Senaste kommentarerna i forumet

Bra gjort att reda upp bland konflikter, så härlig känsla efteråt! Skönt att du börjar känna dig fräschare på morgonen oxå. ?

Älskar oxå böcker, finns inget bättre än att försvinna in i en helt annat värld!

Hoppas du får en skön morgonpromenad och en härlig dag! ?

Logga in på ett AA online. Värt att pröva / mt

Det är ju det som kan vara svårt..Vi är alla olika, trots att grundproblematiken är densamma..Att ta bort en substans som man kanske inte kan låta bli just för att vi är beroende, är ju jätteklokt..Att låta den finnas i sin närhet när det finns risk för intag är oklokt tycker jag..Man kan jämföra med andra droger..Om någon vill sluta med tex amfetamin, så är det ju bra om det inte finns i hans köksskåp..Alkohol=sinnesförändrande substans, har fått en alldeles för naturlig plats i våra hem, och i vårt samhälle..Hoppas du får mycket sol och bad i sommar Fibblan, och att du njuter av det nyktra livet..????..Kram..

Hittade också denna tråd nu som jag glömt..Ska läsa den själv nu..Känns bra att gå igenom hur jag tänkte då..Ha en fin dag..???

Dag 5

Idag, blir det inget alkohol för mig, det har jag bestämt nu. Punkt.

Jag vaknade en mer normal tid (för mig innebär det runt halv sex...) än igår. Lite tung o trött i huvudet, men inte som tidigare morgnar, ett litet gott tecken.

En reflektion från besöket o middan hos föräldrarna (med bror), jag var lite småstingslig ibland kände jag. När jag insåg att jag kanske var lite irriterad så betraktade jag känslan lite och bestämde mig att inte agera och spinna på den, utan försöka prata och vara normal och trevlig. För jag var ju inte alls arg på min mor eller så. Speciellt som det hon frågade var mer ”vad ska du göra i morgon?”.

Jag ska låta mig vara som jag är, inte försöka smärtlindra med det jag vet hjälper för stunden. Någon annan här slutade både med A och snus samtidigt, det vågar jag inte göra, även om jag vet att det hade varit jättebra för humöret att även bli fri från den drogen. Det får bli lite senare när det här fungerar lite stabilare. Fördel nu är ändå att det går betydlig mindre snus :-)

Var igår förbi hos en kompis som jag haft lite dispyter med som gjort att vi nästan tappat kontakten för vi har haft ett antal diskussioner via sms där vi haft olika åsikter som gjort att jag ledsnat. Jag bestämde mig för hälsa på kompisen och sitta på uteplatsen och prata, även lite om det vi bråkat om. Utan att bråka. Man måste ju inte tycka exakt likadant i exakt alla saker. Kan vara kompisar ändå. Det kändes jätteskönt efteråt, som att en av stenarna som ältar runt i huvudet försvann :-)

Jag har ju massa böcker av olika sorter som ligger och skriker på att bli lästa, eller viskar åtminstone. Jag skrev häromdagen att jag började läsa en roman (först på mycket länge). Och nu har jag verkligen börjat sluka den, det känns skönt, som ”förr i tiden”, när jag kunde ligga, sitta och läsa böcker i timmar. Drogerna tog ifrån mig den vanan också tror jag. Eller, jag bytte ut det mot droger. Kan ju förstå att jag har varit på ett sluttande plan länge, där jag bytt ut mycket mot ruset. Skulle nog mycket väl kunna slutat riktigt illa. Det har väl egentligen gjort det. Botten.

Skönt jag är här igen. Och skönt det är dag 5 nu. Boken kommer ta slut, men det finns fler, och jag kan nog gräva lite i min historia och hitta andra aktiviteter som jag tidigare tyckte om, att göra själv eller med vänner.

Nu sitter jag här med morgonkaffet, och lyssnar på väderleksrapporten på radion. ”Fiskebankarna, syd utsira, tidvis regn, måttlig sikt”. Skönt att väderleksrapporten låter likadant varje morgon hela året ;-)

När jag piggnat till lite mer ska jag ta en morgonpromenad till skogen och köra ett kortare joggingpass. Ute är det mulet och svalt. Exakt hur dagen utvecklar sig sen vet jag inte, men jag ska hålla mig lagom sysselsatt. Och jag ska inte dricka.

