Senaste kommentarerna i forumet

Finns även på det där andra stället som vi ogärna besöker nuförtiden. Ville köpa en flaska till för kvällen. Men den var, hemska tanke, slutsåld på min lokala ICA :-(

Har ju turen att ha människor i min omgivning som ger sådan kraft och där en en av AAs styrkor ligger, med eller utan möten.
Denna kvinna har väldigt många år nykterhet bakom sig och ingår i min lilla grupp av kloka människor.
Efter samtal med henne så känner jag mig så stark, tacksam att jag tog chansen och att jag ärligt kan säga att jag jobbat med mig själv under snart ett år.
Så möter februari med kraft/: kram Strulan??❤️

Jag hade och har fortfarande också ett specialblock, där jag skriver in vad jag har gjort för bra saker, vad jag kunde gjort bättre och glada/ledsna tankar.

Han verkar ligga på kylning lite här och där i detta forum :-D
Var köper man RJ? Inser att jag måste ha en flaska på kylning ifall något behöver firas!
Kram
svagis

Tack igen ni som skriver ❤️❤️

Ja knaskatten jag försöker verkligen. Jag rör på mig mkt. Min räddning är ju alla mina promenader med min hund. Med musik eller en pod i öronen är det som terapi. Lyssnar på podar som stärker mig och ger mig aha-upplevelser.

Sover sådär. Varannan natt bra och varannan sämre. Vaknar mkt mitt i natten tyvärr och börjar tänka. Det är som att mitt inre rusar.

Mannen har druckit idag. Samma dag som han kommit hem från sin resa. Ute med kompisar.

Vågar inte hoppas på ljusning men gör det ändå. Törs inte skriva nåt. Men jag återkommer med det. Rädd att jinxa.

Trevlig helg alla där ute ❤️

Tack så mycket!
Tack för tippset om at skriva, det ska jag faktiskt ta till mig & göra, både att skriva här & bara för mig själv.. =)

Kämpa på själv & trevlig helg till er!

Plötsligt denna lördagseftermiddag överrumplad av sug. Var på kalas med barnens pappa. Han gick in på systemet och köpte en box när vi gick förbi. Det är så sällan jag ser en box. Det var nånting som kändes hemma. När vi tog sällskap hem, solen tittade fram, kalaset avklarat, nu börjar avkopplingen. Som att det vore så självklart att vi skulle fortsätta hem till honom tillsammans, sätta ungarna framför YouTube, korka upp halv tre. Om ingen tid hade gått, om jag inte gjort allt det här stora.
Jag gick såklart hem till mig själv. Ingen box i sikte här. Men känslan släpper inte riktigt. Jag försöker hålla fast i att jag minns det vidriga. Hallå, hur mysigt var det att tvinga i sig rödvin klockan sex på morgonen för att över huvud taget kunna fungera, tänk på den där brännande känslan i halsen, tänk på att ligga stilla och andas genom näsan för att inte kräkas. Det biter inte riktigt. Så jag har skickat min pojkvän att köpa en enorm påse godis. Jag fattar att det inte är det ultimata sättet att lösa det, men det blir ju iaf löst. Jag tänker verkligen inte dricka idag.

Jag har nyligen upptäckt det alkoholfria alternativen till bubbel, och de är faktiskt inte så dumma. Själv har jag en flaska Richard Juhlin på kylning till kvällen. Det känns lite lyx

Det är tyvärr nu när vi är utan bedövningen alkohol som vi får känna på hur vi egentligen mår på riktigt, det är nu som vi får ta tag i våra andra problem som svagis skrev till mig vid något tillfälle.
Jag håller tummarna för att du hittar orken till att ta er iväg på badet ❤️

För att du finns här.
För det du skriver, och delar med dig av.
Jag lär mig av dig, inte minst resonemanget kring att man/en ”får” sluta dricka även om man är osäker på om man/en är osäker på graden av alkoholproblem. Vilket då och då fungerar förledande för mig.
Du vet, är jag ”där” än, vilket ju är ett tämligen meningslöst dividerande.
Nog om mig.
Tack till dig! Så glad att jag, trots inte så roliga omständigheter, får vara med.
Du personifierar forum-andan för mig!
Kram.

Från djupet av mitt hjärta, stort tack alla, ännu en gång. Wow, blir man inte lyft av att läsa alla kommentarer här, är det något stort fel.

Förebild, jo, jag tackar. Känner mig så långt ifrån en sådan man kan bli. Vet dock att vi diskuterade detta för något år sedan i forumet och kom fram till att många förebilder inte alls måste vara perfekta, tvärtom. Så då platsar jag väl där i viss mån ändå. ? Handlar det om kamp, ja, då kan jag iaf känna mig långt framme. Jäklar i min låda vad jag har kämpat. Jag, som så många andra.

