Senaste kommentarerna i forumet

Hoppasdu sovit gott!
Huvva så läskigt... men nu är det andra tider! Kram ??

Vad fin din man är! Det stöd man får från sin partner är verkligen guld värt. Jättebra att du fick lätta på dina tankar och känslor kring alkohol, man måste få ur sig det för att komma vidare. Ha inget alkohol hemma nu de första veckorna alternativ längre, även inför fest och sånt. Gästerna kan ta med sig om de vill dricka. När vi berättar för andra, speciellt de vi bor med och är nära så stänger vi dörren till eventuellt återfall! Det är viktigt.

Vi hjälper dig såklart också på vägen ❤️

Tack för grattis VaknaVacker, Wasabi och Se klart så klart!? Har fixat med hus och trädgård hela dagen.
När jag stod på en stege för att putsa fönstren utvändigt på andra våningen så slog det mig att jag
kände mig lite skraj, typ höjdrädd. Det blåste rätt bra och kändes olustigt, att ramla ner därifrån hade inte
varit särskilt hälsosamt. Har aldrig haft några problem med detta förr om åren men då har jag också alltid
haft ett antal starköl i kroppen vid dessa göromål, vilket jag självklart inte hade i dag. Det kunde ha gått hur illa som helst på den tiden.?
En ny insikt, jag tänker mig för, och är mer försiktig nu, vilket självklart är bra.?

Nu ska det bli skönt att gå och lägga sig.

Natti!

Nu nådde du nog din botten, och då finns bara en väg - uppåt!

Och vilken otroligt fin och stöttande man du har. Håll hårt i honom ❤️

Och när du har läst klart ”Tänka klart” så blir du ännu mer stärkt i ditt beslut med hela hjärnan ????????

Glad för din skull, kram ❤️

Hej fina forumvänner, tack för er omtanke. ?

Fibblan och Mirabelle: Längesedan sist, så kul att höra från er.
Andra halvlek, Vara frisk och Wasabi: Tack för att ni bryr er.

Förlåt för en sen uppdatering, men det har hänt så mycket att jag inte fått till några ord här inne.

Ska dock försöka få ned vad som hände i helgen och alla känslor efter det.

I lördags hade vi två av barnen på påskmiddag. Till sillen fick de en liten öl och en snaps. Jag drack A-fri öl och hoppade nubben. Efter maten plockade vi undan och jag blev helt plötsligt ensam med OP:n...

Utan att tänka hade jag den i min hand och drack friskt innan jag gick ut till de andra.

Efter ett tag smög jag in och tog några extra klunkar, för säkerhets skull.

Ja, ni kan ju gissa hur det slutade.

Full som bara den - utan att ha druckit något i sällskap...

Tack och lov hade barnen hunnit gå hem innan den värsta fyllan slog till. M däremot fick se en mindre trevlig variant av sin fru. Har bara vaga minnen av hur jag kom i säng.

Morgonen därpå var jag helt förstörd. Jag grät och klamrade mig fast vid min älskade man. Han i sin tur blev helt förskräckt över min reaktion, vyssjade och tröstade. Vi pratade om att jag smygdruckit halva flaskan och M sa att han förstår att jag inte kan låta bli om tillfälle ges. Han är alltid så noga att plocka undan (och efter mina önskemål låsa in skiten) men hade helt enkelt missat det.

Då...

Mitt i allt det förtvivlade berättade jag allt. Ja, verkligen precis allt.

Hur jag återigen trillat dit och till och från smygdruckit under flera månader - och han hade inte märkt någonting. Ja, har man tränat länge så lär man sig...

Jag berättade också att jag är förtvivlad över situationen emellanåt. Att det funkar i omgångar/perioder, men spårar under andra.

Då säger han:

- Vad kan jag göra för dig? Det här fixar vi. Tillsammans är vi starka.

Och så kom orden han sa för ett par år sedan när jag drack i en mycket opassande situation:

Tillsammans är vi varandra! ?

Alltså, vad har jag gjort för att förtjäna denna man...