Jag förstår kanske lite varför du hatar dig själv, men vad skulle du ha tyckt och sagt om någon av oss andra gjort exakt samma sak? Efter 5 års nykterhet... skulle du ha sagt det du säger till dig själv till npgon av oss andra.

Jag tycker att du ska ägna energin åt att utröna varför och när istället. Och vilka tecken du ska leta efter. Du har gått igenom många jobbiga saker utan att ta till alkohol. Och nu kom det... du var mentalt slutkörd skrev du. Just det där känner jag igen. Du klarade dig igenom många svåra situationer tidigare i år. Men den här gången gick det inte. Just det där med mentalt slutkörd känner jag igen. Har också trillat dit exakt då och jag har såklart inga lösningar. Men alkohol ger energi, det kanske var just det du var ute efter.
Så minns nu 5 nyktra år som har varit allt annat än okomplicerade och 3 onyktra dagar. 1822 nyktra dagar. Såhär i efterhand kanske du kan se varningstecknen. Då lär av det hr istället för attackdykare dig själv. Det är mänskligt att inte alltid lyckas.

Har varit nykter i tre år nu. Jippie. Men ångesten fanns fortfarande kvar förra året, så jag slutade med alla koffeindrycker då jag kände att det ökade stress och ångest. Och det har jag klarat.

Tyvärr är Ångesten kvar. Istället missbrukar jag mat, porr och sömnvägran. Så nu ska jag ta bort porren ur mitt liv och försöka verkligen prioritera sömnen. Den ser jag som nyckeln till ett bättre liv. Vi hörs om ett år!

Försök att släppa hatet, du blev lurad av ditt beroende, det händer, du lyckades häva återfallet, och nu vet du med säkerhet att ett glas aldrig fungerar. Hur skulle du tänka om en vän till dig gjort samma sak, skulle du hata honom/henne? Det tror inte jag, jag tror du skulle peppa och stötta. Varför skulle inte du vara värd samma omtanke? Ta hand om dig nu och se framåt..

Jag har vid några tillfällen känt att det skulle vara gott med något att dricka. För ett par dagar sedan var vi några som var ute och åt middag på uteservering. Några i sällskapet drack öl. Jag drack alkoholfri öl. Igår ex. grillade vi och jag hade köpt alkoholfri öl. Ärligt talat är inte alkoholfri öl lika gott som med alkohol och jag kände in vid dessa tillfällen om det skulle vakna något ha-begär efter ”riktig” öl, men nej. Jag var fullkomligt nöjd med mina alkoholfria alternativ. Inget alkoholsug alls. Idag hände det däremot något speciellt..

En person inom familjen skulle firas och alla samlades vid lunch för mat hos dennes föräldrar. Med var min sambo, syskon och syskonbarn samt en till familj som inte jag personligen känner men som står personen som skulle firas nära. Plötsligt delas det ut ett glas med bubbel till alla vuxna och cola till barnen. Det var inte riktigt läge att tacka nej till glaset och börja med en utläggning om att jag hellre ville ha cola att skåla med utan att dra precis allas uppmärksamhet till mig, så när det kort därefter var dags för en skål så skålade jag med prosecco och tog en sipp. Sekunderna efter var väldigt långa. Jag fick en kort stund av inbördes panik och kände hur irritationen växte. Vad skulle hända nu? Är jag en av de som fullkomligt spårar vid minsta vittring av alkohol, skulle alla insikter och beslut jag ägnat mig åt sen jag bestämde mig för att inte dricka vara förgäves? Och varför i helvete blev man inte tillfrågad om vad man ville ha i glaset när det skulle utbringas en skål. Jag satt bara kvar och kände in vad som hände. Efter en stund började pulsen återgå till ett normalläge och jag kände, ingenting. Tog med mycket eftertanke en till sipp för att se om min första reaktion hade sabbat för den rationella hjärnan att fånga upp någon signal som jag borde ha registrerat för att förstå helheten. Men nej. Det var gott, det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag hade absolut inget behov av att dricka upp resten av glaset. Jag lämnade kvar glaset med resten av innehållet (vilket var nästan ett fullt glas) på ett bord och förflyttade mig till ett annat rum. När jag blev tillfrågad om jag ville ha mitt glas jag hade ställt ifrån mig, svarade jag, nej det är bra tack. Under hela lunchen stod flaskan på bordet med en knapp armslängd från mig, men jag var nöjd. Drack vatten och kände ingen avundsjuka på de som drack av vad som för inte alls så länge sedan var den dryck jag hade valt i första hand i nästan alla lägen. När eventet var överstökat, jag var på väg hem och kunde slappna av igen gav det tid för reflektion.
1. Jag verkar alltså kunna leva ett fullt lyckligt liv utan alkohol utan att det känns som att jag måste ge avkall på något.
2. Det kommer mest troligt att dyka upp fler situationer där jag från ingenstans får ett glas med alkohol i näven utan att jag bett om det. När jag nu med vakna ögon ser alkoholkulturen, inser jag att den är överallt. Nu vet jag däremot att jag inte behöver få panik, bli irriterad eller tänka att jag behöver dricka något bara för att det serveras.
3. Vin, öl, bubbel. Det är gott. Dock inte så gott som jag mindes det. Och det beror helt enkelt på att jag förut även blev berusad. Utan berusningen tappar det liksom några lager av sin ”godhet” och blir rent krasst rätt ovärt att dricka. Det är fortfarande skadliga substanser även om det bara är ett glas, och det helt onödiga kalorier.

