Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver verkligen ett forum där du kan skriva ner dina tankar och känslor, och få lite pepp och stöd.

När man skriver tvingas man sätta ord på sådant man knappt visste fanns inombords.

Är din man stöttande nu? Och också nykter?

Jag tror som Pianisten att din ångest beror på alkoholen. Har haft samma bekymmer med återkommande depressioner och svår ångest, som ledde till svåra sömnstörningar, som ledde till mer ångest.

Att alkoholen sabbar hjärnan så katastrofalt var helt ny kunskap för mig, eller så har jag valt att inte lyssna på de argumenten tidigare.

I samband med mitt senaste ångestskov slutade jag dricka och började skriva här dagligen. Sen har jag läst böcker, lyssnat på poddar och kollat yotube-klipp. (Craig Beck kan jag rekommendera!) Allt för att hjärntvätta mig med nyktra argument.

På söndag har jag varit nykter i tio veckor och jag mår otroligt mycket bättre. Ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv.

Det är en jättebra om du kan komma ut på promenader! Eller cykla, det gör jag mycket. Medveten andning är bra också! Det hjälper bra vid panikångest, då man brukar hyperventilera eller andas jätteytligt.

Kram ❤️

Då var man hemma igen efter en härlig fisketur. Många fina fiskar och en massa sol blev det. Solen har tagit bra i dag känner jag, dock mest på vänster ansiktshalva, så jag ser helt knäpp ut. Jätteröd på vänstersidan och halvblek på högersidan. Nåja, får fixa det i morgon?. Kul att ni är här och kommenterar tjejer!? Även om det lär bli färre besök för oss alla med tiden så är det ju trevligt och bra att hälsa på i bland.

Bra där VaknaVacker! Isk är det bästa, så slipper du deklarera alla affärer. Se klart, jag tror du skulle fixa det också ? Jag håller inte på med några jättesummor, utan det är mer som en liten hobby, typ ett trevligt tidsfördriv och så är det kul om man kan dra in lite extraslantar.

@Soffi, hoppas du har en bra kväll❤️

Och ni andra också såklart!

kram

Att erkänna att man är maktlös där vid flaskan... Tillsammans är ni varandra❤???❤

Tycker ditt liv låter så bra och härligt nu. Fisket, familjen och så trygg i din nykterhet. Det är något skönt och bra med att släppa taget här, lite som att flytta hemifrån. Men om man har föräldrar man gillar så vill man ju hålla i kontakten ?
Och vi får ju hålla i eftersom vi firar jämna dagar ihop och jag inte kan räkna.
Så det kommer nog inte som en överraskning för dig att jag inte äger en enda aktie som jag själv ska köpa eller sälja.
Njut av din kväll, kram ?

Härligt du mår bra?
Väldigt olika för mig med hur mycket jag är här. Hm... naturligt!
Låter kul med börsen. Skaffade ett isk konto igår. Haha får se hur det går?
Kram

Ja det får vi verkligen vara! Mänskliga chefer är svåra att hitta.

Jag är rätt folkskygg men klarar gruppträning. Har inte varit iväg nu på ett tag förstås så vi får se hur det går sen. Var ner en sväng i föreningens lokal o försökte rassla igång kroppen för 3dar sen men det gjorde mest bara ont..

En av mina söner har panikångest/depression så honom fick jag hämta i skolan lite då o då. Han klarar inte heller att äta när det blir rörigt och många människor på liten yta o förlorade 10kg på nåt år. Men nu studerar han ju hemifrån o det passar honom ypperligt!?? Han bara måste ha toppbetyg i allt o allt måste vara perfekt, vi undrar ibland vem han fått det efter?men det kanske i grund o botten är samma beteende som för mej gick överstyr och blev till missbruk.

Det bästa man kan göra för någon är att bara finnas där. Att försöka få fart på mej när jag inte är redo bäddar för katastrof och även tvärtom, när jag är på g. Försöker tänka på det när jag ska stötta sonen. Kanske bara säger att jag finns, men bollen ligger helt kravlöst hos dej.

Jag hoppas nu att kroppen läker o tar till sej effekterna av att alkoholen uteblir, ska bara få in i sinnet igen att vilja promenera. Tackade just nej till en kort promenad innan middan med ovannämnde son. Gick flera mil i veckan förut och älskade det. Vore också trevligt att bli sådär kär i löpning som man tydligen kan bli.
Det har inte hänt mej men jag drömde en gång att jag gillade löpning.. ?

