av Torn

Andrahalvlek
tis, 2020-05-05 - 08:18

Grattis till fyra månader ? Men framför allt grattis till din stabila nykterhet - det finns inte ett uns av tveksamhet hos dig.

Du verkar inte ens sörja att du inte kan dricka ”normalt” och det känns befriande skönt. Känner att jag hamnar där mer stadigt också efterhand.

Märklig inställning egentligen. ”Varför får inte jag dricka som alla andra?” Som om det vore en mänsklig rättighet att dricka alkohol liksom.

Kan inte låta bli att dra paralleller med funkisvärlden. Hur skulle deras liv se ut om de hela tiden sörjde att de inte ”kan göra som alla andra”?

Nä, då är det bättre att göra som du. Gilla läget och fokusera på allt det positiva som nykterheten faktiskt ger!

Kram ?

PS. Jag tycker att det är trevligt att läsa vardagsbetraktelser som inte är förknippade med alkohol. Det speglar resan vi gör väldigt tydligt - efterhand blir alkoholen allt mer perifer.

Torn
tis, 2020-05-05 - 08:59

Tack för grattis! Nu firar jag visserligen inte fyra månader förrän i morgon. Tänk om jag råkar supa till i dag..??. Nä det kommer jag inte göra. Det var Jullan som tog ut min seger i förskott. Det gör inget, några dagar hit och dit är inte så viktiga för mig mer. Men till er som kämpar, känn er stolta för varje nykter dag som går. Eller t.o.m. timme i början. Det hjälper till för att klara fler dagar.

Ha en fin dag!

Kram

Saskij
tis, 2020-05-05 - 12:17

Och säger hej... Och grattis i förskott! Härligt att du funnit en så bra tillvaro utan a. Jag längtar tills jag är där....

Saskij

Torn
tis, 2020-05-05 - 12:51

Så var tiden mogen för att skriva ner vad som egentligen fick bägaren att rinna över i mitt liv. Det som gjorde att jag äntligen kom i från mitt alkoholberoende och en särskild händelse som utspelade sig på vad som jag kallar för"Ground zero". Jag har av olika anledningar valt att inte skriva om detta tidigare. Förklaring till varför kommer sist i denna text. Det kommer för mina mått mätt bli en lång text, och det är främst för min egen del jag skriver detta. Men om du orkar läsa igenom det är jag glad och tacksam, och det kanske kan hjälpa dig, eller någon annan i kampen mot alkoholen.

Det började med ett besked om att min käre far helt oväntat, 68 år gammal åkt på en obotlig cancer. Han som var hälsan själv, aldrig legat på sjukhus, drack nästan inget, aldrig hade rökt eller snusat och var i toppform
konditionsmässigt. Det gick fort, bara efter ett år var han död. Min fru sade efter detta, att hon hade märkt att jag började dricka mera, och det stämde ju såklart även om jag inte tänkte så mycket på det själv. Jag dränkte helt enkelt sorgen med ännu mer alkohol. Nu började ett storskaligt gömmande och smusslande, och jag drack både ensam och i sällskap. Dock utan större skandaler, jag hade kontroll och kunde sköta både jobb och familjeliv.
Men det blev sakta fler och fler öl och på fler och fler dagar. Visste redan då att jag var alkoholist och försökte sluta massor av gånger, men det höll som längst 18 dagar.

Bara någon månad efter min pappas begravning fick jag besked om att min lillasyster hade fått bröstcancer.
Detta gjorde inte saken bättre, nu började jag fantisera om att jag själv hade cancer. Googlade, kände efter symtom och japp, jag hade säkert cancer. Gick tom till läkaren ett par gånger och kollade upp saker och ting,
men det var ju ingen cancer. Började tänka att ,skit samma jag kan lika gärna supa ihjäl mig, hellre det än
att få cancer.

Min syster blev fri från cancern, jippi! men efter ett år som frisk kom den tillbaka med besked. Hon var sjuk ett
år, sedan dog hon. Min älskade lillasyster som liksom min pappa var familjens renlevnadsmänniskor. Ingen alkohol att tala om, aldrig rökt och en superfit kropp. Hon lämnade en son på 6 år efter sig. Hon blev drygt 40 år gammal.❤️ Vi hedrade henne på 1-årsdagen för ett par veckor sedan.