Så även om jag har läst om personer som lärt sig dricka i måttliga mängder och funderat på om det skulle kunna vara ett alternativ även för mig, så väljer jag istället att hålla mig till originalplanen vilket är att inte dricka alls. Och nu börjar det faktiskt kännas som om det är ett beslut jag tar för att jag vill, och inte ett beslut baserat på att jag måste.

Fick nog skrivit i en tråd du inte längre använder dig av, men skrivandet för mig var även det hjälpsamt och gör att min hjärna fått bearbeta tankar och känslor kring just att aldrig få ett återfall ?

Tack miss lyckad för att du delade inlägget om din nära anhöriga i en tråd. Det var en ledsam läsning då jag kände igen mig i din anhörigas situation. Jag har tagit beslutet om att vara nykter förut och varit det under mer än ett år men båda gångerna har jag fallit dit när jag varit med nya människor som köpt alkohol till mig, den här sista gången alltså den gång jag är på nu, min tredje nyktra gång har varit den tuffaste, mina fyllor har varit dom värsta som har lett till mitt ny nyktra liv. Jag blev glad och samtidigt rädd och ledsen när jag läste ditt inlägg, jag har varit nära att fördärva mitt liv och börjar jag dricka igen gör jag nog det till sist, så igen, du anar inte vad ditt inlägg gjorde med mig idag, bara fick mig att inse att jag aldrig kan börja dricka igen! Så tack, det är jag dig evigt tacksam för om ditt inlägg just har räddad livet på mig och min nyktra resa och beslut ???

Om någon närstående kan hålla sig ifrån ett missbruk och beroende genom att skriva och läsa på ett forum så är det väl suveränt..Sen hur öppen man är när man skriver är ju olika..Jag har sagt till anhöriga att jag läser och skriver här..Har också funderat på att visa vissa delar av min tråd till min kille när tiden är mogen..Om han vill..Alla frågor i relationer kan man vända på..Om din fru skulle varit i din situation, och du misstänkte att hon var ute på dejtingsidor, hur skulle du vilja att hon gjorde för att du skulle känna dig trygg? Fundera några varv, och gör det bästa av situationen som gynnar er..Nykterhet och ärlighet hänger ihop tror jag..Kram..

Det är bara beroendehjärnan som vill ha sin kick!!

