Senaste kommentarerna i forumet

Stort Grattis

Underbart att höra, och vilken sporre detta blev för mig!
Gratulerar å det varmaste!!

???

Femfaldigt hurra för dig och din forumsyster Se klart idag ?

Kram ?

I dag firar jag fem månader utan att ha druckit en droppe alkohol. Mår bättre än någonsin, vill aldrig börja dricka igen och är otroligt tacksam för att ha kommit hit.?

Ser att det ramlar in en ständig ström av nya kämpar här på forumet och vill bara säga till alla. Det går att sluta, det är svårt i början, man måste ha tålamod och kämpa. Men det är värt det, så ofantligt mycket värt det. Så ge inte upp!?

Ha en bra bra dag !

Kram

Fint att höra ifrån dig! Du verkar vara vid gott mod, det gör mig glad☺️!
Lugn och accepterande kring alkoholen, som du håller på en minimal nivå, vad jag förstod det som. Och att det får vara så just nu.

Jag tänker också att det krävs både inspiration och energi för att ta tag i rensning hemma??! Ut med gammalt, inte in med nytt ?! Jag önskar jag kunde smittas av den lusten att rensa hemma hos mig..?. Men jag puttar det ständigt framför mig..?. Tänker varje år att regniga dagar på semestern ska ägnas åt detta. Men samtidigt får jag mer lust att ta tag i saker när solen är framme. Samtidigt som den lusten vill jag knappast ägna åt resning då. Alltid finns det något skäl att undvika det..?. Men jag tror liksom du, att det skulle kännas fantastiskt skönt efteråt☺️!
Lycka till med projektet i helgen ?! Och ha en fin dag ????!

(Kanske jag ska börja med en badrumslåda..ngt väldigt lite, väl avgränsat projekt..??)

Stor kram ?!
/Fibblan ?.

Nej, rubriken syftar inte på Sofi Oksanens fantastiska bok utan just nu min egen "dödstädning"

Varje gång jag har fått på mitt ansvar att avveckla eller rensa ut någon äldres hem så lovar jag mig själv att aldrig spara på så mycket papper och meningslösa saker!
Varför samlar man på sig så mycket?!?
Så jobbigt det blir för de anhöriga den dag man inte finns längre.

Nu i detta fallet finns ju personen kvar men kan inte kommunicera så det är nästan ännu värre. Nu ska vi fatta beslut över huvudet på någon...☹️
Hursomhelst så blir denna helgen en utrensningshelg för min egen del. Helt osentimentalt ska jag välja vad som ska slängas denna gången.
Det ska bli skönt??, lite som att rensa hjärnan också ?
Tänkte på det häromdagen, vi rensar ju våra datorer från allehanda cachefiler regelbundet så datorn ska jobba bättre.
Så det är ju logiskt att vi måste göra det med hjärnan också?

Förövrigt så håller jag kollen på alkoholen. Inte så att jag är helt vit men är väldigt måttlig och det är dessutom sällan det händer... just nu accepterar jag detta.
Jag bidar min tid som det heter...?
Önskar alla en fin nationaldag☀️??
Kram ?

Hoppas du mår bättre snart ??

Kram ?

När jag tappade träningen en period, berodde det på utmattning. Jag insåg att jag grät och tränade samtidigt!
Då insåg jag att det var dags att lyssna på kroppen också.
Jag har kroniska smärtor pga. Skador i ryggen.
För att sedan komma igång tog jag små steg med hjälp av fysioterapeut.
Nu har/hade jag börjat se min träning som " mitt jobb" . Jag bara gör det, samma dagar och tider,utan att fundera. Det funkar för mej!
Styrketräning 1 timme på hyfsat tung nivå efter mina förutsättningar. Mest med fria vikter. Så min träning kan mycket väl " flytta hem"
Jag tränar alltid ensam dessutom, så det är bara rutinen som ska klicka igång igen.....
Hur svårt kan det va??️‍♂️

Vad glad jag blir för dig och din son. Vilken fin relation ni har. Och en superbra motivation för att hålla dig nykter ❤️

Jag tror inte att jag har inte sett det i lägger förut, måste ha missat det. Vi jämför oss alltid med alla andra och det är ett problem för det är ALLTID någon som är värre än oss, men också ”bättre” än oss. ”Jag behöver inte sluta dricka - kolla på den där personen som har mycket större problem än mig” eller ”jag har bara några nyktra dagar - kolla på den där personen som har flera år. Det kommer aldrig gå”. Har jag tänkt en del gånger...