Nu har vi fokus inställt på hälsa och träning. Jag fick välja vad jag tror att jag behöver just nu. Att han hänger på är självklart. Avstår alkohol helt och hållet för min skull. Åtminstone när jag är med. Vad han gör de få gånger han är i festliga sammanhang utan mig lägger jag mig självklart inte i.

Förutom ovanstående fokusering på hälsa har jag börjat läsa Tänka klart på allvar. Tänkvärd.

Ett lugn har infunnit sig. Jag skyndar långsamt nu. En sak i taget. Framför allt: En dag i taget.

Det känns bra. Riktigt bra.

Så fort jag orkar ska jag läsa i kapp hos er andra. Kommentera och peppa. Till dess skickar jag en förhoppning om att ni är ok. ?

En dag i taget.

Kram från en starksvag, hoppfull och ödmjuk Vinäger

Var och en blir salig efter sitt behag... Jag tänker på någon form av träning... borde... måste... och vill plötsligt verkligen VERKLIGEN dricka ? Men superbra att du har hittat din väg till salighet, och att du delar med dig ??

Det låter bra att du inte känner något direkt sug. Jag tyckte också det var besvärligt att hitta något att ersätta vinet med, särskilt på fredagskvällar. Vartefter tiden gick så blev det där ersättandet mindre viktigt. Nu tänker jag inte på det alls. Du kommer dit du också ?

Hur mår du?
Kram

Wow, grattis till 100 dagar, eller 101 idag då! Superbra jobbat Torn.

Ja Mirabelle,ja Det får duga?
Tack för att du skrivit här.Och jag känner mig välkommen måste jag säga.Det är när jag vågar sluta slå på mig själv som jag märker att det faktist funkar att vara mig själv.Det går upp och ner på resan måste jag säga.Efter en skit period så kommer en visare ,bättre,gladare tid.Det svänger.Vi duger Mirabelle G-S?
Jag ska titta om du har någon tråd och läsa i den.
Kram Pilla

Umgås när vi kan, min ”kille” och jag..I hans hem finns mycket alkohol, men jag känner inget sug.Han dricker inte när jag är där..Han tycker det är skönt att vara nykter också..Däremot har jag livlig fantasi..Tänker att ingen hade märkt om jag druckit..Fast då fortsätter jag att rulla filmen framåt..Med mitt tidigare liv i många dåliga minnen..Fylla, plufsighet, arga, ledsna barn, och detta ständiga dåliga vardagsmående..Tyckte på den tiden att jag mådde hyfsat..Men då visste jag inte hur bra jag kunde må och hur fräsch jag kunde bli?..Hade gärna visat före och efter bilder..5 år äldre men känner mig 10 år yngre!! Saknar jag något idag? Nej, absolut inte den äckliga lukten av alkohol, inte heller fyllesnack, inte alla alkoholrelaterade krämpor..Hoppas på ett långt friskt och mysigt liv..Kram??????????

Ny i gruppen efter att många gånger på egen hand försökt dra ner på alkoholen. Nu börjar folk dra sig undan, jag mår dåligt och bestämde mig i söndags att sluta helt! Det är alltså dag 4 utan alkohol! Jag har inget större sug efter alkohol, ännu kanske jag skall säga, men har problem med att jag kan sakna ett gott glas vin. Tyvärr smakar inte de alkoholfria speciellt gott! Jag har också problem att bryta rutiner. Inte ta en sväng om systemet när jag är ute och handlar, inte smyga iväg så fort jag får chansen! Men jag har bestämt mig för att det ska gå!

Jag är inte inne på forumet så ofta nu för tiden. Hoppas du ska trivas med din flytt ? Vi är nog alla litet sopiga på olika vis, var till mans sådär. Det är väl det vi måste lära oss att acceptera och omfamna i någon slags självmedkänsla. Bara att erkänna sina brister och tillkortakommanden för sig själv ”Jahapp, sån är jag, so shoot me” är så befriande att viljan att dricka släpper taget. Sen är det säkert meningen att man ska jobba på sina brister och bli en mer fullkomlig människa, i dessa själv-coachningens tider, men jag personligen har ingen lust alls. Det får duga som det är, med sopighet och allt ?