De flesta dagar är bra, riktikt bra. Jag kan njuta av det lilla och är ute nästan hela dagarna i trädgården, i skogen, går långa promenader, ligger ute under segelduken i min hängmatta och läser deckare och romance böcker. Riktiga böcker i pappersform. Vill inte läsa i plattan eller lyssna på ljudböcker. Lyssnar jag i lurarna somnar jag bara. Men idag kom suget på em. Kom på att jag planerar för inköp av vin. Hm, i morgon är en ny dag och suget är antagligen borta. Jag tror inte att det är ett beroende sug, det är mer den där härliga myskänslan. Den där känslan som infinner sig före.... Det är som med fester eller resor. De är oftast mysigast i planeringsstadiet och behöver inte genomföras. Jag behöver inte ta det första glaset.
ikväll har vi ätit gott och druckit varsitt glas a-fri öl och sen efter diverse fix i köket såg vi en film med lite snacks och bubbelvatten. Redan vid middagen hade jag glömt tankarna på vin. Det är tanka och jag kan välja att inte agera på dem. En dag i taget....

Är jag varje dag...vet ju hur fort det kan vända och hjärnan försöker få en att börja dricka igen.
Den här helgen har varit väldigt lugn...fick värmeslag i fredags så jag har fokuserat på att få i mig vätska och att bara ta det lugnt.
Känns lite konstigt att just nu så är jag ensam kvar från min behandlingsgrupp som går på eftervården...är så tydligt att man måste vara helt ärlig mot både sig själv och andra för att det ska funka.
Samtidigt som jag tycker det är tråkigt att dom andra fallit bort så försöker jag att inte engagera mig så mycket i om dom kommer till mötena eller inte...jag tar hand om mig själv, det är så otroligt viktigt för mig att fortsätta jobba med min nykterhet, och livsglädjen jag har återfunnit vill jag aldrig mer bli av med.

Jag har hamnat i en situation där jag blir arg och stör mig så ofantligt på människor, och det har helt ärligt fått mig att trilla dit igen fler gånger än jag vill. För energitjuvar borde inte få ta av min energi, men jag antar att jag inte riktigt har verktygen för att faktiskt hantera problematiken.

Problem 1.
Min pappa dog väldigt hastigt och oväntat i slutet av mars. Jag har haft problematik med depression och ångest (och alkoholmissbruk) men upplevde att jag kunde hantera det bra, till viss del åtminstone.

Det egentliga problemet:
Jag begravde min älskade pappa efter lång väntan för någon vecka sedan, det var en fin begravning. Men efterspelet blev något annat.. en av pappas kusiner började höra av sig till min syster, anklaga oss för att ta ifrån honom möjligheten till att sörja för att han inte var inbjuden till begravningen (coronabegränsningar), sa att vi var gudinnor och småpåvar som tror oss ha rätt att ta ifrån honom det och var extremt hotfull, otrevlig och jag allt mellan himmel och jord. Sanningen om relationen är att pappa klippte banden med denne kusin för 10 år sedan och har vägrat att återuppta kontakten, så för oss var det ganska självklart att han inte var någon prioritet i en stor släkt. Men han har därefter gått berzerk.

Men jag blir irriterad, hur fan kan man prata med en sörjande dotter på det viset? Och mitt problem är ju att jag vill lägga mig i, och när jag blir allt för konsumerad i sådant så faller jag inte sällan bort från min målbild när saker blir för känslomässigt, jag blir arg och irriterad, och sen är ekorrhjulet igång. Och jag vill kontakta den där idioten vilket jag egentligen vet är det sämsta jag kan göra, för då får han ta än mer av den energi jag har.

Jag kommer säkerligen återhämta mig om en dag eller två, från att jag har börjat dricka igen, för jag har bestämt mig för att jag inte vill leva såhär. Men jag är frustrerad över att jag inte kan hantera motgångar, irriterande människor och problem på ett bättre sätt än att köpa alkohol, konsumera den och slutligen allt för ofta bli rabiat.

Jag har även börjat stöta bort mitt stora stöd i livet, min sambo. Inte för att han irriterar mig, utan kanske mer för att jag insett att vägen tillbaka är tuff och hård och att jag inte vill utsätta honom för det. Jag har dragit upp och isolerat mig i stugan, långt bort från ett systembolag, men också långt ifrån mitt stöd. Som jag just nu bara bråkar med, är känslan.

Jag hatar mig själv så in i helvete. Hur kunde jag vara så dum att ta första glaset? Sedan råsupa i tre dagar? Drack ju sprit som om det vore cola. Jag hatar mig så mycket för det jag gjort och min känsloliv åker berg- och dalbana just nu. Grrrr jag är så irriterad. Jag har lust att lämna detta liv för de sälla jaktmarkerna. Det kommer jag ite göra det lovar jag för då hamnar min familj i mer elände. Så mitt liv börjar idag med en helt ny inriktning.....

