Senaste kommentarerna i forumet

Tack Bo för att du delar med dig av din visdom.

Hej JoYo!

Trevligt att du finner hopp, det glädjer mig mycket.
Ville bara säge att trots alla år så har jag inte tagit något beslut om permanent nyckterhet, jag tar en dag i taget fortfarande. Men skilnaden nu mot förr är att det går automatiskt.
En dag i taget räcker gått och väl för mig, kanske kan det räcka för dig med?
15 år är trots allt bara flera dagar i rad ?

Jag är stolt över mig själv. Jag är stot över hur jag hanterar kriser. Jag är stolt att jag vågar ge mig på nya saker. Jag är stolt över att jag inte ramlar ner i ett hål och självdör. Jag är stolt över mig själv som nu, fasten det är riktigt jobbigt valt att gå i från mrniceguy.
I tisdags packade jag ihop mina saker från hans lägenhet och tog en Uber hem.
Det räcker nu, jag behöver vara själv. Jag tänker bespara er allt som hänt, för jag har inte varit transperent och mer eller mindre bara berättat om det positiva. För någonstans hoppades jag på att han skulle förändras. Förändras till det han sa han att han lovade, flera gånger. Jag borde ha gått vid första slaget. eller egentligen borde jag ha gått långt innan det. Men jag tappade mig fast. Rädd för ensamheten. rädd för... livet?
Jag har gått tillbaka så många gånger till honom nu, efter varje bråk har jag förlåtit och litat på honom. varför?

Jag kan inte förändra honom.
Jag kan dock utvecklas i mig själv.

Nu med lite distans (ja ifall 72h) utan kommunikation mer än hans snälla och ledsna meddelanden till mig på messenger, så funderar jag på mitt egna beteende. Varför dras jag till män som inte är snälla? är jag lättmanipulerad? tror jag inte att jag förtjänar mer? är det något fel på mig? Är jag felet? får jag dem att bli sådär? sådär... galna?

Mitt inre säger skriker nej. det är inte mitt fel. Jag förtjänar bättre, men jag tror att i min rädsla för ensamheten så låter jag det gå. Jag pushar mina gränser och mitt, tyvärr, empatiska jag ser förbi svärtan i dem. Förklarar varför de är som dem är för mig och för vänner och familj, stöttar och förlåter. Härdar, och lever för de goda stunderna. För de goda stunderna finns ju också. såklart.

Går jag tillbaka denna gången så kommer jag inte förlåta mig själv. Min egna tillit till mig själv försvinner lite för varje gång, vem är jag ens om jag inte kan lita på mig?

Jag lever I ett vacuum från arbetslivet och nu från livet i tvåsamhet. Utan direkt samhörighet till någon eller något. Men jag känner mig inte ensam. jag känner en frihet. För solen skiner och jag har förmågan att trösta mig själv med snälla ord. Jag vet att jag kommer klara detta också, och därför är jag stolt över mig själv.
Nu ska jag gå och simma, och i kväll blir det ännu en bok hemma i soffan. I mitt hem, mitt vackra trygga hem.

Fridens!

Jag smög in här på ”vidare livet”. Efter att ha hängt i ”förändra”.
Efter 52 dagar i friheten (nykter) idag, började jag fundera på när jag tar beslutet om att fortsätta nykter i ”det vidare livet”. Har man inte bestämt sig när man hänger kvar i ”förändra drickandet” forumet? Vad är jag rädd för i beslutet om permanent nykterhet?
Efter att ha läst dina inlägg log jag och känner hopp om framtiden! Man kan fortsätta nykter. Ska ta till mig av ditt sätt att tänka. Särskilt ”kan jag göra nåt åt det? Ja - förändra eller nej - släpp det”.
Gällande meditation! Det tror jag är att få ut nåt mer av livet! Jag tror att i meditationen finns oändligt mycket att hämta! Tack för påminnelsen! Jag behöver meditation i livet!
??‍♀️?

Redan när jag vaknade igår visste jag att det skulle bli en dag där jag drack och så blev det. Idag funderar jag på vad jag kan göra för att ändra min situation.

Jag mår inte bra av att vara så här arg. Jag har skrivit av mig massor här som jag raderat, för att inte röja mig. Det kan bli för lätt att känna igen om någon av kollegorna finns här på forumet.

Tack alla fina som skrivit så uppmuntrande peppande här ovan!

Kram

Hej Molls70! Vad häftigt att du har lyckats vända skutan så radikalt efter händelsen i januari, då du ramlade och slog dig. Nu har din far gått bort och du oroar dig för att de kontakter du nu behöver ha med din ursprungsfamilj, som kan bli påfrestande för dig, ska göra att du börjar dricka igen för att orka. Klokt av dig att lyfta din oro här! Vilken roll hamnar du i när du är med familjen? Hur skulle du vilja att kontakten såg ut? Finns det någon "lägsta acceptabla nivå" som du kan delta i familjens kontakter (kanske ni t.ex. planerar för begravning nu?), utan att det sliter för mycket på dig själv? Det låter som att du har en god insikt i vad du behöver och vad som utgör en risksituation för dig. Hur kan du ta hand om dig själv i det här - hur kan du hantera stressen på andra sätt?
Med hopp om en återhämtande helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skönt att höra av dig// kram Strulan?❤️

Godmorgon!