Tänkte ge respons på några av alla kommentarer jag fått senaste veckorna. Har ju inte riktigt haft energi till det, men vill så gärna visa min uppskattning för att ni orkar hänga kvar, trots att jag känner mig som ett hopplöst fall emellanåt. Tänker dock inte falla ned i självömkan, det är inte särskilt vackert, utan ta fram de positiva bitarna. Har inget sug alls för tillfället och alla sådana dagar är guld värda. Kämpar mest mot det långsiktiga förhandlandet, det som fått mig på falska tankar om alkoholens vara eller icke vara i mitt liv. Just nu är den så icke den kan bli. Skön känsla att ta tag och hålla i så länge den finns naturligt. Andra dagar kommer och jag rustar mig för fullt.

Några förtydliganden som kanske varit oklara då jag visserligen inte ljuger här, men ändå ändrar små detaljer för att jag är så överdrivet löjligt rädd för att bli identifierad...

Om mig: Jag är 55+, har inte bott i Sthlm på många år, men är där minst en gång i månaden. Har flera barn och barnbarn där. Lever i en relativt liten stad, vilket varit min räddning många gånger. Att gå på Systembolaget eller till någon av de lokala krogarna bär alltid emot, då risken att stöta på någon bekant är stor.

Ångesten: Har haft panikattacker och, i följe med dessa, panikångest i varierande grad i snart tio år. Tycker att jag kommit långt genom att försöka utmana mig. Vissa icke tvungna saker har jag dock gett upp, då de kostar för mycket energi. Prestigen finns inte längre, även om en viss tävlan om att våga sporrar mig att gå vidare.

Angående att berätta: I november 2017 vid femtiden på morgonen (!) avslöjade jag allt för min man. Inte så snällt med tanke på att det var en lång arbetsdag framför honom. Men det kändes som om det var då eller aldrig. Från den dagen har han stöttat mig till hundra. Det jag har bett om har han ställt upp på. Han frågar om jag verkligen är säker på att jag vill ta en öl om jag frågar, men skulle aldrig neka mig om jag fortfarande vill. (Det är alltså han som på min begäran har nyckeln till den alkohol som finns i huset.) Det skulle vara enklare om han sa nej, kanske någon tycker, men jag tror att det bara skulle leda till trots och frustration. Som han säger, vill du ha så köper du ju själv i alla fall, vilket han vet att jag gjort många gånger. Själv högaktar jag honom för den inställningen, alltså att stötta utan att försöka förbjuda. Förstår dock om inte alla håller med...

Tankar kring att vi har olika A-problematik och vad alkoholen gör med våra liv: Jag slutar helt för min egen skull. Ingen annan, förutom M, känner till mina problem. Visst kan jag dricka lite för mycket på någon fest, men inte mer än vad någon annan kan göra - och gör. Har aldrig spytt inför andra, raglat omkring, behövt ledas hem. Inga skandaler alltså. Däremot blir jag högljudd, syns och hörs alldeles för mycket. Något jag visserligen tycker är ytterst pinsamt, men ingen katastrof. Mest är jag rädd. Rädd för vad som händer med min kropp. Rädd för att det till slut ska märkas på jobbet att jag är sliten. Rädd för hur det ska sluta om jag fortsätter. Det sistnämnda är ju motivation nog i sig.

Som tidigare nämnts, det kan gå så himla fort på slutet. Snudd på från en dag till en annan kan något som tidigare varit helt otänkbart vara på väg att normaliseras. Och det är då det blir farligt på allvar.

Kloka Mirabelle skriver ungefär så här: Man får sluta dricka även om man är osäker på om man är alkoholist eller ens har en A-proplematik. Jag tänker dock att om man är här har man någon form av problem. Människor utanför riskzonen funderar inte så mycket över sin alkoholkonsumtion. Så om du är det minsta tveksam, försök sluta medan tid är. Innan du hamnar djupare i alkoholträsket. Och, som sagt, det kan gå fort, ruggigt fort.

Detta skrivet i sann forumanda och utan något som helst mästrande. Som vanligt vill jag tillägga att var och en måste göra sin egen resa. Hur den ser ut vet vi dock inte på förhand. Kan jag bara få en enda att tänka till är det värt varenda bokstav.

Hörni, det här blev både långt och ostrukturerat. Skulle ju bara bemöta några inlägg och så skenade tankarna i väg. Så typiskt mig... ?

Till er som orkat läsa ända hit, ha en trevlig fortsättning på helgen. Blir den inte helvit, ge inte upp, det kommer en ny chans i morgon. Det är det fina med livet, det kommer en ny chans varje dag att göra om och göra rätt.

