Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att allt går så bra som det bara kan med sonens operation!

Via vårdcentralen kan du få antabus, då kan du inte dricka, eller naltrexon som minskar suget. Via kommunens beroendeenhet kan du få behandling. Eller så går du till din arbetsgivare och får hjälp via Företagshälsan.

Du har inget att skämmas för! Tvärtom är det starkt och modigt att be om hjälp.

Jag vet inte varför vissa av oss kan sluta utan extern hjälp. Men vi har den gemensamma faktorn att vi är väldigt aktiva här på forumet.

Vi är varandras AA-grupp 24/7. Vi skriver här och bearbetar vad vi tycker, tänker, känner. Vänder in och ut på oss själva. Stöttar och peppar varandra när det behövs.

Ungefär vad man gör på en behandling tror jag, utan att ha en jävla aning.

Imorgon 1/4, tyvärr inget aprilskämt så läggs vi in jag och vår son för hans 10h långa operation som kommer äga rum 2/4. Det kommer vara en av de längst dagarna i mitt liv. En av de värsta också men jag ska ta mig igenom detta eller ja VI ska ta oss igenom detta MEN UTAN alkohol som dövningsmedel eller flyktmedel.

Mycket inspirerande läsning ? Häftigt att du lyckats hitta ett sätt att dricka lite på fredagkvällar, det är nog inte så vanligt.

Själv vågar jag inte chansa, känner mig själv för väl för att göra det.

Just nu går det inte så bra för mig heller, men kom ihåg att det finns hopp!

Med många tvivel så väljer jag idag att skapa en ny tråd här, i Det vidare livet. De senaste inläggen i min gamla tråd ”Snart helg igen” handlar inte längre om att dricka eller inte dricka. Min nya rubrik är en uppdatering av den gamla som sammanfattar ganska bra hur mitt liv ser ut nu och dit mina tankar under veckan ofta går. Jag vill inte hålla på och gnugga det i ansiktet på alla runt omkring hur mycket jag tränar hela tiden, men samtidigt vill jag så gärna få fram budskapet att det blivit min räddning.

Ibland får jag för mig att det kanske aldrig var så farligt med mitt drickande, tills jag nån gång då och då tittar tillbaka i mina inlägg och minnena man förtränger väcks till liv. Oräkneliga dagar av smygsupande. För att klara av saker som att baka pepparkakor med barnen till jul, eller ”bara vara” under semestern eller överleva ångesten en vanlig vardagskväll. Alla spritglas som svepts nere i källaren. Alla tuggumin eller andra saker man kastat i munnen för att dölja. Stelheten av rädsla och skam i kroppen när min fru påpekat att nått luktar starkt. Ja listan kan enkelt bara fortsätta.

Det finns en del skamkänslor fortfarande i att jag ändå inte gått den där ”rätta vägen” och trots hela historien inte blivit helt nykterist. Men så är det bara. Jag vill bara vara ärlig om mitt vägval och kanske därav kan hjälpa någon annan. Jag behöver inte vara något skolboksexempel. Jag ville få livet att fungera och få tillbaka makten att bestämma själv över mitt liv och dit har jag nått.
Sen vill jag poängtera att jag är ganska säker på att detta inte hade varit möjligt om jag inte hittat min nya väg och riktning i träningen. Den går helt enkelt stick i stäv med att dricka och därav är konsumtionen nästan obetydlig.
Kanske kan det bli ännu mindre i framtiden. Som det är nu har fredagskvällen blivit lite av en stående stund då 2-3 glas i samband med matlagning och middag har varit nivån de sista månaderna. Ingen berusning, inga känningar dagen efter. Konstigt och onödigt eller ej har jag insett att de glasen för mig ändå fyllt en viss funktion denna turbulenta tiden när jag fokuserat på mycket annat som att må bra och hitta rätt nivån med träning och återhämtning, avkoppling och andra nöjen. Funktionen har varit att det avdramatiserat den där längtan efter alkohol som när jag förut försökt stoppa abrupt. Samtidigt som hela alkoholbilden blivit väldigt avslappnad nu så tänker jag också att ju mer livet stabiliserats och mina nya vardagsrutiner fastnar att det är ganska onödigt att låta det vara stående under någon dag alls… vi får se vad som händer.

