Senaste kommentarerna i forumet

Då förstår jag hur du menar. Har inte provat AA, har tänkt att det inte är något för mig, men ska omvärdera de tankarna.

Har ibland faktiskt tänkt på att mitt dryckesmönster mer och mer kommit att likna MondayMornings. Flera skillnader finns, men likheterna är ändå betydande. Jag har ju lyckats träffa henne både här inne och på förra årets forumträff. Ett tag efteråt hade vi även privat kontakt. En mycket härlig person.

Tack för att du engagerat dig. Som sagt, för första gången i mitt liv ska jag överväga att åtminstone kolla in AA. Bor tyvärr i en mindre stad och har en position som innebär att jag helst inte vill bli igenkänd där. Tycker verkligen inte att det är något att skämmas för egentligen, men ändå blir det jobbigt. Via länk blir det förstås en helt annan sak.

Ha en fin helg alla forumvänner och ta hand om er.

Säger som jag gör allt oftare nu:
I dag är jag nykter. Gott så.

Kram

Så resonerar jag också ☺️! Många nya hittar varandra precis som vi gjort, och man kan ju inte vara överallt på en och samma gång..? Nuförtiden är jag glad om jag ens hinner med att kika in hos er jag känt samhörighet med längst..☺️.

Coronatider betyder mer samvaro med barnen, eftersom alla aktiviteter ligger nere. Det är i sig positivt, på sitt sätt, men jag har inte samma möjlighet att lägga min tid här inne. Kommer nog att behöva glesa ut ytterligare närmaste tiden. Men ni ska veta, och ni vet vilka ni är tänker jag ?, att ni är med mig i tankarna och att jag önskar inget mindre än det bästa ?!

Nu fortsätter vi vår nykterhet?! Fokus på hälsa och välmående, har på ett sätt, aldrig känts viktigare än nu☺️!

Önskar er alla en fin helg☀️!
Massor med kramar!
/Fibblan ?.

Vill bara kika in och önska dig en fin helg och tacka för att du finns här. Dina ord gör skillnad.

Kram

De orden tycker jag sammanfattar att du har gått all in. Skönt med Antabus på det sättet att det inte finns något att förhandla om.

Vad gäller Naltrexone vill jag vara förvarna dig om att det kan bli jobbiga biverkningar första dagarna/veckan. Jag har nu tagit det i ett och ett halvt år och tror att det är en av anledningarna till att mitt drickande inte spårat helt igen och att jag har långa perioder utan något som helst sug. I vilket fall som helst går biverkningarna förhållandevis snabbt över, om du nu öht får några.

Önskar dig ett varmt lycka till. Tror stenhårt på dig.

Kram

jag ser bara fördelar med antabus, det blir inga förhandlingar med den förbannade a-djävulen...Alla förhandlingar i hjärnan tystnar..Problem med magen kan lösas med en ngt svagare dos medicin, det ger ändå biverkningar OM du skulle dricka! Bra kämpat!! Kram Rosa

Jag tänkte i första hand på Stegarbete som så och vet inte om du varit på AA-möten. Kanske det skulle ligga närmast tillhands? Men min sponsor, och jag vet många andra alkoholister, har börjat i AA och sen insett att det finns anhörig’problematik’ i grunden. Det finns så många slags dysfunktionalitet i familjer som sätter spår. Jag har inte haft ett alkoholmissbruk men såg efterhand annat jag har missbrukat annat; arbete, simpla dataspel och mat.
Jag tror alla Alanonmöten är öppna, det syns ju på deras hemsida. Ett möte på måndagar är online. Då kan du kolla om det är nåt för dig. Jag går ibland på det och även på öppna AA-möten som finns alla kvällar i veckan. Det hjälper mig att vara i balans, komma ihåg vem jag är och vem jag lever med.
När jag läste nu om ditt mönster tänkte jag på Monday Morning - tycker mig minnas likheter. Henne har du säkert ’träffat’ här.
Allt gott o jag säger som de sa på ett öppet AA-möte nyligen till en kille som tagit återfall och var vilsen: Kämpa, kämpa - du är inte ensam! Jag kan också dela det som blev mitt motto med dig: det är möjligt att ta makten i sitt liv!
Ha en fin dag! / mt