Härligt att du verkar vara på lagom nivå av träning, man kan ju missbruka det mesta tyvärr. Jag har en lång väg kvar men ska ta vara på min sjukskrivning och vårda själ o sinne, promenera när andan faller på eller ligga i soffan om man har en bläh dag. Leva bara i nuet så gott det går och ge fan i alkohol så jag får nån ordning!

Tack för att du svarade på mitt inlägg!

Välkommen hit Kattis3!
Jo, igenkänningsfaktorn är hög här även hos mig...

Ja det är svårt det där med panikångest. Har haft det själv under en sommar för ca 15 år sedan då jag var helt säker på att jag hade en hjärntumör. Minns det så väl, min pappa hade en bok om naturläkemedel och jag läste att det var bra med ingefärs-te. Det är det jag minns att jag satt med mitt te och bara andades dag efter dag hemma hos pappa. Tror mest de hade en symbolisk effekt det där te't men även om det var placebo så kom jag ur det tillslut. Min lillebror har haft svår panikångest också nu under ca 1 års tid och vi nära har kämpat för att stötta honom med det är väldigt svårt att ge någon hjälp. Han har ganska nyligen kommit tillbaka till jobbet tack och lov med hjälp av ganska starka mediciner och han har också slutat dricka alkolhol.
Har du lika jobbigt även om du inte har folk runt omkring också eller kan du hitta några promenadstråk där du kan vara för dig själv?

Vet inte om det är samma typ av missbruk för dig men jag har också missbrukat träning i många år. Så fort jag kom ur en period av att dricka så började jag tokträna för man får så mycket ny energi och jag har alltid velat få träningen som en del av livet. Sen har jag kraschat in i väggen gång på gång för att jag inte haft rimliga mål och kanske hade läst nån ny träningsbok och så var jag tillbaka i soffan med glaset om och om igen.
Har gått hos psykolog sedan min sjukskrivning och var nästan säker på att jag varit bipolär, men nu efter ett halvår med minimal konsumtion alkohol och rätt nivå av träningen så har allt äntligen börjat plana ut sig. Mycket kommer nog i att jag tränat på mina krav också. Låta en dag vara blä och lägga sig i soffan. Mackor fungerar som kvällsmat. Ge tid för att ta det lugnt, läsa en bok. Försöka förstå vad som är viktigt för mig i livet och vara den jag är.

Härligt att höra om din chef, jag har också en toppen-chef som var fantastisk när jag kraschade. Han kom hem till mig när jag var sjukskriven och vi pratade mycket om vad som hänt och nu har vi en jättebra dialog på jobbet också och jag kan berätta när en dag inte är så bra. Det ska vi vara väldigt glada för att ha såna chefer!

Ja visst är det så! Och när jag tänker tillbaka finns det inte många nyktra veckor under de senaste 20 åren, knappt innan heller för den delen...
Under graviditet och amning har det inte blivit en droppe men sen var jag igång igen.
När man lever med en likasinnad sabbar man för varann också, många gånger har jag fått ett vinglas i handen utan att ha bett om det elr ens tänkt tanken. Och lika många gånger är det jag som serverat alkohol utan närmre eftertanke. Ingen av oss klagade nånsin över det, snarare gnällde om det inte fanns nåt hemma. Och hemma fanns det inget för det dracks ju upp hela tiden.
Det du skriver om träning är också så sant så sant. Jag har i långa perioder ”missbrukat” även den och håller nu på att lära mej att promenader och lagom mycket träning tar mej framåt. Dock tar jag mej knappt ut ens med sällskap pga min panikångest... Trivs bra i hörnet längst in vid väggen i min säng.
Blev sjukskriven ytterligare 4v idag så då ska jag träna på att faktiskt komma ut ur mitt hörn och jag har en chef som sagt att det inte spelar nån roll hur lång tid det tar innan jag mår bättre, bara jag kommer tillbaka.

Undra på att vi beter oss som vi gör.. ? Sitter still och bara matas med krumelurer och swipar framför ögonen!

Det låter otäckt likt min "krasch" från i höstas. Hade tagit några glas innan familjen gick och la sig. Kände hur ångest och förtvivlan bara dränkte mig och jag började klunka sprit. Det som hände den natten blev det värsta som hänt i mitt liv men också starten på ett nytt liv. Blev också sjukskriven, först heltid 3v precis som du, sedan 50% under 2 månader.