Det sista året som gick innan jag slutade med alkoholen hade jag nästan gett upp, Fick stötta min stackars mor som förlorat sin man och dotter inom loppet av ett par år. Sköta jobb och familj, det fanns inget annat att göra än att dricka ännu mer för att orka. Det sista året drack jag i princip varje dag, mer och mer, mådde sämre och sämre. Fick massa konstiga kroppsliga symtom såsom en ständig värk i levertrakten, gikt och konstiga nervryckningar. Mitt stora fiskeintresse orkades inte med, jag bara drack och drack. Alkoholen var det viktigaste av allt. Till slut fick jag nog och tänkte: fan, jag har ju allt jag kan önska mig, fru, underbara barn och jobb.
Det ska jag inte supa bort, och jag ska inte dö av alkoholen. Jag lägger av på nyårsdagen, en gång för alla!

Julhelgen kommer jag knappt ihåg, jag drack dygnet runt. Det fanns inte en chans att lägga av tvärt
på nyårsdagen.Insåg turligt nog att jag var tvungen att trappa ner. Den sista dygnet drack jag 19 burkar 7,3 procentare öl och okänd mängd rödvin. Har räknat ut att det blir ca 1,5 liter sprit. Trappade ner ett par dagar och det var under den nedtrappningen som jag upplevde en väldigt märklig och otäck sak.

En kväll när jag skulle lägga mig hörde jag en sång, det var den ljuvligaste sången jag någonsin har hört. En melodislinga som sjöngs om och om igen av en barn/kvinnokör. Kan inte beskriva riktigt med jag hörde den på riktigt. Det var väldigt otäckt men samtidigt härligt på något sätt, då melodin var så otroligt vacker. Jag kunde ju naturligtvis inte somna pga detta. Testade att hålla för öronen och då tystnade sången, så jag hörde den liksom inte i huvudet utan på riktigt. Var tvungen att kolla ut i trädgården, gick ner i källaren, men hittade ingen som sjöng. Till slut fick jag ta ett par öronproppar för att få tyst på sången, och kunde då sova någon svettig timma då och då.

Hade ju läst att man kunde både se och höra saker pga abstinensen så jag förutsatte att det var det som hände.
Nästa natt hände nästa grej. Jag vaknade upp och behövde gå på toa, när jag tände ljuset så stod det en vidrig varelse i mitt rum (hade lånat dotterns rum, för jag behövde vara själv) Jag såg det klart och tydligt, det såg ut som ett vidrigt monster. Han hade en glödande kedja i handen och måttade för att slå mig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var så extremt verkligt. Jag blundade, vågade inte öppna ögonen på flera minuter, men när jag gjorde det så var han borta.

Detta var alltså en synvilla som man också kan få. Sista kvällen, den femte januari tog jag bara 4 folköl.
Jag låg och tänkte på vad jag hade sett och hört och kunde inte låta bli att få det till att det var en änglakör jag hörde och djävulen själv jag hade sett. Jag har aldrig varit troende, är det inte nu heller. Det var syn och hörselvillor pga abstinensen. Men jag vill aldrig uppleva det igen, därför är jag såpass stark i mitt beslut att aldrig dricka igen. Men jag kom nog ett kliv närmare att bli troende.

Anledningen till att jag inte skrivit om detta förr är för att jag velat ge nykterheten en chans och se om min sorg
efter min far och syster dykt upp med tiden, det har den inte gjort, jag har bearbetat klart detta, det gick med hjälp av alkoholen. Det är därför jag är osäker på om jag kommer klara av att inte dricka om ett av mina barn
nu plötsligt dör. Men mitt mål är att klara av även detta, men hoppas på att aldrig behöva uppleva det.

Angående syn och hörsel upplevelserna, så har jag inte velat skriva om detta för att inte skrämma upp
någon för vad abstinensen kan medföra. Men har nu kommit fram till att det kan vara bra att veta vad som kan hända och att det är bäst att söka hjälp om man har druckit väldigt mycket länge och dygnet runt.