Jag anar att jag behöver jobba med självkänslan.....igen.Suck!
Har fastnat i tankar som ger mig känslor som skapar en stress.
Kanske någon känner igen sig?
Jag har fastnat i en känsla som handlar om att jag känner att min svärdotter inte tycker om mig.
Jag har vänt och vridit på detta och tycker att detta uppkom en tid efter de fick sitt första barn.Jag vill bara komma ur detta tanke mönster jag fastnat i.Så destruktivt!Har du något tips?
Är det alkoholhjärnan som försöker skapat nåt som jag ska gå igång på månntro?
Jag har fått nog av dessa tankar och vill bara bli av med dom,släppa i väg dom.Det är precis som den dåliga självkänslan poppar upp men att det är objekten som varierar.Tack för att du läst detta svammel!
Från Pilla

Ser hur mycket du har att bearbeta kring din dotter, kring dig själv och ditt tidigare mående, ditt nuvarande. Ser också hur du är mer i nuet, njuter mer, tar hand om dig själv och är med vänner, simmar, yogar, läser etc.

Förstår din känsla över försovningen. I dessa lägen brukar svärmors ord eka i mitt huvud (hon var med om så otroligt många jobbiga saker). Hon lyfte kort hur läget såg ut, berättade hur hon kände för det...sedan...när det var uttömt och hon liksom kände att hon var på väg in i "andra varvet" av samma händelse...så ryckte hon på axlarna och sade uttrycksfullt "Det är som det är, skit samma". Sedan gick hon och gjorde något praktiskt med händerna samtidgt som hon lyssnade på något på P1. Det är ju lite lika som VaknaVacker där - man kan inte göra så mycket åt det. Du får gärna låna svärmors "coola" attityd där....ställ dig så kaxigt du kan, ryck nonchalant på axlarna och säg det med hög och bestämd röst. Det förändrar mycket i i alla fall mitt förhållningssätt...vi kan inte vara mer än människa och vi är INTE övermänniskor.

...

Såg också dokumentären. Blev bestört över hur Heineken säljer in öl i afrika genom prostituerade och "WOW och stående ovationer" för Island som lyckas reglera alkoholkonsumtionen bland ungdomarna så otroligt effektfullt. Mer av sånt.

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Tack för tips och råd miss lyckad. Ska göra så. Först komma på fötter litegrann efter alla nödvändiga men i längden dyra inköp till mitt hem. Sedan ska jag börja spara med barnen till nåt härligt.

Jag träffade mannen två kortare svängar i veckan. Jag tyckte han betedde sig konstigt. Retsam, lättirritetad, stingslig, ifrågasättande. Jag insåg när jag lämnat att han hade abstinens!! Hade glömt hur han kan vara då. När vi bodde tillsammans var ju det största problemet när han drack. Så när han hade abstinens hade jag inte ork över att också tänka på det. Jag uppfattade honom däremot ofta som abstinent, inser jag nu. Pga det var det ju varken bra när han höll upp med alkoholen eller när han drack. Man drabbades alltid av hans dåliga mående på något sätt.

Jag har andra bekymmer i livet utöver honom så jag ska verkligen inte lägga min kraft på det nu. Men det var ändå en "bra" påminnelse.

Pga mycket vabb sista tiden har jag en gnagande ångest i mig som kommer av stressen. Längtar så oerhört efter sommarsemestern.

Önskar er en trevlig helg ♥️

Passa på nu ordentligt, det är sällan man får chansen att prata med människor som är betalda för att intressera sig för dina tankar ?.
Skämt åsido så tror jag att det är nyttigt att prata om de val och de beslut som vi tar och gör. Två ggr i veckan är tillräckligt tätt för att du inte ska ha chans att återfalla. Men kör på med antabus om det behövs. Jag hade ju var tredje vecka... var så oerhört motiverad, sen blev jag sjuk o missade ett besök och drack. Funderade allvarligt på om jag skulle be om antabus, men det försvann begäret. Men jag tycker att man ska ta all hjälp som behövs för att vara nykter. Jag är som du van att klara mig själv etc, ovan att ta tid av nån annan för mina problem, så det är också en utmaning... men väldigt skönt och säkert rätt nyttigt. Lycka till nu!

Det kan kännas lite osäkert och ovant innan, men det går oftast helt utan problem. Bara man släpper tanken om att ”dricka lite”.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Tycker jag.

Kram ?