Nu har det gått snart ett halvår sedan dess och jag har aldrig mått såhär bra, men.. för att citera en mening från ett gammalt inlägg: "En vardag utan alkohol blir lugnare, enklare, piggare, stabilare, det vågar jag lova men inte direkt mer spännande, gladare, roligare, lyckligare. Det ansvarar vi själva för genom det vi fyller det med och jag tror det är huvudsaken för att lyckas förändra sitt drickande"

Därför tror jag det ofta är väldigt svårt att förändra sitt drickande på lång sikt, för man måste rannsaka sitt liv och göra förändringar i sin vardag. Att dricka är en flykt från verkligheten och man behöver då ta tag i sin verklighet.
Överlag verkar det som att våra egna krav är bland den största boven, och brist på fritidsintressen och att göra saker man tycker om regelbundet.

Vill att du ska ta med dig en sak. Ångesten som du beskriver är med största sannolikhet pga alkoholen. Långvarigt och regelbundet drickande, även om man tycker att det är lite per gång, på oren svenska, "fuckar upp" hormonerna i hjärnan. Nästa alla som dricker för ofta har problem med ångest, sen dricker man mer för att dämpa den, och hjulet är igång.. Det kan ta en tid innan balansen rättar till sig i huvudet.
Mitt återkommande tjat här på forumet är motion och träning, därför att det är en väldigt stor del av lösningen för mig. Motion i alla dess former är en fantastisk ångest-dödare. Hemligheten, säger jag, är att börja på den lägsta nivån man kan tänka sig och sen låta det bli en del av veckan, det räcker att börja med 2 dagar i veckan!

Välkommen hit, fortsätt skriva så kommer du snabbt få många nya vänner här! ?

Jag är helt ny här. Halkade in på sidan igår utan att minnas hur. Känner igen så mycket!

Tack! Jag kommer att skriva av mej, rått och naket o precis som det är.

Torsdagen 26/3 jobbade jag kväll och när jag kom hem hade maken just öppnat en flaska övergott rödvin. Vi triggar/ triggade alltid varann till att det var ok att dricka vin. Men den kvällen skulle inte bli som andra vindränkta kvällar för något tog över inom mej när alla andra somnat.
Jag ville bara få tyst på ångesten som skrek i huvudet, lite värre än vanligt som alltid efter att ha hällt i sej vin alltför snabbt. Kändes som att jag drömde när jag klädde på mej och gick ut i skogen med en kökskniv som jag hackade o rispade mej med. Ville jag dö? Mest ville jag vara utan ångesten som ständigt skriker inom mej dygnet runt men eftersom jag inte vet vad döden innebär kunde jag ju testa den? Eller? Svarade tillslut efter flera timmar i tlf. Maken hade ringt o ringt när han märkte att jag var borta men jag kunde knappt se displayen för allt blod. Blod! Jag hade alltså skurit så det blödde! Men det gjorde ju inte ont? Det där förstår jag ff inte då jag hoppar till o tjoar så fort nåt känns lite mer än vanligt...
Jag bad själv om att få skjuts till psykakuten så där hamnade vi, jag syddes med 15 stygn, fick samtala lite och sen en stelkrampsspruta. Kniven hade jag tappat bort. Sjukskrivning 3v. Mina första helt nyktra veckor på lång lång tid.

Men oj! Tack så mycket!
Det värmde bättre än vårsolen!

Kram,
Dee

Så jättebra du skriver! Jag vill läsa boken när den kommer ut! Jag känner så väl igen mig! Just beslutet att VILJA!

Jag försöker också tydligt begränsa mina ambitioner- att inte lägga ribban för högt helt enkelt.

Ibland när vissa surdegar har blivit så sura att de nästan kryper ner i soprummet själva så måste jag förstås göra något.

Då har jag ett trick. Jag säger till mig själv att ”jag ska bara titta på det lite” och har inga högre krav än så ställda. Och vips så är jag igång och hamnar då ofta i flowet och får mer gjort än jag tänkt mig.

I helgen ska jag ta fram och titta på fönsterputsgrejerna ?

Och sitta och glo är verkligen perfekt mindfulness-träning! Svårt som sjutton, mobilen åker ofta fram så fort jag har en minut över.