Du är en riktig förebild. Vill traska i dina fotspår?‍♀️?‍♀️

Tänkt på att jag vistas här på forumet, varit mycket men mindre nu. Om jag skall berätta för mina barn och min man.
Inte gjort det. Vi har gett varandra stor frihet från början i vår relation, jag är den otrygga pga otrohet i mitt tidigare äktenskap i flera omgångar. Jag frågar rakt på ifall jag är orolig... det funkar då han är trygg.
Funderat på om det gagnar ens familj att läsa det man skrivit här. Denna sida är viktig. Tacksam jag med!

Brukar alltid tänka att jag hamnar på samma punkt där jag var när jag slutade om jag börjar dricka igen?
Så bra gjort av dig att komma upp ur diket och fortsätta nykterheten?

Grymt jobbat!

Tack för allt stöd i min tråd med!

Jag kör nog nån mitttemellan-variant, dvs säger att jag läser på ett a-utmaning/forum (sant ju) men inte så ingående om min egen tråd eller så. Min man är ju van vid att jag kollar/svarar på mail/slack typ alltid. Läser också om trädgård, nyheter, Storytel så han märker nog inte så stor skillnad och har inte frågat så mkt. Jag tror aldrig han skulle vara så nyfiken att han gick in och kollade, men är såklart intresserad när/om jag berättar.
Vi pratar en del om nykterheten (min) men inte så mkt om livet här. Jag känner mkt starkt att detta är mitt eget, och att det ska vara så.
Kram T. Såg just att det bara är en vecka kvar till nästa datum. Läste det där om app i ngn tråd, men jag har ju dig! ?

Tack för kommentarerna! Jag har inga problem med att berätta för henne att jag skriver här men vill inte att hon ska läsa hela min tråd och alla kommentarer jag har skrivit hos andra. Hon skulle ju lätt lista ut mittt nick med tanke på mitt ” fiskeskrivande” , skaffa en inlogg och kunna läsa allt jag skrivit hos andra, känns sådär. Känns som hon är för nyfiken och inte skulle kunna låta bli att läsa även om jag säger att hon inte får. I grund och botten litar hon nog inte på mig pga allt mitt ljugande och smusslande förr. Men jag kan ha fel. Jag avvaktar nog ett tag till med att säga något. Återigen, tack för input!!?

Kram

Berätta om forumet i generella termer. Att det funkar som en dagbok och att du har fått forumvänner i liknande nykterhetsfas som du.

Att det är viktigt för dig att skriva och läsa dagligen, både för din egen skull och andras. Att du vill veta hur dina forumvänner mår.

Några detaljer eller att hon ska läsa det du har skrivit behövs verkligen inte, det måste få tillhöra din privata sfär.

Styrkan i detta forum är ju att det är anonymt - och att man kan skriva om allt som skaver av den anledningen.

Ve och fasa om hon tror att du nätdejtar, det vore ju katastrof. Det måste du genast motverka att hon tror genom att berätta sanningen.

Kram ?

Jag håller också med ovanstående skrivare ? tycker att det kan vara bra att berätta för din fru att du skriver av dig på ett ställe med andra i liknande situation som du har, att det hjälper dig att hålla dig nykter och att du också samtidigt hjälper andra att vilja fortsätta hålla sig nyktra (som mig tillexempel)
Men jag tycker inte du behöver berätta vad för forum det är om du inte vill, jag kan förstå rädslan i att någon du känner som din fru ska läsa allt som du skrivit; det är ju så privat det vi delar med oss här och jag hade inte själv velat att mina närmaste skulle läsa allt som jag har skrivit. Men berätta att du finns på ett forum som hjälper och stöttar; det har jag gjort men sen inte involverat eller sagt mer än så!
Hoppas du kommer fram till något som känns bra och rätt för dig, lycka till och jag vill så gärna att du ska finnas kvar här och motivera bland annat mig med dina nyktra inlägg ???

Ett klokt beslut aeromagnus.