Senaste kommentarerna i forumet

Vi kämpar ju på här TILLSAMMANS som du vet! Kram Rosa

Jomen det går jättebra! Och, ja, jag struntar i hans tvivel. Fast jag blir förbannad av och till!

Tack rara ni. Jag vet ju att detta forum hjälper en i nykterhet. Det som jag fallerat på är den klassiska förnekelsen, att jag kanske klarar detta själv. Att jag inte har så stora problem ändå... det känns så tröstlöst att återigen hamna på ruta ett. Kan man verkligen bli nykter, på riktigt? Varför vill jag så jättemycket i början för att sedan märka att viljan avtar? Förstår att svaren har jag redan, och även redskapen, ändå faller jag tillbaka i gamla mönster så småningom. Känns verkligen som om jag är helt sjuk i huvudet, än hit än dit. Får bara försöka ta en dag i taget och få hjälp. Och här får jag det. Vilken hjälp jag får på mottagningen får vi se, men tar fan all hjälp jag får. Känns som jag skulle kunna lobotomera mig om jag visste att det skulle hjälpa....nä nu ska jag ut i trädgården som förhoppningsvis får mig bort från alla mörka och tycka synd om sig själv tankar. Idag är jag nykter. Kram alla

Jag tyckte också att de värst perioden var den första månaden. Fick mycket gjort och kände mig starkare än någonsin. I månad nummer två kom tröttheten, jag är mattare i kroppen och orken tar fortare slut men nu är jag inte längre "stissig" eller rastlös, den känslan som jag tidigare har druckit på. Nu kan jag njuta av min trötthet och koppla av i den. Bra jobbat Hambodans!

Jag får inte heller speciellt mycket hejjar-rop från min man, faktiskt i princip aldrig....men han har heller inte vetat hur djupt jag tittat i flaskan heller. Just nu behöver jag inte hans klapp på axeln, jag får så mycket tillbaka här och det kan jag leva på länge!! Kram Rosa

Har det fortsatt gått bra? Om maken tvivlar får han göra det, eller hur? Prove him wrong! ;-)
Så härligt att se att du fått sådan energi. Det inspirerar mig, som är inne på min tredje dag som nykter.

Håller tummarna för att det gått fortsatt bra att avhålla sig från eldvattnet. Om inte...se det bara som en litet potthål i en annars vacker och ängsomgiven väg.
Kram

på att mannen ifrågasätter nykterheten..
Hur reagerar du på det? Jag känner mig både kränkt, ledsen och vansinnig!
Även igenkänning på att suget inte finns. Det är jag tacksam för eftersom min hela tanke här är att någon gång ha a i mitt liv igen men inte som slentrian/vana "bara för att" utan välja de tillfällen som faktiskt har ett VÄRDE.

Du verkar ha gått igenom en del saker, precis som jag.. (som vi alla!) Jag brukar tänka att allt man går igenom under sitt liv MÅSTE sätta sig i oss på nåt sätt.. Vi hamnade tyvärr här på detta forumet, men jag slås av likheterna i inläggen på tex viktväktarna. Där mår många också oerhört dåligt psykiskt men har istället tagit mat som dövning..
Det viktiga är nog att man tillslut drar i sin handbroms. Då kan allt bara bli bättre.

Efter diverse trådläsande insåg jag att jag nog hörde hemma här! Nu snart inne på fjärde veckan och fortfarande inget sug! Livet rullar på och jag har insett att det är bara JAG! Min man tvivlar på att jag är nykter - jag måste ha spelat bra - och kommer inte med uppmuntrande tillrop som jag kan känna att jag behövt! Men jag har bestämt mig och är enveten som få, så det SKA gå!

Anders Hansen är superbra. Sett både dokumentären och läst hans bok ?

Fick förlängd sjukskrivning i en vecka för Corona och inte för mig som person. De kan inte sjukskriva psykisk ohälsa över en app. Vilket jag kan förstå. Fick order om att höra av mig till vårdcentral, så det gjorde jag. Fick prata med en psykolog över video och grät mig igenom hela samtalet.
Sen ringde de tillbaka och sa att jag inte får läkarkontakt eftersom mitt mående är på grund av arbetsmiljö. De sa att jag ska gå tillbaka på måndag... så jag tänkte att nu är det lixom kört. Hej psykakuten! Skrek i en kudde, länge sedan jag skrek rätt ut i luften. Det var ifs väldigt skönt att lätta på trycket genom att skrika ut ångest. Tips.