Kram

Edit: Var tvungen att uppdatera då jag skrivit att jag berättade för M i slutet av 2018, det var ju redan 2017. Tiden går...

Drack min alkoholfria bubbel i går. Den satt fint.

En trigger jag har är tydligen just den här utmattningen. Jag har förmodligen varit utmattad i väldigt många år, men har druckit bort mig själv så att jag varken har känt sund trötthet eller något annat. Jag blir helt enkelt sugen på a när kroppen lägger ner.

Vaknar i dag efter ytterligare en god natts sömn - fullständigt utslagen. Ont i huvudet, ont i kroppen, omänskligt trött. Börjar oroa mig för hur vi ska klara av äventyrsbadet i morgon. Orolig för om jag klarar av att arbeta nästa vecka.

Skit detta men i dag ska jag vara nykter.

Ser framemot att få träffa både nya och gamla forum vänner. Jag tar lyckats boka in ett gym pass innan träffen. Jag tar därför bilen för att få logistiken att funka. Det finns bra parkeringsmöjligheter precis utanför dörren till alkoholhjälpens lokaler. Kommunalt funkar t banans röda linje eller tvärbanan.

Vill bara sända en hälsning och hoppas du mår bra.
Förmodar att du snart ska börja packa inför resan..?
Stora kramen till dig!!??

Hoppas du får en lugn och latsam lördag idag. Det känns som att du behöver det.
Sen tänkte jag på det du skrev om vänner som faller ifrån för att man inte vill dricka alkohol längre...??
För mig känns inte det som några riktiga vänner utan mer som ytliga bekanta...
Så jag förstår verkligen din ensamhetskänsla! Goda vänner är guld värda men det är aldrig försent att hitta nya. ?
Men då måste man ju såklart ut i nya sammanhang och aktivera sig.

För min egen del har jag hittat nya vänner genom diskussionsträffar och föreningar. Har också hållit tag i två av mina allra första barndomsvänner.
Jag tycker det är så fint när man kan dela minnen från förr och det känns som man blir lite barn på nytt ?

Men trots att jag är väldigt nära dem så vill jag inte berätta för någon endaste vän om mitt alkoholberoende...
Jag säger bara att i min familj är det så många alkoholister och jag har tappat lusten att dricka på grund av det. Och att jag inte längre tycker om smaken av vin eller alkohol.
Så det är inga problem för dem och det känns skönt och avslappnat.

Hoppas det ska lösa sig på jobbet för dig, det måste vara jobbigt när stämningen är dålig och man ska arbeta tillsammans ? det tar verkligen på psyket att vara omgiven av dålig energi.
Men du har rätt inställning, att välja hur man ska förhålla sig och då vinner man mest på att göra en förändring ?
Så försök få in lite positiva vibbar i livet då växer livslusten och man får närmare till skratten ?
Lycka till ?
Kram ?

vore riktig kul att få träffa en Dee som genomgått en total förändring! En rakt av social träff!

Vissa har absolut ingen känsla alls över hur man bemöter människor.
Jag var med om en liknande när jag stod i luckan på akuten med så ont i bröstet att jag inte kunde prata så min sambo fick prata för mig, så säger puckot bakom glaset "men han ser inte ut att må så dåligt".
Såna kommentarer får en att tappa lusten. Hade jag vart själv där utan stöd från sambon så hade jag åkt hem.

Känner igen mig så väl i det du skriver om att vara trött hela tiden, trots att man sover sina timmar så är det som om hjärnan aldrig får vila.
Man orkar inte ens göra de enklaste sakerna.
Hoppas att vi hittar lite energi snart.
Ta hand om dig och ha en fin helg

Alkoholfritt bubbel har jag testat ett par helger, funkar oväntat bra, och inser att det är mkt vanan att ha något i glaset...
Hoppas du får en både vilsam och rolig helg m din dotter. Jag bokade in en sen bio ikväll och undvek en del av fredagssuget.
Kram!

Japp, det stämmer..I alla fall för mig..Dag läggs på dag, vecka på vecka osv..Det kan säkert vara olika, men jag har varit med om jättejobbiga saker som nykter, men inte en tanke på att jag blir sugen på alkohol..Tänkte den första tiden att” förr” skulle jag åkt till bolaget när något roligt, jobbigt, tråkigt händer..Vi skojade om det med mina syskon ibland..”katten fyller år, det måste firas” ........Ha tilltro på att tiden gör saker och ting lättare..Kram?✨?

Varför vill man göra som den kvinnan? Helt koko och så ovärdigt beteende från någon som arbetar med människor. Blir förbannad bara jag läser det :( Men jättebra tänk att du inte har någon anledning att skämmas - tvärtom!! Tänk så många som skulle behöva ta tag i sitt riskbruk och inte gör det. Men det är säkert de som förfasar sig mest om de får reda på våra alkoholproblem...