Ett problem är någonting som vi försöker lösa. Genom att sluta dricka eller förändra sitt drickande så försöker vi lösa det problemet. Därav är alla som funderar på sitt drickande, och speciellt människor som söker sig hit, problemdrickare - enligt mig.

Charlie70 man kan inte annat än att beundra dig:) Du är så imponerande!

Önskar dig en jättefin helg:)

kram

Du skriver alltid så klokt och så ärligt! Ja...vi är här allihop av en anledning...vi har börjat fundera över våra alkoholvanor eller annars så vet vi redan...vi är i ett beroende. Och, precis som du skriver Vinäger...det kan gå så fort...och vi alla kan hamna här det finns liksom inget undantag.

Önskar dig en fin helg och allt gott till dig!

Kram:)

Kul med en träningskompis Bestemor! Jag har läst lite i dina trådar nu och lämnade ett svar i en av dem. :-)
När vi ändå är inne på träning, igen... så fick jag en ganska vacker bild framför mig när jag körde hem från gymmet sist. Hade haft ett sånt där bra pass, när saker stämde och jag var fylld av motivation och hopp efteråt.
Jag tänkte på liknelsen med den svarta hunden. Precis en sån hund som jag har (i huvudet). Han går där med mig, varje dag vid min sida, jag blir inte helt av med honom. Han får gå där vid min sida, och då och då när det blir tyst och jag inte gör något särskilt så sätter han sig precis framför mig för att visa att han finns kvar och söker uppmärksamhet. Jag tittar på honom lite men sen går jag vidare och han följer efter lite på håll, ibland närmare. Jag börjar äntligen inse att det faktiskt går att leva även om han ständigt följer mina steg. Det är vackert på något sätt att föreställa mig själv gå i kvällssolen med min hund bredvid, som bara jag ser. Vi går vidare, dag efter dag, tillsammans men fortsätter framåt <3

Kram

Såg att du kikat in i min tråd och letade en träningskompis! Jag är tyvärr inte superaktiv här på forumet längre men jag kikar in med jämna mellanrum och uppdaterar min tråd som en liten dagbok och ibland svarar på lite annat :-)
Har läst en del i dina nyaste trådar och vi har det uppenbart gemensamt att köra med "all in" eller "krasch-läge". Det låter ändå som att du tränat länge och massor och har mycket mer erfarenhet än jag..
Min sista krasch i höstas som blev krascharnas krasch fick äntligen mitt liv att vända och jag lyckades sakta med säkert hitta en liten balans att vila mot och bygga nått på. Denna balansen började med träningen som jag strävat mot att hitta hela mitt liv.
Ur eget perspektiv kan jag bara säga, bromsa, bromsa, bromsa. Vi måste träna på att bromsa i tid, lära oss ta paus och sedan hitta gasknappen igen. Jag tror det är det vi är rädda för när vi inte vågar släppa gasen, att vi inte hittar den igen, på länge. Men det gör man, när man börjar ta hand om sin kropp och för mig är träningen fogen mellan plattorna, den som gör att jag hittar gasen igen, att den lilla nedförsbacken tar slut och jag börjar jogga uppåt igen.
Nu vill jag inte ge massa "tips" eftersom jag förstår att du har mycket erfarenhet av träning, men jag skulle säga att min lösning var att börja om från början och lära mig bromsa. Lära mig att älska och längta till träningen, låta det gå ett par dagar och förstå att kroppen behöver massor av återhämtning när man precis börjat träna igen efter ett längre uppehåll. Se träningen som ett livlångt projekt, inte som en maximal quickfix!
Mitt upplägg: Börjat med två dagar i veckan, som är hugget i sten. Inget kan komma i mellan. Kvällsmöte på jobbet? -Kan inte, jag tränar... Umgås med vänner? -Kanske senare jag skall träna först. osv...
"Träna" på att återhämta och koppla av efter träningen. Våga möta det där suget av vin, som är så svårt att sätta ord på. Bara känn på det och bli vän det. Hur mycket sitter i huvudet och hur mycket sitter i bröstet. Går den där ångestklumpen i bröstet att lätta lite med några djupa andetag? Sen fundera på vad du skulle vilja göra istället, kanske går det att göra även om den där klumpen sitter lite kvar?

Förstår att stängningen av gymmet känns tungt! Vad brukar du göra när du gymmar?

Kramar

Jag blir lika berörd varje gång jag läser detta inlägg. Det är så bra skrivet. Enkelt och nära på samma gång. Tack! ?