Jag tror det är väldigt viktigt att vi som kommer ur alkoholdjävulens benhårda grepp vågar vara ärliga med att allt inte blir guld och gröna skogar. Det är egentligen enkelt för hade det varit så hade det inte varit några problem att sluta. Man måste bara tillåta att livet kommer bli annorlunda och våga vara nyfiken på det. Därefter kommer allt bara att bli lättare bara man låter saker få ta tid.
Döden är vår enda deadline så låt oss bruka den tiden genom att må bra! En vardag utan alkohol blir lugnare, enklare, piggare, stabilare, det vågar jag lova men inte direkt mer spännande, gladare, roligare, lyckligare. Det ansvarar vi själva för genom det vi fyller det med och jag tror det är huvudsaken för att lyckas förändra sitt drickande.

Idag är jag lycklig när jag klarar en till repetition på gymmet, eller när jag har mina två fina barn vid varsin arm och läser godnattsaga eller när jag spelar Paddel-tennis på måndagar eller när jag ligger med en bok i soffan efter ett träningspass. Det bästa av allt är att listan blir längre och längre för varje dag som alkoholen inte får spela låtsas-lycka!

Bättre med det onda?
Kram!

Fibblan, Lennis, Pellis, Knaskatten, PimPim, Studenten ? hoppas ni alla mår bra, det är huvudsaken ?
Vi var ju ett gott gäng som hängde här tillsammans ett tag?
Men det är ju så, folk kommer och går och det är ett bra sätt att ha detta forum ?
Att hämta kraft från, när och hur mycket och lite som man vill och behöver.
Lycka ? och styrka ? till er alla?
Kramar ???

Jag kravlar runt i en geggig gröt av skuld och så mycket skamkänslor. Står på ruta ett igen. Blir oftare och oftare konfronterad kring mitt drickande. Konsekvenserna blir fler och fler.
Jag har nått insikten att jag inte kan dricka, men ändå gör jag det. Vill inte. Är färdig för längesedan med detta.
Alla lögner och smusslandet. Behöver hjälp men har ingen att prata om detta med utan att falla in i ett hav av skam. Vilket i sin tur medför att jag censurerar mig och aldrig kan ha ett rakt och ärligt möte med en annan människa. Hur ska jag klara mig i denna värld utan att isolera mig helt?
Detta blev svamligt men sitter och är så ledsen just nu och låter bara orden komma.
Vet inte hur jag ska orka.

Jag förstår verkligen att du känner dig ensam om alla gamla vänner fortsätter med sin festande livsstil.

Jag tycker att du är otroligt stark och modig som slutat dricka, och det är bra att du fått behandling mot din depression. Att du numer inte dricker kan göra så att depressionen avtar eller inte kommer tillbaka igen. Kronisk depression är vanligt vid just alkoholism.

Jag har själv kronisk depression som kommer i vågor. Får SSRI-medicin mot det. Hoppas kunna sluta helt med det så småningom, nu när jag är nykter. Men var sak har sin tid.

Jag skulle råda dig att avfölja dina gamla vänner på fb och insta. Du mår inte bra av att se deras festbilder. Sen ska du fundera över om det finns något intresse du vill utforska? Det finns fb-grupper om typ allt! Sök likasinnade där.

Finns det någon sport som intresserar dig? Att utöva eller kanske hjälpa till som funktionär? Föreningslivet behöver alla hjälpande händer de kan få.

På AA-möten träffar många nya vänner också, har du besökt sådana möten?

Sträck på dig och var stolt över dina sju nyktra månader! Svinbra jobbat ?

Hej, jag har varit nykter nu 7 månader och har behandlas under denna tid för depression. Om man skulle fråga folk runt mig så skulle dom nog säga att jag var en glad kille kanske till och med som den roliga och lita galna snubben på festen. men när dagen kom när jag inte kunde ignorera mina problem längre och bestämde mig för att söka hjälp för min depression och alkoholvanor så försvann alla dessa människor som har stått mig nära. Och när jag sitter hem själv en helg och skrålar Facebook/Instagram och ser alla min nära vänner lägga ut bilder på krogen eller fester så vill jag mer en något annat bara ge upp och vara med. var påväg ner på krogen föra helgen men vände. Hur kan man dämpa känslan av ensamhet? Är det någon som känner lika?

har dyslexi så sorry i förhand för texten

Fick mot alla odds med mig flickan på en längre promenad. Som av en händelse passerade vi en parklek och vi tillbringade över en timme där. Hade hur kul som helst! Vi fick en rejäl dos av sol, snö och vind. Det gör mig lugn.

