Senaste kommentarerna i forumet

Fint att höra ifrån dig?!
Eller ja.., som du säger. Egentligen är det ju dubbelt. För jag önskar förstås att inte någon skulle behöva ha problem med alkohol..Men som du säger, det är utbrett och tyvärr väldigt svårt för många att helt göra sig kvitt med skiten.. Mig inberäknad..?. Men just nu går det riktigt bra med den biten, för min del ???! Och det är ju fantastiskt att detta forum finns och att vi är välkomna hit och värdefulla, oavsett hur långt eller var vi är på väg i nykterheten?! Jag är medvetet hemlighetsfull med exakt hur länge jag varit nykter. Flyttade över till det vidare livet och slutade räkna dagar, som ett led i att påminna mig själv om att jag nu lever det vidare livet. Jag har inget antal dagar jag siktar på eller är nöjd över att jag har avverkat. Hoppas ni som läser förstår mig rätt. Tycker inte det på något sätt att det är fel, men för min del släppte pressen på något vis och det har bara gjort mig gott☺️! Jag lever och andas ett nyktert liv numera och skulle jag snubbla till förstärks inte mitt misslyckande, av någon app, som jag då tvångsmässigt ställer om till 0 igen..??! Jag har hittat mitt sätt. Funkar just nu. Finns inga garantier att det gör det för all evighet och framtid. Så jag gör, som vi brukar göra; tar en dag i taget..? och är enormt tacksam för var dag jag somnar och vaknar nykter☺️??.
Jag är gärna ett stöd på vägen om jag kan vara det?! Tycker du tagit ett bra och viktigt steg i att åter ta emot den hjälp som finns att få här! Ensam är inte alltid stark..Välkommen in i värmen och gemenskapen! Vi hjälps åt! Varma lyckönskningar på nyktra stigen Grönablad ??!
Kramar!
/Fibblan ?.

För att du delar. Det påminner mig om en period tidigare i mitt liv med mycket elände på kort tid. Jag kanske delar med mig av min historia en vacker dag.

När det begav sig var jag inte a. beroende men jag tror att det har påverkat mig när livet blir för mycket orkar jag inte stå ut ibland.

Men... Jag vill inget hellre än att kunna bli nykter, se och möta livet i dess rätta skepnad.

Kram Saskij

Heja dig ?❤️! Glad över den styrka som åter blir tydligare i dina inlägg?!
Corona i flytande form såsom alkoholbaserad öl, eller i virusform..?..
NEJ TACK till båda ??! Och kombinationen lär ju inte vara en picknick.., så det är bra att vi håller oss så långt borta vi kan och så gott det går, från båda varianterna???!

Skönt att höra att skavet lättat, och "lite strumpkorvar" klarar du galant??!
Nu fortsätter vi fokusera på annat! Livet, hälsan, vackert vårväder m.m☀️?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Jag har läst din historia förut såklart och känner igen mig som jag också berättat förut.
Det är en tuff och svår bakgrund att förhålla sig till.

Jag undrar hur mycket av allt det man gått igenom som man bearbetat på "riktigt".
Alltså känslomässigt på riktigt och hur mycket man bara konstaterat; alltså så här var det, så här gick det till...?
Det är som man på något vis vill åt kärnan eller roten till det ledsna och ångestfyllda som bara väller upp ibland. Man vet ju inte vad som är vad heller...??

Jag förstår att du har denna panikångesten och att det är jättesvårt att hantera. Ibland är det lättare och man kan avleda det men ibland blir det impulshandling...

Men jag håller tummarna för att vi nu går in i en lång vit period Vinäger, det behöver vi!!
Kram ?

Skickar en ☀️ hälsning och hoppas du mår bra ?
Kram ?