Tack mina fina vänner. Det värmer att gå in och läsa era inlägg. Fortsätter att ligga lågt, sparar på krafterna. Mår förhållandevis ok.

Orkar inte kommentera hos er andra ännu, men hejar på er alla. Ni är så bra.

Väljer dock att ännu en gång kopiera in mitt inlägg angående beroende. Då jag fått fått bra respons förstår jag att texten uppfattats som viktig.

"Vad är ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er"

Ja det farliga kommer ju när minnet börjar blekna, och känslan man hade där i avgrunden....detta forum funkar lite som aa, man blir påmind hela tiden och man tar rygg på dem som gått före, en dag i taget. Kram Jullan

Åh, vad roligt ??????

Ser fram emot att läsa inlägg om aha-upplevelser som utbildningen ger dig.

”En bra plats i livet” låter som en oerhört livsbejakande tanke ??

Kram ?

Jag känner igen känslan. Att vara den som oftast hör av sej. Att fundera över om mitt behov av vänskapen är större än den andres...
Det finns till och med i relationen med min man. Jag upplever att jag alltid "jagar" honom och vill mer. Mer sällskap. Mer bekräftelse. Mer närhet.
Jag tycks aldrig bli riktigt nöjd.
Jag har lätt att känna mej förbisedd och är ständigt rädd att bli oviktig.
Ibland undrar jag om mitt sätt att uttrycka känslor, glädje, tacksamhet osv. gör människor osäkra?
Eller om mitt sätt att vara gör andra lite obekväma?
Min man är definitivt obekväm och känner sej jagad. Men även otillräcklig.
Att vänta in, som du säger, det får nog även jag jobba på!
Hur går det för dej?
?

På utbildningen,så till hösten är det dags att sätta sig vid skolbänken igen....är så grymt peppad inför detta.
Att få möjlighet att hjälpa andra som har det jobbigt har varit en dröm för mig i många år,men jag var tvungen att ta tag i mitt eget liv först.
Just nu känns det som att jag är på en bra plats i livet,valde att sluta med godis för ett tag sedan,mest för att mitt beteende runt socker är precis likadant som med alkohol,jag vill inte byta ett beroende mot ett annat.
Mötet på AA var otroligt givande igår, mår så väldigt bra av att både få dela med mig av egna erfarenheter och att ta till mig av andras...
Hoppas alla får en underbar helg!

kommer på att jag inte alls tänkt på att jag har strategier och verktyg klart för mig om jag skulle få tanke på att dricka igen.
Jag blev påmind i en annan tråd om detta/Pilla

Tack för dina tänkvärda ord här i min tråd?Det är så värdefullt när någon ger sin syn på saker ,det värmer.Hittade inte din tråd just nu.
Kram Pilla

Jag har följt dig tidigare RosaVina, och har läst om ditt liv..Jag ser en otrolig styrka i dig, men även en viss risk att du ger för mycket och glömmer dig själv..?..Vi brottas mot beroende och missbruk..Någon skrev på Forumet om att bryta den ärftliga kedjan av missbruk..Det är svårt, men det ger en stolthet när vi lyckas..✨??✨

Vi är på samma nivå tror jag.
Känner som du inget fysiskt beroende. Det är mer som ett psykiskt sug.
Och vet att det aldrig räcker med ett eller två glas vin....☹️
Därför är det lika så bra att låta det vara. Jag är också rädd för att hamna i ett beroende.
Har precis som du anhöriga som supit bort sina liv och förstört andras.
Min syster som dog av sitt missbruk har nu egna barn där alkoholen fortsätter förstöra och förgöra.
Suck, vad det är tungt att se på
detta och inte kunna påverka.

Min äldste son är nu hyfsat fri från droger men mår ju inte så bra och kämpar med ångest och social fobi.
Den yngste är helt fri från allt sedan 6 januari då han vaknade upp i fyllecellen. Han bestämde då att han skulle hålla upp ett år med alkohol. Så det känns lugnt med honom.
Nu kapade jag din tråd Rosa-vina, förlåt..?
Det låter så skönt med dina ? promenader ? jag vill också ha en hund så småningom.
Kram ?

Charlie, jag beundrar verkligen ditt slit och ditt engagemang för att behålla nykterheten!
Du är så otroligt hängiven din kamp och håller vad du lovar dig själv.
Du har strategier och planer för de flesta sinnesstämningar verkar det som??.
Du är så fantastisk och insiktsfull och jag önskar det bästa för dig och din familj. Det är krävande att ha barn med funktionsnedsättning.
Stor kram ?