Själv är jag ändå rätt nöjd att jag inte går på fest ikväll. Orkade inte kämpa med knäna eftersot det känns läskigt att veta att jag måste orka gå så mycket under en dag (för att ta mig till disputationen) och sen gå ännu mer (för att ta mig till feststället) och inte veta om jag plötsligt ska behöva krycka eller ännu värre KÄPP för att kunna ta mig framåt. En numera vanlig, nykter fredag kväll med handarbete och På spåret kändes helt ok idag. Och imorron vaknar jag piggare förhoppningsvis.

Kul att ni fått färdtjänst och kommer iväg på era roligheter du och dottern - det är ju så viktigt att ha kul :)
Kram
svagis

Det är såklart påfrestande när jobbet suger energi, som man egentligen behöver privat..Då blir det mesta jobbigt..Sen tomheten och minnena som blir kvar när föräldrar försvinner..Alkoholen förvärrar alla situationer..Jag har också många exempel på släktingar som dött i alkoholrelaterade sjukdomar..Inte ett vackert slut för någon..En sak i taget..Det viktigaste först..Ta hjälp om du behöver..AA är bra att pröva..Du är en fin och duktig kvinna..Som finns för många..Varm Kram???

Gött kämpat till er båda! Nu vet inte jag hur ni känner, men jag kan tänka mig om flera stunder känns både sorgliga, tråkiga, jobbiga och bara meningslösa. Något irriterande förutom suget för mig i början var en viss stress och kallsvettning.

Men ett tips från mig till er, är att köpa ett block och verkligen skriva av er. Sedan finns ju som bekant AA. Jag gick och går bara dit ibland för att stötta, påminna mig själv och sedan inspirera och inspireras av andra.

Kämpa på!

Men vad kul med en sådan veteran som du Jajamänigen! Känner mig som spoling med mina snart 6 veckor. Fantastiskt med detta avtal till dig själv som du har uppfyllt! GRATTIS!
Charlie

Tack Espandrill, svagis och Ensammenintestark. Har småjobbat i dag på hemmaplan. Suttit och snörvlat. Krånglat med första färdtjänstbeställningen. På söndag ska jag och flickan nämligen åka och bada på favoritbadhuset! Det var bannemej vågen här hemma från flickan när hon insåg att hon faktiskt kan göra grejer utan att åka kollektivt (vilket hon inte gör). Så kul vi ska ha!

Och ja, jag är diagnosticerad med depression också. För det mesta tycker jag inte att jag är så himla deprimerad med sådana här dagar som är just nu tänker jag att det är klokt att jag tackade ja till antideppen för ett år sedan...

Fredag i dag. Tankar på rött vin snurrar i skallen. Därför loggade jag in här nu. Vi hjälps åt att distrahera de där envisa tankarna. Mitt nya fredag är ju lördag morgon har jag ju sagt. Eller hur! Nu får jag göra mig en flaska bubbelvatten och ställa i kylen. Har också tänkt att jag får öppna mitt fina alkoholfria bubbel som jag fick från jobbet - om jag vill det i kväll. Något kul måste man ju ha....

Jo förresten. Var och tog mina blodprov i dag inför nästa besök på beroendekliniken. Fick frågan om remissen kom från den aktuella vc jag besökte. Svarade nej, varpå kvinnan ropade ut inför andra kunder och personal - Jaha! detta är från xx kliniken! Tack för den. Min rygg valde dock att sätta mig rak och stolt i stolen. Ingen, absolut ingen, ska få mig att känna mig som mindre värd för att jag tar tag i ett livsviktigt problem!

Två dagar till 6 veckor. Det ska funka!

men skönt att det gick bra. Förstår att du blev rädd och de känslorna som kommer som ringar på vattnet. Jag får lika, samma sug efter direkt lindring vid katastrof. Jättebra att du kunde stå emot, bravo. Ja, det är nog något vi får leva med men det borde mattas av med åren. Jag hoppas det.

Kram på dig Strulan!

Igår var det tufft och jag rannsakade mig själv efter att ha tyckt väldigt synd om mig. Efter en hel del självömkan kom jag fram till att, jag bara kan ändra på min egen inställning. Big suprise, nä, men glömmer det iaf...

Alla sidor hos mig är inte helt snygga och självömkande personer tycker ingen om. Jag kommer på mötet nästa lördag. Sen bör jag nog ta mig till ett AA-möte för att skaffa en sponsor och börja jobba med stegen. Så här kan jag ju inte ha det. Inser också att risken för återfall kan öka om jag inte tar tag i mitt eget inre själsliv.

Önskar er alla en trevlig helg!