Oavsett om vi är nycktra eller inte, så händer det att livet bjuder på mera känslor än vi klarar av.
Om vi väljer att vara nycktra så har vi kapat en flykt väg, och måste stå mitt i " stormen" utan bedövning.
Det här känns väldigt skrämmande för många av oss.
Vi drabbas av brutna relationer, sjukdom, myndigheter som vi tycker behandlar oss orättvist, chefen är galen, osv.
Jag har stått mitt i " stormen " obedövad mer gånger än jag kan räkna.
Väldigt enkelt förklarat, så här hanterar jag de flesta "stormar"
Kan jag göra något åt situationen?
Om svaret är ja, gör jag det.
Om svaret är nej, släpper det, och fortsätter mitt liv.
Livet är alltför kort, för att man ska ha tid till att stånga sig blodig över saker du ej kan påverka.
Eller oroa sig över saker du ej har makt att ändra.
Att göra detta krävs ett aktivt beslut, som ibland måsta tas flera gånger.
Livet händer varken vi vill det eller inte, men om du går runt och ångrar det förflutna, oroar dig över framtiden, då missar du det.

Min jakt på något mera i livet går vidare, känner mig trygg i mig själv och det kommer att vissa sig.
Jag skall bli farfar nu i vår, det kanske är vad jag väntar på.
Oavsett så glädjer jag mig till det väldigt mycket, och är glad att jag kommer att bli en ung farfar, som kan vara närvarande på alla sätt.

Önskar alla en fin helg!
Mvh Bo

Det är så viktigt det du skriver, Vinäger. När jag började läsa härinne för läääänge sen så blev det också som någon bekräftelse på att det nog inte var så farligt med mitt drickande... andra drack ju betydligt mer och betydligt mer destruktivt. Att jag då drack lite nästan varje dag, och även ibland drack i smyg eller på natten, det var ju ändå inte som att hälla i sig en flaska vin per dag.... eller dricka dig sjukt full flera dagar i rad, eller... Just i det här sammanhanget ska man nog ta sin oro på allvar - hänger man härinne så bör man dra ner på sitt drickande och absolut inte flytta fler gränser. Det finns en anledning till att man hittade det här forumet.
Jag har lite samma erfarenheter som Vinäger över hur snabbt gränser kan flyttas och normaliseras i ”huvudet” och det är så oerhört läskigt. Det sista man vill är att den här skamliga sanningen ska bli upptäckt och att nära och kära ska bli lidande. Och trots det så balanserar man där på en lina. Just nu går det bra och jag kan t.o.m göra piruetter, men för säkerhets skull så har jag både skyddsnät och säkerhetslina på den här gången. (Läs tagit hjälp och slutat dricka).
Vinägers tråd är alldeles fantastisk eftersom hon ger den osminkade sanningen om hur jobbigt det är med allt detta beräknande och kalkylerande och smusslande och pusslande och sen när det går åt fel håll. Det är så oerhört starkt av dig att berätta, Vinäger. För det är vem som helst därute som bär på den här tunga bördan. Vi är så otroligt många härinne som har bra jobb och välordnade liv. ”Lyckade” Men det kan ändras snabbt. Så sluta i tid, ni som nu jämför er och tänker att det kanske ändå inte är så farligt.

Hej min vän, hoppas du mår bra. Jag föll precis innan nyår och skämdes så för att komma in igen. Men nu är jag här. Hoppas få en uppdatering från dig hur du mår.

Kram

Nya tag. Har startat en ny tråd. Känner att jag behöver börja om resan (då jag fallit) men att ha denna tråd som en reminder. Att jag faktsikt kan detta och är stark.

Och tack alla som bryr sig. Jag har känt mig som en svikare mot er och en dålig människa så har inte ens kunnat gå in här och kika. vilket såklart är så fel.

Kram och kom igen

Du verkar ha fått en lugnare vecka. Återhämtning, det kan du behöva. Härligt att läsa att nykterheten rullar på.

Trevlig helg!

Kram till dig

Känns bra att jag hann läsa detta innan jag ska i väg.

Självklart tråkigt med att du går med oro över ett besked, men ändå med hoppfull inställning. Det kommer man långt med.

Hoppas helgen blir så bra som den kan. ?

Kram kram

Önskar dig stort lycka till med ditt nya liv. Du är så himla bra. Vilken tur att dina barn fick just dig till mamma. ?

Kram

Hej Molls70!