Minns den boken, nu har det väl inte varit hundra års drickande men ibland känns det så.
Hundra dagar i frihet kan vi åtminstone vara helt säkra på att vi har, and counting.
Grattis oss! ❤️

Kan jag verkligen rekommendera. 85 avsnitt totalt, och i flera avsnitt har de gäster.

Det finns en massa AA-möten online nu. Man laddar ner appen Zoom och kan delta på videomöten. Lite sugen är jag faktiskt ?

Tack vänner, för uppmuntran, och att ni alltid finns där och plockar upp ångestfyllda rop i etern. Jag har slutat gråta och ler igen. Det finns ju liksom inget annat att göra än att härda ut, med såväl viruset som katastroftankarna. This too shall pass. Konsekvenserna får man hantera sen, och de blir knappast så katastrofala som de är i mina tankar. Jag har blivit en mästare på att missbruka min fantasi, särskilt i tider av impotent frustration. Något man absolut borde sluta upp med.

Där i ligger nog räddningen. Jag är rätt säker på att skulle jag ha tillgång så skulle jag använda den till fullo. Särskilt nu när vardagslivet rasar samman, ekonomin oroar, liksom läget på jobbet och hälsan hos nära och kära. Och man har massa tid, oändligt med tid att bara må skruttigt i olika grad och vänta på bättre tider. Alkoholens lindring lockar och frestar, men är bara sten på börda, det vet vi ju. Summa summarum - ingen tillgång är lagom tillgång. Kram på dig!

Det ger mig lugn och själsfrid att vara här och läsa hos dig. Trots frustrationen, skräcken som hotar i bakgrunden, så travar du stadigt vidare, samtidigt som du gör balanserade överväganden för framtiden. Jag tänker att jag tar rygg på dig ? Kram

På jobbet och privat är den väldigt nära och det är skrämmande.
I vården försöker vi på alla sätt att hålla den ifrån oss, men det saknas både kunskap och material vilket gör kampen ojämn.
Efter detta kommer jag att starkt överväga att byta jobb.
Men just nu är det att jobba och bita ihop, försöka få en stund varje dag när man stänger allt ute.
Nu när alkohol är borta så är stunden i skogen det som får mig att stänga av alla tankar.
Gående meditation får kropp och hjärna att bli ett i ett lugn, efteråt känner jag mig helt ren.
Så ännu en dag på jobbet kan starta och ger just nu löftet lätt till mig själv om att vara nykter idag.
Var rädda om er// kram Strulan?❤️?

Ja det en milstolpe med 100 dagar! Jättestort grattis!! Så skönt och vilken ? du är??

❤️ Tack! ❤️

Många kramar från mig till er alla! /Torn

Kan bara föreställa mig hur påfrestande det är, fysiskt och psykiskt, med så långvarig sjuka..?. Nä, nu får vi verkligen hoppas på att de bättre dagarna är inom snaraste räckhåll✊?!
Du lever och kommer få se?! This too skall pass..??❤️!
Massor med kryakramar!
/Fibblan ?.

Känner jag just nu, åkte iväg för att gå på AA där jag bor,blev ensam på mötet.
Jag förstår absolut att folk inte vill träffas i dessa tider,men jag skulle så gärna vilja sitta på ett möte och bara få lyssna och ta in alla klokheter som dom har att dela med sig av.
Jag älskar atmosfären och känslan av att sitta med andra som gått igenom samma helvete som en själv...och jag saknar att inte känna mig ensam.
Men men,jag lånade med mig en bok hem,jag får göra det bästa av situationen.
Såg också att jag varit nykter i 248 dagar,det gör mig så glad och stolt....jag har bevisat och fortsätter bevisa för mig själv att jag har en enorm viljestyrka...och det slog mig också att det liv jag har nu faktiskt är ett liv som jag vill leva,jag ser fram emot nya utmaningar och jag saknar inte mitt gamla jag för fem öre.

Hoppas du blir frisk snart, sen kan du titta tillbaka och säga att du klarade detta med// kram Strulan ?❤️?