Vi handlade fina blommor till vår fantastiska granne som var frisk och pigg häromdagen men som nu ligger på Hospice med veckor kvar.

Jadu Torn. Det är skillnad på barn och barn. Jag har ju ett normalt barn också och skillnaden i den tid jag lägger på mina två barn är otroligt stor. Flickan behöver hjälp och stöd med precis ALLT. Just nu sitter jag och matar henne. Hon är upptagen med att spela och då måste jag sitta bredvid och sticka till henne en tugga då och då. Annars blir det inget ätet alls. Relativt normalt inom NPF-världen men helt världsfrånvänt att man gör så med normala 11-åringar. Så är det...

Hej Charlie! Jag är imponerad att du ändå är så stark och lugn trots de motflyt du haft de senaste dagarna med inställd middag, krångel med din flicka och på det inställd service av din viktiga cykel. Inte konstigt att du hade sug efter vin. Förstår att det måste vara jobbigt att leva med ett barn med funktionsnedsättningar. Tänkte på dig i morse, när jag själv låg och drog mig i sängen (jobbar sent i dag) och min 11 åriga dotter gick upp själv, duschade, fixade sin egen frukost och tog bussen till skolan. Jag erbjöd mig att skjutsa henne till skolan, men nej, det var roligare att åka buss. Jag har det oförtjänt lätt nu med tanke på vad mitt drickande förr förde med sig...

Härligt att du hällde ut vinet! Håller med dig, nu vill vi har vår! det har varit soligt och fint i helgen, men ack så kyligt i vinden/skuggan. Hoppas det flyter på bättre för dig nu, det är du väl värd, och du är ju fortfarande nykter! Envis och stark?

Kram

Och döbakad är väl ungefär så jag känner mig just nu. Flickan kom inte i väg till skolan i dag. Ordinarie taxichaufför tycks vara sjuk sedan ett par veckor tillbaka. Hon klarar inte att det kommer nya varje morgon. Hon gick helt sonika in igen. Vägrade.

Mina planer för dagen får då helt ställas in. Värst av allt är att jag fick ställa in den efterlängtade servicen på cykeln. Hade beställt proffstvättning, byte av däck till sommardäck och allmän översyn. Nästa lediga tid är om en månad... Inte hela världen kan tyckas, men jag är beroende av rutiner och cykeln är superviktig för mig nu när jag inte har bil längre. Kör nästan 500 mil per år med den.

Jag måste försöka finna ett sätt att hantera de här berg och dalbanorna som det innebär att leva med ett barn med funktionsnedsättningar. Nu ska jag ANDAS.

Nykter i dag. Inget sug (det är ju måndag, ingen drickardag för mig). Solen skiner, men var tusan kom de där snöflingorna ifrån som singlade ned tidigt i morse? Nu vill vi ha vår!

Kram!

Så härligt att få följa dig, tack för du delar med oss// kram Strulan ?❤️?

Hoppas att det blev gott bröd!

Strongt av dig att ha varit nykter så länge! Det är ju bara så bra!
Bra av dig att hälla ut vinet! Jag kan inte ha något hemma klarar ju inte ens av att systemet är öppet fast det kan bara bli bättre! Ska svara på din kommentar i min tråd! Blev glad för den!

Kram:)

Kan ju mycket väl vara så som du skriver Se Klart med om att hålla kollen. Det hade jag inte tänkt på! Fasen du är så smart ? Bra,nu har jag lite att fundera på. När man inte behöver tänka så mycket på sitt eget drickande mer så dyker det upp annat. Jäkla alkohol, den som uppfann alkoholen borde aldrig blivit född?
Tack alla vänner! Nu måste jag ut i solen lite.

Kramar

Jag är ju inget föredöme då jag inte är helt öppen ens med min man. Däremot tycker jag att nykterhet ger nya möjligheter att vara öppen och ärlig, även i relationen.
Du kanske kan prata med din fru med det som utgångspunkt, att det också är en omsorg om er relation, att ha ”koll” på varandras mående vare sig det alkohol eller förkylning.
Kanske är det även så att våra partners varit mer eller mindre styrda av våra resp dryckesvanor att de kanske ”äntligen” kan dricka utan att ha koll på oss?
Min man dricker mindre nu, dvs aldrig, på vardagarna, där var jag helt klart den som drev på. På helgerna ungefär som vanligt. Tror jag. Hade väl främst koll på mitt eget drickande förr... lyssnade på Annie Grace boken som menar att det inte finns förutbestämda beroende-typer, vi kan alla trilla dit.
Vad fint att du är uppmärksam på din fru och hur hon har det!