Sen reste jag mig ur hålet och tänkte att nej. Jag förtjänar att träffa en läkare. Jag behöver en ordentlig utredning på mitt mående. De ska lyssna på mig. Så jag sa nej. Mailade tillbaka att det är
Mitt mående som jag är orolig för. Att jag varit där förut, att jag känner igen mina tankar och beteendemönster. Att jag behöver hjälp. Sen ringde jag en till doktor och han hänvisade tillbaka till vårdcentralen...

De ska ta upp mitt ”ärende” på dagens rond igen. Annars är det faktiskt bara för mig att pallra mig till psykakuten för att få prata med en läkare fysiskt. Vilket suger så hårt och jag vill verkligen inte behöva vara där.

Tur att man är en envis jävel.
Ska jag behöva bryta ett ben för att bli lyssnad på?... ska jag behöva hota om att ta livet av mig för att få leva? Så mycket oklart.
Tänker nog byta namn till murphy.

Är vid gott mod ändå. Eller relativt. Bättre än igår. Kunde inte sova i natt. Håller mig ifrån alkoholen iallafall. ??

Fridens ☀️

det var verkligen längesedan.

Jag såg att du uppdaterat din egna tråd, och att du haft det tufft med A. Jättebra att du sökt hjälp och tar ett omtag med nykterheten.

Som du ser så är min aktivitet här inne mycket låg. Senaste egna inlägget var i höstas.
Däremot är jag in och läser runt lite i trådarna någon gång i veckan.

Men som sagt, jättebra att du tar ett omtag och börjar leva nykter igen. Gå inte runt och gräm dig och ha för mycket ångest över det som varit p.g.a. alkoholen. Det som varit och skett kan vi inte ändra på. Däremot kan vi genom att undvika att sträcka ut handen efter glaset, radikalt ändra vår framtid. Dag för dag.

Välkommen tillbaka Jullan65!

Styrkekramar!

Nu är det drygt fyra veckor sedan jag drack senast. Mår bra och har mycket mer energi. Igår hade jag min första ”träff” över nätet med en beroendeläkare och fick inse att det varit värre än jag trodde efter att fyllt i alla bedömningsformulär. ”Svårt alkohoberoende” blev diagnosen.
Nu är det iaf konstaterat och nånstans visste jag väl det även om jag inte ville erkänna det.
Tar en dag i taget och är stolt för varje dag jag lyckas vara nykter ?☀️

Låter bra att dagarna rullar på nyktert och mysigt!? Som du skriver, jag har aldrig tänkt på varför och på vad det berodde på att jag hamnade snett med alkoholen. Det är nog så som Se klart skrev, man ser klart nu när man är nykter, och tänker klart.

Ha-ha, nä, ingen skyddsmask i morgon, den har gjort sitt jobb.?

Ha en fin dag!

Kram

Det är nog så att det är inte alltid helt klart varför vi har börjat dricka förrän man riktigt tänker igenom det. Så fint att din son får ett helt annat läge nu då?

Då blir det bra för dig att jobba imorgon! Utan mask? Jag har jobbat som vanligt och det har varit otroligt mycket att göra? Dagarna går verkligen fort! Kvällarna också. Har två av mina vuxna barn hemma (oväntat) och vi har så mysigt och roligt att det går inte att beskriva. Tillskriver detta min nykterhet förstås?
Kram! ???

Tack för fina reflektioner mina vänner!? Jag har ju inte skrivet något om hur det gick till att jag hamnade där jag gjorde, (Min botten) och känner ett behov att få ner det i skrift. Nu är det påbörjat och del 2 kommer inom en snar framtid. Hoppas ni orkar läsa den också.?