Skönt att det känns lättare igen.
Typ att kunna gå utan skoskav..?
Även om strumporna korvade sig när jag var ute och handlade förut..?
Idag har jag hittills haft en väldigt lugn och skön tillvaro.
Börjat läsa ytterligare en bra bok och igår såg jag dokumentären som heter "Älskade alkohol".
Den var bra och pedagogisk tycker jag.
Många självklarheter men dessa behöver upprepas för alkoholproblemen växer så det skallrar i samhället ? och dubbelmoralen är så skamligt utbredd!
Men sköna maj är här☀️ och även om coronaläget är som det är så måste man inte dricka alkohol!
Vilken tur ?
Kramar ???

Tack! Jag läser alltid dina inlägg här på forumet med stor behållning.
Vilken enorm erfarenhet du har!

Kram

Två stora sorger på kort tid... så ledsamt och tungt. Lätt att förstå att den som redan är inne i att söka lugn i alkoholen väljer det som är bekant.
Även jag, som Rosa ovan, har i tidigare yrke som sjuksköterska, vårdat patienter med delirium efter alkoholmissbruk, även hallucinerande (sinnesvillor) efter cannabis. Det är inga roliga saker att genomlida. Inte heller att se från sidan. Jag har läst din tråd Torn och du får all min djupa respekt! Du valde livet! Allt gott / mt

Då är även jag tillbaka!
Ni kämpar på och jag läser o läser era trådar! Det gör mig först väldigt glad att de flesta finns kvar, samtidigt som det gör mig oerhört ledsen. Varför kan vi inte bara sluta dricka? Min dag 1 igen... Kram till er och jag behöver er!

Herrejösses den banemannen vill man inte möta eller önska sin värsta fiende. Vad modig du är som vågar dela det. Jag har haft som flimmer i ögonvråna, som att nåt far förbi liksom. Har förknippat det med a och dålig sömn. Nåt förstadium till delirium.... riktigt otäckt. Fick ändå en bra känsla av din berättelse, att vi faktiskt kan välja bort det där och aldrig hamna där igen. Lugnt och försiktigt, en dag i taget.

Tack för kommentarerna! AH, Frugan märkte såklart, barnen var nog såpass vana.
Men jag kände mig inte direkt full, det var som om inte alkoholen bet mera, jag kunde dricka sjuka mängder på slutet. Ha-ha, ja honom skulle jag inte ens önska min värsta fiende att se IRL.

Att förlora sin pappa och lillasyster alldeles för tidigt pga sjukdom måste ha varit en enorm sorg, verkligen knäckande.

Jag förstår att du tog alkoholen till hjälp för att slippa känna mer än nödvändigt.

Alkoholen var det du kände till då, som du visste skulle dämpa det hemska åtminstone litegrann. Nu däremot vet du att alkoholen skadade dig enormt mycket - och du är väldigt stabil i din nykterhet.

Jag tror inte att du skulle ta ett återfall pga dödsfall i familjen, men det är ju inget man ens ska behöva sia om överhuvudtaget.

Med de mängderna alkohol i kroppen är det helt otroligt att du ens fixade jobb och familj. Menar du att din familj inte ens märkte att du var full varenda dag?

Toleransen man kan dricka sig till är helt otrolig. Kusligt.

Spännande att du har fått se Alkoholdjävulen IRL ?

Kram ?

Dille "hallis" hjärnspöken,
har jag haft och det är riktigt otäckt. Tack för din berättelse du ser vi är dom som super så hårt att hjärnan kollapsar ihop på riktigt. Det drömlika tillståndet som du beskriver är så nära verkligheten och drabbar så stort så att minnet av upplevelsen aldrig försvinner utan sitter i för alltid. Jag har haft tur som klarade mig. Det finns dom som blir levande "Zombies" för resten av sitt liv. Tungt medicinerade och helt borta i huvudet.

för ditt inlägg. Jag blir stressad bara jag läser inlägget kring "inköpen av a". Jag har arbetat på precis samma sätt. Jag betalade inte ens med kort på bolaget för att det inte skulle synas. Två plastflaskor med vodka rymdes i min fina jobb-handväska utan att det syntes. Alla gånger man har fått åka akut och handla för att fylla på flaskorna hemma som man snyltat på.