Igår testade jag mitt nya liv på riktigt! Vi besökte goda vänner och det blev, som ofta, kex och ost. De andra drack vin och whisky, men jag höll mig, utan besvär, alkoholfri. Det kändes verkligen bra!

Jag blev tilldelad en alkoholterapeut i september i fjol,och jag måste säga att han har hjälpt mig så otroligt mycket.
Dels så har han lärt mig att se positivt på nykterheten,men det är inte det enda vi pratar om.
Känns skönt att ha en person som jag kan prata med om allt som rör sig i mitt huvud,för allt hänger ju ihop.
Jag kan gå runt och vara uttråkad och frustrerad och vara på väg till ett återfall,och han har hjälpt mig att hitta andra sätt att handskas med mitt liv...så för mig har det bara varit positivt:-)

Åh vad fint att följa dina inlägg, känner igen mig så mycket . Har oxå en nu vuxen dotter med adhd o andra diagnoser. Jag har alltid varit livrädd att något skulle hända henne, levde ensamstående och ser hur det påverkat mig psykiskt genom åren. Stort grattis till din nykterhet, vilke kämpe du är. Kram

Tack för stöd, det värmer. Nu har överläggningarna börjat här uppe i huvudet. Det hörs som å ena sidan, varför ska du äta antabus? Det har du ju klarat utan förut, ger dig dålig mage oxå. Sen kommer, jaja men om det inte känns bra, kan jag ju bara sluta gå dit, varför ska jag gå så ofta egentligen?vad ska jag prata med dom om? Det får väl bara surra på, jag har planen utstakad....nyfiken på naltrexon är jag iallafall. Dag 11 nykter kommer bli 12 oxå, av ren envishet. Skickar ut lite envishet idag till alla medresenärer.

Att du är nykter idag.
Och nuförtiden läser jag ditt vinäger på franskt vis, tycker du är något extra! Kram. Vi håller på dig.

Blir så berörd av alla tankar och fina ord. Från djupet av mitt hjärta, ännu en gång, TACK!

Har inte kunnat bemöta något förrän nu. Det tog mer på krafterna att återigen berätta allt än vad jag trodde. (Och Charlie, nej nej nej, ha inte dåligt samvete. Lova det.)

Några saker vill jag reda ut. Vet inte om jag missuppfattat en del, men vill ändå förtydliga.

Rosa, mitt av och på är oftast inte kopplat till min sinnesstämning. Det gäller bara drickandet. Jag vaknar upp och vet att det är över. Det är som att knäppa med fingrarna. Helskumt. Då väntar en period utan kamp, jag vill helt enkelt inte ha alkohol. Det här har pågått i minst ett par år, åtminstone så länge har jag varit medveten om det. Efter ett par veckor upp till ett par månader kan suget komma, någon gång smygande, men inte sällan som en blixt. Då blir det krig för att klara dagarna. Vita knogar är bara förnamnet. Ångesten river som sandpapper i hela kroppen. Tyvärr har jag till slut svårt att stå emot då.

Vaken 2020, tack för att du berättar. Panikångest är ett rent helvete. Inte konstigt att vi försökt lindra med alkohol. Mitt nick Vinäger kan tolkas som att jag valt det för att det symboliserar gammalt surt vin, helt odrickbart. Helt annan betydelse särskrivet, förstås...

Mulletant, tack för tipset. Jag blir så glad för att du skriver att det är mitt val. Ska verkligen ha det i åtanke. En fråga bara: Trodde att Al-Anon bara är till för anhöriga och medberoende. Får jag som själv är beroende och inte har växt upp med missbrukande föräldrar ha kontakt med dem? Visserligen var mitt ex missbrukare, men det är ju typ hundra år sedan...

Alla ni andra, tack för att ni tror på mig. Att jag kan inspirera har jag ibland svårt att ta till mig. Kanske beror det på den osminkade sanningen, ärligheten. En del känner nog igen sig och det kan förhoppningsvis lindra skammen över sig själv.

Har skrivit det tidigare i min och även i andra trådar att jag tar en dag i taget. Är glad för alla nyktra dagar jag får ihop. Eftersträvar inte ett så kallat normalt drickande, men vet inte om jag är framme vid slutmålet - det helvita livet - ännu. Jag har inte gett upp (haha, nu skrev jag det igen...) kommer aldrig att göra det heller.

Nä, nu blir det mest en massa upprepningar, känner jag. Får skylla på att jag är lite trött. Är garanterat nykter även i dag.