Familjen kan vara otroligt svår att ha och göra med, det är trots allt människor, som man upplever sig tvingad att umgås med vid speciella omständigheter.
Om du upplever att din nykterhet är i fara pga familjen, så träffa dom inte.
Jag har själv komplicerade familjerelationer, och helt valt bort vissa ur min familj.
Människor i din närhet ska ge dig positiva känslor, gör de ej det skall de bort ur ditt liv.
Mitt liv blev mycket enklare när jag insåg det.

Mvh Bo

Vinäger, du har rätt, gjort är gjort och jag våndas inte över det.
Och jag säger som det brukas säga: "En gång är ingen gång men två gånger är två gånger för mycket"
Det som gör mig frustrerad just nu är att jag går och väntar på en kallelse. Har gjort två undersökningar och dessa var bra men det kvarstår ändå en sak som ska bedömas av specialist.
Så jag går omkring i någon slags lågintensiv orolig väntan och kan inte koppla av.
Men jag har iallafall fått ok på att återuppta min träning om än i lugnare tempo. Och det känns som ett andningshål i denna spända tillvaro.?

Hoppas du mår bra Vinäger och jag önskar dig en trevlig helg ?
Kram ?

Önskar dig lycka till, i din strävan efter ett nycktert liv.
Det finns mycket inspiration att hämta på detta forumet.

Mvh Bo

Först och främst, försök att släppa besvikelsen. Gjort är gjort, oavsett.

Du har haft det tufft så länge, klarat mer än vad många skulle göra. ? Detta mitt i en resa på väg bort från en visserligen falsk och tillfällig flykt, men ändå en stunds ro. Det finns ju trots allt en anledning till att vi valt att bedöva oss.

Känns positivt att läsa att du redan är på banan igen, full av insikter om hur du ska göra nu för att fortsätta den väg du så gärna vill vandra. Erfarenheten har du, hoppas att du orkar omsätta den i praktiken.

Du är så bra. ? Jag tror på dig. Stenhårt.

Många kramar, FinaLisa

Alla tummar jag kan? läs runt här. Finns så mycket kloka bra råd och vilken gemenskap här är. Skriv av dig. Tankar känslor ja Allt. Kram ?

Min första nyktra dag idag efter 23 års kraftigt drickande. Jag har nu beslutat mig för att sluta för gott. Promille fri så länge jag lever. Har provat alla möjliga sätt men har tyvärr fortfarande inte hittat något som funkar. Ska nu prova något program som heter rational recovery. Håll tummarna.

Har snart klarat två månader utan alkohol. Min pappa som var alkoholist gick bort förra veckan. Vi hade ingen bra relation under min uppväxt o jag hade mer eller mindre brutit kontakten med honom. Men det som stressar är all kontakt med min ursprungsfamilj nu. Vi faller tillbaks i gamla roller när vi ses. Många offerkoftor o "duktiga jag" o viljor hit o dit. Försöker hålla mig utanför så gott det går men känner mig skitstressad nu. Rädd för att falla tillbaks till flaskan för att orka igenom det. Samtidigt som jag vet att det skulle göra allt ännu värre.

Är ju min ömma punkt och mina känslor för allt som rör henne är min absolut största trigger....det vet jag.
Pratade mycket med drogterapeuten och sedan på eftervårdsmötet,det är så otroligt viktigt för mig att få prata om hur jag känner.
Jag är stolt över mig själv för att jag lyckades ta till en annan strategi den här gången...brukar oftast gå runt och våndas i tystnad, men igår var det så nära så jag kände mig tvungen att ringa till någon.
Utan behandlingen och min drogterapeut så hade jag nog gett efter...så jag har dom att tacka för så himla mycket...men idag känns det bättre iallafall...jag fortsätter att ta en dag i taget.

Behöver kramar just nu...
Det är så tråkigt att min starka övertygelse om att aldrig mer dricka alkohol rubbades i förrgår.
Så igår blev det ett planerat och ganska sansat återfall.
Vill verkligen inte hamna i samma sits som förra gången.då tog det 9 månader att komma tillbaka.
Nu försöker jag förtränga det som skett och låtsas som att det bara var en mardröm...?
Den tomma vinflaskan åkte ut tidigt imorse. Det finns inga spår efter någon alkohol alls...
Ge mig kraften och styrkan tillbaka!!!??

Kram ?

Hej Kristina78! Jag ville bara uppmärksamma storheten i ditt senaste inlägg. Hur du så klarsynt la märke till att kommentaren från din mamma, att det var du som hade valt att hon skulle bo på ålderdomshem, triggade igång en längtan efter att dricka, men istället för att sätta dig i bilen till bolaget så stod du ut i obehaget en stund och ringde sedan en god vän istället. Toppenbra strategi! Den där kopplingen mellan negativa känslor och impulsen att döva med alkohol kommer att blekna och bli svagare med tiden, för varje gång du väljer annorlunda så får du nya, bättre erfarenheter!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

.. blir nästan lite avundsjuk när du beskriver din lätthet till alkoholen. ?Jag hoppas att jag kommer dit också! Hejar på dig!