En gång hade jag tömt en flaska vaniljvodka och fyllt på med vatten (i väntan på att jag skulle återställa med rätt innehåll) Detta glömde jag så klart bort...Några veckor senare skulle mannen bjuda vännerna på drink och fram åker vaniljvodkan..
SHIT......jag låtsades som inget och alla skålade i vatten/sprite och limeextrakt....ingen märkte det.
Det finns hur många idiotiska berättelser som helst. Tror att vi behöver påminna oss om det! Kram på dig och så fortsätter vi framåt tillsammans!

för att du delar med dig av detta. Det är verkligen känsligt att skriva om och att blotta för andra, tack! Jag har i mitt tidigare yrkeskarriär som sjuksköterska träffat på människor som kommit in med delirium. Obehagligt och väldigt verkligt för de som drabbas. Jag ska ärligt säga att jag var livrädd för att få dille när jag slutade dricka. Den sista tiden kunde jag dricka en halvflaska starksprit och någon öl varje kväll, utan att de runt omkring märkte något. Den mängden oroade mig när det sedan blev ett tvärstopp av intag. Jag klarade mig..

Jag kommer precis som du skriva av mig allt pö om pö , jag behöver det, för att påminna mig om hur "sjukt" mitt beteende var. Jag får aldrig glömma, aldrig förminska problemen!
Nu tar vi en dag till! Kram!

Vet du inte?
Alkoholen gör att du säckar ihop, långsamt men säkert. Alkohol är uppåt och ger energi under ruset men när alkoholen lämnar kroppen så mår man dåligt.

Det har tagit mig 40 år att frivilligt söka hjälp. Jag har blivit sviken förr och vågade inte. Det är ett samarbete mellan kommunen (socialtjänsten) och regionen. Kallas öppenvård och håller på i 8 månader. Ta kontakt med socialen (om du törs) och sen får du fylla i en blankett det går att föra via internet. Typiskt svenskt och typiskt byråkratiskt sånt där tjafs som jag aldrig ville utsätta mig för tidigare.

Blanketten heter "Ansökan om bistånd enligt Socialtjänstlagen gällande missbruk av narkotika och/ eller alkohol. För min del är det Alkohol som är min huvuddrog men när jag dricker så tar jag både uppåt och nedåt i en salig blandning. Jag tänker inte tjorva till det för mig utan bara ta tag i alkoholen nu. Drogerna ställer inte till det för mig och därför skjuter jag upp den beroendeproblematiken till framtiden. En sak i taget!

Vad bra att du kunde ta tag i ditt alkoholbruk i tid ändå. OM det skulle hända något av dina barn något i framtiden är du förhoppningsvis så vaccinerad så att du inte behöver ta till flaskan.

Stor kram!

Jag vet inte heller vem jag är. Håller på att ta reda på det. Tidigare brydda jag mig inte.

Så var tiden mogen för att skriva ner vad som egentligen fick bägaren att rinna över i mitt liv. Det som gjorde att jag äntligen kom i från mitt alkoholberoende och en särskild händelse som utspelade sig på vad som jag kallar för"Ground zero". Jag har av olika anledningar valt att inte skriva om detta tidigare. Förklaring till varför kommer sist i denna text. Det kommer för mina mått mätt bli en lång text, och det är främst för min egen del jag skriver detta. Men om du orkar läsa igenom det är jag glad och tacksam, och det kanske kan hjälpa dig, eller någon annan i kampen mot alkoholen.

Det började med ett besked om att min käre far helt oväntat, 68 år gammal åkt på en obotlig cancer. Han som var hälsan själv, aldrig legat på sjukhus, drack nästan inget, aldrig hade rökt eller snusat och var i toppform
konditionsmässigt. Det gick fort, bara efter ett år var han död. Min fru sade efter detta, att hon hade märkt att jag började dricka mera, och det stämde ju såklart även om jag inte tänkte så mycket på det själv. Jag dränkte helt enkelt sorgen med ännu mer alkohol. Nu började ett storskaligt gömmande och smusslande, och jag drack både ensam och i sällskap. Dock utan större skandaler, jag hade kontroll och kunde sköta både jobb och familjeliv.
Men det blev sakta fler och fler öl och på fler och fler dagar. Visste redan då att jag var alkoholist och försökte sluta massor av gånger, men det höll som längst 18 dagar.