Gott så.

Kram kram

Hoppas allt är bra med dig, det är så skönt att vara i detta rummet, på något vis känns det lugnare.
Det är så många nya namn som dyker upp i "Att förändra sitt drickande" och jag blir lite stressad och känner att man borde ta sig tid att läsa lite fler trådar.
Vi är ju här på forumet för att hjälpa och stötta varandra...
Men samtidigt så skall det ju kännas bra och inte bli ett tvång.
Och att följa de "gamla" som hängt här ett tag känns mer tryggt för min del.
Och man hoppas ju verkligen att de nya stöttar varandra precis som vi gjorde och som vi fortfarande gör tack och lov?❣️

Önskar dig en fin torsdag kväll ?
Kram ?

Papper signerade och klara. Jag är officiellt fri från den arbetsplatsen nu.
Trodde jag skulle känna en eufori och glädje.
Blev istället en bölig klump och väldigt trött.
Helt slut, och lite yr. Men jag är glad egentligen. Axlarna trillar sakta ner igen.

Tänker faktiskt gå emot min känsla och lämna lägenheten för första gången på en vecka. Gå ut. Se på himlen och träden och havet. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort jävla kliv för mig. Nu räcker det. Nu är vi klara.

Jag är fri... ?

En ynnest att ha dig här på forumet är var det är✨! Små instick då och då i din egen eller andras trådar, gör oss alla gott☺️! Skönt att höra att du känner dig tillräckligt frisk för jobb igen och att du hanterat denna speciella sit. så väl ?! En utmaning på flera plan, kan man ju minst påstå..Men du fixade även detta och nykter dessutom (förstås..?!). Men visst är det närmare till tanken på a, när det mesta känns tungt.. Glad för både din skull och vår andras att du passerade 11-månaders strecket, snart 1 år med andra ord..????! Du visar att det går??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så fint att du delade med dig av din berättelse!

Å jag blev alldeles rörd när du hade köpt blommor till din fru..och hon grät för din tid som nykter. Styrka och kärlek:)

Jag dämpade har också dämpat sorgen med alkohol...när jag mist mina föräldrar och min syster..när min man blev sjuk (är nu frisk). Det är viktigt att få känna vad man känner även om det är tufft...det är viktigt att få känna alla känslor.

Heja dig! Kram:)

Jag blir så tagen av vad du berättar. Din berättelse..din historia..Du är fantastisk:)
Du kommer klara det här!

Kram:)

De fortsätter förhandlingarna, så förhoppningsvis är idag sist dagen.
Tänka sig att det blev en sådan stor grej av hans beslut i januari.
Hade jag vetat det jag vet idag då, hade jag tagit kontakt med facket mycket mycket tidigare. Och spelat in alla samtal med honom.

Något annat jag tänker på idag är min självkänsla. Jag söker ju fortfarande jobb nästan dagligen (okej typ var 3e) och när jag väl söker dem så känns det ändå lite som att ”jag kommer ändå inte klara det”. Min självkänsla är helt körd i botten. Jag vet någonstans i bakhuvudet att jag ÄR bra på på mitt jobb. Att detta med chefen är orimligt. Men ändå så har jag någonstans accepterat att jag ”måste ju suga” på det jag gör. Annars hade det ju inte hänt.

Så hur bygger jag upp mitt självförtroende och självkänsla där den en gång var? Det är frågan.
Jag vet faktiskt inte. Har varit utan funktion så länge nu i samhället så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Det är svårt (men inte omöjligt).
Så jag funderar.
Förhoppningsvis släpper den värsta hjärnskuggan när förhandlingarna är klara. Så jag kan stänga den dörren.

Hade bara velat spola fram tiden och se hur slutet blir. Vart jag hamnar. Ni vet allt händer av en anledning and all that jazz.

Jag behöver skapa mig ett syfte, någon mening med tillvaron.
Bygga upp mig själv.
Men hur?
I donno ?

En dag i taget.
Fridens ☀️

Du är en kämpe, tro inget annat. Kram Jullan

Fina Vinäger... ville mest skicka en kram.. jag tycker du är otroligt stark och att läsa dina tankar här inne gör mig inspirerad att tro att allt är möjligt och att ärlighet och ödmjukhet inför sitt. " problem" är en stor del av lösningen. KRAM till dig.