Pust, detta tog sin tid att skriva. (jag är inte så snabb?) Men det var viktigt för mig att få ner det i skrift.
Nu är det gjort och jag ser fram emot att gå ut i solen och njuta av mitt nya liv, livet som nykter!

Ha en bra dag alla som kämpar! Ge aldrig upp, det går till slut.

Kram

Charlie70
tis, 2020-05-05 - 13:04

Vad bra att du kunde ta tag i ditt alkoholbruk i tid ändå. OM det skulle hända något av dina barn något i framtiden är du förhoppningsvis så vaccinerad så att du inte behöver ta till flaskan.

Stor kram!

Rosa76
tis, 2020-05-05 - 13:13

för att du delar med dig av detta. Det är verkligen känsligt att skriva om och att blotta för andra, tack! Jag har i mitt tidigare yrkeskarriär som sjuksköterska träffat på människor som kommit in med delirium. Obehagligt och väldigt verkligt för de som drabbas. Jag ska ärligt säga att jag var livrädd för att få dille när jag slutade dricka. Den sista tiden kunde jag dricka en halvflaska starksprit och någon öl varje kväll, utan att de runt omkring märkte något. Den mängden oroade mig när det sedan blev ett tvärstopp av intag. Jag klarade mig..

Jag kommer precis som du skriva av mig allt pö om pö , jag behöver det, för att påminna mig om hur "sjukt" mitt beteende var. Jag får aldrig glömma, aldrig förminska problemen!
Nu tar vi en dag till! Kram!

Vaken 2020
tis, 2020-05-05 - 13:39

Dille "hallis" hjärnspöken,
har jag haft och det är riktigt otäckt. Tack för din berättelse du ser vi är dom som super så hårt att hjärnan kollapsar ihop på riktigt. Det drömlika tillståndet som du beskriver är så nära verkligheten och drabbar så stort så att minnet av upplevelsen aldrig försvinner utan sitter i för alltid. Jag har haft tur som klarade mig. Det finns dom som blir levande "Zombies" för resten av sitt liv. Tungt medicinerade och helt borta i huvudet.

Andrahalvlek
tis, 2020-05-05 - 14:05

Att förlora sin pappa och lillasyster alldeles för tidigt pga sjukdom måste ha varit en enorm sorg, verkligen knäckande.

Jag förstår att du tog alkoholen till hjälp för att slippa känna mer än nödvändigt.

Alkoholen var det du kände till då, som du visste skulle dämpa det hemska åtminstone litegrann. Nu däremot vet du att alkoholen skadade dig enormt mycket - och du är väldigt stabil i din nykterhet.

Jag tror inte att du skulle ta ett återfall pga dödsfall i familjen, men det är ju inget man ens ska behöva sia om överhuvudtaget.

Med de mängderna alkohol i kroppen är det helt otroligt att du ens fixade jobb och familj. Menar du att din familj inte ens märkte att du var full varenda dag?

Toleransen man kan dricka sig till är helt otrolig. Kusligt.

Spännande att du har fått se Alkoholdjävulen IRL ?

Kram ?

Torn
tis, 2020-05-05 - 14:17

Tack för kommentarerna! AH, Frugan märkte såklart, barnen var nog såpass vana.
Men jag kände mig inte direkt full, det var som om inte alkoholen bet mera, jag kunde dricka sjuka mängder på slutet. Ha-ha, ja honom skulle jag inte ens önska min värsta fiende att se IRL.

Jullan65
tis, 2020-05-05 - 14:17

Herrejösses den banemannen vill man inte möta eller önska sin värsta fiende. Vad modig du är som vågar dela det. Jag har haft som flimmer i ögonvråna, som att nåt far förbi liksom. Har förknippat det med a och dålig sömn. Nåt förstadium till delirium.... riktigt otäckt. Fick ändå en bra känsla av din berättelse, att vi faktiskt kan välja bort det där och aldrig hamna där igen. Lugnt och försiktigt, en dag i taget.

mulletant
tis, 2020-05-05 - 15:13

Två stora sorger på kort tid... så ledsamt och tungt. Lätt att förstå att den som redan är inne i att söka lugn i alkoholen väljer det som är bekant.
Även jag, som Rosa ovan, har i tidigare yrke som sjuksköterska, vårdat patienter med delirium efter alkoholmissbruk, även hallucinerande (sinnesvillor) efter cannabis. Det är inga roliga saker att genomlida. Inte heller att se från sidan. Jag har läst din tråd Torn och du får all min djupa respekt! Du valde livet! Allt gott / mt

Torn
tis, 2020-05-05 - 15:28

Tack! Jag läser alltid dina inlägg här på forumet med stor behållning.
Vilken enorm erfarenhet du har!