Bara någon månad efter min pappas begravning fick jag besked om att min lillasyster hade fått bröstcancer.
Detta gjorde inte saken bättre, nu började jag fantisera om att jag själv hade cancer. Googlade, kände efter symtom och japp, jag hade säkert cancer. Gick tom till läkaren ett par gånger och kollade upp saker och ting,
men det var ju ingen cancer. Började tänka att ,skit samma jag kan lika gärna supa ihjäl mig, hellre det än
att få cancer.

Min syster blev fri från cancern, jippi! men efter ett år som frisk kom den tillbaka med besked. Hon var sjuk ett
år, sedan dog hon. Min älskade lillasyster som liksom min pappa var familjens renlevnadsmänniskor. Ingen alkohol att tala om, aldrig rökt och en superfit kropp. Hon lämnade en son på 6 år efter sig. Hon blev drygt 40 år gammal.❤️ Vi hedrade henne på 1-årsdagen för ett par veckor sedan.

Det sista året som gick innan jag slutade med alkoholen hade jag nästan gett upp, Fick stötta min stackars mor som förlorat sin man och dotter inom loppet av ett par år. Sköta jobb och familj, det fanns inget annat att göra än att dricka ännu mer för att orka. Det sista året drack jag i princip varje dag, mer och mer, mådde sämre och sämre. Fick massa konstiga kroppsliga symtom såsom en ständig värk i levertrakten, gikt och konstiga nervryckningar. Mitt stora fiskeintresse orkades inte med, jag bara drack och drack. Alkoholen var det viktigaste av allt. Till slut fick jag nog och tänkte: fan, jag har ju allt jag kan önska mig, fru, underbara barn och jobb.
Det ska jag inte supa bort, och jag ska inte dö av alkoholen. Jag lägger av på nyårsdagen, en gång för alla!

Julhelgen kommer jag knappt ihåg, jag drack dygnet runt. Det fanns inte en chans att lägga av tvärt
på nyårsdagen.Insåg turligt nog att jag var tvungen att trappa ner. Den sista dygnet drack jag 19 burkar 7,3 procentare öl och okänd mängd rödvin. Har räknat ut att det blir ca 1,5 liter sprit. Trappade ner ett par dagar och det var under den nedtrappningen som jag upplevde en väldigt märklig och otäck sak.

En kväll när jag skulle lägga mig hörde jag en sång, det var den ljuvligaste sången jag någonsin har hört. En melodislinga som sjöngs om och om igen av en barn/kvinnokör. Kan inte beskriva riktigt med jag hörde den på riktigt. Det var väldigt otäckt men samtidigt härligt på något sätt, då melodin var så otroligt vacker. Jag kunde ju naturligtvis inte somna pga detta. Testade att hålla för öronen och då tystnade sången, så jag hörde den liksom inte i huvudet utan på riktigt. Var tvungen att kolla ut i trädgården, gick ner i källaren, men hittade ingen som sjöng. Till slut fick jag ta ett par öronproppar för att få tyst på sången, och kunde då sova någon svettig timma då och då.

Hade ju läst att man kunde både se och höra saker pga abstinensen så jag förutsatte att det var det som hände.
Nästa natt hände nästa grej. Jag vaknade upp och behövde gå på toa, när jag tände ljuset så stod det en vidrig varelse i mitt rum (hade lånat dotterns rum, för jag behövde vara själv) Jag såg det klart och tydligt, det såg ut som ett vidrigt monster. Han hade en glödande kedja i handen och måttade för att slå mig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var så extremt verkligt. Jag blundade, vågade inte öppna ögonen på flera minuter, men när jag gjorde det så var han borta.

