenkänning betyder mycket för mig på resan.Då slipper jag känna mig konstig,annorlunda i mina tankar och då blir jag mindre orolig.Jag upplever dig och flera här på forumet som trygga och stabila.Jag undrar om jag kan få rådfråga dig om en sak kring det nyktra livet?
Tack från Pilla

Måste bara skriva att det är en stor lättnad ändå att vi snart är skilda på pappret också.

Han har ju också ett spelberoende som jag upplever det och det har varit lite skrämmande att vara gift med någon som ställer till sin ekonomi så mycket. Nu lever jag fattigare som ensamstående men slipper oroa mig för hans pengar. Eller fortfarande kan det påverka mig och gör det ju rent praktiskt eftersom jag drar lasset kring barnen på ett annat sätt. Men däremot tänker jag att om jag nångång köper en stuga eller liknande så är den bara min. Den kan inte tas ifrån mig. Och ärver jag något så är det mitt. Alla sådana saker känns skönt nu.

Det känns som jag steg för steg börjar äga mig själv och mitt liv...

Jaa miss lyckad, det är ju rätt att de själva får ansvara för sina relationer. Jag kämpar ju fortfarande för att de ska få mer tid med honom osv men jag börjar väl inse att det inte går att göra det åt honom. Han får tillfällen serverade men inte ens då orkar han anstränga sig helt och hållet. Och min ork är inte oändlig. Särskild inte efter all besvikelse.

Det finns många kvinnor som lever som jag. Som den enda av föräldrarna som aktivt arbetar för att barnen ska leva gott. Jag upplever att män som just mina barns pappa tänker att det hela tiden finns ett "sedan". De tänker att senare ska de börja prioritera annorlunda. Sedan. Sedan. Snart. Men åren går och chansen försvinner tillslut. Och framför allt blir relationerna helt raserade för varken fruar eller barn orkar leva sitt liv i en väntan på att bli prioriterade.

De gånger jag får skuldkänslor över att han lever ensam så skulle det egentligen kunna räcka med att tänka på den här semesterveckan. Han hade en chans att ha sju dagar av total kvalitetstid med oss men tog den inte. Det är alltså väldigt självvald ensamhet? Eller? Ahhh varför sårar det mig ens?! Varför bryr jag mig? Jag har nog djupare sår än jag förstått.

Igår försökte jag nå min ena som på telefonen i ungefär en halvtimme. Han var hos de bekanta här. Jag blev helt uppstressad och arg över att han inte svarade. Insåg då att det hade med mannen att göra. De enda gångerna jag förut ringt någon många gånger i rad utan svar är ju när jag ringt honom när han inte kommit hem på ett dygn eller kommit hem när han lovat. Då kände jag att det egentligen är bra att han inte är med oss. Jag behöver ju detoxa från honom.

Mitt önskemål inför nästa sommar är att jag kommit längre i min detox. Det blir spännande att se vad ett år till kommer att göra. Önskar honom givetvis all lycka i livet på riktigt men jag önskar också att hans påverkan på mig ska ha minskat.

Kram igen ❤️ skriver kanske igen senare. Antar att några dagar nära naturen och borta från vardagen sätter igång nåt inom mig. Processar saker tror jag. Inte minst för att jag har slutfört skilsmässan också precis innan vi åkte.

Fina och konstruktiva tankar❤️..Tror att som hos de flesta beroende, att ditt ex har huvudet fullt av tankar kring alkohol..Därför omöjligt att vara en bra förälder..Sen verkar hans vilja att ens försöka, vara väldigt klen..Jättebra att du orkar stärka barnen kring deras funderingar..Jag fick alltid ”stötta” exets pappa-roll, men har lagt ner det..Tänker att han är den vuxna, och därmed ansvarig för sina relationer, och sin framtid med sina barn..Kram❤️

Vad skönt med en bättre dag. De brukar komma som present efter de riktigt usla. Jag skrev lite i min tråd om detta att hitta alternativ till alkohol för att ”sätta punkt”. Programmerade till det ju. Sannerligen slutar inte jobbet med att hålla sig nykter, å andra sidan är det meningsfullt och utvecklande vilket inte kan sägas om fylla.
Ha en fin kväll med din mamma!

Tack vakna vacker och miss lyckad ❤️

Vi åkte själva. Men dagen efter kom han ändå... Och stannade en natt. Han skulle komma tillbaka men gjorde inte det. Dagen och natten han var här var trevliga. Men den här attityden av att komma och gå som man vill funkar inte. Kanske om man är ett kompisgäng där det alltid finns nån annan att hänga med medan man väntar på den andra. Men i en familj, nej!

Jag märker så tydligt hur vi glider ifrån varandra. När vi pratade vid maten på den soliga uteplatsen svarar han knappt på det jag säger. Det är inte speciellt ovant men jag är ovan vid att känna att jag skiter i det. Vill han inte prata så fine. Förut stack det till i hjärtat.

Var det vårt sista försök att leka familj? Tolererar jag nånsin igen att han ens kommer eftersläntrande sådär? Ja jag antar jag måste tåla lite för barnens skull.

Min ena sonen var låg igår. Jag fick inte ur honom var det var. Senare på kvällen sa han att han är så ledsen över att hans pappa är en så dålig pappa. Jag kunde se att en dag och en natt här var bra men sonen såg mest det faktum att han inte ville stanna kvar sedan.

Min familj kom hit en dag också. Min svåger lekte med barnen och min andra son frågade mig "när vi var små... Brukade pappa göra sånt här med oss? Jag bara undrar liksom om vi var en sån familj som gjorde sånt?". Alltså herregud. Mitt barn. Han tänkte att han kanske bara glömt bort det. Men i själva verket har det knappt hänt.

En annan kväll fiskade vi här. Några bekanta som också semestrar på samma ställe lånade ut fiskespön och visade dem hur man gjorde. Då sved det i mig igen. Barnens pappa fiskar jätteofta. Han har kunnat försvinna ett helt dygn för att fiska. Men han har inte lärt sina barn hur man gör ? Nån enstaka gång men inte så ofta att de lärt sig så att kunskapen sitter.

Jag försöker att inte prata illa om honom men när barnen själva söker bekräftelse på det de känner kring honom som pappa så måste jag ju svara. Jag försökte säga att det var ju bra att han kom litegrann i alla fall men det svaret blev bara dumt för då lämnar jag sonen ensam kvar med sina känslor av att det inte räcker. Så jag håller med honom och låter honom veta det.

Jag tror att mannen kom hit för att han var full en kväll. Och i den fyllan kände han sig plötsligt ensam. Bodde vi ihop hade den kvällen förmodligen varit en sån kväll då han rycker upp sovsrumsdörren för att kasta ut mig för att själv få sova med barnen. Men nu bestämde han sig för att åka till oss istället dagen efter. Och jag antar att när han var här så var det inte tillräckligt för att vilja stanna kvar. Här är det spartanskt och inte så bekvämt och dessutom alkoholfritt.

Jag tänker positiva saker om honom samtidigt som jag skriver. Tänker på de saker han gjort bra. Men en vän till mig fick mig att inse att jag verkligen är tacksam för så lite. Att t.ex spela fotboll med sina barn en gång per år är inget att få diplom för. Om man jämför mitt och hans föräldraskap kan man knappt tro att vi har gemensamma barn. Ibland får jag tolka barnens beteenden åt honom för att han inte fattar varför de gör vissa saker. Han känner dem inte.

Nu ska jag ge barnen lite mat ❤️ kram!