Kram

Saskij
tis, 2020-05-05 - 18:10

För att du delar. Det påminner mig om en period tidigare i mitt liv med mycket elände på kort tid. Jag kanske delar med mig av min historia en vacker dag.

När det begav sig var jag inte a. beroende men jag tror att det har påverkat mig när livet blir för mycket orkar jag inte stå ut ibland.

Men... Jag vill inget hellre än att kunna bli nykter, se och möta livet i dess rätta skepnad.

Kram Saskij

mulletant
tis, 2020-05-05 - 18:50

Jag tillhör ju lite av inventarierna här, hittade hit hösten 2010 och har aldrig lämnat helt. Forumet var min livlina så länge. Det känns varmt i hjärtat att mina inlägg kan ha något att ge åt en relativ nykomling.
Väldigt hoppfullt och fint att läsa om din väg! / mt

Kaveldun
tis, 2020-05-05 - 20:24

Tack för att du berättar! Så förfärliga upplevelser/syner.
Och hur starkt är det inte att du kunde bestämma dig för att sluta dricka....och gå vidare.
Vi har alla våra historier men jag tänker samtidigt att vi alla - också - är öppna för varandras unika historier.
Utan att döma. Vi känner igen oss. Och sedan är det tema med variationer.
Tycker det är så strongt - och friskt - av dig att berätta.

Vinäger
tis, 2020-05-05 - 20:39

Fruktansvärt att mista kära på ett sådant sätt. Tunga händelser som dessutom kommer tätt blir extra jobbiga att hinna bearbeta.

Fruktansvärda "dillen" också. Att se något sådant kan sätta spår. Är så glad att du lyckades sluta medan tid var.

Tack för att du berättar.

Kram

Se klart
tis, 2020-05-05 - 21:04

För att vi får vara med i ditt liv och för att du delat både tuffa och ledsamma händelser. Kan inte föreställa mig att mista pappa och syster, som att halva fundament försvinner under fötterna. Då håller man sig kvar med alla medel givna.
Nu är du igenom det, och dessutom gjort slut med låtsaströsten öl och vin. Kan du se tillbaka och se din kraft och överlevnadsinstinkt?
Hoppas! Hoppas du också känner och verkligen förstår hur viktig du är här- för oss. Och för mig! Intresseklubben, dvs jag- blir glad varje dag du skriver. Och känner stöd från dig. Betyder mycket.
Var rädd om dig. Imorrn blir det tårta eller nån udda fisk! ?

VaknaVacker
tis, 2020-05-05 - 21:32

Åh vad du gått igenom❤
Så fint att du berättar för oss.
Visar att om man har svårt beroende är det bra att ta hjälp av sjukvården också... Tack, det är värdefullt!
Förstår du är stark i din nykterhet. Så bra så! Kram o extra björnkram ???

Torn
tis, 2020-05-05 - 23:06

Jag blir så glad och rörd av att läsa alla era fina kommentarer, tusen tack! Ni betyder så mycket för mig, mer än vad ni tror.?

Hade sedan länge bestämt att jag skulle skriva ner min historia om hur det blev som det blev. Nu var tiden mogen och det känns bra att det är gjort, och att så många tagit sig tid att läsa den. Det är ju även mängder med människor som inte är medlemmar här som kan läsa vad som skrivs. Och om min historia kanske kan hjälpa någon därute att ta ett beslut att sluta dricka innan det går för långt så är det en stor vinst.

Det är skrämmande hur fort det kan gå riktigt illa. Jag känner mig väldigt stolt att jag klarade att ta mitt beslut och att det håller ännu. Känner mig starkare än någonsin.

Tusen kramar till er alla