I dag har jag haft nästan noll ”skärmtid” har inte ens kollat hur det gått för mina aktier. Inget nyhetsläsande heller. Rätt skönt faktiskt.? Har grejat med ett rum i källaren hela dagen i stället. mitt hus är byggt 1946 och inget är gjort i det rummet sedan dess.I morgon ska jag jobba, och det ska bli skönt. Har varit ledig ” för” mycket den senaste tiden känner jag.
Hoppas ni får det lite lugnare på era jobb där det varit kanske ”för” jobbigt i veckan. Att man aldrig kan vara nöjd, jo, vi är ju nöjda för vi är ju nyktra!?

Kram

Va modigt av dig att söka hjälp!
Vi finns här för att hjälpa varandra!

Pulshöjande aktivitet är svinbra mot ångest! Fortsätt så ?

Mirtazapin är nog SSRI, dvs antidepressiva. Du behöver kanske höja dosen? Ibland slutar de funka efter tag.

Förstår att du trodde att allt skulle bli bra när du slutade dricka. Och det tror jag verkligen att det gör. Men för vissa kan det ta längre tid.

Håll ut! Ha tillit för att det blir bättre!

Kram ?

Vi ska göra allt vi kan för att peppa och stötta dig i din nykterhet! Det ska bli spännande att följa dig på din resa. Jag är nyfiken på vilken hjälp du får hos öppenvården.

Kram ?

Tack för att du delar med dig. Fast vi ju aldrig setts så kan jag se en lite vilsen, tuff och plirig ung pojke som blev blyg och osäker.
Tänk att du kan bryta det arvet genom att hjälpa din son, genom att se honom. Det går inte att låta bli att tänka på om du hade haft samma blick, för ett halvår sen?
Se klart, helt enkelt ?
Tänker att mina föräldrar (mamma främst, som jag både älskar och gillar) varit så ”stärkande” ungefär på samma vis. ”Det klarar du”, ”bry dig inte om det, du är så stark/smart/tuff”.
Utifrån kan det se ut som om man ger barnen självförtroende men inuti barnet så känner man sig osynlig. Det känns inte starkt och tufft. Alltså syns man inte. Eller åtminstone inte ens riktiga känslor.
Jag har kämpat mycket med att försöka bryta det där med mina barn. Att göra allt jag kan för att se- istället för att själv bestämma vad jag orkar se.
Tror du är något livsviktigt på spåret. Kram till dig, och tack för att du påminner om viktiga saker här.

Förstår att det måste ha varit skitjobbigt att pga finnar helt plötsligt bli paria hos tjejer ?

Dina föräldrar förstod tyvärr inte att de borde ha bekräftat dina känslor istället för att negligera problemet.

Men du förstår verkligen nu när din son är i samma sits - och det är verkligen en gåva ?

Även om det inte går att åtgärda med kanonresultat, så vet och känner han att du tar hans problem på allvar - och det är så oerhört viktigt.

Skulle verkligen önska att världen var mindre ytlig, men tyvärr är den ju inte det. Absolut inte i den åldern åtminstone.

Kram ?

Inte en så gammal räv här men hälsar dig välkommen tillbaka! Vägen är krånglig. Man testar tänjer gränser man satt för sig själv. Slutar helt i perioder. Ja det finns oändliga sätt, argument och prövningar av alla dess slag men sen kommer man till en punkt när man inte vill och kan mer tror jag. Självkänslan tar stryk,ångesten blir en del av det vardagliga livet och så ska det inte va. (Skulle behöva skriva detta till mig själv med) Bra av dig att söka hjälp. Eloge till dig för det. Långt från alla som vill eller vågar. Kram?

Det rullar på rätt bra ja, det får jag medge. ?
Klart det finns stunder när jag faktiskt önskat att jag hade ett glas rött i handen. Men i slutet av dagen när jag tittar mig in i spegeln med klar blick och vaknar upp utan att ha minnesluckor, så är allt värt det!
Jag räknar med att få återfall, däremot. Inte att ta återfall, men jag tänker ändå vara snäll mot mig själv om det händer någon gång.
För även om det är ett snedsteg och ett steg tillbaka, så betyder det inte att jag är på ruta ett igen.
Klart jag ska sträva efter nykterhet och ”aldrig mer”. Det är ju målet!