Detta var alltså en synvilla som man också kan få. Sista kvällen, den femte januari tog jag bara 4 folköl.
Jag låg och tänkte på vad jag hade sett och hört och kunde inte låta bli att få det till att det var en änglakör jag hörde och djävulen själv jag hade sett. Jag har aldrig varit troende, är det inte nu heller. Det var syn och hörselvillor pga abstinensen. Men jag vill aldrig uppleva det igen, därför är jag såpass stark i mitt beslut att aldrig dricka igen. Men jag kom nog ett kliv närmare att bli troende.

Anledningen till att jag inte skrivit om detta förr är för att jag velat ge nykterheten en chans och se om min sorg
efter min far och syster dykt upp med tiden, det har den inte gjort, jag har bearbetat klart detta, det gick med hjälp av alkoholen. Det är därför jag är osäker på om jag kommer klara av att inte dricka om ett av mina barn
nu plötsligt dör. Men mitt mål är att klara av även detta, men hoppas på att aldrig behöva uppleva det.

Angående syn och hörsel upplevelserna, så har jag inte velat skriva om detta för att inte skrämma upp
någon för vad abstinensen kan medföra. Men har nu kommit fram till att det kan vara bra att veta vad som kan hända och att det är bäst att söka hjälp om man har druckit väldigt mycket länge och dygnet runt.

Pust, detta tog sin tid att skriva. (jag är inte så snabb?) Men det var viktigt för mig att få ner det i skrift.
Nu är det gjort och jag ser fram emot att gå ut i solen och njuta av mitt nya liv, livet som nykter!

Ha en bra dag alla som kämpar! Ge aldrig upp, det går till slut.

Kram

Och säger hej... Och grattis i förskott! Härligt att du funnit en så bra tillvaro utan a. Jag längtar tills jag är där....

Saskij

Ska inte uttala mig med "jag förstår" e-som jag vet att de två orden tidvis varit de sista jag velat höra när jag mått skit. Är väl också så, utan jättemycket egen erfarenhet, att kunna vara hjälpt av psykiatrin nästan förutsätter att man motsägelsefullt nog, ska ha en reserv av inre styrka. Just nu har jag tillgång till bra hjälp men som jag tolkar det du skriver: Vem fan vill veta om att/hur/ varför man mår dåligt (egen kryptisk tolkning)? Däremot kan jag förstå utifrån din mening ; "Är det här tacken för...." Kunde inte skrivit/tänkt det bättre själv när jag för en knapp vecka sedan var så nära att skita i min svit av nyktra dagar och veckor. Vet inte vad som hindrade mig från att dricka men kan heller inte känna någon direkt glädje i att jag stod emot. Lyser väl igenom här att mitt svar inte har som första syfte att ge kloka igenkännande råd och reflektioner, utan är mer av egoistisk terapi i skrivande form utifrån att känna igen en hel del av det du skrev. Har trots allt fått en del goda råd vid samtal som att t ex tillåta sig att må dåligt. Är ju ett av de råd jag avfärdat som floskler tidigare, sen återstår att se hur konstruktivt det är när man i någon mån upptäcker vem man är och det inte visar sig vara särskilt upplyftande. Nåväl även om dagen skulle innebära tankemässigt "fritt fall" så har jag ambitionen att falla nykter och med stunder av klartänkthet.

Vilken pärs du varit med om. Helt galet. Ibland kan jag önska jag hade en annorlunda barndom men man får liksom dras med den vare sig man vill eller inte. Det där att ha debut tidigt, att söka uppmärksamhet av killar kan jag skriva under på. Att inte känna sig trygg som barn är ett fruktansvärt trauma som kommer igen allför sällan inte när man blir äldre. Eller varför man valt de relationer man gjort. Fy för psykisk misshandel. Har varit där.
Hjärnan har ju en tendens att förtränga,glömma,vill inte men så småningom bubblar det upp! Vad stark du är Vinäger. En Fighter ? Många kramar till dig

Många kramar och styrka till dig?❤️?

Nu blev jag alldeles tagen. Vilken bökig uppväxt du haft och samtidigt imponeras jag över din styrka att hela tiden "komma igen". Det är precis vad du gör nu - "kommer igen" - gång på gång. Hur tänker du kring det?

Kram!