Har man gjort gastric är det ju extra viktigt att inte dricka för mycket. Då är ju rentav en halv flaska mycket tror jag.
Du kan ju vinkla oron från det hållet till att börja med. Omtanke är det viktiga.

Trodde jag var expert på att dölja men jag tror min familj hade koll?
Kram

Tack Andrahalvlek för tips! Det var väl ungefär så jag tänkte ta det, men är lite osäker. Som du säger Vakna Vacker, det kanske blir "skall du snacka om".? Det brukade vara ca en halv flaska vin på fredag och en halv flaska på lördag, men nu har jag märkt att det börjar närma sig 1 flaska per dag. (bara fredag och lördag)
Småpotatis om man jämför med vad jag bälgade i mig, (fast öl då) men grejen är att hon är gastric bypass opererad och gått ner mycket i vikt, och vad jag har läst kan det vara en riskfaktor för att bli beroende.
Hon dricker helt klart mest för att varva/ stressa ner från jobbet, då hon har ett väldigt stressande jobb. Och jag tänker att det kan finnas risk för att det kan börja bli vin på vardagarna också.
Jag lär ju märka om hon börja gömma mm, man är ju liksom expert på sådant ?

Jag glömde tyvärr att fråga efter namnet på det alkoholfria vinet ?

Kram

Hej torn.
Jag har läst hela din tråd. Grymt bra jobbat! Jag gillar din lista på hur de va när du drack. Jag ska göra en egen som stöd :-)
Ser också att du precis som jag drack öl - jag drack oftast *svagare* öl dvs runt 5% men många och snabbt för att fly in i känslan... av ja lugn frånvaro etc. Dock var jag i princip innan jag tappade det helt och fick minnesluckor aldrig intresserad av annan sprit. Skumt det här...
i vilket fall är det skönt att läsa en bra tråd och vilken skön vilja och inställning du har.
Ha de gott,

Det är samma sak som med utmattningen - man måste lära sig känna igen de tidiga symtomen - och då direkt dra i handbromsen. Back to basic.

Det är inte att vara vingklippt - det är att bli klokare och klara motgångar bättre nästa gång.

Kram ❤️

I dag är det 14 veckor eller 98 dagar nyktert. Hade inte klarat det utan er!

Jag och flickan hade laddat för ett nytt försök med jympa i dag men vi ställer in då jag vaknade upp med ont i halsen. Vi har i stället kommit överens om att baka bröd (lycka för mig som är trött på kladdkaka nu :D).

Känner mig på något konstigt sätt lite vingklippt. Trots att jag hållit emot känner jag nog att det där suget har varit som ett nederlag för mig. Jag är född envis som synden på gott och ont. I nykterhetsarbetet på gott förhoppningsvis. Detta ska fungera! I dag är jag nykter.

Kram!

Måste fråga vad det var för gott rött alkoholfritt du drack?

Hihi ja! Payback förstås?
Hm, knepigt det där med fruns drickande. Hur mycket dricker hon hemma nu när du inte dricker? Tänker det är lätt det blir så där att "skall du snacka om" ifall det är känsligt.

Ha en finfin söndag!?

Utgå från dig själv. ”Jag har märkt, jag blir orolig, jag är rädd om dig” osv. Var noga med att inte säga ”du gör” osv. Alltid utgå från dig själv.

Ta samtalet när det faller sig naturligt i ett helt annat sammanhang. En solig dag efter en promenad under en utefika tex.

Gör det inte för uppstyltat ”vi måste prata om en sak” utan börja prata om det som om det är något du kom att tänka på just då. ”Vet du, jag kom på en sak.”

Förvänta dig inga svar, och uttryck det också noga. Då kanske hon hamnar i försvarsställning.

Säg bara att du vill lufta din oro, att hon kan tänka på saken och återkomma om hon vill prata mer om det.

Några råd i alla välmening.

Kram ❤️