En fördel med att sluta dricka är att tandborsten håller sig fräsch längre. Inga missfärgningar av gammalt rödvin. Förr skyllde jag på snuset, men det märker jag inte är fallet nu. Ja, mitt nikotinberoende har ökat markant tydligen. Men inte från dag ett av nykterhet utan det kom nu, den senaste veckan. Jag bidar min tid och hoppas det lägger sig. Vill inte hålla på med för mycket restriktioner i det här läget. Ingefära-stadiet har jag nog långt till som det ser ut nu :D. Alkoholen blir mer och mer en icke-fråga. Jag tänker på den men känner inget sug eller längtan. Tog blodprov förra veckan inför möte på beroendekliniken på måndag. Blev osäker på om provsvaren hinner bli klara. Har egentligen ingen betydelse för de kommer vara rena. Men att jag har haft det här blodprovet framför mig hjälpte mig definitivt som en del i en helhet när suget blev så otroligt starkt för några veckor sedan.

Som jag nämnt tidigare har jag pratat med ett fåtal om att jag numera är nykter och vad som lett mig hit. För andra mer perifera bekanta har jag skyllt på utmattningen - typ. Nu börjar det poppa upp lite här och där märker jag. Förslag om att vi ska dricka vin, sen när jag har börjat dricka igen... Det kommer jag ju inte att göra. Ingen stor fråga men jag märker ju att detta kommer att behöva hanteras framöver. Det är ju bara att säga att jag märkte under min sjukskrivning att jag mådde så bra utan alkohol så jag fortsätter på den inslagna vägen. Behöver inte vara mer än så. Men, det ska bli sagt, och vid rätt tillfälle.

I dag består projektet av av omplantering av blommor. Jag har inte för avsikt att klara av alla. Fixar jag de två av större modell i dag är jag nöjd. Resten tar jag de kommande dagarna. Numera är mina projekt mycket avgränsade för jag orkar inte så mycket i taget. Har jag gjort lite, måste jag vila, och sitta och glo. Det är min mindfulness.

Tack Andrahalvlek och Torn för kommentarer i min tråd!

Kram till er alla!

Lika bra att låta allt pysa ut på denna resa!Hur ska jag annars kunna fortsätta på den vägen jag vill?!??
/Pilla

För att du är med oss igen, på riktigt, modig och stark som granit och mjuk och snäll samtidigt. Nu ska det bli bra. Kram.

Du har också pannben!

Mod och styrka,
Dee

Underbart att höra!!

Styrkekramar ?? ???!
/Fibblan ?.

Är det mest passande ordet, jag kunde hitta??!
Starkt. Är ett annat.
Kärlek.
Ärlighet.
Du har det som krävs för att en gång för alla programmera om hjärnan ??❤️!
Tillsammans fixar ni det här ?!
Jag hejar på med själ och hjärta ❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Och tack för dina fina ord?! Det behövs inga hjärtan, för jag känner din värme ändå?!
Och jag blir också glad över att höra att det ljusnar bort horisonten även för dig ???! Det är tufft att känna sig ensam i slit och kämpande med nykterhet och alla upp- och nedgångar som det ofta innebär..?, men resan här i "vidare livet" har ju inte varit spikrak för mig heller..?. Den är ju sällan det..vägen till nykterheten..

Men nu är jag riktigt på banan måste jag säga ??❤️! Jag skulle kunnat vara kvar i förändra sitt drickande, men det kändes mer rätt här, eftersom jag inte längre vill förändra mitt drickande. Jag dricker inte längre alkohol. Punkt. Och för min del känner jag mig lugnare här på något vis. Det är inte samma flöde och olika intryck kring hur man ska/kan förhålla sig till den fördömda alkoholen..alla vill ju inte sluta helt. Och jag märkte att för mkt prat kring alkohol snarare ökade fokus på det jag allra minst ville fokusera på. Så, precis som du gjort nu, gjorde jag också. Tog en paus från forumet och kom igen med nya tag?☺️! Just nu känns läget stabilt som sagt, men man ska aldrig säga aldrig I guess..

Jag tänker också tillbaka på vilket fantastiskt stöd vi var för varandra då?! Och din målande beskrivning av nyponrosen ? (kvinnan på planet) bär jag fortfarande med mig ?!
Och vi hjälps åt när du redo, tänker jag! Denna sommar ska vara vit som snö☑️. På insidan iaf, utsidan får gärna anta en gyllenbrun ton..☀️?!
Massor med kramar ❤️!
/Fibblan ?.