Och ja, visst är det skönt att inte vara ensam i allt detta? Håller med dig där!
Hur går allt för dig, Pilla? ?

Tack för din kommentar. Känner inte till SSRI, det jag äter idag är en min.dos av antidepressivt "Mirtazapin". Har ett ångestdämpande också som heter "Theralen" men den blir jag väldigt dåsig och trött av så den är jag inte mycket för och har inte tagit den sedan min sjukskrivning förra året.
Det är inte direkt panikångest jag har, men förstår att min text kunde tolkas så. Paniken jag känner är inte för själva ångesten, den är jag inte rädd för, utan för att jag inte ser någon lösning eller väg ut ur måendet såna här perioder. Jag känner tyvärr inte så mycket hjälp av att göra saker, ångesten ligger bara kvar latent och blommar upp igen så fort jag stannar upp. Kan inte heller fokusera på det jag gör om jag försöker göra något. Blir irriterad på mig själv att jag inte gjort det du säger som jag t.o.m. påminner andra om att göra. Att stanna, uthärda och låta mig känna det till 100%, jag vet ju att den många gånger klingar av då. Problemet är nog lite att jag inte riktigt kan hitta den avslappningen och fokuset när jag är själv med barnen.

Jag har nog också haft mycket förhoppningar att alla mina problem skulle lösas genom att sluta dricka och trott att jag skulle bli av med all ångest och depressioner. Tyvärr har nog denna förväntan varit en stor del av bakslagen och jag har fått inse att en del av detta kommer finnas kvar ändå att fortsätta jobba med.

Tror att stormen är över för denna gången. Efter 1,5h Paddeltennis igår kväll så började sinnet komma tillbaka och jag är tillbaka på jobbet idag med huvudet upp och fötterna ner!

Så skönt att se dig inne här fortfarande, då finns det hopp . Jullan

Då var det dags igen, fyra år sedan jag började här, för att bli nykter....de har jag inte blivit utan det är värre än någon någonsin. Sökte hjälp idag på öppenvård där jag bor. Och det känns som detta är sista chansen. Så ledsen över allt tok jag gjort. Så hemskt livet blivit, fast det absolut inte behöver vara så. Skönt att vara här iallafall. Kram

Jag har funderat en del under de här månaderna som jag har varit nykter på vad som lade grunden till att jag hamnade i ett alkoholberoende. Är nu säker på orsaken och tänkte dela med mig om det här.

Växte upp under bra förhållanden i en villa strax utanför en större stad. Mina föräldrar hade inga alkoholproblem, inga andra problem heller vad jag vet i alla fall. Jag hade många kompisar och var även populär bland tjejerna. Allt var bra och jag hade en underbar barndom. Hade vid tolv års ålder varit i hop med flera ”snygga” tjejer och var bra på att ”hångla”?

Men vid 13-14 års åldern kom det som förändrade allt. Jag fick finnar, massor av finnar och svarta pormaskar. Detta gjorde att mitt självförtroende gick i botten och jag blev väldigt blyg. Minns att jag hörde ett par tjejer prata om mig när dom inte visste att jag hörde. ”Men Torn då, han är ju så snäll, nä usch han har ju så äckliga finnar, ja just det ja, fy vad äckligt.

Det var så det började, jag upptäckte när jag var 15 år att när jag druckit alkohol så ”försvann” finnarna på grund av ökat självförtroende. Ingen idé att älta vad som kunde förhindrat detta, för det är historia. Men en sak har jag lärt mig av detta, om mina föräldrar hade tagit mina problem med hyn på allvar, istället för att säga ”åh lilla gubben, bry dig inte om det, tjejerna gillar dig ändå” så hade jag kanske aldrig blivit alkoholist.

I dag ska min son till en hudspecialist för att rätt medicin mot sina finnar, då det inte har hjälpt med receptfria alternativ.

Behöver jag skriva att det är jag som har drivit på det här på fullaste allvar när han började få finnar?
Nä, jag tror inte det.

Ha en bra dag!

Kram

Välkommen hit! Jag har också varit nykter 11 veckor i söndags, och det känns som det är ett av de bästa val jag har gjort i mitt liv.